tisdag 31 maj 2011

Oortodoxt, månne?

Att sticka ut hakan och komma med - för mig oväntade och provocerande - uttalanden, visade sig ge en mängd kommentarer.
Inte bara här i bloggen, utan även på fb och i verkliga livet.
Att ge sina tankar luft och ljus, även om de är svarta som natten samt att vädra solkiga åsikter ger respons.

Det ÄR fult att vara Mångmamma och inte älska allas barn.
Samtidigt har jag förstått av er att det är nog jag som lider mest av det, eftersom min världsbild av mig själv inte är tillräckligt konsekvent!
Ni har alla något störande moment i er närhet som ni behöver förhålla er till.
Och det är just där pudelns kärna ligger - att vi som gillar att betrakta oss som civiliserade varelser - inte kan sätta oss över våra innersta känslor och verkligen erkänna, ens för oss själva, att vissa människor oavsett storlek, är oss förhatliga.
Eller åtminstone icke-kompatibla med oss själva.

Så länge det gäller den vuxne kollegan/grannen/kursdeltagaren kan vi hålla det ifrån oss men så fort det är en människa av mindre format, slår alla försvars- och skyddsmekanismer till.

Barn ska värnas!
Barn ska gillas.
Barn är goda/oskyldiga/rara/offer för omständigheter...

Skitsnack!

En del människor vill jag bara slå på käften!
Oavsett modell.
Men jag gör det inte.
Jag bara undviker dem.

Det är ett framsteg för mig personligen, jag väljer att kalla det för att bejaka min vuxlighet!

Om vådan av att vara ärlig

Efter ha levt i politisk korrekthet vad det beträffar inställningen till att älska alla, särskilt barn, har jag övergått till att inse mina egna begränsningar.

Jag gillar verkligen inte alla människor och så vitt jag vet är även barn människor!?
Visserligen mindre och med färre erfarenheter men likafullt - människor.
Varför i himmelens namn skulle jag då gilla ALLA ungar?

De flesta jag ogillar kan jag enkelt undvika men ibland funkar det inte.
Inte med just det här barnet jag har i åtanke.
Vi ses inte så ofta så det stör men ändå korsas våra vägar lite då och då.
Och just dessa "då och då" räcker och blir över för att jag ska börja hyckla för allt vad tygen håller.

Alltså, jag ogillar hycklande.
Ändå känns alternativet sämre.
Att visa mitt direkta ogillande öppet, vore mycket värre än att lismande hålla mig ur vägen, svara artigt men avmätt och allmänt försöka bete mig som den vuxna jag nu utger mig för att vara.
Även om jag anstränger mig till max för att inte fräsa ifrån och nästan vara löjligt uppmärksam, kan jag inte låta bli att känna att jag är en usel lögnhals.
Jag VILL ju fräsa ifrån!

Just när jag kommer till den punkten, inser jag att det är ännu en avsevärd skillnad mellan mig som vuxen och denna lilla människa som ännu är ett barn - jag har lärt mig den sociala koden.
Jag har ett val och jag väljer det minst skadliga - även om jag känner mig som en hycklare!

Men om någon frågar mig, kommer jag att ärligt deklarera min synpunkt - ungen är ful och dum.
Obotligt dessutom!
Och jag måste inte gilla det!

Veckans Kvinnliga Blogg

Denna vecka ska en ny kvinna bli omnämnd och upphöjd till Veckans Kvinnliga Blogg.
Den här kvinnan har en anonym framtoning (vilket jag ser som ett plus i dagens uppmärksamhetskrävande hets), ett enormt djup, kunskapstörst och många andra strängar på sin lyra - som det så fint brukar heta.
Att leva resurssnålt, miljövänligt och med återanvändning som honnörsord, ligger i hennes natur.
Jag är stolt över att ha henne som läsarinna och kommentator.

Dessutom skulle jag inte tveka en sekund innan jag överlämnade ett manus för korrekturläsning i hennes händer.
Om det är någon som behöver en språknörds kunniga ögon på sin text, tycker jag att ni ska hojta till inne hos Esbe!

Grattis!

måndag 30 maj 2011

Ytterligheter

Utöver min ensamhetslängtan, verkar jag ha en förkärlek för förändring överlag just nu.

