fredagen den 24:e maj 2013

Nu sparkar vi igång helgen

Nöjd och glad för att både ha hunnit frukostera med min skådespelande exilstockholmska väninna och skrivit en utlovad recension, åkte jag för att hämta hem mina telningar.
Döm om min förvåning när jag ur brevlådan fiskar upp ett prydligt inslaget bokpaket?
Den spontana tanken var - Åh nej, har jag glömt att avbeställa något, någonstans ifrån?
Istället var det en riktigt glad överraskning i form av Åsa Schwarz´s senaste roman Lust, direkt ifrån förlaget.

Nu ska den angripas med kritiska recensentögon, en inlånad hund ska få förgylla vår helg medan dess matte och husse roar sig med att säga ja framför altaret och Pysselkungen ska åka på aktivt utomhusfödelsedagskalas hos Gammelgrodans morföräldrar.

Tror helgen kommer gå fort!


Mellan människor av Anna Eriksson Skarin

Ni vet ju att jag är en ordsnickrande boktok som inte bara skriver som en stolle utan även läser oavbrutet.
På sista tiden har det varit lite si och så med båda delarna, tiden och orken har inte räckt till.
Ändå har jag haft förmånen att få läsa en sprillans nyutgiven roman i en tänkt serie med namnet Precis som det är - Mellan människor - av Anna Erikson Skarin.

En småputtrigt hemtrevlig historia om två parallella nyblivna förstabarnsfamiljer.
Trovärdigt och med ett lättsamt språk skildras den första småbarnstidens vardag med karaktärernas funderingar kring förhållningssätt till familjeliv och önskad egentid.
Christine är karriärkvinnan som genom sin bostadsort hamnar i samma mammagrupp på BVC som Sara, den numera drivna egenföretagerskan med ett brokigt förflutet.
Johan och Greger, papporna till de små bebisarna får också komma till tals.

Det är inget gastkramande actionfyllt över denna bok, den ger istället tillfälle till reflektioner om stort och smått i livet.
Det är en historia om hur vardagslivet kan se ut för en nybliven förälder där frågorna om vart man är på väg, var man kommer ifrån och varför luftas.
Varje kapitel avslutas med några korta rader som komprimerar kapitlets innehåll, eller ger ännu en tanke att fundera kring.
Just det greppet var jag tvungen att berömma Anna för efter bara några få sidors läsande.

Ända fram till sista kapitlet väntar jag på någon sammanhållande länk mellan familjerna, något som ska ge mig förklaringen till varför just dessa karaktärers liv skildras, eller helt enkelt en känsla av hur den tänkta serien ska kunna fortsätta in i flera böcker.
Jag blev inte besviken!
Slutklämmen är en briljant twist som bäddar för fortsatt läsning av en nutidsskildring av helt vanliga men ändå helt unika människor.

Grattis Anna, nu väntar jag med spänning på fortsättningen.

Och vet ni? Anna har lovat att jag får lotta ut ett exemplar av hennes bok så om någon av er läsare blir nyfiken och vill vinna - skriv en kommentar så drar jag en vinnare på söndag kväll den 26/5!
Lycka till!

onsdagen den 22:e maj 2013

Slutdiskuterat

Ursäkta - men mitt dagliga mått av ord har tagit slut för idag!

Först pratades de små-vilda-glada upp ur sina sängar, sen frukostpratades det med övernattande- far-är-rar-kollega innan barn skyfflades iväg och HonSomKallasIssa kom hit och pratades med i fyra timmar, bara för att bli avlöst av de snacksaliga hemvändande telningarna innan kvällen avslutades på ett pratigt fullmäktigemöte där budget skulle godkännas och annat dryftas.

Jag tänker sprätta fler formuleringar omkring mig imorgon.
Om orden laddats upp igen?

tisdagen den 21:e maj 2013

Sikta mot stjärnorna- eller visionera mera!

Far-är-rar plockade med sig en kollega hem för middag och övernattning idag.
En hyvens prick som gladeligen går in och stoppar om små-vilda-glada inför nattningen när det efterfrågas av de små rara.
Löjligt lik maken därtill, både till sätt och utseende!
Men dessförinnan blev det en omplanering i sista minuten, där det bestämdes att kvällens scoutkanotpaddling ställdes in och aktiviteterna istället skulle förläggas till Missionskyrkan med lekar, viss teoretisk överlevnadskunskap och lite information om nästa månads avslutande hajk i lägret.
Toppen tyckte jag som jagade på de små-vilda-glada och rusade åstad med dem för att kunna hinna titta på mina Alphamammor en snabbvända.

