tisdag 30 juni 2009

Stolthet och tecken

Underbart!
Nu kom äntligen lite regn.
Efter flera dagar i sträck med tokvärme, och därför även slokande grödor, behövs verkligen lite väta uppifrån.
Förmiddagens födelsedagskalas hanns med under uppehåll och lagom till hemkomst öppnade himlen små glipor där ytterst sparsamt, men dock, regn kunde falla.

Ibland är jag väldigt glad och stolt över mina små-vilda-glada.
Jag behöver bli påmind om att det fostrande arbete jag lägger ner, faktiskt ger resultat.
Tydligen lyckas jag.
Under de tre timmar kalaset pågick ställde min troll inte till med någon katastrof, inga saker gick sönder, inga barn heller och alla visade upp förmågan till artigt beteende genom att tacka för mat och fika.
Mini dessutom genom sina trevande försök till teckenspråk.

Just den biten kanske tarvar en förklaring!?
Freundins son, som många andra små barn, behöver lite extra hjälp med språkträning.
Att förstärka det talade språket med hjälp av tecken brukar kunna vara till hjälp.
Genom att fler barn och vuxna runt denne lille gosse kan/eller försöker använda sig av tecken, underlättas det förhoppningsvis ytterligare.

Jag är verkligen ingen expert, bara en fumlig novis, men en del gester sitter sen tidigare, annat kan man alltid lära på nytt och kan jag bidra på något sätt är jag villig att introducera enklare tecken även i min familj.

Verkar som om det är lättast att ta till sig i riktigt späd ålder.
Även min mini, som inte riktigt pratar samma språk som vi andra - än, kan nog ha nytta av det tecknade språket.
Han tackar i alla fall alltid för maten med hjälp av tecken och läte.

Nu väntar ett välbehövligt ärevarv genom hemmets domäner med snabeldraken i högsta hugg, tätt följd av den svepande gråhåriga blöta..

Kvällen har jag lovat ska tillbringas framför film, far-är-rar är frånvarande och vi andra ska leka bio.
Från en gård i Småland till en annan... Katthult ska besökas visuellt!

måndag 29 juni 2009

Normaltillvaro!

Mycket märkligt får jag vara med om som mångmamma.
Att kliva ur sängen för att inse att ytterdörren är vidöppen är bara väntat, i alla fall om jag har oförskämdheten att stanna kvar i sängen till strax efter 8.

Att hitta väckarklockan ute i gräset, datormusen med sladd på hallgolvet strax brevid minsta sonens visitkort, gosedjur på traktorsläpet, spadar och stenar på köksgolvet, blomkrukor nervälta från verandan, matrummets alla stolar( vill bara påminna om att vi är många i familjen !) uppställda som ett tåg i köket, tomma skålar i kylen, öppna frysskåpsdörrar ( blir frostigt och fint då), grus i handfatet och tomma toarullar under sängen - ja, det är bara normalt!
Sen tillkommer naturligtvis alla, som genom ett under nattetid, duplicerade leksaker som givetvis seglar runt vind för väg genom hemmet på sin jakt efter en trygg hamn.

Allt detta och lite till hann jag med att uppleva före klockan blivit 11 idag.

Är det någon som är förvånad över mitt statement om att jag aldrig hinner ha långtråkigt?

Kvällen är sen och lillprinsessan har svårt att somna, själv längtar jag till kudden, solsvedd och utevistelsetrött som jag är.

Imorgon är en annan dag, då vi ska fira min bästa freundins underverks 3-årsdag.

Putelj på er, grevar och baroner..

Varmt? Bara lite..

Kvicksilvret stiger mot vådliga 27 grader i skuggan.
Vad det är i solen har jag inte en susning om, 2 små sover middag och de andra 2 små håller sig i skuggan.
Själv sitter jag och ger stor son glada och uppmuntrande tillrop när han städar(!) sitt rum.

(Just det; dagens husmorstips: Allrengöring+ vatten+ citron i sprejflaska! Kalas till allt!)

Samtidigt som jag snor hans dator.
Vår lilla eminenta lap-top har blivit sjuk, igen.
Eftersom det är en sk "jobb-dator" tillhörande maken, är det hans sak att styra upp.

Ska allvarligt fundera på att skaffa en egen liten, helst rosa...
En annan dag.
Idag är det på tok för varmt för att överhuvudtaget tänka.

Nu pratar vi överlevnadsstrategi - vatten i stora kannor, skugga och lagom mycket mat så att bränslet inte tar slut hos barnen.

Resten tar vi sen..

söndag 28 juni 2009

En helt vanlig dag.

Jag avskyr verkligen att "pressa".
Undviker solen riktigt heta dagar.
Visst, jag är hemskt gärna ute men i rörelse mellan barn, tvätt, växter, djur och liknande.
Att försöka få se mig ligga platt fall i solen händer ungefär en gång varje decennium.

Idag skedde det!
Ni vet som triss reklamen på tv; Plötsligt händer det!
Jag till och med somnade en kort stund i solen - på mage.
Kommer inte ihåg när det hände senast, om det någonsin skett?!

Ormen har i alla fall lyst med sin frånvaro, vilket kanske kan hänga ihop med att barnen lyst med sin närvaro.
I allra högsta grad.
Förmiddagen gick åt till att släcka bränder.
Jag befann mig i ständig rörelse, det där gångjärnet man har ungefär halvvägs upp på kroppen fick jobba.
2 steg framåt, böja sig ner och plocka upp något, 2 steg framåt, böja sig ner och plocka upp något, 2 steg framåt...ja ni fattar!
Tjurrusningar upp och ner för trappan för att stävja slagsmål typ "han tog min...buhuhu"

Tröttsamt till den milda grad att jag bestämde mig för att låta de små-vilda-inte-fullt-så-glada slåss bäst de ville, själv la jag mig pladask i gräset och körde med avancerad form av mammastrejk.
Lyckat resultat - av mina axlar att döma..

Annars har jag mest funderat på hur jag egentligen visar känslor som sorg, rädsla, irritation och liknande "negativa" känslor?
Ilska!
Det var vad jag kom fram till efter ha rannsakat mig själv efter sonens knivincident häromdagen.
Att åtminstone tre byar hörde mig skälla ut gossen, så det obefintliga håret stod rätt upp på honom, är ju ett utslag av min rädsla.
Rädslan för vad som kunde ha hänt...

På något underligt vänster (=sätt, reds, anm) tror jag att det är mer sunt att bli arg än att bara bita ihop och ta en sansad diskussion, iallafall om jag som förälder vill få mina ättelägg att begripa digniteten i deras farliga beteende.?!

Pedagogiskt förhållningssätt är bra, tålamod likaså.
Men ibland måste man med emfas ta till storsläggan för att kunna banka in folkvett i deras små skallar!

Kniven!
Har det inte ens andats om...kan ju berätta att den är extremt mycket konfiskerad.
På obestämd framtid.

lördag 27 juni 2009

Nytt husdjur!

Och så var midgårdsormen tillbaka.
Intet ont anande trampar jag ännu en gång runt huset mot tvättstrecket för att plocka ner nytorkade, välblåsta lakan.
Redan tagit det varvet en tolv-åtta gånger idag.

Där, slingrande, svart-brun, lång (fortfarande fullt jämförbar med Kinesiska muren), strax väster om mina bara fötter.
Naturligtvis gastar jag till och stor son kommer trippandes till min undsättning.
Orm/snokeländet ringlar in mot husväggen, hukar sig i allt ogräs och strävar mot tvättstugedörren.

Det är nu frågan dyker upp.
Är det en snok, som jag trodde sist, eller är det en huggis?
Kanske en giftorm av exotiskt slag som rymt från sin ägare och befunnit min tomt vara en fristad?

Raskt in för att googla på ordet - orm.
Eller snok.
Och inte blev jag klokare för det.

Snokar kan bli upp till 120 cm långa.
Det låter rimligt av mitt exemplar att döma.
Men för att vara en snok ska det finnas gul-vita fält strax bakom huvudet och det här här jag blir tveksam.
Fanns det?
Inte fanken vet jag, den var milslång och slingrade. Räcker för mig!

Huggisar är kortare och vanligtvis med den karakteristiska zic-zac randen på ryggen.
Det såg jag inte.
MEN, det finns svarta huggisar också!


Får väl helt enkelt konstatera att:
1) Den tror att den bor här.
2) Jag bestämmer mig för att det är en särskild lokal orm av otrevlig och högst sannolikt giftig karaktär.
3) Som vanligt är min ormjägare inte hemma, tack och lov inga små-vilda-glada heller, vilket gör situationen lite enklare.