Ser jag en bild på Annie Lennox, drabbas jag genast av en längtan att skala av mig allt hår - är det istället Helena Bonham Carter som visas upp, vill jag rusa iväg och tokpermanenta mig!
Lättledd?

Aaaargh! Inte bara mina hårtoppar som är kluvna nu!

Dagdrömmer lite snabbt...

Jag hann både fika med Freundin och åka hem en sväng, innan det var barnupplockardags.
Ändå känner jag ett starkt behov av ensamhet.
En självönskad ensamhet jag inte kan få riktigt nog av just nu.
Hela tiden är det någon eller några som vill mig något, eller ha något av mig.

Jag har visserligen satt mig i den här situationen helt frivilligt och 11 gånger av 10 älskar jag det.
Just nu bara...

En egen liten stuga, en öppen spis, inga tider att passa, inga människor som skulle ha tillträde till min tid.
Ett stormpiskat hav utanför fönstret med små förkrympta enar som förtvivlat klamrar sig fast vid det magra underlaget.
Sjöfåglar som skriar och störtdyker mot vågorna.
En fyr som blinkar på avstånd.
Jag, havet och ensamheten.
En trave med böcker, sprakande brasa i spisen, ett gott rödvin och min dator, det skulle vara allt jag behövde.


...Och där gick gong-gongen igen och det är dags att fundera på mat, tvätt, läxor, klämda fingrar, behov av plåster, hjälp på toaletten och taxiturer.

Hopp-och-lek

Jomenvisst!
I ett anfall av grav sinnesförvirring ansåg jag att det var en strålande idé att leka chaffis åt små 7-åringar som ska på utflykt med klassen idag, på vänligt ställd fråga av den fantastiska lärarinnan som mina två små skolgossar haft förmånen att ha.
Självklart ställer jag upp och lika självklart är min Pysselkung mäkta glad för att jag ska vara med ett tag.

Ändå känner jag en viss kluvenhet här.
Mina futtiga barnfria timmar i veckan är hårt uppbokade på sådant jag av rent egoistiska skäl behöver.
Skrivtid, vuxenkontakter, andhämtningspauser.

Sommarlovet är i antågande och långhelgerna duggar tätt, oavsett om det är "röda dagar" eller begravningar som ska bevistas och genomföras.
Mina telningar har en mestadels närvarande mamma som släpar runt på dem i tid och otid, därför är stunderna utan dem livsviktiga för att tanka lite ro och kraft.

Tur att jag har nära hem till Freundin så att ordningen kan återställas snabbt - mycket koffein och en hel del skvaller!

Här ska smitas, efter vederbörlig leverans av drygt meterhöga individer och en stunds närvaro...

söndag 29 maj 2011

Trädgårdsdesign?

Sheriffen hade redan staplat veden så istället för att bryta rygg på den, kunde jag fortsätta vingla runt på tomten och grubbla över hur jag skulle kunna minimera denna gräsöken och istället bygga upp någon illusion av "english cottage garden", lite småblommig, lummig och mystisk sådär.

Jo, jag drabbas av slika funderingar varje år - de brukar hinna gå över innan jag grävt sönder för mycket!
Enda resultatet idag blev ett igenlagt jordgubbsland med flyttade plantor.

Dessutom har Ärtan ätit upp den enda rosen jag ägde, vilket gör det ännu svårare att bygga upp något som vagt påminner om en rar liten torpträdgård.
En annan anledning till att det kan var en omöjlighet, är att tomtens areal uppgår till något som snarare påminner om en park.
Bara statyerna, de barockklippta buxbomshäckarna och trädgårdsmästaren som saknas!

Snart kanske mitt körsbärsträd hittar en plats att slå ner sina rötter på dock, det börjar bli lite snurrigt trångt i vedkorgen den parkerat sig i hittills.

So far, so good

Nu har jag vinglat runt på tomten och petat ner i tur och ordning;

1) Groddade potatisar i trädgårdslandet
2) Mysko buske jag ryckt upp som litet skott och drivit vidare i växthuset
3) Syrenskott som bott i stor kruka i 7 (!) år

Samt givetvis funderat på om jag ska ta itu med att gräva upp fler gropar i trädgården som kan fyllas med ogräs inom loppet av ett halvår, eftersom det inte finns något tråkigare än att rensa ogräs i så kallade rabatter!
Jo, det skulle vara mina andra hatobjekt då - fönstertvätt och ugnsrengöring!

