Tävlingsbidrag i Skriva

Tidningen Skriva har i varje nummer en novelltävling.
Att kasta iväg ett bidrag är en nyttig övning, oavsett utfall.
Vinnarbidraget går att läsa på tidningens hemsida och mitt bidrag här nedan!

Festen

Lite mer mascara bara, så skulle hon vara redo.
En sista titt i spegeln, ett försök till leende mot sig själv som bara resulterade i en grimas men skam den som ger sig.
Margit var redo för ett hejdundrande kalas.
Fullt av vuxna människor mitt i livet som samlats för att fira firmans börsintroducering.
Någongång måste det ändå vara hennes tur att träffa Mr Right.
Väl?
Snabbt ner med fötterna i de alltför höga och trånga men ack så snygga pumpsen, en mobil i ena handen och nycklarna i andra.
Nerför trapporna till den väntande taxin och så med en djup utandning sjönk den festklädda kvinnan ner i sätet.
Medan staden flöt förbi utanför rutan, pladdrade chaffisen på om det politiska läget, klottrarna och de höga skatterna.
Framme vid rätt adress betalade hon, gav dricks och klev uppför gången mot den upplysta entren.
Ett ihärdigt kindpussande och mängder med nya ansikten och namn fladdrade förbi Margit, samtidigt som hon febrilt letade efter honom med stort H.
Han som skulle rädda henne från ensamma middagar, oändligt sorgsna helgmorgnar och kylan i den stora tomma sängen.
Ingenstans verkade han finnas.
Sakta minglade gästerna mot det dukade bordet och Margit fann sig placerad mellan en skinntorr professor i kemi och en alltför rundmagad och välkomstdrinksförfriskad kamrer.
Med en suck koncentrerade hon sig på skaldjurstoasten.
Vinet var välkylt, maten god, serveringspersonalen alert och sakta började kvinnan känna att axlarna sjönk ner i takt med att stämningen i salen höjdes.
Ganska trevlig tillställning ändå, tänkte hon för sig själv.
Eld, eld, det brinner! skreks det plötsligt från köket.
Alla rusade upp, tumultet gjorde att stolar föll, glas revs ner och handväskor glömdes kvar.
Gästerna försökte tränga sig allra först genom ytterdörrarna, sirenerna hördes redan på avstånd och inom loppet av några minuter var de stora röda bilarna framme, skyddsutrustade välbyggda brandmän rullade ut slangar och hojtade kommandon till varandra och de skärrade men nyfikna gästerna.
Mitt i hopen, tillräckligt långt ifrån elden men ändå så pass nära att hon kunde se ordentligt, stod den ensamma kvinnan i sina för trånga pumps alldeles som förhäxad.
Han fanns.
Han fanns verkligen.
Visserligen hade han inte uppenbarat sig på en vit springare som hon i sin romantiska enfald förväntat sig som ung flicka men en brandbil duger väl så gott när han nu äntligen hade dykt upp mitt framför hennes fötter.
Målmedvetet trängde sig Margit fram för att kunna ta kontakt med Mannen.
Omedveten om brandens spridning och rasrisken från det numera övertända huset, tog hon sig ända fram till den provisoriska avspärrningen, böjde sig ner för att krypa under, då en stor bjälke kom rasandes ut från husets veranda.

Mannen som inte ens visste om att han var svaret på Margits böner, var först framme.
Han tog i för att lyfta bort den enorma tyngden som pressade ner den festklädda och svårt skadade kvinnan.
Hennes en gång så vackra ansikte var krossat, benen låg i en onormal vinkel och andningen var svag och flämtande.
Hennes sista ord, knappt hörbara, blev; - Så du kom till sist.

Markus skulle länge efteråt fundera på vem kvinnan egentligen riktat sina ord till.

My

Mitt föregående språkpolisinlägg väckte mängder med reaktioner.
Kul att jag inte är ensam om att störa mig på språkliga avarter.

Något helt annat nu.

Underbara My, Desirée Fredlunds karaktär, går att fynda på bokrea denna vecka, direkt av författarinnan.
Ta chansen att få hem ett stycke feelgoodhistoria med ett tempo, driv och stundtals skruvat förhållningssätt visavi sin omvärld.

Jag önskar att jag var ännu lite mer lik den galenpannan till huvudrollsinnehaverska än vad jag faktiskt är.

Pekpinnar från fröken Eva

Med risk för att kasta tonvis med stenar i ett glashus, dristar jag mig till att poängtera ett inte alltför sällan förekommande stav- och skrivfel jag stöter på.
"I stort sätt" - istället för det språkligt korrekta "i stort sett".