Vem vill vara annat än hjältinna i sina barns värld?
Svårt att förbli det om man hoppar runt, vilt ylandes för en slingrig skojig sak, som antagligen är oskyldigt dömd av mig.
Sen jag föll till föga (läs: gav med mig och erkände ett litet, litet tillkortakommande vad beträffar mitt humör...) och tillät barn att åka på shoppingtur med far-är-rar idag, ligger jag ändå på plus.

Det gör även övriga familjen, ligger på plus alltså, de har ju varit borta jääätteläänge nu!!!
Pigg och uppvilad för en natt i tält med små.
Om det nu inte vore för vårt nyinflyttade husdjur...

"Fiffigt Elin"!

En samling splittrade "husmorsknep" kan alltid komma till pass när man minst anar det.
Eller också är det ett utslag av min ursprungliga genetiska härkomst - smålänning till far - sparsamhet är en dygd!
Tittade in på på Paolas blogg, och läste avsnittet om "att torka".
Känner väl igen mig, allt spills jämt här!

Dessutom ogillar jag i högsta grad gamla äckliga sura disktrasor, vilket brukar föranleda att de byts frekvent.
En två -tre gånger om dagen plockas ren och torr trasa fram.
Minst!
Vår husållsekonomi skulle snabbt haverera fullständigt om nya köptes i samma takt som jag byter dessa trasor.
Vad att göra?

Tvätta på hög temp naturligtvis!
Eller koka.
Själv är jag oftast lat, och häver in trasor, handukar och tygblöjor i maskinen och låter eländet bli rent igen.
Se där, insparade kronor!

Vi tillhör också den konstiga delen av befolkningen som inte köper hushållspapper.
Varför skulle jag?
Alla engångsartiklar är av ondo (möjligtvis med undantag för toapapper då...), att minska det totala sopberget måste vara smartare för miljön - även om det innebär mer tvättande.
Handukar, mina vänner.
Handukar eller snusktrasor som de brukar kallas här hemma.
Brukar också bli en försvarligt stor hög per dag.

Om någon vänlig, matematiskt sinnad, miljökunnig person kan räkna ut att det skulle vara bättre, billigare och miljövänligare att använda köpt papper, kommer jag att överväga en förändring på trasfronten.
Till dess; torka och tvätta på bara...

fredag 26 juni 2009

Och så gick det som det brukar...

Just nu har de inte så roligt längre!
Hade någon "barnavårdsnämndtant" hört mig den senaste halvtimmen, hade barnen omhändertagits omedelbart.
Intelligensen är tyvärr inte på topp, inte det logiska tänkandet heller före sisådär 12-13 års åldern.
8-årig gosse har "testat" att köra en kniv genom taket.
Tälttaket!
Brukar inte riktigt bli så bra då.
Inte när mor för höra talas om det heller!

Nyordning=straffindraget, extra allt.
Inga nya saker.
Inget lördagsgodis härifrån till evigheten.
Alla trasiga (med flit) saker kastas - inte lagas som hittills!
BLÄ!
Hoppas avlösande far kommer hem snart och räddar oss alla från min vrede!

Färgchock på tomten.

Enkelt recept (som inte kommer efterlevas) på hur man får 4 små-vilda-glada att vilja gå och lägga sig!
Kl 13.00.
Sätt upp ett tält i trädgården!
Funkar garanterat.

Efter fyndräd i källaren på små, minimala, oumbärliga saker som är fina-och-lätt-glöms-bort-i-fickor-inför-tvätt, har vi även fyndat årets första hemväxta mogna jordgubbar och nämnda tält.
Ilsket lila-rosa är det och barnen är lyckliga!
Att det kommer bli för kallt, läskigt, trångt och allmänt mycket spring innan alla slutligen sover ikväll, ja det får man nog bara ta.
Troligtvis kommer de stora små försöka somna därute i alla fall.
Just nu har de förbaskat kul ändå.

Inflytande?

Kan inte påstå att det kom som en chock, dagens besked att Michael Jackson dött.
Det var väl ändå ganska väntat?!
Mannen har ju knappast varit särskilt hushållsam med sig själv.
Barnstjärna sen 1963, soloartist, kändis för sakens skull, omskriven i pressen för allt mellan sin musik, handske, djurpark, andningsmasker, syrgastuber, barnuttnyttjande, sina egna barn och bisarra plastikoperationer.

Har heller inget djupt idolvärde, för mig.
Ändå - han har "alltid" funnits och faktiskt haft viss påverkan på mitt liv.

I början av 80-talet dansade jag jazzdans för en av våra stora duktiga koreografer.
Han hade rötterna , liksom M.J, i USA.s svarta musiktradition.
Självklart var det ofta till M.J.s musik vi dansade.
Minns fortfarande en del steg till "Billy Jean".
Det här var en tid när dans, filmer om dans, tv-serier om dans och musik var otroligt stort.
Fame, var en serie jag följde slaviskt!

När videon till Thriller kom till Sverige, åkte jag och en kompis hem till en musikintresserad kille i bekantskapskretsen för att se den.
Jodå, detta var långt före allt vad YouTube och liknande, hette.
Ville man se något speciellt fick man snällt vänta på att det kom på tv eller att någon hunnit köpa det på vhs.
Blixtsnabb överföring, piratkopiering och liknande var en utopi.

På något sätt lyckades han alltid iscensätta sitt liv så att det blev så stort fokus som möjligt massmedialt.
Även när det stormade som värst kring hans ev övergrepp på unga pojkar, fick han massiv mediauppbackning och fansen på sin sida.
Som alla i branschen vet - all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.
Att boka upp sommaren för tack-och adjö-konserter gav honom det fokus som behövdes för att kanske kunna komma igen som artist.
Att trilla dit för hjärtstillestånd en kort tid före, måste ändå betraktas som snöpligt.
Lite märkligt känns det att en av 80-talets stora musikgiganter ändå gått ur tiden, knappt 51 år gammal.

Michael, glöm inte att ta av dig ansiktsmasken och handsken när du träffar Sankte Per, onödigt att skrämma fler..
(Om du nu inte var skyldig till pedofilbrott - då må du brinna...)

(Min favorit!!!)
(Och nr 2!!)

torsdag 25 juni 2009

Blåst över hem och hus..

Det blåser hos oss.
Inte bara utomhus, vilket det gjort hela dagen , utan även inne.
I barnens själar.
Att växa är jobbigt.
Att vara tvungen att tampas med nya utmaningar, och därigenom även nya färdigheter, gör att de små-vilda-glada bara är så-där-glada mellan varven.

Själv ogillar jag starkt begreppet; Trots!
Frågor, det är vad de små ställer.
Oavbrutet.
Vissa perioder är mer frågvisbenägna än andra, tex alla dessa utvecklingsfaser som verkar avlösa varandra på löpande band.
8 månader, 2 - 2,5 år, 4 år, 6 år, någon gång mellan 9 och 11 år, stundtals hela puberteten,(vilket känns som en enda lång, utdragen livstid - i alla fall för tonåringen själv) och även framåt alla vuxen-kris-perioder (välj själv lämpligt antal !!).

Vi i denna familj har, just för dagen, en knapp 2-åring, en snart 4-åring, en blivande 6-åring, en nybliven 8-åring (halleluja) samt två tonåringar som tacknämligt passerat puberteten.
Dessutom två luttrade medelålders föräldrar som definitivt inte har tid med mitt-i-livet-kriser.
Ja, ni ser ju själva, det är bara att vraka och välja mellan lämpligt antal frågvisa(trotsiga) barn och livskriser.

Att vi dessutom är förhållandevis diskussionslystna samt riktigt stridbara, gör ju inte konfliktsituationen mindre!
Innehållslösa dagar har jag ingen aning om vad det är!

Kvällen avslutades på ett närmast komiskt sätt, mini klättrade ner i sin spjälsäng själv och vinkade glatt god natt.
Den lilla prinsessan (så lagom prinsesslik stundtals, tack-o-lov) fick å andra sidan ett totalt haveri - att inte få gå och lägga sig med en 2 literskanna vatten brevid sängen (heltäckningsmatta!) förvandlade mig till något som snarast kan beskrivas som den elakaste häxan i sagohistorien någonsin.
Ilsken?
Bara förnamnet!

Far i huset är ansvarig för att sänka små söner, så det funkar smärtfritt, och två stora självnattande barn saknas på hemmaplan.

Jag ska roa mig med det jag brukar så här dags - tvätt, disk och plock!

Som sagt, det blåser hos oss!
Trevlig afton!

Tigermorgon

Likadant som vanligt, fast ändå inte.
Tidigt uppe idag - delar av små-vilda-glada tyckte att 05.24 var en lämplig tid att börja dagen på.
Kan bara hålla med.
Solen skiner, uthärdligt varmt ute än så länge och förhoppningsvis kommer i alla fall de två yngsta inte vara uppe till strax före 22.00 ikväll.
Om de nu vaknat och börjat i tid, menar jag.