Jag besinnade mig dock.

Nu väntar sjuttioelva kubik kluven ved på min insats i vedboden...

lördag 28 maj 2011

Expressens ledare

Men precis!

Say no more!

Minns var ni läste den första upprörda kommentaren om det här....

Rinblomssalva från Bondjäntan!

Jag har ju helt glömt bort en sak.
Ren och skär vardagslyx jag hunnit vänja mig vid, så pass mycket att den första omedelbara förälskelsen och lyckan över resultatet nästan hunnit bli vardagsmat istället!

Om ni har, som jag, trassel med spruckna händer, nariga fingrar eller bara rent löjligt torr hud - köp för Jösse namn den helt magiska ringblomsalvan från Bondjäntan!

Sagolikt bra - och då kan jag lova att Apotekets församlade cremer, salvor och i handeln övrigt förekommande undermedel testats på mina trasiga skurgummehänder.
Inget, vare sig med eller utan recept, kommer i närheten av denna salva!

Och ja, jag utsåg henne till kvinnlig blogg redan innan jag testat salvan, vecka 12.

(I mitt nästa liv ska jag bli entreprenör och bara nosa upp glimmande succéer.
Ja visst ja, det var visst det jag redan gör!?)

fredag 27 maj 2011

Jag kastar sten i glashus

Efter ha kört som ett skållat troll en 100 mil eller så, de senaste två dagarna, har jag underlag för att helt (o)vetenskapligt kunna göra en bedömning av andra bilförares färdigheter.
Själv kör jag givetvis alltid säkert, laglydigt och utan fara för liv, lem eller plåt! (Hm!)

Vi kan ju prata lite tystare om Saaben jag parkerade i ett ekstaket, Cortinan jag tog med mig en bit Gunnebostängsel med och Mercan jag övade terrängkörning med.
In i en telefonstolpe!


Preskriberade företeelser, numera!

Men annars...är jag en säker bilförare!

Tyvärr är det mer än vad jag kan säga om vissa söndagsbilister i övre-övremedelåldern.
Eller kanske snarare i tämligen hög och aktningsvärd ålder.

Idag hamnade jag bakom en liten farbror som knappt nådde upp över ratten som framförde sitt blankputsade fordon av äldre årsmodell i den vådliga hastigheten av 45 kilometer i timmen.
På 100-väg!!!
Dessutom en sådan här eländig väg som har 2-möter-1-fil, i skift.

För många år sedan befolkades mina dåvarande kvarter av en lite vithårig dam, också i knapp ratthöjd, som faktiskt var undantaget som bekräftar regeln.
Hon fegkörde minsann inte, där fladdrade det i barnvangssuffletten när hon studsade över fartguppen i sin lilla bil.
En mörkblå Cortina faktiskt, det enda sympatiska med den damen.

Jag hoppas att jag har vett att sluta köra bil innan jag börjar tycka att det går lite väl fort fram om jag kör fortare än 30 kilometer under angiven hastighetsgräns.
Än så länge är det ingen risk.

Cyberspace och snigelpostpaket!

Vet ni, mitt i begraveriet har denna vecka ändå medfört en del trevligheter.

Ime blev så glad över att bli utsedd till Veckans Kvinnliga Blogg att hon plitade ner det här!
Och som grädde på moset, fiskade jag upp en liten häst ur lådan, sydd i skinn.
Tack så mycket!

Madlar hade en liten nu-har-jag-ruttnat-på-den-här-boken utlottning och den vann jag!
Bokpaket i brevlådan är allra bäst!

Fina Eva här i stan, dock utan egen blogg, brukar överösa mig med böcker, känns som julafton varje gång!

My Myself and I har ännu en utlottning av sin egen bok, som om jag inte vinner, tänker köpa direkt av henne.

Sen låg det skojiga mejl och skvimpade i inkorgen, ett som råkat hamna fel (inga statshemligheter avslöjades dock), från Cicki och ett som hade kommit rätt.

Och sist men inte minst från min vapendragerska från fornstora dagar om ett lustigt sammanträffande, såhär 27 år senare, eller vad det nu kan vara?
Hur hon åkt med en taxichaffis som vi en gång i tiden drägglade över, då i egenskap av att vara Lustans Lakejers trummis.

Ljuspunkter finns överallt!