Som vanligt spretar det hejvilt i våra samtal och även om tanken var att planera ett fortsatt sommaravslutningsfirande efter skolans obligatoriska dito, kom vi osökt in på höstens aktiviteter och våra visioner.
Att Svenska Kyrkans kantor går in och leder barnkören är lite bättre än bäst och grymt strålande!
Själv vill jag ta tag i min sagotarm och fortsätta med mina teaterimprovisationer och dramalekar med barn.
Sheriffen, som inte kan ta en ton rent eller agera på scen utan att drabbas av stora skälvan, gick igång på tanken att få pula med rekvisita istället.

Om vi bara lyckas engagera en bråkdel av de barn och ungdomar vi misstänker skulle kunna vara roade av musik och kultur, kommer vi ha buskul härifrån till evigheten!

Och jag som börjat se fram emot ett sommarlov inser att jag redan längtar efter skolstart och hösttermin!?




Djungel

Om det fortsätter vara regnigt, ljust och förhållandevis varmt ute, kommer jag snart behöva en machete för att ta mig fram över ägorna för att nå gårdsplanen.
Frodigheten är så grön att det gör ont i ögonen.
Växtkraften så stark.

Och så länge det bara vräker ner från himlen tar jag inte fram någon gräsklippare.

måndagen den 20:e maj 2013

'Fyra glas och allt är lugnt'! *

Grönskan har verkligen exploderat efter det senaste dygnets vrålregnande.
Gårdagen tillbringades i ösregn som vedprocessormontör tillsammans med far-är-rar och senare som eldvakt vid tunnan där det muntert sprakade av en;

1) sönderslagen/itusågad garderob
2) en stor trälår
3) förhistoriska superdammiga trästörar i olika stadier av sönderfall
4) allsköns krafs, bråte, papper och trasiga vinterstövlar!

Märkvärdigt nog har kommunens satsning på att minska hushållsavfallet genom att införa komposttunnor och mindre vanliga soptunnor fått oss att gå från en knökfylld 360 liters soptunna, med hämtning och tömning varannan vecka, till en halvtom 190 liters som bara töms en gång i månaden?!

Och då har vi givetvis ingen komposttunna, eftersom vi bor mitt ute i spenaten med egen kompost på gården - och alla glas/burkar/metall/pant har jag tappert släpat till återvinningsigloos i decennier vid det här laget.
Eventuella grönsaksrester äter fyrbeningarna upp och de futtiga sovelbitar som skulle kunna bli över någon enstaka gång kastar sig Stina, katten-vi-numera-har, med liv och lust över.

Å andra sidan har jag äntligen visat mitt rätta jag - som pyroman!


*Forna tiders stadsvakters lugnande utrop så länge ingen brand var i faggorna!


torsdagen den 16:e maj 2013

Slavdrivaren EvaEva

Gårdagens läxinlekande av delar av Europas karta fick ett oväntat gott resultat idag.
Yxmannen, aka Sheriffen hade full pott på förhöret och hade vuxit några centimeter i självaktning, utöver några bonuskunskaper om de där små skruttländerna som inte ens ingick i läxan - såsom Andorra, Monaco och Malta!
Ni vet, vildhästar, Hollywoodstjärnor som gifte sig furstligt och öar nedlusade med kyrkor...

Tyvärr var det inte fullt så skoj att vara bisittare som mamma idag, när matten skulle harvas över.
En indignerad Pysselkung blev utskickad till fyrbeningarna för att söka tröst efter en inbillad oförrätt, en överexalterad Majblomma packade och packade om morgondagens övernattningsväska fjorton gånger innan hon samsats med innehållet och den minsta huliganen Stenkrossaren körde ihärdigt med sitt glada dubblerande av mitt förnamn när han ville ha uppmärksamhet.
Vilket var ungefär åtta gånger i halvtimmen - som vanligt!

Från läxläsningsstart till dito mål kom vi på knappa tre timmar i alla fall och då var samtliga småsyskon i säng, väskor packade och tänder borstade under tiden, med lite avlösning på slavdrivarbänken av far-är-rar.
Någonting säger mig att Sheriffen kommer att sova gott inatt efter sitt mastodontpass, hängandes över räkneuppgifterna med mig som en läxgalen despot strax intill!