Gjorde misstaget att sent igår kväll läsa en beskrivning av dödsmisshandeln av John Hron.
Minns händelsen men har inte tidigare tagit del av just detaljerna.
Otäckt.
Finns inget annat man kan säga eller tycka.

Genast började skräckbion dra igång i huvudet på mig.
Alla de faror som lurar på små och halvstora barn, alla de j-a empatilösa, värdelösa, sjuka, emotionellt skadade, sinnesrubbade idioter det tyvärr finns ibland oss.
Nej, jag jobbar gärna med mina egna fördomar men därifrån till att dalta med dessa vedervärdiga avskum av mänsklig ras - kan inte!

Hur illa man än blivit behandlad under sin uppväxt har varje människa ett ansvar att ta konsekvenserna av sitt egna vuxna handlande.
Punkt.
Det går inte att skylla på enfärgat Lego och klumpig vaggning hur länge som helst!

Oavsett hur "synd" det varit om dessa individer när de var små osv osv... kan ett brott mot ett barn, vare sig det rör sig om våld, hot eller av sexuell karaktär, aldrig bli annat än fullständigt vidrigt.

Allt tugg om lika inför lagen eller Oskyldig till dom har fallit eller till och med Människovärdestanken.
Ledsen.
Jag köper inte det.
Inte när det handlar om barn!

I min värld skulle jag gå över gränsen, utan tvekan, om det hände något med ett av mina barn.
En uppretad tigrinna är inte att leka med...
Hoppas jag aldrig behöver ställas inför det valet!

onsdag 24 juni 2009

Jag har stoppat bomull ut i örat...

Börjar längta efter en av dagens bästa stunder.
Allra bäst är morgonen, med en kopp kaffe i handen, på stilla stros genom trädgården.
En annan av de rofyllda stunderna är när små-vilda-glada kommit till ro för natten.
Däremellan är tempot så högt att jag knappt hinner känna efter.

Vi har fullt projekt från morgon till kväll, att de små liven överhuvudtaget står pall för dagens aktiviteter är mig en gåta.
Själv far jag som ett torrt skinn mellan alla konflikter, måltider, diskar och tvättar.
Någonstans mitt i stannar jag upp, andas och inser att jag faktiskt njuter av tillvaron.
Jisses vad långtråkigt jag skulle ha, och vad fet jag skulle hinna bli, om jag inte rantade runt i ringen efter alla små-vilda-glada.

Ändå - efter en lång dag är det skönt att få vila öronen från alla ljud.
Blir alltid lika förvånad när jag upptäcker att folk har en radio som står på hemma i deras kök.
Lite som att; Ja visst ja, radio finns ju också!
Ljud är inget jag lider brist på, snarare tvärtom.
Kanske därför jag uppskattar tystnaden som sänker sig framåt sena kvällen.
Har inget behov alls av att lyssna på musik, ha en radio som står på eller en tv som brusar.
Orkar knappt konversera övrig del av familjen.

Tystnad är en bristvara hos mig!

"Attila the Hun" mk II

För många år sedan umgicks jag med en vän vars son kärleksfullt kallades för "Attila the Hun" av sin ömma farmoder.
Inget ont i pojken men saker hände runt omkring honom jämt.
Bara företaget att ta sig tvärs över ett golv kunde föranleda omkullknuffade möbler, nersprugna syskon och liknande episoder.

Jag bor med en liknande destruktor.
En liten gosse som har en oförståligt stor förmåga att "råka" ha sönder de mest skiftande saker i och runt vårt hus.
Fruktansvärt arbetskrävande!

Trots idogt arbete att "beteendemodifiera" honom, misslyckas jag nästan jämt.
Nu senast upptäckte jag att den nyligen ihopfipplade kaninhagen var ramponerad.
Märlor inslagna i burens gavel - borta.
Hagen - öppen.
Golvet inne i buren - skevt, tillknölat och slut, som golv betraktat.
Sicken himla tur att vi inte hämtat hem någon kanin än!

All positiv förstärkning jag kan komma på, används på denne lille gosse.
Stundtals ger det resultat, för det mesta inte.
Tyvärr gror ilskan hos mig när jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, blir tvungen att sanera efter hans tilltag.

Läste häromdagen att ett barn kostar ca en miljon kronor under sin uppväxt.
Någon bank som räknat ut denna summa utifrån kostnader som mat, kläder, aktiviteter, inkomstbortfall under föräldraledighet, boende, transportmedel och så vidare.

Jag har en stilla undran om hur mycket denne lille man kommer kosta oss i meningslöst-förstörande-och-återställande?

Någon som har ett effektivt tips på vad att göra?

Störande detaljer

Ibland går det inte så fort.
Jag lägger märke till någon avvikande detalj i periferin men innan jag till fullo begripit vad som är fel, har tiden rasslat iväg.
Som nu senast när jag vaknade och insåg att jag behövde titta på obduktionsrapporten igen.
Mycket riktigt, där är jag omnämnd som VIII-gravida, VII-para.

Stämmer illa!
IX-gravida kan jag gå med på.
Undrar om det bara är ett utslag av omöjligheten av att vara gravid för nionde gången eller någon mer djuplodande brist inom sjukvården?
VII-para däremot, det fick sjukvårdspersonalen rätt.

Som sagt, störande detaljer.

tisdag 23 juni 2009

Näe, inget smart sagt eller tänkt idag...

Vilken fart det kunde bli på den här gamla kossan (som om det skulle vara brist på styrfart i vanliga fall...) idag.
Från ett trevligt och välbehövligt socialt avstamp till sjukhusbesök och handling.
Allt genomfört med fyra små-vilda-glada i släptåg!

Har framgångsrikt undvikit allt vad sanering-av-hem heter och istället ignorerat å det kraftfullaste grus, gräs och griserier inne.
Solen skiner ju för bövelen!
Barn måste blötläggas med hjälp av kannor, plantor likaså!

Inga sensationer kan blottas idag dock, småpratande om amning, acne och priset på gurka är inte överdrivet upphetsande att förtälja.

Återkommer vid mer intelligent innehåll i skallen!

måndag 22 juni 2009

En sista uppgift..

Mer vattenlek blev det på eftermiddagen.
Samt min bästa Huskatt i luren, hon hade också huset fullt med sommarlovslediga vildbasare.
Sen slog nog blixten ner både en och två gånger hos oss!
Äntligen fick jag ändan ur, och släpade fram en-föredetta-sekretär ur förrådet.

Lådorna har redan vandrat vidare till nya uppdrag, som hyllor i badrummet och jordgubbsodlartråg.
De sorgliga resterna av det som en gång var mitt flickrums skrivbord attackerades med såg och hammare - och simsalabim - återuppstod pjäsen som ett tilldragande element i mitt växthus.
Med lite tingel-tangel och några hemsnörpta krukor ( notpapper, jag säger bara det..) blev det riktigt bra.

Återanvändning i sin yppersta form.
Till och med maken, som i vanliga fall är en skrotsamlare av rang, skakar bekymrat på huvudet åt mina infall stundtals.
Fast just den här möbeln har fraktats över halva landet genom åtskilliga flyttar, då kan jag bara inte hiva iväg den utan att ha testat, en sista gång, innan den får sluta sin vandring genom tillvaron på närmsta eldplats.
Dvs i vinter på kullen i hagen!

Sommarlov. På riktigt.

Idag känns det att vi har sommarlov, märk väl, inte semester och ledigt allihop, utan just sommarlov.
Stora barn iväg på eget bus, make på arbetet och jag med små-vilda-glada i hasorna här hemma.
Solen skiner, lagom drägligt varmt ute och förmiddagens sjöslag är avklarat.
Blomsprutor, plastkannor och hinkar kan man ha mycket kul med.
Blött blir det också.
Handukar och kläder om vartannat hänger på tork, ungarna behövde även de hänga på tork men fick nöja sig med att sola sig varma före huggsexan på lunchen tog vid.

Återigen upprepar sig det dagliga scenariot efter måltiderna, barn minglar iväg, nöjda, mätta och betydligt gladare än strax innan mat.
Frid råder.
Tror större delen av familjen lider av för snabb ämnesomsättning.
Aternativt någon avart av diabetes.
Stadig tillförsel av föda på regelbundna tider med ett inte alltför långt tidshopp emellan är av nöden,allt för att inte drabbas av totalt motorhaveri samt soppatorsk på samma gång.