Tillbaka

Jag är tillbaka nu, ni kan sluta grubbla över vart jag tagit vägen.

Ont i axeln, lätt tyngdkänsla i höger fot och ett svagt tinnitus-surrande i öronen samt en överdos av små-vilda-glada är resultatet efter de senaste dygnens bloggfrånvaro.

Merparten av familjen Mångmamma har genomfört en roadtripp down memory lane, längs med E4 i norrgående riktning.
Bränsleförbrukningen var hög, ljudnivån högre och stämningen stundtals som högst, vilket är naturligt om stora dottern och jag befinner oss på samma plats en längre tid.

Det finns säkert saker man inte ska skämta om men jag har hittills inte undvikit att skämta om allvarliga ting och har ingen ambition att sluta nu.
Utöver en viss slutdestination med en tråkig tilldragelse på agendan, hade vi en färd på nästan 100 mil i överljudsfart, ett bilhaveri halvvägs, flera kiss- och matpauser, diverse slagsmål i baksätet, en övernattning i Oxelösund (där jag aldrig tidigare varit), kravallvolym på 80-talsmusiken, släktsammankomst och sockerchock.

Under färden hann vi stanna till vid vår ängels grav, fundera över vad flygplanen heter utanför Linköping (på förslag, Draken, Viggen, Greven och Turken), cirkulera runt i världsmetropolen Mjölby, kika in i församlingshemmets lokal jag renoverade för 7 år sedan, återupptäcka den makalösa trafiksituationen i Stockholm - kan ni fatta att det faktiskt funkar att köra bil där, släng på blinkers och bakomvarande bil släpper fram! - krypköra i 30 på Essingeleden, passera en lastbil med brinnande motor och kört om Flamingokvartettens turnebuss.
Bland annat.

Nu hoppas jag att det dröjer en åtta år - minst - till nästa gång jag behöver åka till Kungliga Huvudstaden för att närvara vid en begravning.

tisdag 24 maj 2011

Rätt åt dig, rödnylle!

Jaha.
Är det meningen att jag ska tycka synd om "ynglingen" som fick ett ägg upptryckt i nyllet, eller vaddå?
- Ynglingen var dessutom äggallergiker och blev röd i ögonen, sägs det vidare i artikeln.

Om man nu är äggallergisk, ska man kanske inte roa sig med att kasta ägg på någons hus!?
"Någon" kan ju faktiskt bli förbannad över det meningslösa sanerandet som automatiskt följer.
Som troligtvis "någon" får ombesörja själv, för att några skojfriska "ynglingar" snällt skulle ställa sig och tvätta husväggar är väl knappast troligt!?

Jag blir bara arg när jag hör att det utdöms dagsböter på svindlande 11400 kronor för en sådan här sak!
Idioti!
Idioti, på sämsta tänkbara nivå!

Veckans Kvinnliga Blogg

Ny vecka och dags för en ny "Veckans Kvinnliga Blogg".
Denna vecka blir det en kvinna som har minst tusen järn i elden, alltid nya påhitt och en nyfikenhet som inte går av för hackor.

Som kuriosa är det även en av min svärmors äldsta vänner!

Utöver en "berättarblogg", driver hon ett eget företag, har nyligen öppnat upp en gårdsbutik och är en lika obotlig loppisfantast som jag.

Titta in hos Ime Design och se om ni inte kan hitta något riktigt roligt och unikt till er själva eller någon kär vän.

Grattis Ime!

måndag 23 maj 2011

Vinnare i 100-ordare

Så var 100-ords tävlingen avslutad.
Helt rätt text vann, om det nu går att tävla i texter?

"Tävlingstiden är slut och vi har nu en 100-ordsmästare.

Grattis A-Lott till segern med ”Ensamstående väverska 1881”!

Grattis även till A C Collin med ”Och Juratiden varade i 50 miljoner år” och Björn Björkegren med ”Little Boy” som delar på andraplatsen och till marilin som tar hem tredjeplatsen med sitt bidrag ”Den första stickan”.

Och ett stort tack till alla er andra som också deltagit i tävlingen. Vilken fin textsamling det blev!"



