måndag 31 oktober 2011

Vi hamrar och spikar och bygger en ....ett leklov!

Att bygga Barbiehus låter lite pretantiöst i överkant men till vår storadotter gjorde vi faktiskt det.
Jag lekte arkitekt och ritade ett trevåningshus med rätt mått för full ståhöjd, väggar, dörrar och fönster utmätta och far-är-rar fick snickra ihop det.
Efter leverans till dottern, gick jag lös tillsammans med henne och inredde med tapeter, gardiner, mattor, väggpanel och fejkat marmorgolv, innan hon fick ta över helt och börja möbla bäst hon ville.

Dagens Barbiehus är av något mer modest karaktär.
En före detta bokhylla, givetvis fyndad på loppis, är ockuperad av Pysselkungens, Majblommas och Bam-Bams dockor.
Imorgon återstår ett försiktigt avröjande så fria ytor blottläggs för tapetsering.
Röda väggar efterfrågas!

Sheriffen har tillskansat sig en "pojkBarbie", mest för sakens skull - men om det kommer lekas så värst mycket med den - det återstår att se.

Samtliga fyra lyssnade på en favorit i repris ikväll med, Pippi Långstrump måste ju introduceras även för den yngste i familjen.
Självklart försökte Bam-Bam krypa ner i sin säng med huvudet under täcket för att kunna köra med kuddviftande tår som Pippi.
Funkade ett tag - ända till han upptäckte hur svårandats det var där nere.

Höstlov - det är bra saker det!

Marcos von Ring, bakterier och överbefolkning

Tidig morgon blev det.
Bam-Bam skulle kolla synen inne på ögonkliniken och visserligen är han inte lika falklik i blicken som sina syskon men han skulle med råge kunna klara syntestet för tung lastbil, om så behövdes.

Inga glasögon alltså, något sonen tyckte var trist eftersom bästa vännen J nyss fått slika.

Väl hemma utfodrades menageriet lite snabbt och jag surfade över nyhetssidorna.

Mina gamla vänner Marcos von Ring och Patrick Guérin är visst i farten igen, enligt Aftonbladet.
Multiresistenta bakterier kommer ta fler liv framöver, något som skylls på all antibiotika som skrivits ut det senaste knappa seklet.
Och forskare hävdar att vi numera är 7 miljarder människor som bebor denna planet.

Ärligt talat, jag vet inte vad som är värst?
Människors godtrogenhet, deras tilltro till medicinska innovationer eller den snabbväxande befolkningsmassan som trampar runt och girigt skövlar sin närmiljö.

Och vet ni, just nu tänker jag inte försöka lösa några världsproblem utan ge mig i kast med att bygga ett Barbiehus till mina små-vilda-glada och väldigt höstlovslediga illbattingar.

söndag 30 oktober 2011

Får jag sova snart?

Det här med vintertid känns faktiskt inte alls som någon bra idé.
Sommartidsvridningen är ju så mycket bättre!
Klockan är inte mer än fem på eftermiddagen och det är rena "natta" utanför fönstren.

Dagens bästa har i alla fall varit att far-är-rar "snickrade" ihop tvättmaskinsluckan så nu kan jag roa mig med min favorithobby igen på hemmaplan.
Och den supertrevliga reservdelsförsäljaren från i förrgår får vänta lite till med en beställning.

Jag hann aldrig slänga iväg en formell beställning, vilket var tur eftersom jag råkar vara gift med en ingenjör/klurig uppfinnare/mekaniker.

lördag 29 oktober 2011

Vägen till Umbria, del 1

Idag var det jag som tog en minisemester från normaltillståndet städa-plocka-leka-röja.
Istället har jag förflyttat mig runt i hemmets vrår med näsan över en bok, hela dagen.
Familjen har utfodrats och hutats åt i lämpliga doser men något större engagemang har jag inte lagt ner på de små-vilda-glada.

Jag har befunnit mig i utkanten av Umbria, Jan-Erik Ullstöms värld.
Den är inte lättläst, långt därifrån.
Bra textmassan kräver sin läsare, tättskrivna sidor med lite luft emellan styckena.
Till en början hade jag svårt att ta mig in i historien, många namn, platser och ett hoppande mellan både tid och rum, gjorde att jag ofta tappade tråden och inte kunde forcera igenom boken som jag normalt gör.

Det är också en del av historiens styrka.
Eftertanke krävs, som läsare måste du vara fokuserad och med ett stort mått fantasi har Jan-Erik skapat en helt magisk dimension som fortfarande förbryllar mig.
Egentligen är det snudd på elakt av mig att inte ha läst den andra och avslutande delen av detta mastodontverk till debutroman innan jag yttrar mig men gissa om jag har blivit nyfiken på hur det ska gå för "vandrarna".

Jag ser tydliga drag av både J.R.R. Tolkien och George Orwell i detta verk.
Men även från fysikens lagar hittar jag möjlig inspiration i form av den omdiskuterade strängteorin
Tolkien för de magiska och minst sagt gränsöverskridandet, Orwells svarta syn på hur Staten ser allt och upprätthåller lagar för medborgarnas strikt inrutade och snävt begränsade vardag i romanen 1984.

Vill du bara ha snabb underhållning, bli temporärt förförd och serverad enkla lösningar som är fullt begripliga - då är inte det här rätt bok!
Däremot om du som läsare vill få något mastigt, fantasifullt och ändå delvis samhällskritiskt att fundera över - då är det helt rätt.

Nu ska jag bara jaga rätt på andra delen ...

fredag 28 oktober 2011

Hugo

För en dryg vecka sedan, fick jag frågan om jag kunde ställa upp som veckans tre-minutersprofil i Smålandsnytt!

När jag ser det här, känner jag att det var rätt gjort att tacka nej.
Det finns vissa som förtjänar uppmärksamheten mer - än en Mångmamma i Småländska skogsbrynet!

Trias, Jura, Krita, Perm, Karbon, Devon, Silur ...

Jag är sjukt nöjd med min insats för arkeologiska utgrävningar i vad som en gång i tiden lite vagt påminde om en "walk-in-closet".
Tyvärr är jag inte riktigt lika nöjd med de fornminneslämningar som vandrat ut och parkerat sig i sovrummet.
Kartonger på höjden och tvären med bebiskläder från tidig Kritaperiod, otaliga bra-att-ha-grejer och en omöjlig hög med kläder jag trodde att jag skulle laga en gång i tiden, strax före Columbus for till Amerika.

De små-vilda-glada är desto mer lyckliga över sin nya hylla, bord och möjligheten att titta på film i sin barnkammare.
Möbleringsrokarder är tröttsamma men lyckosamma i slutändan.

Utöver mitt grävande, röjande och omstuvande idag, har jag hunnit testa hur det känns att leva husmorsliv-från-förr.
Största grytan full av handdukar fick sig ett långkok på spisen idag.
En dryg vecka till får jag leva utan tvättmaskin men idag fick jag tag på rätt reservdel och en otroligt trevlig kille i telefon som vände ut och in på sig själv för att jag skulle få rätt pryl, till vettigt pris.
Sådant gillas!