Samma sak gäller för "svämmat över alla breddar" - som rimligtvis borde stavas "svämmat över alla bräddar".

Ofta ser jag sådana här små felaktigheter direkt när jag läser, omedveten registrering handlar det nog om men ibland blir jag tveksam till om jag har rätt, eller bara är larvigt petig, allrahelst när det är en skribent som rimligtvis borde kunna uttrycka sig korrekt?

Ett fel som många gör när de skriver är att underlåta att korrekturläsa sin egen text.
Visserligen är våra hjärnor så lättförledda att de ser vad vi tror att vi skrivit och inte alltid det vi verkligen har plitat ner.
Ett enkelt sätt att kringgå det hela är att dels nyttja stavningskontrollen i datorn, ett annat att läsa texten högt för sig själv innan man låter den gå i tryck/publikt.

Tyvärr tyckte jag inte att grammatik var något som riktigt rörde mig i skolan.
De vedertagna termerna är jag rätt kass på, däremot är det sällan jag skriver helt galet.

Att jag blir knottrig av särskrivningar, det har ni redan begripit.
Några övriga käpphästar jag håller mig med, utöver direkta "kontaminasammanblandningar av idiomatiska uttryck", är bland annat kommatering vid - och samt eller men.
Ajabaja!

Och det här med kontaminasammanblandning... är ett högst internt skämt.
Fullt jämförbart med min förkärlek till tautologier ...



Cissa tog i kommentarsfältet upp ett kärt ämne; de, dem eller dom.
Den här länken är toppen för de som är tveksamma till hur det ska vara.

Bokeri, bokera, bokeralla

Jag är lite matt i pälsen ikväll.
Att köra 11 mil enkel väg gick fortare än jag trott, även om vi pratar slingriga backe-upp-och-backe-ner-vägar i Småland.
Men trots att jag är härdad av mina små-vilda-gladas ihärdiga tjatter här hemma, är det en annan sak när ett 20-tal kvinnor pratar böcker, utgivning, tryckeri, framtidsvisioner och redan avslutade litteraturprojekt.

Förlagsinvigning hos Duo Dito förlag i Forserum var precis lagom glittrigt och glamourigt på en söndag.
Desirée och Hanna hade den goda smaken att vara där, liksom en hel radda till med skrivande personer jag stött på lite här och var på nätet.

Nu ska jag bara sopa ihop den stirriga och mycket vakna barnaskaran och försöka att med milt våld tvinga ner skocken i sina sängar - imorgon är det världens bästa dag igen!
Måndag och Vardag!

Då ska jag nog kunna sortera lite intryck och börja dra i rätt trådar i textmassan som vill ut och ner på pränt!

God natt

Sent omsider kom samtliga barn i säng, vi var ju bara tvungna att beta av fem av åtta sidor matte, bädda ner alla Barbiedockor, tävla om vem som var snabbast ur kläderna, i pyjamasen och först till tandborsten, innan sagoläsandet kunde ta vid.
Våra vättar, troll och andra magiska väsen fick vila sig lite, till förmån för ett par söta godnattsagoböcker istället.

I morgon ska jag på en av de få ensamutflykterna jag ger mig ut på.
Jag ska åka för att träffa andra skribenter hos förläggarparet Helena och Peter Dahlstrand.
Ska bli fantastiskt skojigt!
Antagligen kommer jag hela tiden känna att jag glömt något hemma, typ handväskan, mobilen, nycklarna eller ett eller annat barn!

Troligtvis är det nyttigt för mig.

Lördagen i korthet

Bra dag!
Strålande vårsol, mysfika hos storsonen med överlämnande av födelsedagspresent till lillebror Pysselkungen, pizza till middag.

Eftersom dagen bara innehållit trevligheter fortsatte jag med att sy en mjuk Barbiekropp till ett kroppslöst Barbiehuvud och nu är Majblomman lycklig med sin nya "sovBarbie".

Sheriffen har jag satt i arbete med matteuppgifter - lite hjärngympa är aldrig fel, inte ens på en lördagskväll!

Estelle Silvia Ewa Mary, hertiginna av Östergötland

Säga vad man vill om lillsessans namn men häftigt är det att så uppenbart skippa traditionstyngda och förväntade Drottningnamn.
Att hedra sina mödrar var kanske inte så oväntat men att peta in ett Mary i slutet fick mig att förvånat höja på ögonbrynen!?

Estelle kommer bli ett larvigt poppis namn de närmsta åren på små nyfödingar.
Sanna mina ord!