1av3 växer så det knakar.
Fler och fler hittar till skrivsajten och texterna som produceras börjar bli så många att det är svårt att hinna med att läsa det man är intresserad av.
Att göra sin röst hörd är inte det lättaste och precis som i en roman, är anslaget viktigt om man vill fånga läsaren.
Nyttigt, om man dras med författarambitioner och utvecklande att kasta in en text och få respons på den.
Inte bara belåtna suckanden utan även ren konstruktiv kritik - flytta stycket si och så dit och plocka bort den delen, osv

Jag är glad att jag hittade dit och tre av de vinnande texterna röstade jag också på!!

söndag 22 maj 2011

Sömnigt

Det bästa med söndagar, vet ni vad det är?
Kvällen.
När huliganerna somnat, tvätt och disk jobbar på för fullt och jag parkerat mig i sängen med tangentbordet i knät - då hinner jag njuta.

Ändå har dagen varit helt ok, inga större katastrofer har inträffat och veckans läxor för Sheriffens del är avklarade.
Solen har strålat, gräset är klippt, Ärtan har skuttat, barnen har vittjat skogens förråd av harsyra och ätit som godis.

Fingret är fortfarande svullet och fint kolorerat, storsonen hävdade med bestämdhet att det troligtvis var brutet när han fick syn på det och även om jag tror att han har fel,lindade jag skrället lydigt och har bara spretat med det när köttfärsbiffarna skulle plattas till.
Och vid hårtvättningen av de tre yngsta.
Och nu.

Imorgon börjar vi om igen, med eller utan lila fingrar

lördag 21 maj 2011

Lätt invalidiserad

För 11-12 år sedan, hade jag utsläppet av hästar i det stall jag och två kompisar hyrde.
En fjording, en shettis och en ohemult massa islänningar skulle pytsas ut i sina respektive hagar.
Strax ovanför stallplan låg en 70-väg i nerförslut och nästan uppe vid vägen låg grinden in till den hage jag skulle släppa ut två av hästarna i.
I stallet bodde också en minigris vid namn Asta Kask som sprang lös och ledig runt som hon ville.

Tyvärr kom hon på den briljanta idén att rusa under hästarnas magar just som vi var på väg ut genom dörren, vilket resulterade i att den gamla islänningspojken fick spader och skulle dra.
Jag höll emot för allt vad grimskaftet håller - och även för mer än vad mitt högra långfinger höll!

Tack vare denna kraftmätningen, fick mitt finger sig en rejäl törn och blev präktigt blålila på kort tid.
Nåväl; jag hystade ut hästar, mockade och åkte till jobbet.
Timmarna gick och fingret antog groteska proportioner, så framåt kvällen åkte jag in till akuten där läkaren klämde och drog samt motvilligt skickade mig till röntgen.
Att det skulle vara brutet trodde han inte eftersom jag inte sa så mycket när han kände på det.

Plåtarna visade att fingret var av på snedden, från fingerled till fingerled.

Väl tillbaka ville han gipsa eländet, något jag kraftfullt satte mig emot.
Hur skulle jag kunna köra bil med en gipsad högerhand hade han tänkt?
Kompromiss kom till stånd, en gipsskena som skulle sitta kvar i minst två veckor.

Behöver jag säga att jag fick spel på skenan efter tre dagar?
Elastisk linda fick räcka, annars var det svårt, för att inte säga omöjligt, att både mocka, köra bil och laga mat.

Nu har grannfingret börjat likna sin gamla brutna kompis, blålila och abnormt svullet.
Men till någon akut tänker jag inte åka så länge jag kan självläka skrället med just elastisk binda och hästliniment.

För tävlingshästar!

Och brutet - det är det nog inte.
Har jag bestämt!

Trasiga fingrar

Om nu världen har gått under - varför har jag fortfarande så j-a ont i mitt högra ringfinger då?
Tror inte att det är brutet men rejält tilltufsat blev det av att bändas baklänges när jag slogs med veden.

Japp, vi är där nu!
Timret är hemhämtat och ska "bara" kapas, klyvas och staplas nu.
Typ fem skotarlass à jättemånga kubik i taget!

Sol?
Jo det tror jag att det varit idag, lite svårt att se den bara, inne i en dammig vedbod!

Några tomatplantor har jag omskolat också - typ 50 stycken eller så.
Granar också!!

Ni vet - jag har ju redan sagt att jag är knäpp.
Alla små vilsesimmade spretar som växer på "fel" plats hamnar i en kruka i mitt växthus, sen spelar det inte så stor roll om det råkar vara ett körsbärsträd, en rönn eller en gran!