Pysselkungen ansvarade för middagen så det fick bli en favorit i repris - köttfärssoppa.
Denna gång på hemmald älgfärs - inte tråkigt alls.

Nu har de flesta små rasslat ner i sina sängar och jag har för avsikt att förtränga allt om vilsesimmade fornfynd, trasiga luckor och grustag i hallen.

Undrar om ett glas vin eller två botar mitt begynnande halsonda?
Om inte annat kanske jag kan ignorera en eventuell halsfluss i ytterligare några timmar!
Fredag - på er!

torsdag 27 oktober 2011

Inget mer tempo idag, tack!

Med nästan 12 mil i ryggen och inte längre hemifrån än knappt två, en vända förbi biblioteket (visserligen bara för att lämna tillbaka Sheriffens glömda böcker), två turer genom affären, en upphämtning på kören, en på förskolan och en hos min tvätterska och tillika bästaste Freundin samt en i vedboden av brännbart material, en fiskgratäng, otaliga mackor, sagor, sånger och diskmaskiner senare - inte att förglömma dagens insats - riddarborgen, känner jag mig rätt mör.

Det är ok att det är en sjukstugefredag imorgon med.
Kanske skulle slå till på att sitta still framför en film med de små?

Eller inte ...

Papperssalladsverkstad

Sheriffen har klagat några dagar över ont i halsen men som den hårda och brutala mor jag nu är, har jag ändå skickat iväg honom till skolan.
Pysselkungen har roat sig med att hosta kraftfullt ungefär lika länge, utan att han fått gehör för sitt ynkande.
Väldigt snart är det ju faktiskt höstlov.

Idag fick det bli handpåläggning på båda skolgossarnas pannor och ett krasst konstaterande att de små värmepaketen nog mådde bättre av att stanna hemma.

Hostande och småsnorande har vi ändå producerat en riddarborg under förmiddagen med hjälp av mycket silvertejp, en hel del grillpinnar och en stor slaktad kartong.
Sax och hobbykniv har fått göra tjänst.

Nu är det bara för riddarfigurerna att flytta in och börja bevaka sin boning!

onsdag 26 oktober 2011

Bykstuga vid sjön, klappträ och spruckna händer?

Far-är-rar bröt sig in i tvättmaskinen ikväll så jag åtminstone skulle kunna torka den numera ytterst vältvättade tvätten.
Tyvärr verkar det som om reservdel-handtag endast finnas att tillgå via en sajt i bortre Ryssland med väldigt kyrilliska bokstäver för informationen.

Synd att ingen av oss behärskar just det språket!

Tur att jag har en allrabästasteFreundin som erbjuder husrum i sin tvättrumma för det allra mest akuta tygtrasorna då.

Annars kan en ju göra som jag gjorde efter apoteksturen idag - åka till stan för att köpa hem lite nya kläder.
Synd bara att det är störst brist på underkläder och byxor, när jag kommer hem med fyndade täckjackor till samtliga!

Och som vanligt hade jag dristat mig till en ofullbordad tanke om att kanske hitta en trasa eller två till mig själv, vilket gick som "vanligt".
Inte!

Lek och lär

Ett inbokat läkarbesök med Pysselkungen vid strax efter nio idag, gjorde att jag ramlade in i klassrummet samtidigt som skolan började för dagen.
Först hade jag pyttsat ut de andra små på sina rätta platser men det var ingen idé att åka hem emellan.

Vilken himla tur min lille gosse haft med sin fröken!
Igår hade hela klassen varit ute på en världsomfattande resa - i närmsta kohage.
Samtliga världsdelar hade besökts och i Asien hade de stövelklädda barnen fått kliva ner från Kinesiska Muren rätt ner i Gula Floden.

(Själv var jag övertygad om att det var Yangtze, floden hette.
Fel av mig!
Yangtze är den "Långa floden" - världens tredje längsta flod.
Huangehe - det är "Gula floden".)

Hursomhaver; I stort sett hela klassen hade plumsat ner i Gula floden-bäcken och nästintill samtliga barn hade vattenfyllt sina stövlar!
Gissa om det är ett strålande sätt för barnen att komma ihåg vad de hade pratat om för spännande platser!
Jag misstänker att det är få som kommer glömma bort hur de reste från Europa till Amerika och vidare till Australien och Asien.
Eller hur de fick gå baklänges genom Sahara för att undvika sand i ögonen!

Att lära in - och lära ut något - är mycket lättare när det leks in och är roligt.
Men det var ju knappast något nytt!

Och blöta stövlar - de torkar!

tisdag 25 oktober 2011

Tack för en trevlig kväll!

Visserligen vill inte luckan till tvättmaskinen leka med mig än men det ignorerade jag å det kraftigaste och begav mig till min nya kompis "pastaMia" för en stunds föräldrababbel om tonåringar och gränssättningar ikväll.
En hoper föräldrar som har barn i olika stadier av turbulenta åldrar - i - under - eller efter tonåren som ses lite då och då för att dryfta gemensamma åsikter om hur en bör förhålla sig till det uppväxande släktet.

Med mitt lilla delfacit av två, numera vuxna och utflugna barn, tror jag att jag hade en del att tillföra.
En hel del är relativt kontroversiellt

Vi hann avhandla det här med gränssättning, vilka strider som kan uppstå och vilka en bör ta, ekonomi, aktiviteter och sysslor hemma.
Jag vet med mig att jag är mycket för flockbyggande, växande ansvar, koll på tillgångar och utgifter.
Vägrar servera enkla lösningar om det inte gagnar individen, kräver en hel del av densamme och förväntar mig att telningen ska stå på egna ben strax efter studenten.
Senast!

Bäst är ändå känslan av att alla får komma till tals, att allas åsikter respekteras och att vi alla har något att tillföra varandra.
Sen blir det ju inte sämre av att vi, trots olikheter, har himla skoj när vi snubblar in på sidospår.

Som jag brukar tjata mig hes om; Att mötas är att växa!

På språng

Gott folk!

Mellanlandar lite snabbt hemma mellan alla mina sedvanliga kyrkohopp på tisdagarna.
Tvättmaskinens lucka har behagat gå i baklås och trots alla "sesam-öppna-dig-besvärjelser" som hittills misslyckats, ska jag helst hinna beta av en del matlagning, läxläsning och helst handling.

Återkommer ...

måndag 24 oktober 2011

Inget för kräsmagade eller vegetarianer!

Jag har ju tidigare aviserat att jag är lite smygimpad av Freundin!
Idag klättrade hon ännu ett par pinnhål upp på skalan.
Så här var det;

Tidigt i morse kom ett sms med en fråga om jag ville hjälpa henne slakta två tuppar.
Genast började jag tänka på Desirée Fredlunds underbara beskrivning av en tuppslakt i hennes bok; Refuserad.
Hur hon stärkte sig med en hutt, fick blod i munnen, plockade så fjädrarna yrde och sen kokade århundradets segaste gryta.