Dags att gå ut och hälla vatten över de små-vilda-glad igen.
Då blir det mer liv i luckan än om de ska ombesörja den typen av underhållning själva..

söndag 21 juni 2009

I halvlek

Nej, jag menar ingenting alls sportrelaterat.
Är en fullständig sportanalfabet.
Vet knappt vem som spelar fotboll eller hockey, än mindre vem som springer fort, långt eller kan hoppa högt.
Kan knappt skilja på bandy och badminton.

Tacknämligt nog är min äkta hälft om möjligt än mer usel på detta område.
Aldrig att någon skulle ha bråttom hem till tipsextra i denna familj.
Tyvärr innebär detta bristande intresse att våra barn inte har det helt enkelt att komma i kontakt med sportutövande gelikar.
Inte före skolålder i alla fall.

Ja, jag vet att större delen av västvärldens befolkning lider av stillasittande arbete, vilket innebär brist på motion, felaktig kosthållning, vilket bidrar kraftigt till övervikt, vilket i sin tur leder till folkhälsoproblem som hjärt- och kärlsjukdomar.
Sammantaget är nog motion och sport ett nödvändigt ont för många och en ren och skär njutning för några andra.
Jag begriper det bara inte.

Jag är inte ohälsosamt fet.
Jag har inget stillasittande liv/arbete.
Jag äter sunt och förhållandevis vettigt.

Motion får jag så det räcker och blir över i mitt vardagliga liv, på jakt efter små-vilda-glada.
Antagligen hade situationen varit en helt annan om vi bott kvar i lägenhet i Stockholm.
Så är nu inte fallet, istället kräver vår dagliga levnadsituation ett annan kroppsinsats.
Varje dag.

Fast nu var det ju inte en lång redogörelse för vårt bristande sportintresse jag tänkte skriva om.
Nej, min start om "i halvlek" avsåg nog snarare hur långt på dagen vi hunnit.
Efter lunch = halvlek!

Barn är mätta och glada och ute för att bränna de futtiga kalorier som förgäves försöker klamra sig fast på deras små, smala spindelkroppar.
Stor tonåring tömmer varmvattenstankarna genom att blötlägga sig.
Make har murvlat iväg in i sin grotta, även kallad garaget.
Vad han sysslar med har jag ingen aning om men antagligen något av yttersta vikt att ägna en solig dag i juni åt.

Själv har jag framgångsrikt petat ner en, tidigare på morgonen uppdragen, rönn.
Den växte på fel ställe.
I en prydnadsbuskeshäck vill jag inte ha små spretiga rönnar, på gräsmattan som mest påminner om en oändlig öken av grönt gräs däremot.
Där kan den försöka motstå angrepp av harar, små-vilda-glada och makens utflykter med gräsklipparen.

Dags att röra ett varv, eller två, i kastrullerna för att skicka med stort barn mat till kommande veckas frånvaro från hemmet samt efterföljande taxifärd mot buss.

Sen börjar spurten mot kvällen...

lördag 20 juni 2009

Statement!

Gjort en djupdykning blad sk "mammabloggar".
Vilket magplask det blev.
Jag tänker elakt, envist och bestämt vidhålla att de flesta av dessa specialinriktade bloggar är erbarmligt trista och dessutom extremt lika varandra.

Ja, jag har också mindre roliga, intressanta, fyndiga inlägg emellanåt.
Men förhoppningsvis något som berör, väcker en tanke hos läsaren eller ett igenkännande.
I vilket fall som helst ger den mig en chans till perspektiv på min egen stundtals turbulenta vardag.

Min blogg är i första hand till för mig och mitt höga nöjes skull.
I andra hand är den till för den delen av befolkningen som kan läsa.
Eftersom jag själv är en bokmal av storartat format, kommer ni aldrig få se en bild, varken på mig eller något av mina barn här.
Textmassan kanske verkar avskräckande för en ovan läsare, bildfrånvaron gör den mindre eftersökt.
Spelar ingen roll, spelar alls ingen roll...

Jag uppskattar att uttrycka mig i skrift, att hantera det svenska språket, att hitta formuleringar jag är riktigt nöjd med.
Jag ser mig själv som ordvrängare inte bildkonstnär.
Om det kan roa någon annan - håll till godo.

Helgdag med knorr..

Ny dag, ännu en helgdag som ska genomlidas.
Jag uppskattar verkligen inte lediga dagar.
Inte sådana som ska vara riktigt lediga, arbetsfria och "hemmadrällande".
Av någon bisarr anledning är jag en typisk arbetshäst som föredrar vardag, rutiner och måsten.

Tur i oturen att jag inte fostrats i någon form av religiös anda där helgdagar verkligen måste helgas.
Kan inte ens utnyttja dagen till att ligga i sängen och kvida för att jag är bakfull.
Är inte bakfull.

Känner mig mest irriterad idag.
Oavsett vad jag hittar på, slutar det bara med ett enda stort kaos idag.
Satte mig för att läsa för barnen, 5-åring snurrar runt sin egen axel och lyckas stöka till sängen, banka på sin lillebror och vara allmän störande.
Minstingen kör stor betongblandarbil.
Helst sittandes på den och över mina ben.

Ger upp efter en timmes läsande och beger mig ner i de nedre regionerna i huset för att utfodra menageriet med förmiddagsfika.
Muffins snos ihop och skyfflas in i ugnen.
Vilt slagsmål utbryter mellan samtlig små i olika konstellationer.
Syster sliter åt sig en stol så lillebror får ett präktigt hack i underläppen när han biter sig illa.
Blodvite uppstår.
Äldre bröder fäktas med träsvärd och ger varandra rejäla smockor.

Mitt i allt detta upptäcks det att kökskranen läcker.
Make rycker ut och axlar rollen som rörmokare med packningssatsen i högsta hugg, kranen blir tät igen.
Under tiden har barn utfodrats och fått nya friska krafter till att banka på varandra.
Däremot har största bror inte fikat med oss, han nöp en muffins i farten och flydde uppåt i huset, maken lekte som sagt rörmokare och jag, ja, jag rantade mest runt bordet och torkade utspillda glas, hejdade syskon att sno varandras muffins och försökte förmå de små-vilda-inte-fullt-så-glada att använda en något mer sansad samtalston än 160 decibel.

Tänk så avkopplande det kan vara att var lediga, hela familjen..

fredag 19 juni 2009

Traditionshaveri

Så har ett halvår gått sen jag först skrev något i denna blogg.
Från en ruggig och gråkall januarikväll till en lika ruggig och gråkall midsommarafton.
Känns närmast betryggande att det alltid går att lita på svenskt midsommarväder.
Ihållande regn eller iallafall bara lätt avbrutna regnskurar, 12 plus och snålblåst.
Tryggt på något sätt.

Jag som formligen älskar julen med alla dess avarter, har fruktat svårt för resten av årets traditionsbundna högtider.
De få gånger jag släpat make och barn till en rest och lövad stång är lätt räknade.
Att få se mig studsa runt ihärdigt kvackande som en groda är det ytterst få som gjort.
I modern tid.
Min svåger och jag gjorde en gång en insats för att roa barnen och dansade nästan omkull den mödosamt resta midsommarstången.
Annars, helst inte.

Potatis, sill och jordgubbar.
Tillhörande pilsner men helst ingen nubbe.
Så långt kan jag sträcka mig.

Ett par plockade blombuketter och en mycket spretig krans på dörren - det räcker i pynthänseenden för mig.

Svensk tradition eller ej, all form av dragspel undanbedes, vänligt men bestämt.
Så alla ni andra som uppskattar dagen mer - ha en riktigt trevlig kväll!
Själv ska jag inte ha ett dugg dåligt samvete för att mina barn går miste om "en fin svensk tradition".
Bara njuta av en skål jordgubbar.

torsdag 18 juni 2009

Livets bakvända under

Jag har just fått den senaste kopian på obduktionsrapporten med posten.
Har haft tillfälle att studera och begrunda tre slika rapporter under mitt liv.

Nej, jag arbetar inte alls inom ett område där det skulle vara befogat för mig att läsa sådana.
Dessa tre bokslut av en avliden människa har varit mina egna barn, eller i två av fallen, något som borde ha blivit barn.

Obehaglig, kliniskt ren och fascinerande läsning.
Att kunna in i minsta organ, mäta och väga, genomskåda och hitta avvikelser från det "normala" är egentligen ett omvänt livets under.

Tyvärr har det inte hittats några fel.
Felet, om något, har istället befunnit sig hos mig.

Vi vuxna människor i västvärlden är uselt rustade för en sådan generell förklaring som; PSD.
PlötsligSpädbarnsDöd.
Hittas inga fel, sorteras det raskt in under denna rubrik.