Så ja, självklart ville jag vara med på ett hörn.

Tuppar fångades in, nackades med eleganta yxsving, doppades i hink med 60-gradigt vatten och plockades.
Så fjädrarna yrde.

Den lilla snaskiga detaljen med att "ta ur" de nu fjäderlösa fjäderfäna, överlät jag med varm hand åt Freundin.
Illa luktade det också.

Nu ligger två nakna fåglar i min kyl och väntar på att jag ska ta mig an dem och försöka förvandla dem till något ätbart.
Men det blir ett projekt för morgondagen, idag blir det köttfärssoppa!

söndag 23 oktober 2011

Sursöndag och Halleluja

Berg-och-dalbanedag, är det minsta jag skulle kunna kalla denna dag för.
I alla fall humörmässigt.
Efter ha brottats med en ytterst ovillig Sheriff om en liten smygstart av veckans läxa, drabbades jag av ond vrede som höll på att gå ut över de mellerstas körevenemang.
Lusten att frakta någon i någon som helst riktning, någon gång - befann sig på en nivå av strax under skosulehöjd.

Likafullt stoppade jag in två nödtorftigt uppsnofsade ungar i bilen och det var det bästa jag gjort denna helg!
En musikmässa med nattvard, ett flertal körer som övat in en repertoar av lämpliga musikstycken, fjärran från sedvanliga svenska psalmer, för att högtidlighålla morgondagens FN-dag.
Körbarnen hördes till och med, vilket de i vanliga fall aldrig gör.
Körernas tolkning av Leonard Cohens, Halleluja, fick det att gå rysningar av välbehag i mig.



En mycket gladare och nöjdare Mångmamma åkte hem, än den som lämnade hemmet drygt tre timmar tidigare!

Nu är samtliga små-vilda förpassade i horisontalläge och där tycker jag att de kan stanna tills imorgon.

lördag 22 oktober 2011

Fem ofullbordade ...

Jag har fått en award av fina Katarina med bloggen "Endast gossar".

Awardens villkor innebär att länka tillbaka till den du fått den av,
fullborda de fem meningarna och ge vidare awarden till fem bloggvänner.

1) När ingen ser eller hör mig.....
Pratar jag oavbrutet högt för mig - och med mig själv - får alltid bästa svaren då!

2) Jag går aldrig hemifrån utan .... skor.

3) Min blogg heter som den gör för att jag ....Verkligen är en Mångmamma, inte bara för att jag har en drös egenproducerade ättelägg, utan även för att jag i tid och otid tar mig an alla andras barn!

4) Om jag vågade skulle jag ... ??? Ingen aning? Tror faktiskt inte det finns något jag skulle vilja göra, som någon rädsla skulle hindra mig från?
Inget jag kan komma på i alla fall!


5) Om tio år kommer jag att ...vara publicerad författare, föredragshållare - och 10 år äldre.

Nu är det min tur att skicka vidare till fem intressanta bloggerskor jag är nyfiken på;

Anybodys Place

Blås på, Märta

Karins veranda

Morran

Razaha

Bryt ihop eller bit ihop?

En av två gossar ville vara med på scouterna idag.
Den andre bestämde sig för att dagen var förstörd eftersom han glömt sin "tonårsluva" i skolan och därför inte kunde visa sig bland folk.
Märkligt beteende för att komma från en 7-åring, om ni frågar mig!

För övrigt har jag otaliga konfliktsituationer att hantera.
Mina teorier stämmer inte riktigt överens med verkligheten.
Just nu hjälper det föga att vara en förstående mor - fast jag inte är någon ko - mina små-vilda-glada befinner sig i olika stadier av utvecklingsfaser, samtidigt.
En liten herre som kan själv och behöver hävda sitt oberoende i allt, på fyra år.
En sexåring som växer i otakt med kropp och själ, en brådmogen sjuåring som bryter ihop av sina perfektionistiska krav på sig själv med jämna mellanrum och slutligen en förpubertal dryg tioåring i den allra finaste "slyngelåldern", vars smaklökar är som allra bäst utvecklade.

Med andra ord är det lite turbulent här hemma mest hela tiden.
Jag är väldigt glad att jag redan gjort den här resan två gånger tidigare, mina äldsta har plockat delar av paletten och kommit ut på andra sidan som förhållandevis sansade unga vuxna.
Chansen att även de här små vilddjuren som far runt som vettvillingar, bryter ihop och bara håller sig vid liv med hjälp av en ytterst begränsad del av kostcirkeln också ska växa till sig och bete sig som något det går att ha i möblerade rum igen är relativt stor.

Jag ser fram emot det, fast under tiden kör jag på med att släcka otaliga bränder och medla i oroshärdar här hemma!

fredag 21 oktober 2011

Tempoväxlingar

Rivstartsmorgon, snabbfika med Freundin, seg-segare-segast-skrivande, oavbrutet avbruten av de där fredagslediga små.
Till slut, efter tre mejl och två mitt-i-alltihopa-telefonsamtal om "något helt annat", fick jag ändå iväg min text till redaktionen.

Solsken och slagsmål, tjat och tillsägelser, handling och hemkomst, nattmacka och nattning - där är barnens eftermiddag och kväll i korthet.

"Något helt annat" är smickrande men vanskligt som jag måste få fundera färdigt på.
Återkommer om det när jag tagit beslut.

Helgen går i kyrklighetens tecken - scouterna för killarna imorgon (Missionskyrkan) och medverkan av barnkören på gudstjänst söndag kväll, dit hör Pysselkungen och Majblomman.

Tror jag lägger ner tankeverksamheten för idag och slår mig ner bredvid Bam-Bam som ockuperat en hörna av min säng med en motorcykeltidning i ett ömt grepp.
Sa jag att han var fyra år?
Fast det är klart - med en pappa som är "kavajåkare", faller säkert inte päronen alltför långt ifrån äppelträdet.


*Kawasaki-åkare= Majblommans felhörning!

torsdag 20 oktober 2011

Kli, kläder och klurig matte

Jag har ett alldeles för socialt liv för att riktigt hinna hänga med.
Efter fjärde dagen denna veckan med fyra huliganer som skulle matas på kläderna och sådär före bortforsling till närmsta läroanstalter, tog jag den diseldrivna in till stan, för första frukostbesöket hos storsonen sedan han lämnade modershemmet.

Efter drygt två timmar började det klia lite i mig.
Inte så att det var tråkigt att prata med sonen, mer för att jag har övat upp ett inbyggt kli i kroppen när jag befinner mig i en lägenhet numera.
Skumt, jag vet.
Kan man lida av smygande klaustrofobi?

En snabb räd ner på stan och lite vansinnesaffärer till de små-vilda-glada i klädväg fick det bli, innan jag började operation hemfraktning i omgångar av nyss nämnda småttingar.
En del från skola/förskola och andra från kören.