De flesta svenskar och västerlänningar idag, skaffar en familj bestående av 1-3 barn.
Ca 1,5 miljoner svenska familjer har denna typ av familjebild.
Vi övriga, med fler barn, utgör en minoritet i samhället.

Att när den sociala normen ser ut så, få tre döda barn i sin familj, är det naturligtvis skrämmande för omgivningen.

Om vi istället vänder på steken ett tag.
Betänk följande faktum:
I de sk utvecklingsländerna är det mer regel än undantag att familjerna är större, har högre barnadödlighet samt inte minst större risker under en graviditet och förlossning för kvinnan.
Jag har under mina barnafödande år, träffat flera läkare och barnmorskor som periodvis arbetat med just förlossningsvård i Indien och i delar av Afrika.
Där handlar det om ren och skär överlevnad.
Att förmå kvinnan med familj att avstå vidare graviditeter samt att tillhandahålla effektiva preventivmedel.

Sett ur det perspektivet har jag det oförskämt bra.
Jag lever själv och har 6 levande av 9 födda barn.
Kan inte påstå att jag inte vet hur jag ska göra för att undvika graviditeter.

Det räcker med att kliva bakåt ca 40 år i tiden så var barnadödligheten så stor som ca 3% i Sverige.
Idag pratar vi om 0,03%.
En avsevärd skillnad.

Fast i just detta fall spelar det ingen roll hur det ser ut för andra,
oavsett om de delar mina upplevelser eller ej, det är fortfarande mitt liv, mitt barn och min uppgift att hantera det.

Med eller utan en obduktionsrapport som ger fler frågor än svar...

Nya friska tag.

Nackspärr.
Få timmars sömn i kroppen.
Liten sjuk herre som gnytt och ynkat i sömnen hela natten.
Eko i kylskåpet.
Skjutsning av stort barn.
Mulet.
Glada och utvilade små huliganer löper amok på övervåningen.
Tonåringar låtsas sova.
Ren (!) tvätt översvämmar allt i sin väg och måste motas in i skåp och lådor.

Kan nog bli fason på denna dag med!

God morgon!

onsdag 17 juni 2009

Andras bloggar..

Ganska lustigt egentligen.
Att läsa andras bloggar, menar jag.
Känns lite som att tjuvkika på andra människors vardag och ibland innersta privata tankar.
En del bloggar är uppenbart skrivna för sensationslystnad, andra avhandlar allt mellan glädje och sorg, vardag och fest.

Fortfarande finns det få länkar från min blogg till alla de jag smyger in på mer eller mindre dagligen.
Nyfiken?
Jodå, alltid kul och se hur andra tänker, skriver och hanterar sina liv.
En del har jag inte riktigt fått grepp om än, som Bastardo, där får jag nog läsa vidare...

Sommarlov med brandtal!

Så, nu var sommarlovet ordentligt invigt.
6 av familjens 8 levande medlemmar har knökat ihop sig i lillstugan för en första övernattning.
Sovrummet är i bästa fall dimensionerat för en 3-4 personer men vad fanken, inte värre än att det går att stapla barnen på varandra för att få plats.
En smal dubbelsäng, en riktigt smal enkelsäng samt en madrass på golvet kan svälja förvånansvärt många små-vilda-glada.
Allt modernt dravel om vikten av "eget utrymme" - bah - säger jag om det!
Det är min fulla övertygelse att det inte var ett dugg "synd" om fattiga familjer förr i tiden.
I alla fall inte i det avseendet att det var trångt om plats när det skulle sovas.

Människan är ett flockdjur!
Att sova tätt intill varandra är en ren och skär överlevnadstrategi.
Inte fasiken la man ungarna i andra änden av grottan bara för att få sova "ostört"!
(Om vi nu ska kliva riktigt långt tillbaka i tiden..)

Många av de hyss vi ägnar oss åt idag är egentligen fruktansvärt absurda, tycker jag.
Specialgrejer/kost/platser, konstruerade upplevelser!
En uppsjö av "nödvändiga attiraljer" som behövs för att kunna leva med barn och familj i dagens moderna västvärld.
Alltifrån flaskor, ammningsnappar, barnvagnar, säkerhetsspärrar till livsmedelsindustrins massproducerade specialkost för små och halvsmå barn.
Kommersiellt skit!

Efter ha begåvats med en klase barn under loppet av två decennier, med allt vad det innebär i form av nyproducerade oumbärliga barnattiraljer, har jag insett vad som verkligen betyder något.
Det som jag inte gärna vill vara utan.

Närhet och tid!

Ja, jag propagerar gärna för långtidsammning, samsovning, genuint lagad mat av så naturliga råvaror det bara går, färre leksaker/prylar/grejer, återanvändning, källsortering, mer böcker och sagor åt barnen hellre än spel och film, gärna "hopp-o-lek" i naturen istället för "barnens lek/bus/skojsigtvärre-land".
Tråkig morsa?
Tja, ni får fråga mina barn om det och dessutom; det de inte vet om, kan de inte lida av!

Lever jag alltid som jag lär?
Nja, för det mesta , dock inte alltid.
Jag menar; jag lever ju faktiskt också i den här världen.

tisdag 16 juni 2009

Fördomar och WT.

Jag vet jag tidigare skrivit om mitt tappra försök till att undvika alla form av fördomsfullt tänk och beteende.
Jag lyckas faktiskt inget vidare!

Det finns, som överallt, en kvinna som är mamma till en stor skara barn där ett av dem går i min sons klass.
Äldsta sonen gick i min stora pojkes klass tidigare och däremellan finns en hel hoper barn av varierad storlek.
Ungefär som i min familj.

Mitt problem, för det är just mitt, är att jag får rysningar när jag ser henne.
Brukar inte vara så ofta men dock!
Hon är inte extremt sjavigt klädd, ser inte helt förfärlig ut, har hygglig pli på sina barn, tydligen en närvarande man i sitt liv, engagerar sig så vitt jag kan se i sina barns uppväxt och är åtminstone synlig i de sociala sammanhang som kan förväntas av en förälder med barn i skolåldern.
Ändå.
Osökt är det enda som far genom mitt huvud när jag ser henne; WT.
Någonting hos henne - eller mig (?) framkallar denna känsla.

Själv ogillar jag ju i högsta grad uttrycket "white trash" och ändå finner jag det så lämpligt att applicera på denna familj.

Vad skulle göra mig så mycket bättre?
Jag har ju ingen aning om hur deras bakgrund, utbildning, sociala tillhörighet eller visioner ser ut.

Jag säger det igen; Jag måste jobba på min fördomsfullhet lite till!

Kung för en dag!

Jodå, han fick vara kung för en dag!
Sonen åkte ståndsmässigt till och från skolans avslutning.
Bar upp sin kostym med värdighet och kallades för James Bond av sina klasskompisar!
Behöver jag säga att uppslutningen kring staketet var näst intill total vid hemtransport av den nybakade ettagluttaren?
Inte bara elever utan även föräldrar och lärare stod som klistrade inför avfärd.

Han vet hur man gör en snygg entré och sorti iallafall, sonen!

måndag 15 juni 2009

Önskemål.

Sonen, som imorgon får sitt efterlängtade sommarlov, är definitivt inte som andra barn.
Man kan ju tycka att grupptrycket borde ha hunnit slå till så här efter snart 2 år i skolans värld.
Icke!
Att klä upp sig lite inför en stundande avslutning är ju fullt rimligt, skjorta på killarna och klänning på tjejerna brukar vara vedertaget i lågstadiet.

Min son vill bära kostym!
Med tillhörande struken skjorta och fluga.
Samt svarta lackskor.
Dessutom finns önskemål om färdsätt till skolan också.
Motorcykel!

Ja, vad ska jag säga?
Jag har alltid själv varit en anings excentrisk, så varsågod sonen, morgonens "outfit" är framplockad av din far.
Hojen kommer vara framkörd lagom till avfärd och jag med småsyskon kommer att möta upp i kyrkan.

Hoppas sommaren blir lång, lagom (!) varm, badvänlig och skön för dig!

SKULLE INTE TRO DET...

Underbart.
Egentligen nästan väntat.
Kanske inte ens särskilt udda eller unikt?

Häckar stundtals på ett föräldraforum.
Där; i min sk inbox låg ett nytt meddelande och skvalpade lite ensamt.
Från produktionsbolaget bakom vårens tv-serie "Familjen Annorlunda"!!!
En förfrågan om intresse att vara med i nästa säsong!

Nej tack!
Inte alls trakterad av att hängas ut i media och få mitt privatliv granskat in i minsta smutsig strumpa.
Men för all del, lite lyteskomik som bjuds kan jag tänka mig att glo på.
Hos någon annan annorlunda familj...

söndag 14 juni 2009

Söndagkväll.

Slut på helgen!
Känslosvall.
Från bindgalen, till öm och mild moder, jag har lyckats passerat hela känsloregistret på lite drygt 48 timmar.
Inte konstigt att jag känner mig en anings matt i pälsen.

Dagens planer fylldes ändå med råge, allt ifrån riktigt god mat till kaninbursbyggarprojekt.
Som bonus fick jag äntligen ändan ur och "blingade" fram en efterlängtad hörna vid lillstugans gavel.

Har fnulat i många år på en helt, alltigenom-meningslös-men-ändå-fin-liten-plats, utan något annat syfte än att vara en oas.
Ett planteringsbord, några väggamplar, några betongstenar, en hylla, lite kryddväxter, trasmattor, utefåtöljer och vips fick jag mitt lilla blickfång.
Bäst av allt; det kommer vara det första jag ser på morgnarna när gardinen hakas upp i sovrummet.

Apropå kaninbur; egentligen tror jag inte vi behöver någon kanin att fylla upp tomrummet med.
Fyra små-vilda-glada har tillbringat stor del av dagen i den vidhängande hagen och kunde och fick de bara skulle de gladeligen krupit in i buren också!

Snart sommarlov på riktigt.
Några dagar kvar bara innan jag kan njuta av tyst tassa ut barfota i morgondaggen med en kaffe innan lugnet bryts av barnaröster, istället för att behöva jaga upp och iväg små-vilda-glada.

Jag är nöjd med helgen och ser fram emot en ny vardag.

lördag 13 juni 2009

Fartdåre vs kontrollnörd!

Har åkt hoj igen.
För första gången på mängder med år men bakom samme man som sist.

Fullständigt vettlöst okontrollerbart.

Att jag en gång för väldigt länge sen slängde mina välsvarvade tvärs över den bönpallen och glatt hängde med på idiotutflykter 50 mil i taget via sliriga grusvägar, landsvägar och motordito?
Galet!
Då borde jag verkligen haft fler dubier angående säkerheten och tvivlat mer på föraren än vad jag rimligtvis kan påstå att jag gör idag.
Farten var högre.
Soffan hårdare.
Vi var yngre och mer riskbenägna.
Då!

Nu blev det ett litet förnöjsamt puttrande runt delar av ägorna.
Fyra små-vilda-glada tjöt av hänförelse vid den ovanliga synen.
Soffan är utbytt till en mer välstoppad variant och så är nog min ömma bakdel också.
Mer välstoppad alltså.

Ändå - livsfarligt!
Hissnar i magen och fladdrar farligt i håret.
Nej min älskade hälft, du får ta små-vilda-glada med dig på fortsatta färder, själv kommer jag inte åka hoj förrän jag tagit lappen själv.
Och det var ju troligt...

Tokbryt x för stort!

Bakslaget jag väntat på kom idag!
Började med friskt humör städa i ena änden av övervåningen bara för att avbrytas av liten herre som oupphörligen drog ur sladden till dammsugaren samt större herre som berättar att liten syster dekorerat väggar och dörrar med blyerts i andra änden av övervåningen.

Tokbryt är bara en mild västanfläkt som beskrivning!

Mitt verbala utbrott stod inte på något vis i proportioner till utförda handlingar!

Ren och skär tur (plus en hel del sinnesnärvaro kallad sista spärren) gjorde att bara saker och inte barn for som vantar genom luften.
Samtliga små blev blixtsnabbt förvisade till "utelek" och en trekvarts vansinnesutbrottande senare var jag lika urvriden som den disktrasa jag använt för att sanera med.

Dagens datum samt innebörd; Makes älskade bortgångna mormors namnsdag, liten sons 21 månadersdag samt 5 veckor sen senaste-bebisen-inte-blev!

Undrar hur det påverkar..

fredag 12 juni 2009

Första gången...

Spännande det här med nya färdigheter.
Samma sak som allt man gjort/gör för första gången.
Själv har jag roat mig med en timmes chattande med en ny kompis jag aldrig träffat.
Nätbekant med andra ord!

Finns likheter som gjort att vi hittat varandra, ålder, ursprung, familjesituation, flyttar osv.
Kan bli en intressant bekantskap.

Andra saker man gör/gjort för första gången är också på tapeten.
Alla dessa vilsesimmade förstagångsföräldrar!

Har jag också varit så där?
Förstagångsförälder kan jag gå med på - men denna osäkerhet?
Väl förberedda, väl pålästa, genomgångna kurser, informerade till max.
Ändå helt oförberedda på vad som verkligen händer!

Alla förståsigpåare som kommer med "goda råd" gör ju att man måste vara stark som människa och verkligen lita på sin magkänsla för vad som är rimligt, rätt och riktigt.
Har inget minne av att det var så när jag blev mamma första gången!?

Antagligen hänger det ihop med vem jag är som person.
Dels hade jag sett barn tidigare, dels är jag stark och lurar alla andra att tro att jag är det också!
Ingen som kom med alltför många råd om jag inte bad om det.
Det gjorde jag inte heller.

Intuition, mina vänner.
Det kommer man långt med men det krävs att man har ett hum om vad man faktiskt tror i grunden om tingens tillvaro.
Kanske inte alltid så lätt?
Vad vet jag egentligen?

Ibland undrar jag om jag inte borde göra en "Anna Wahlgren"!?
Skriva en bästsäljande barnbibel som sen gör att jag blir bespottad in till tidens ände...
Alla råd som ges kan alltid användas emot dig, glöm inte det!

Lev som du lär, får bli kvällens avslut!

Regn och bensin

Näste man till rakning idag.
Bara ett barn kvar i skolan i början av nästa vecka, sen får även vi sommarlov.
Hoppas på lite väder som påminner om idealbilden av detsamma bara.
Här vräker regnet ner och jag vet faktiskt inte vem som uppskattar denna nederbörd.
Bönderna?
Regnklädesförsäljarna?
Maskarna?

Tog en tur in till den lokale mackägaren efter förrättat värv, dvs avstjälpning av barn vid skola, han var i stort behov av uppmuntran!
Efter åratal av planering, remissvar, omförhandlingar och överklaganden har kommunen till sist beslutat att starta ombyggnationen av vägarna här i samhället.
Centrumförnyelse, som det så fint kallas!

Problemet är bara att ingen i "byn" visste när, om och var det skulle börjas.
Genomfartsleden är avspärrad, bussarna får trängas på smala villagator, skyltningen är undermålig, turistströmmen uteblir och förlusterna får de hårt pressade lokala näringsidkarna ta.

Jag klagar inte!
På sikt kommer det att bli ett lyft för "byn", det enda man kan ha synpunkter på är möjligen vald tidpunkt!?
Som överallt annars kommer allt avstanna under svensk industrisemester för att ta omtag i augusti.
Jättebra tajming inte!

Men vår mackägare deppar, förlusterna på utebliven försäljning av redan hutlöst dyrt bränsle får honom på knä.

Själv önskar jag mig lite mindre regn, billigare bensin och glada sommarlovslediga barn!

torsdag 11 juni 2009

Somebody´s Watching me!

Facebook är ett märkligt tillhåll!
"Alla" finns där, vänner, ovänner och folk du glömt bort.
Alla kan se allt, info är tillgängligt för vem som helst (nästan), konstiga och ibland roliga sk quizz skickas runt, även blommor, kramar, nallar och en massa annat jag inte upptäckt än far runt mellan medlemmarna.

Vissa är roliga att hitta kontakt med igen på lagom långt avstånd, andra smyger jag bara på.
Märkligast av allt är nog alla de som inte finns på Fb.
Precis som jag var, är de kanske fortfarande skeptiska?
Tidsbrist?
Bättre saker för sig?
FRA-lagen som spökar?

Orwell, here we comes...

Sista rycket..

Med 4 barn i olika skolor, inklusive en på förskola, är det många tider att hålla reda på.
Tur att de två yngsta än så länge är hemma och dräller för jämnan.

Avslutningar avlöser varandra, en ska ha terminens sista utvecklingsamtal, åter en annan har inga fler lektioner men en avslutning i kyrkan kvar.
Vuxen dotter med studenten i ryggen har andra kompisars studentdagar att bevista samt ett delprov kvar att göra före total frisläppning från skolan.

Extrakläder ska hem, arbeten släpas kors och tvärs, extrafika och utflykter.
Känns också att sommarlovet hägrar, alla är tröttare och mer lättirriterade på morgnarna.
Själv längtar jag efter sovmorgon!

Nästa vecka, då ska jag vägra gå ur sängen ända till klockan åtta.
Iallafall EN morgon!

onsdag 10 juni 2009

Piller-trillar-tant!