När maten var svald, disken röjd och läxorna avklarade, fastnade jag och Sheriffen i en bortglömd och återfunnen "Mattelekbok".
Helt plötsligt rasslade timmarna iväg och jag insåg till min förfäran att de där tre minsta borde ha stoppats ner i sina sängar för minst en halvtimme sedan.

Snabba ryck med tandborstning, sagoläsning, eldning i pannan och mitt i alltihopa ramlade far-är-rar in genom dörren - till allmänt jubel.
Kan man ju förstå efter snart en veckas frånvaro.

Nu bör veckans skrivjobb raskas över innan jag kan ta itu med lite väntande sybeställningar, i alla fall om morgondagens plan ska kunna klaffa med hopp-och-lek för de där lediga två småttingarna.

Och resten tar jag sen ...

onsdag 19 oktober 2011

Hepp, hepp ...

Jag surfar, läser och pratar som besatt nuförtiden.
Orkar inte riktigt med att ta in allt jag tar del av men livet, hemmet, barnen och deras vänner går i absolut första hand.
Alltid.

Far-är-rar var visst hemma och vände några timmar i sängen inatt.
Om inte annat märkte jag det imorse när jag stel som ett ihopskrynklat gem, försökte räta ut mig.
Sheriffens säng brakade ihop sent igår kväll och eftersom jag inte hade någon som helst lust att leta efter skiftnycklar mitt i natten för att håll bångstyriga sängben på plats, fick han somna om i pappas säng.

Visserligen förvarnade jag mannen någonstans mellan Köpenhamn och Växjö per sms om att det skulle kunna bli trångt i sängen men att även Bam-Bam skulle komma harvandes mitt i natten hade jag inte räknat med!

Ett "god morgon" hann jag få ur mig, innan han styrde kosan en bit norrut i landet, strax efter klockan sex.

Resten av dagen rullade på bra, barn med vidhängande kompisar skjutsades, hämtades, utfodrades, kom och for.
Läxor lästes, tvätt snurrades och nu slutligen har jag busat fyra småhuliganer i säng.
Visserligen är de nästintill komplett värdelösa på att somna i sina egna sängar men en av fyra på rätt plats känns ok.
Pysselkungen och Majblomman sover skavfötters i "sagoläsarsängen", Bam-Bam i min och bara Sheriffen där han hör hemma.
I alla fall än så länge.

Kan kanske vara en bra tanke att välta omkull i riktning mot en kudde om en inte alltför avlägsen framtid?

tisdag 18 oktober 2011

Turtisdag och underbara möten

Som alltid på tisdagarna (så länge vi inte är sjuka, peppar, peppar), har jag en ängels tålamod med mina små.
Visserligen började morgonen med ett regelrätt råkurr om något snöre som sades tillhöra Pysselkungen - vilket Sheriffen inte ville medge?
Ändå är tisdagar fantastiska dagar.

Frukost, avstjälpning i skolan för tre av barnen, hopp-och-lek i kyrkan med Bam-Bam - och alltid numera - lunch hos "pastaMia".
Lilla L med mor och bror tog med sig Bam-Bam hem till sig för en stunds lek under tidiga eftermiddagen och jag befann mig i en ytterst lyxig och ovanlig situation - jag och "pastaMia" kunde ostört prata i mun på varandra under en timme!

Med vissa människor funkar den där osynliga men likväl kännbara personkemin omedelbart!
Det som är frapperande är min känsla att med hull och hår vilja gå in i symbios med den jag känner att kemin stämmer med, varje gång!
Nu händer det inte alltför ofta att jag vill "äta upp" mina vänner men med vissa är det lika illa som med min känsla inför vissa färgkombinationer.
Ni vet, limegrönt med turkost eller illrosa med klarrött, är sådana färgkombinationer jag helst vill ha näranära.
Helst kunna sluka.

Samma känsla kan jag få för vissa personer, kalla det för förälskelse om ni så vill?
För med handen på hjärtat - hur trist hetero jag än råkar vara - är det ändå människan bakom skalet jag blir fascinerad av.
Oavsett yttre könstillhörighet och samhällsklass.

måndag 17 oktober 2011

Slut för idag, tack för idag.

Med drygt 18 timmars vakentid på fyra timmars sömn föregående natt tänker jag ge upp för ikväll.
Förhoppningsvis kommer jag att återuppstå ur sängen imorgon, något mer pigg och alert än vad jag är för tillfället.
På återseende.

Tidigt och tragiskt

Kolsvart utanför rutan, okristligt tidigt men jag kan ändå inte somna om.
Far-är-rar klev in i bilen nyss för att frakta sig och en kollega till 8.50-flyget från Kastrup mot Genève.

Hugger en kvarlämnad skvätt kaffe och läser tidningarnas rubriker.
Det här gör ont att läsa.

söndag 16 oktober 2011

Så lunka vi så ....

Älgfärsbiffar med smörstekta kantareller till dagens lunch var inte fy skam.
Inte heller resten av dagens strålande solsken som lockade ut de små till sitt senaste kojbygge uppe i skogen.

Samtliga små var i trängande behov av en storsanering och jag fick till och med chansen att sätta saxen i Sheriffens och Bam-Bams kalufser.
Nu har de både ledsyn och ser hyggligt presentabla ut!

Den där stora sjuklingen som ynkat sig hela veckan, fick snällt följa med till stan igår och vara ansvarig för plånbokens kontinuerliga dränering och inatt runt fyrahugget ska han stå i givakt för att ta sig en rejäl bit söderut i Europa.
Nu kan han inte vara sjuk längre.

Panikaffärsresor med kort varsel har gjort att han missat informera mig om hur resten av veckan ser ut och jag kan inte påstå att jag avundas honom ett enda dyft!
Måndag till tisdag - Schweiz.
Onsdag till torsdag - Linköping.
Och så är det ju bra om han hinner förflytta sig mellan orterna också!

Nä, det känns som ett lugnt och behagligt liv att bara ha huvudansvaret för hem och gård, ställt i relation till tokkorta nätter och intensiva mötesdagar!

Själv ska jag hålla tummarna för att Bam-Bam inte blir förkyld - vilket jag misstänker starkt efter kvällens nattning, när han helt oprovocerat började låta täppt!
Kunde ju vara skönt om vardagen bara rullade på, för ovanlighetens skull!

lördag 15 oktober 2011

Kalsonger, trängsel och älgkött

Sopslut idag.
Efter en sen frukost gav vi oss lös på en stadstripp, där vi slogs om utrymmet med halva Småland i just "Smålands största inomhusgalleria", som det så pampigt kallas för.
Fyra byxor, otaliga kalsonger och strumpor senare blev det ett snabbstopp på Eldoradot för pysselsugna - Panduro, innan kaloritankning för de små på "Gyllene Måsen", så de skulle orka sätta sprätt på samlad veckopeng inne i det stora leksaksvaruhuset.

Väl hemma har jag i ett anfall av sinnesförvirring lovat att bygga ett Barbiehus åt fröken Majblomma, pillat ihop oändligt många pyttesmå Legofordon och när jag äntligen tänkte rycka åt mig datorn, ringer jaktledaren och berättar att det finns älgkött för avhämtning.

Nej, ingen av oss vuxna jagar men vi är lyckliga markägare så det brukar ramla in lite viltkött så här års.
Fyra timmar senare har jag finstyckat, malt köttfärs, kokat buljong och fryst in årets jaktfångst.
En smidig nattning av lektrötta små med bara två böckers högläsning och en relativt välsanerad barnkammare är också avklarad.

Nu räcker det!
Hoppas ni haft en fin dag.

fredag 14 oktober 2011

Y-barn

Det här är riktigt intressant, tycker jag.

För många år sedan när jag arbetade som lärarvikarie i ett "något sämre bemedlat område" på Lidingö, hade jag kontakt med en kriminell brödratrio vars namn slutade på Y.
Äldsta brodern satt inne för misshandel, mellanbrodern var just omhändertagen av sociala myndigheter och lillebror - som jag hade i min klass - försökte regelmässigt elda upp sina skolböcker, komma försent till lektionerna - om han ens kom - eller tillbringa dagarna med att snatta i den lokala affären.

Ytterligare några år senare kom jag i kontakt med en socionom som varit kontaktperson åt den yngste av dessa bröder och hans bästa vapendragare, också med ett Y på slutet i sitt namn.
Socionomen hade att berätta om en uppväxt kantad av omhändertaganden, LUV-ande, misslyckade projekt och fosterhem.

Redan där, för mer än 15-20 år sedan, talades det gärna om att Y-barn inte hade det så lätt att hålla sig på den smala vägen.

Nu har forskare slagit fast att det finns en överrepresentation på anstalter av Y-barn.
Eventuellt med den brasklappen att det handlar om föräldrarnas socioekonomiska ställning eller den generellt lägre statusen i bostadsområdet där dessa barn växer upp?

Men om nu det kan vara ett stigma att heta Sonny, Conny, Benny - varför är det inte lika frekvent att Mary, Betty eller Lilly drabbas av ligistfasoner?

Och för övrigt tror jag att det snarare handlar om modenycker och naturliga fluktuationer inom namngivningsbiten.

Hur många skröpliga gamla 70-åriga Connysar kommer att orka göra intjack om 20-30 år?
Och hur många av kåkens kunder kommer lystra till Kevin, Melvin eller Liam - för att bara ta några exempel på namn som i vissa kretsar anses vara Y-barnens efterföljare.

(Alltså namn med en amerikansk touch som röner popularitet under en begränsad period.)

Liberté, égalité, fraternité

All animals are equal but some are more equal than others, eller hur?
Om inte George Orwells nyckelfras ur sin bok; Animal Farm är på sin plats efter de senaste dagarnas Juholtcirkus - när skulle den vara det annars?

Oavsett vad som kan anse om mediadrevet som gått, läsarstormar, interna stridigheter inom partiet eller allmänhetens med rätta upprördhet över "den store partiledarens" moraliska och etiska fall, är det mest tragiskt - eller kanske bara fatalistiskt - att konstatera frasens riktighet.

Alla vill sko sig på någon annans bekostnad!

Åtminstone en oförsvarligt stor del av våra folkvalda, verkar det som, utifrån mitt politiskt impotenta sätt att se på det.

Någon som inte lider av "potensproblem" och heller inte skräder orden är fortfarande den helt lysande Anybody´s Place!

torsdag 13 oktober 2011

Våfflor och Jul

Ok.
Så vad har hänt idag då?
Tja, efter den vanliga morgoncirkusen när fyra trötta små ska hitta fram till frukost, kläder och skolväskor och samtliga portionerats ut på rätt ställen, åkte jag raka spåret till den "nygifta" C och fick våffelfrukost!
Bra sätt att testa om bröllopspresenten höll måttet.
Efter en lång pratig förmiddag, tog jag mig i kragen och började forsla ihop skocken i riktning mot hemmet igen.

Visserligen har det varit ett strålande solsken hela dagen men attans så kallt det blivit.
Om inte annat märkte jag det redan i morse när fingrarna höll på att frysa fast i isskrapan jag var tvungen att nyttja för att få fri sikt på bilen.

Kylan gjorde att vedhämtning stod på programmet!
Det är en rolig lek jag praktiserar större delen av året.
Nu sprakar det fint i kakelugnen, pannan går och det börjar äntligen bli torrt i tvättstugan, efter sensommarens och höstens brist på vedeldning.

Och vet ni?
Idag kom första "Jultidningen" i brevlådan, så nu är det dags att börja drömma om advent!
Med knappt 6,5 vecka kvar till första advent är det hög tid att på planeringsstadiet börja längta efter den där vita, fröjdefulla julen - som alltid visar sig sluta i ett totalt inferno.

Nej, jag har inte glömt mitt löfte från förra året - än ligger tanken kvar om en plastruska av granmodell till barnen och pizza till julmat fast.
Eller hoppet om att det är ett NAP - NågonAnnasProblem.

Fast jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig ...

onsdag 12 oktober 2011

Hästrumpor och skogens guld

Som Karin mycket riktigt påpekade i sin kommentar, har dygnet troligtvis fler än 24 timmar här i södra delarna av Småland!?
Antingen det eller så är jag bara ovanligt bra på att trycka in kopiösa mängder saker på en och samma dag?

Idag har det varit något stillsammare.

Pysselkungen fick en tandkollstid först på eftermiddagen, så han skjutsades iväg till skolan med en präktig fläskläpp och stränga tillsägelser om att inte banka i tänderna mer, tillsammans med sina syskon som också skulle förpassas till klassrum och förskoleavdelningar.

Själv tog jag en lyxtur ut i skogen och hämtade hem solgula kantareller.
Hälften lämnade jag kvar eftersom jag inte hade plats för att ta hem mer, glömsk om allt vad svampkorgar heter.

Den stora sjuklingen har kvidit under täcket större delen av dagen men ändå fått i sig lite fast föda för första gången sedan i lördags, alltid något.

Barn fiskades upp och forslades hem, "hästrumpor med svans" samt smörstekta kantareller serverades till middag under allmänt jubel.
(Korv som får koka med spagetti intryckt i ena änden - och ni, ta bitar av falukorv istället för någon variant av "smalkorv")

Tandläkaren glodde, pillade och röntgade.
Tänderna är visserligen lite sneda och vinda men enligt röntgenplåtarna ska de inte vara några problem.

Väl hemma blev det läxläsning för tvenne gossar medan de två yngsta löpte amok på övervåningen - som vanligt.

Tja, annars har det nog inte hänt så värst mycket?
Lite sopsorterande vid återvinningen, en del panikhandlande, tankande av den där törstiga fyrhjulingen som fraktar mig och alla små-vilda-glada kors och tvärs men i stort sett en lugn och fin dag.

Surfat runt och försökt begripa mig på Juholt-affären har jag också.
Det går bara så där.