Känner att det börjar dra ihop sig.
Dags att ringa ett tråkigt men viktigt samtal snart.
När mitt humör dalar kraftigt, tålamodet tryter och orken ebbar ut alldeles för snabbt - då vet jag vad klockan är slagen.
Atenelol!
En betablockerare som genast får mig och min familjs liv att bli bättre, gladare och mer energiskt igen.

Den lilla petitessen att jag antagligen fortfarande ligger på urlågt Hb efter en del tappat blod, nja, det har nog inte så stor betydelse i sammanhanget.

Humöret borde vara bättre, inget snack om saken, dags att gå in för operation "sänka blodtrycket".

Liten kompis på besök!

Ibland undrar jag om jag glömt allt från fornstora dagar?
Jag menar, jag har faktiskt haft barn som gått i skolan och haft kompisar med sig hem förr.
Att det måste bli sådant liv!!!
Det är ju sällan det gästande barnet om låter mest!

Mina däremot!
Attans vilket liv de för.
Verkar som om de aldrig sett ett annat barn i lagom storlek förut.
Lite slagsmål om gästens gunst, lite toktjut, lite retandes av syskon, lite "stajlande".
Allt ingår!

Nästa gång det ska lekas efter skolan ska jag med glädje låta någon annans förälder ta eftermiddagskaoset...

Otålig!

Vissa morgonar längtar jag efter mer energi än vad jag lyckas uppbringa.
Idag är en sådan dag.
Mitt normaltillstånd är "fullt ös".
Allt annat är känns halvdant.
Det här med återhämtning har jag svårt att begripa mig på.

Jag vet med mig att jag sover för lite, hinner med mer än de flesta , har fler barn och fler aktiviteter än de flesta och ändå är jag aldrig riktigt nöjd med vad jag hinner med på dagarna.
Tycker att det alltid finns saker jag inte orkat eller hunnit med.

Idag ska jag ta ett ordentligt tag i tvätt, mat, bak, städning, hämtning av barn och extradito, läxläsning och sagoläsning.
Tur att det är regnigt och lite kyligt ute, då kan jag inte skylla på att det är för fint väder för att vara inne.
Fast egentligen skulle jag velat vara ute och bygga en ny kaninhage till den kanin vi ska låna.
Eller kanske planterat ut lite av mina gängliga växter som borde bo ute i sommar istället för att ta upp plats i mitt växthus.

Aldrig riktigt nöjd men ganska bra ändå..

tisdag 9 juni 2009

Utan mål och mening.

Nej, idag har jag inget vettigt att säga.
Återkommer!
Natt natt.

måndag 8 juni 2009

Den blomstertid nu kommer...

Så var "Sjung om studentens lyckliga dar..." avklarade.
Iallafall för mig.
Studenten är ute och svirar, som sig bör, efter mottagning, mat och dryck i hemmet.

Blev en smidig tillställning för mig.
Mycket plockmat, en del färdigfixat sen tidigare, gäster som sätts i arbete med hacka/röra/blanda.

Mätta, nöjda och belåtna fick sällskapet färdas vidare i natten.

Minns min egen student.
Märklig dag!
Champangefrukost hos parallelklasskamrat, tal och avslutning i aulan, betygsutdelning i klassrummet, utspring under tjo och tjim, falsksång och hemtransport för mottagning.
Sen en variant av "bar-hopping" fast på andras mottagningar innan kvällens avslutningsfest på hyrd lokal.

Naturligtvis stod de flesta och tjöt någon gång under dagen, av nostalgiska skäl eller under inflytande av alkohol?
En vecka senare var det mesta sig likt, med det undantaget att ingen behövde nöta skolbänk längre.
De som tidigare umgåtts, fortsatte att umgås.
De men knappt hejat på, fortsatte man att knappt heja på.
Same, same but different!

Antar att det blir likadant för familjens student, de vänner hon skaffat sig under de gågna tre åren kommer att mer eller mindre finnas kvar, resten kommer att förblekna i hennes minne.
Allt jag kan önska henne är en trevlig kväll och en ljus framtid.

Jag finns här...!

Rassel!

Kaosmorgon!
Sent uppe, sent i säng, vaknade sent!
Barnen ännu tröttare.
Tack och lov att farmor var här.
Lämnar henne och de 2 yngsta hemma när 2 andra + väska på makens jobb ska lämnas.

Antagligen kommer denna dag ta slut fortare än den började men vi har några timmar kvar till det riktiga snurrandet börjar.

Student idag!
Kan inte förstå hur fort tiden rasslar iväg, känns inte som om det var över 20 år sen jag själv skulle slippa ut från skolan!

Mot dusch, blomplockning, systemet, matlagning, skjutsning och mottagning!
Dagen kommer också rassla iväg...

Bara måste svara...

EU-valet känns väldigt märkligt. Vad ska man rösta på? Har vi inte redan röstat en gång och visat vår ståndpunkt? Hur kan vi ha en höger regering och en vänster i EU???Nix, jag sket i det, jag har redan röstat...

Eu står snarare för en motsvarande "riksdag" än en regering.
Att vi i Sverige har en "högerregering" har lite med Europas totala styre att göra.
Av Europas drygt 730 miljoner invånare finns det väldigt många som är "politska analfabeter".

Att som svensk, med rättigheten(/skyldigheten) att delta i ett demokratiskt val, välja att avstå är mig ytterst främmande.

Jag vill någonting.
Jag anser att min röst är viktig.
Om inte annat för att jag ska ha rätten att "gnälla" när beslut fattas som jag anser är uppåt väggarna.

Om man inte orkar/kan/vill sätta sig in i vad som röstas om; kan man iallafall peta ner en blank valsedel i ett kuvert, då anser jag att man tagit ställning för demokrati!

söndag 7 juni 2009

Att påverka!

Jodå, jag fick med mig samtliga röstberättigade medlemmar ur familjen till valurnorna idag.
Själv är jag larvigt mån om att nyttja den demokratiska rättighet vi har i detta land.
Eller kanske snarare skyldighet!
Min åsikt, i all enkelhet, är att röstar man inte när tillfälle ges, har man heller ingen rätt att klaga sen när "fel parti vann".

Å andra sidan skulle jag aldrig komma på idén att orka ringa och rösta på "rätt låt" i något populärt tv-program.
Kan ju kanske bero på att jag ytterst sällan ser dessa begivenheter...

Sen jag fick rösträtt har jag missat ett val, kyrkovalet -05.
Helt nyinflyttade (inte ens helt klara med den saken), utan någon som helst koll på vem som var vem eller stod för vad, avstod jag från det valet.
Än idag grämer det mig lite.

Är man inte ens med och försöker påverka, ja då är det samma sak som; "att inte reagera är att acceptera".
Inget jag vill förknippas med!

lördag 6 juni 2009

Talet!

Jaha, så här blev det;

Idag går "Operation Overlord" i pension!
65 år har gått sen D-day, landstigningen i Normandie vilket blev början till slutet för andra världskriget.
Just detta datum, 6/6 -44, fick en speciell betydelse för mig och mitt studieval när jag i början av 80-talet gick i högstadiet.
Vi hade en lärare av den gamla stammen, sträng, auktoritär, höll hårt på disciplinen och gjorde många av mina klasskamrater livrädda.
Själv fick han mig att älska historia som ämne.

Han krävde att vi skulle ha referensramar, vilket var vad han ansåg historien kan ge oss.
Slaget vid Hastings, Columbus, Mayflower, Spinning Jenny, Italiens och Tysklands enande till egna stater samt inte minst andra världskrigets historia - alla årtal och datum tragglades.
En av mina tjejkompisar blev alltid blockerad när hon fick frågan om vad som hände 6/6 -44.
Hur bra hon än kunnat utanför klassrummet var svaret som bortblåst när hon fick frågan i klassrummet.
Jag fick alltid befästa hennes nederlag genom att svara rätt på frågan.

Så småningom började jag läsa etnologi och senare historia vid universitetet.
Etnologiska instutitionen ligger på Djurgården, mittemot Nordiska museet och granne med Skansen.
Och det är här Svenska flaggans dag börjar firas!

I slutet av 1800-talet for nationalromantiska strömningar över Europa och även Sverige.
Första gången flaggan hissades till lands var på kungliga slottet 1873.
Tidigare hade den tre-tungade fanan bara brukats till sjöss.
Visst mötte det motstånd men tankar på en egen nationaldag föddes i och med detta.

Flera alternativa datum diskuterades, Gustavsdagen 6 juni, midsommarafton eller någon av Gustav II Adolfs eller Karl XII´s dödsdagar.
Kungarnas dödsdagar ansågs vara mindre lämpliga eftersom de infaller under november månad.