Är mannen korkad, girig eller bara allmänt maktfullkomlig?
Vet inte vilket som känns värst med tanke på att han påstås representera Sveriges största parti.
En som har lusläst de senaste dagarnas media och dragit slutsatser av det samt analyserat själv är Anybodys place.
Jag tycker att hon är strålande.

tisdag 11 oktober 2011

Kyrkor, tänder och full snurr

Gott folk.
Denna dag har gått i hundra knyck.
Minst.

Far-är-rar börjar kravla fram och bli konversibel igen, Bam-Bam fick godkänt på fyraårsbesiktningen och Pysselkungens fröken ringde mig strax efter första kyrkans sångstund för att meddela att det kunde vara en bra idé att hämta upp sonen - för vidare transport till ...tada; Tandläkaren!!

Det har faktiskt inte gått mer än en vecka sedan jag fick kolla upp fröken Majblommas tillknycklade framtänder på grund av en olyckshändelse - och nu var det dags igen.
Eller skulle ha varit!
Först lunchstängt och sedan möte resten av dagen - och att fara kors och tvärs över halva landstinget för att få konstaterat att tänderna är lösa men antagligen kommer att växa fast igen, det gör jag inte.

Imorgon är det jag som får "hänga på låset" hos Folktandvården för att kunna göra en skadeanmälan på sikt.
Motpartens huvud hade i alla fall hållit, alltid något, enligt P´s fantastiska lärarinna som ringde för att kolla hur det hade avlöpt!

Nåväl, efter denna lilla incident, fick jag med mig ett extrabarn till nästa kyrka - utöver en moloken Pysselkung som tog tillfället i akt att endast äta "mjukmat", dvs bullar!
Vi andra åt lunchmackor tillsammans med "pastaMia" och nygifta C.
Leverans av extrabarn L och Bam-Bam hos L, hem, läxläsning med Pysselkungen och Sheriffen, handling, hämtning av B-B, mat, tvätt, disk, föräldramöte, hem, nödtorftig sanering av hemmet, tandborstning av lösa och fasta tänder, saga x fem, sånger x 7 och nu äntligen anser jag att dagen får ta slut.

Storsonen ringde på väg hem från sitt arbetspass som började 09.00 imorse och avslutades med 20 minuters övertid, 21.20.
Glad men trött.

21.50 verkar som en bra idé att få avsluta min roliga men lite väl händelserika tisdag.
Tittar in hos er andra vartefter jag hinner.

11.10.11

Tjoho, tisdag!

Dags för avstjälpning av skolhuliganer, besiktning av fyraåringen och lite kyrkohopp!
Återkommer med klokheter under dagen.

(Husse vaktar sängen, snorpappret, tepåsarna, honungen och alvedonet.)

måndag 10 oktober 2011

Tråkhöst

Jag roar mig med att;
Skjutsa disk, laga nyheter, läsa barn, surfa läxa, vända Lego och plocka mat.
Eller något liknande!

Far-är-rar är däckad i någon märklig åkomma - ont i kroppen men inte mycket snuva eller feber att stoltsera med?
Sheriffen ligger bra i fas med veckans läxor, fröken Majblomma övar bokstäver och ord, Bam-Bam chockerade mig genom att äta upp sin middagssoppa, bestående av mysko frysfynd (quornfärsröra),passerade tomater, potatismos, hemodlade ärtor och redd (rett? rätt!?) med gräddmjölk.
Pysselkungen chockerade mig genom att inte äta den!?

Regnar gör det också.

Det kunde faktiskt varit en lite roligare måndag - tycker jag!

söndag 9 oktober 2011

Me, Mångmamma - you, ...Green?

Jag har ett litet lyxproblem!

Alltså, jag vet att de flesta människor tycker att det är högst naturligt att ha fönsterbänkarna fyllda med krukor och blomster men jag är säsongsarbetare i den frågan.
Från oktober till mars, slåss växterna om utrymmet i de fem fönster jag vågar ha krukor i.
(Ni vet den där lilla detaljen med yviga barn som är ymnigt förekommande här...)

Givetvis gäller det diametralt omvända resterande del av året, när samtliga små-gröna-rotförsedda får flytta ut på sommarbete i växthuset eller på verandan.
Om det inte vore för de små-vilda-glada, skulle jag inte ha några buketter alls inne och sålunda inga pinaler i fönstren under sommarhalvåret.
Nu är det ju lyckligtvis inte så torftigt - mina telningar plockar mer än gärna allt de ser och kommer över som skulle kunna stoppas ner i en vas.

Men så nu då, när jag räddat in mina ömt omhuldade pelargoner, chiliplantor, asparagus, amaryllisar, murgrönor och paradisträd från den där nattfrosten som knackar på dörren, då är det som att komma in i en djungel i mitt kök och matrum.
Jag är inte riktigt van - än!
Och innan jag hinner vänja mig, kommer minst hälften att antingen få kräla ner i tvättstugan för vinterdvala, gå kompostdöden till mötes eller helt sonika tappa alla sina blad av chocken!

Men några ska jag nog kunna hålla liv i till nästa år ...

lördag 8 oktober 2011

Nej tack, jag ska inget ha!

Visst är det bra att stötta lokala föreningar, företag och producenter, inte minst med tanke på miljön.
Fast det finns en gräns för mig.

Hur behjärtansvärt ändamålet än kan tänkas vara med korv- och kakförsäljning, t-shirts med reklamtryck för den lokala idrottsföreningen eller strumpor i tolvpack för ridklubben, så kan jag bara inte förmå mig till att handla något jag inte vill ha - eller behöver.
Bara för att stötta något jag inte bryr mig ett dyft om huruvida det överlever ekonomiskt eller ej.

Och här pratar jag enbart om olika typer av föreningar som vill ha förstärkningar i kassan!

Jo, det var så att jag sprang ihop med en pappa som stod och krängde t-shirts åt den lokala fotbollsklubben utanför affären idag.
Utöver mitt enorma ointresse av just fotboll i allmänhet och sport i synnerhet, hittade jag ytterligare två skäl till varför jag aldrig kommer att bli ägare till ett liknande plagg.

1) Jag avskyr t-shirts.
Äger inte en enda och har inga planer på att skaffa mig någon framöver heller, inte ens om jag fick den kastad efter mig!

2) Jag vägrar betala för att gå runt och göra reklam för någonting överhuvudtaget.
Ska jag vandra runt som en levande reklampelare - är det väl ändå jag som ska ha betalt!?

fredag 7 oktober 2011

Strålande matematik i affären!

Kommer ni ihåg den där matematiska regeln om "minsta gemensamma nämnare"?
Den drabbade mig i form av ett bländande leende nyss i affären!
I sammanhanget var det mitt och den leendes hår som var den minsta gemensamma nämnare!

Båda hade vi dreads.
Fast hans var ljusare och längre ...

Obs! Läs med viss känsla för ironi!

Ibland vet jag faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta?
Sheriffen kom hem från skolan härom veckan och hade fått ett nytt skällsord/öknamn efter sig!
Stekaren!

De som känner mig, vet att jag hyser ett visst förakt för Stureplansbrats.
Att jag visserligen hängt i de kvarteren en del själv - men för mer än två decennium sedan!
Att bara tanken på hysteriskt flashande med pengar är mig fullständigt främmande.

Tyvärr har det här en baksida.
Jag drabbas av ett visst mått av förakt för vissa inskränkta och inavlade lantisar!

Om vi nu ska vända på stekar-steken!

torsdag 6 oktober 2011

Författarna och jag

Det finns en hel del fördelar med att bo på en relativt liten ort, där de flesta känner till en.
Jag är ju en flitig boklånare där, utöver att en av bibliotekarierna råkar vara Gammelgrodans mamma.
(Pysselkungens vän.)
Idag hade fröken Majblomma en lektion där, på vårt lokala bibliotek.
Lilltösen överlämnade med stolthet två av de böcker jag bett biblioteket köpa in, när hon kom hem.

Nu ska Jan-Erik Ullström få komma "upp till bevis", eftersom jag tänkt sätta tänderna i hans första del av romanen; Vägen till Umbria.
Dessutom finns även Desirée Fredlunds inspirationsbok; Refuserad, nu att idka huggsexa om här i krokarna.

Känns bra att få vara en lite "småbesvärlig" kund som beställer in nyutgivna böcker!

Och som en parentes ska nämnas att jag är glad att Tranströmer äntligen fick Nobelpriset, även om jag är en novis inom poesins värld
.

Ogilla

Jag borde verkligen vara mer luttrad än vad jag är.
Mindre förvånad över giriga människor och företag med märkliga klausuler.

Storsonen, den numera avflyttade, kan ju titulera sig försäkringssäljare.
Han arbetar på ett av Sveriges större försäkringsbolag med att, i första hand, sälja in fler försäkringar till redan befintliga kunder.
Samtidigt är han tillräckligt kritisk i sitt tänkande att han sonderat marknaden för att själv kunna teckna bästa möjliga hemförsäkring nu när han ska bo i eget hem.
Där valde han ett annat bolag än det han jobbar för.

Vi kom att prata lite löst om hans jobb och andra framtidsplaner igår när vi skulle forsla runt på hans bohag och där kommer det i mitt tycke dels upprörande men även anmärkningsvärda in.
I samtliga bolags hemförsäkringar ingår hjälp och ersättning vid brand, inbrott, stöld, överfall osv.
Fast ... det där med överfall gäller inte om förövaren är en annan på adressen bosatt person!

Så där ja, nu kan alla misshandlade kvinnor och barn (och män) andas ut, ni får ingen hjälp från era försäkringar i alla fall!
Skyll er själva!

I samma veva berättade sonen att han ringt upp en kund - man - där en kvinna med samma efternamn, dock ett asiatisktklingande förnamn nyligen dykt upp i folkbokföringen, inte hade någon tecknad försäkring.
Kunden fräste ifrån och hävdade att hans fru inte behövde någon försäkring, "eftersom hon aldrig slog sig", innan han slängde luren i örat på sonen.

Nähänä, är det bara jag som känner av dåliga vibbar här?

Eller historien om den svenskfödda kvinnan, gift med en egyptier, som sökte hjälp från sitt försäkringsbolag i Sverige, när hon under en vistelse i makens hemland blivit slagen och våldtagen upprepade gånger.
Nix.
Ingen hjälp.
Våldtäkt inom äktenskapet är inget brott i Egypten, det är en självklar manlig rätt och dessutom levde de tillsammans, skrivna på samma adress i Sverige.

Hade jag en ogillaknappsfunktion här, skulle jag vilja trycka på den hårt och upprepade gånger!

Tacksamhet för närheten

Tänkte bara påminna er om hur fina ni är - alla ni som läser, tänker, kommenterar, funderar vidare och engagerar er i andra människors väl och ve.

Själv blev jag rörd till tårar av ett personligt meddelande av en internetvän och av ett kort som kom från en annan av mina nyfunna nätkompisar i veckan!

Tycker ni är värda, allihop, att få ta del av de kloka och goda ord jag fick mig tillsänt!

Tack för omtanken

För många av oss är det så svårt att räcka till
för allt som måste göras och allt det som man vill.

Men fast det är så mycket på jobb och hemmavid
så är en del beredda att ge utav sin tid.

Det värmer mig i hjärtat att du är en av dom
- att du är en person som gärna bryr sig om.

Så tack för att du visat sån omtanke om mig.
Och hoppas jag får chansen att göra något för dig.


Tack S och H, för att jag får ta del av era liv!

onsdag 5 oktober 2011

Och förkylningen har jag förträngt bort!

Så har den här dagen också ramlat på.
Barnleveranser, släphämtning, kartongbärning, invigningslunch på nya lägenhetens golv i sällskap av storsonen och extradotter P (tack D och P), läxläsning, hemhämtning av bortalekande barn, (tack Flugan), utfodring, mejlkollande, föräldramöte, högläsning och nattning.

Däremot har jag inte hunnit med mer än en tvätt- och diskmaskinsskiftning idag, vilket kommer att betala sig imorgon när jag får börja dagen med klädletande åt de små-vilda-glada!
Ska knåpa ihop en krönika för leverans och handla hem extrabarnsutfodringsvänlig mat imorgon med.

Men nu njuter jag bara av en fullspäckad och väl genomförd dag i ryggen!

tisdag 4 oktober 2011

Last dance

Storsonen är hemhämtad.
För sista gången ska han få sova i sitt gamla rum, trots att Pysselkungen redan installerat sig där.
För sin storebrors skull, har lillebror kravlat in i barnkammaren inatt.

Storsonen sitter vid matbordet, äter och sprättar upp samlad post, briefar om försäkringar, uppkopplingshastigheter, kvadratmetrar och husgerådsinköp.
Vuxenpoängen bara susar runt taklampan!
Jag blir alldeles matt av samtalen, det märks att jag levt utan kvällspladdriga tonåringar i hemmet en sommar!

Jag var inte så vuxlig som 19-åring!

Ynk

Det är snabba ryck som gäller här!
Flexibilitet är av nöden.
Istället för att rycka in som "lekfröken" i kyrkan idag, snorar jag ner toarulle efter toarulle medan jag lider av Bam-Bams ljusa, gälla och glada stämma.

Ändå måste jag skärpa ihop mig och hämta fröken Majblomma i skolan för en koll av gårdagens olyckstillknycklade tänder hos tandläkaren, äntligen få tummen ur och boka ett släp samt hämta upp ett stycke storson från sen-sena bussen runt halv elva ikväll.

Imorgon är det bara att le och vara glad igen, pytsa ut små barn på rätt ställen, hämta släp, packa detsamma fullt och sedan bära ut allt i rätt lägenhet.

Imorgon är jag knappt någon "mångmamma" längre.
Med bara fyra hemmaboende telningar är det nästan läge att byta epitet på mig själv.
Men bara nästan.

måndag 3 oktober 2011

I stridens hetta, prövas vännen - eller hur det nu var?