Arthur Hazelius, Skansens grundare, tog saken i egna händer innan något beslut fattats.
1893 ordnade han en "vårfest" på Skansen som pågick i flera dagar och avslutades den 6 juni.
I sin årsredogörelse för Skansen och Nordiska museet 1893-1894 skrev han:
"Såsom en de fosterländska minnenas högtidsdag, har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, hvilken där firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag".

Första gången svenska flaggans dag firades , så som vi känner till den, var 1916 på den relativt nybyggda Stockholms Stadion.
Gustav V invigde det pampiga evenemanget innehållande parader, tal och fosterländska sånger.

1983, när jag och min klass blev grillade i årtal och datum av vår magister, antogs 6 juni som svensk nationaldag och sen 2005 är den även en helgdag.

Just 6 juni har varit ett viktigt årtal genom historien, Gustav Wasa blev vald till kung detta datum 1523, den nya regeringsformen antogs 1809.
Nyss nämnda D-day!

Själv tog jag studenten den 6 juni.

Till sist återstår bara för mig att utbringa ett fyrfaldigt leve för vår svenska fana.
Hipp hipp hurra...


(Ingen kastade ägg eller meloner på mig iallafall, kanske mest beroende på medlåldern, ca 150 år.... Och alla hurrade med så lydigt och sjöng nationalsången efter bästa förmåga!
En rätt lyckad tillställning om jag får säga det själv!)

Yes, I`m alive...

Lång, bra dag!
Snabb uppdatering bara; Morgonrace, tvätt, bilfärd, flygplats=spännande, farmor, hem, mat, hämtning av barn, mat, hämtning av barn,handling, fredagskvällskaos, nattning, tvätt, disk, bak, umgås, tvätt, disk, undersökande verksamhet, bloggande, sms:ande, nattrace!
Ny bra dag imorgon..hoppas jag!?

torsdag 4 juni 2009

Maktstrukturer!

Har just upptäckt något mycket fascinerande.
Inget världsrevolutionerande men en riktig aha-upplevelse i microklimatet som familjen består av.
Om en familjemedlem avviker under en längre sammanhållande period, ändras maktstrukturen och den hirarkiska ordningen inom enheten familjen!
När nyss nämnda familjemedlem återvänder, störs nyordningen.

Oroväckande om än inte helt oväntat!

Mest intressant att det kan handla om en relativt kort tidsperiod där nyorientering sker kring de som lever kvar inom enheten och där skillnaden blir så markant när "återvändaren" just återvänder.

Tänk att människan alltid verkar sträva efter de ouppnåeliga begreppen; harmoni och balans!?

Lever just nu med den insikten och erfarenheten!

onsdag 3 juni 2009

Ua, eller iallafall nästan...

En tur in till sjukhuset för att godkännas efter senaste barn-bravaden.
Utan anmärkning vore kanske att ta i med men tillräckligt bra för att vara en gammal avelsmärr.
Underbar läkare som med ett leende på läpparna tillstod att hon som läkare kanske inte kunde rekommendera en ny graviditet men som kvinna önskade mig lycka till!
Avslutningsvis sa hon: Jaha, då får vi se när vi ses härnäst!
Jodå, jag har snart klippkort på BB...

På väg ut genom korridoren sladdar jag in i en syrra som tvärnitar, skiner upp igenkännande bara för att i nästa stund anlägga en klädsamt sorgsen min.
Spännande att kunna notera människors reaktioner när det går upp ett Liljeholmens för dem vem jag är och varför de känner igen mig.
Stor kram och ett lycka till ringde i öronen på mig när jag äntligen trasslade mig ut ur avdelningen.

Det närmsta halvåret har jag iallafall avlagt ett heligt löfte, till en mycket god vän, om att inte försöka reproducera mig igen.
Sen får vi se...

tisdag 2 juni 2009

Regn, blöjor och upphetsning.

Så kom de efterlängtade gråa molnen.
Med besked!
Strömlöst i ett par timmar strax efter middag.
Barnen blev glada för många lästa böcker och en del "rövarhistorier" berättade.

Mindre glada är de yngsta för nyordningen vad det gäller tygblöjor.
Fortfarande!
Den ena får leva med det nattetid, den andra så fort vädret eller dagens aktiviteter inte tillåter naken rumpa.
Bekvämlighet, smidighet och komfort är inte det första jag kommer att tänka på om blöjsorter ska jämföras, där tygvarianten ställs mot allt-i-ett sorten.
Effektivt brukar det vara iallafall!

Egentligen borde jag för länge sen börjat hetsa upp mig för kommande helgs bravader men eftersom min svärmor brukar tillhandahålla den delen av känsloyttringar, ligger jag lågt.
Har ändå inte så farligt mycket "extra" som ska råddas, ett tal att skriva och hålla på Nationaldagen, en väl komponerad vegetarisk meny till studenten, lite flygplatstaxi, sista-rycket-röj i stugan inför anländande gäst (just nyss nämnda svärmor),ja, och så diverse extraresor fram och tillbaka till "stan".

Inget att hetsa upp sig för direkt!
Ska bara komma på något klyftigt att förmedla som kan betraktas som "högtidstal"(?) såsom utlovats i lokalblaskan...

måndag 1 juni 2009

Ro hit med lite gråa moln, vettja!

Det är inte bara för varmt!
Det är fullständigt olidligt mycket för varmt!

Förstår att de flesta oroshärdar runt vårt klot pågår i varmare länder än vårt!
Man blir aggresiv av denna värme!
Märks inte minst på barnen.

Går inte att ens försöka föra ett vettigt resonemang med dem om vikten av att inte slåss, peta varandra med kepsskärmarna i ansiktet, springa runt som fullständiga vettvillingar och tokvråla!
Detta är inte en familj med många barn, detta är just nu en plats dit man med lätthet kunde förvisa straffångar för extra eländigt straff!

Istället för att följa de få men viktiga regler vi har, hör jag mig själv vråla i bästa kommandosoldatsanda.
Trots tydlig ordergivning verkar samtliga "meniga" vilja tillbringa en anselig stor del av återstoden av sina liv i någon form av husarrest.
Skilda från varandra då, naturligtvis!

Varde regn...

Att undvika solen...

Det är för varmt!
Ja, jag vet, man får inte klaga på vädret!
Inte är det någon större mening heller, väder är det i vilket fall som helst.

Svärfar älskar sol och värme.
Han brukar ideligen påpeka att - klaga får man inte, vintern och kylan är mer än tillräcklig i Sverige!
Jag håller inte riktigt med honom.

Om jag måste välja, föredrar jag faktiskt, verkligen 20 minusgrader framför 20-25 plusdito!
Jag är inte utrustad för att bara ligga platt fall i solen/skuggan och inte göra någonting!
Och något annat kan i varje fall inte jag få min hjärna att fungera till i slik värme.
Får knottror av leda, tristess och soleksem efter en kvart.

Att det sen är skönt med omväxling, det kan jag hålla med om.
Inte bara kyla.
Inte bara värme och gassande sol.
Inte enbart ihållande regn.

Variationen i vädret, den kommer jag aldrig klaga på iallafall.
Solbränd hud undviks också, jag har inte de nödvändiga pigmenten för att kunna se ut som något annat än ett delvis välgrillat hängbuksvin - vare sig jag är gravid eller ej!

Blött tyg och barnarbete!

Måndag morgon!
Som alla vet, gillar jag vardagsmorgonar skarpt!
Rutiner funkar, barnen vet vad som förväntas av dem, färre vuxna som kan ha åsikter om "tågordningen" här hemma.
Helt enkelt lite envåldsdynasti som råder!

Solen vräker ner, minstingen ska blöjavvänjas och kissar ner kalsonger efter kalsonger när det inte ska åkas bil, då åker hederliga gamla tygblöjor på.

Effektivt, så det förslår!
Ingen kan rimligen uppskatta kall, tung, våt blöja hängandes halvvägs till knäna.
Inte små herrar heller.
Ju fortare sambandet - kall blöja = kissat - blir klart för dessa små troll, dessto fortare vill de bli av med eländet!
Erfarenheten har talat!


Efter ha insett det lönlösa i att städa fredagar, har vi nu börjat jaga grus och damm på golven måndagar istället.
Redan fått hjälp av små-glada-vilda.
Att manövrera en dammsugare är roligt.
I deras ålder!

Å andra sidan är det alltid några gruskorn och smulor som försvinner och dessutom tror jag att det är nyttigt att tidigt lära sig städa!
Fast.... de 2 stora har visst glömt bort hur man gör?
Den ena är nästan aldrig hemma och den andra verkar ha drabbats av akut allergi vid åsynen av städattiraljer!

Själv ska jag hugga mig en kopp kaffe och gå ut i sommaren!