Utöver det faktum, att jag hetsade upp mig något under kvällens möte, fick jag som jag redan misstänkt, en bekräftelse på att jag är bra på att hetsa upp mig!
Eller kanske snarare - ett erkännande på att jag är hyggligt bra på att föra fram åsikter - och stå upp för dem.

Jäpp, jag är härmed enhälligt vald till att föra fram församlingens kyrkoråds synpunkter på hur det ska se ut efter 1/1 2014, när hela Sveriges samtliga pastorat och församlingar ska göra en tokrokard.

Och, ja - det ska bli kul!

En rättvisare fördelning?

Men snälla rara!

I grund och botten avskyr jag vi-och-dom beteende.
Men just i det här fallet handlar det mer om dumsnällhet kontra överkörning och då vill inte jag vara med och leka längre.

Vad jag menar är ett löjligt käbbel om procentsatser hit eller dit, där de färre skriker högre, gastar om sin särart och kräver mer.
Samtidigt ska inget samarbete ske, utan de som är färre ska ha hela kakan OCH äta upp den själva!
Vi - som är fler och större - har hela tiden sträckt ut handen, bjudit in till gemensamma aktiviteter och även bistått med mer än vad vi egentligen skulle behöva göra.
I första hand ekonomiskt.

Nu har vi kommit med ett generöst erbjudande, över vad som skulle kunna förväntas av oss - och det förkastas.
Ändå vill dom enbart leka på sin planhalva!?
Fast med delar av vår budget!

Nu hör jag mig själv sätta ner hela foten hårt i golvet och med skarp röst förkunna att "passar inte galoscherna" får det vara.
Jag vill inte bidra mer, ni får reda ut situationen ni försatt er i själva.
Märkligt nog håller de andra av oss med mig, mest märkligt är att det ändå blivit som det blivit tidigare?
Innan jag ens var med och lekte bland oss.

Tänk så viktig den personliga framtoningen är.
Den som gastar högst vinner.
Eller?

Respektlöst, barnsligt och ett enda stort, Fy skäms!

Nog för att våra politiker, nuvarande som avdankade, stundtals visar en skrämmande brist på omdöme - men det här kvalar in bland topp-tio i dumhet, anser jag.

Att den förgrymmade bilägaren gör en tjurrusning mot sin bil är fullt förståeligt.
En repa i lacken och det är hellackering som gäller.
På en rostig gammal skrotbil spelar kanske inte så stor roll om den får en ny repa men på en förhållandevis ny bil - eller en riktigt fin gammal klenod - där är det ju bara sinnessjukt och respektlöst att idka fjortisbetende som "plankning".

Att en före detta partiledare och tilltänkt statsministerkandidat sänker sig till den här typen av publikfrierier i något "förortstillvänt" fjantprogram, det gör mig beklämd.
Tyvärr inte alltför förvånad.

söndag 2 oktober 2011

Dagen efter och många sidor

Jag är fortfarande tagen av gårdagens fantastiska evenemang.
De små-vilda-glada har fortsatt att hålla sams under dagen, far-är-rar har haft långväga besök och jag låtsades läsa, så jag kunde passa på att ta en välbehövlig tupplur på eftermiddagen.

Just läsa tänkte jag fortsätta med - snart har jag hunnit plöja igenom Maria Svelands, "Att Springa" idag - utöver Mons Kallentofts, "Sommardöden" - som jag la ifrån mig tidigare idag.
(Påbörjade den igår)!

Kallentofts deckare om Linköpingspolisen Malin Fors är välskriven men min största behållning är nog miljön det rör sig i, Linköping med omnejd.
Efter ha levt en femårsperiod av vårt kringflackande liv i just omnejden till den staden, är det roande att kunna andas, se och känna in miljöerna som beskrivs.

Svelands bok däremot är en bra och gripande berättelse som ändå inte berör mig ända in.
Kanske är det så att jag måste distansera mig från den ondska, det högst förfärliga i storyn, som gör att jag inte vågar släppa hennes ord ända längst in i mitt medvetande?
Likafullt är det en viktig bok, vars sista tre kapitel ska få bli mitt sällskap innan lampan släcks.

Och imorgon, alla vänner; Då är det måndag!!!

lördag 1 oktober 2011

Love is the air

Är det ok att en medelålders, tryggt gift kvinna sedan urminnes tider, hinner med att bli kär i både sin lagvigda make OCH en kvinnlig pastor under en och samma dag?
För att inte tala om hur kärleksfullt och fantastiskt det känns med att den nyblivne brudgummen bevisar sin glädje och vänskap, genom att pussa min make på munnen?

Galet men fantastiskt och likafullt sant.
Världen är en fantastisk plats.
Underbar, skrämmande och magiskt makalös.
Under förutsättning att en är villig att ta in, vara beredd att ta eventuella smällar och ändå, likt en gummigubbe gunga upp efter varje smäll.

Jag är fylld av kärlek, värme och vänskap ikväll.
En känsla jag önskar er alla - en känsla lika stor som den jag alltid tillönskar er - styrka!

Kärlek!

...men störst av allt är kärleken

Var ska jag börja?

Med det otroliga högsommarvädret?
Eller det osannolika i att samtliga små-vilda-glada hade vett att uppföra sig exemplariskt från 13.00 till 20.00?
Eller med det underbara bordssällskapet (tack PastaMia), den goda maten eller brudparets underbara samspel som blir så enormt tydligt?

Det har stormat en del i deras relation och jag har haft förmånen av att få vara nära under hela deras resa - från första mötet till dagens "seglats i hamn".
Om några är "som gjorda för varann" - så är det dessa två, sanna mina ord!

Vi har kort sagt haft en makalöst trevlig dag där bruden var en rockabillydrottning av rang, det nydöpta barnet en dröm och brudgummen, avlöst av sin far och syster, skönsjungande solist som dessutom hade den goda smaken att kunna bjuda på sig själv och sina tidigare fadäser till max.
Jag skrattade nästan sönder fönsterrutorna - så mycket skallrade de.

Jag har inte varit på alltför många bröllop men det här kniper nog första platsen i avslappnad och ändock högtidlig ceremoni.

Så, vad kan jag säga annat än att idag har varit en av de bästa dagarna på länge - och då tycker jag att jag nästan bara har sådana dagar.

Ett stort och kärleksfullt TACK för en fantastisk dag som vi fått dela med er - fina C och R!


(Och det där med PastaMia, är Bam-Bams omskrivning av Pastor Mia)

Ja, jag vet. Jag borde verkligen ge mig för ikväll!

Vissa kvällars aktivitet är dömda att dokumenteras åt eftervärlden.
De där när undertecknad kämpar på med att formulerar sig på kanslisvenska och far-är-rar porrsurfar bland 60-, och 70-talets fantastiska låtar!

Jag kommer av mig!
Klockrent.
Varje gång.

När sådant här spelas;







(Som kuriosa kan nämnas att mellanlåten (!) har en alldeles speciell plats i mitt hjärta)