Nu ska jag invänta far-är-rars hemkomst med platta, runda, matgrejer.
Sen ska småhuliganer skyfflas i säng innan jag återvänder till tangentbordet.

fredag 20 maj 2011

Helg, igen.

Märklig dag.
Tre huliganer hemma, en iväg till kompis och de andra två med till stan´för presentköp och skodito.
Lite mat, lite hopp-och-lek och så generalkrasch.

Räckte med att Sheriffen kom hem från skolan, så var tredje världskriget igång.
Just nu fasar jag mest för att behöva ha dessa galningar hemma hela sommaren.
Har vi tur, överlever alla detta erbarmligt långa lov.

Dessutom har jag ju bara alldeles nyssens upptäckt hur befriande skönt det kan vara att vara barnlös lite då och då.
Den där Mångmamman är en rätt tröttsam person att behöva umgås med, jag gillar henne faktiskt bättre när hon inte är mitt i sin mammaroll.

Utan barn är hon spydig, vass, skärpt, välformulerad och har en hiskelig massa skojiga åsikter om allt och inget.
När hon är mamma är hon mest lekig, präktig, tjatig eller arg.
I alla fall har det varit så på sistone.

Fast nedräkningen till måndag har ju börjat - och det är bra.
Måndagar är världens bästa uppfinning, tätt följt av alla andra vardagar!
För er andra som inte håller med mig - ha en trevlig helg!

torsdag 19 maj 2011

Lyx och lyxigt

Strax innan jag och Freundin började riva vägg idag, satt vi och åt frukost tillsammans.
Hon utbrast att det var oerhört lyxigt att kunna sitta hemma runt halv tio, med barnen i tryggt förvar på förskola - utan kostnad - och utan behöva stressa iväg till ett jobb.
Naturligtvis har hon rätt i det.

Det är faktiskt - som jag sa - betydligt lyxigare utifrån min horisont, än att vandra Hamngatan fram mot en shoppingrunda på NK med en Gucci dinglandes på armen, efter en latte på ett trendigt fik.

Automatiskt såg jag framför mig hur jag korsade Norrmalmstorg, genade genom PK-huset och tog rulltrappan upp inne på NK. På jakt efter ännu en illdyr väska att glassa runt med.


Istället satt jag i ett charmigt torp i Småland, med mängder av djur, skog och hagar omkring mig.
Lös och ledig.

Så tittar jag in hos Cicki och hittar det här!
Ibland undrar jag om det där med telepati inte är lite inne?

Frukost och rivna väggar

Hur otroligt är det att jag varit bortbjuden på frukost idag igen, tror ni?

Nä, inte så värst otroligt.
Något mer otippat var det att möbel/kamin/dörrkånkandet jag var inlånad till, slutade med något så upplyftande som en riven vägg.

Nej, vi ramponerade ingen vägg och var tvungna att toksanera, vi funderade bara på vad som kunde tänkas finnas bakom pappen, tapeterna och färgen som redan släppt från sitt underlag.
Tja, frågar man inte, får man ju inget veta och det gällde tydligen även gamla väggar - river man inte ner, kan man inte se vad som finns bakom!
Ingen gedigen timmervägg men likväl en snyggt åldrad grov plankvägg som med lite tvätt och färg kommer att återuppstå!

Vet ni, jag gillar att äta frukost borta!
Tror jag ska hyra ut mina väggrivarkrafter eller liknande på måndag med, mot kaffe-macka med sällskap!


(Hörru Freundin; du har ingen mer vägg vi kan knacka ner? Eller bort? Kanske måla lite någonstans? Spackla? Men slipa något då???)

onsdag 18 maj 2011

Svart eller vitt?

Att bli dissad är inte lika kul som att bli hissad, ändå är det samma nödvändiga motsatsförhållande mellan de två, som mellan ljus och mörker, lycka och sorg, ont och gott.
Om det ena utesluts, kan inte det andra existera.

Idag har jag drabbats av bäggedera.

Om jag då vore en pessimistiskt lagd person, hade jag antagligen tagit mer illa vid mig av dissen än glatt mig åt hissen, eller hur?
Ni vet det där med halvtomt eller halvfullt glas!

Eftersom jag nu är en obotlig optimist, jublar jag glatt åt uppskattningen och rycker på axlarna åt motgången!
Det går alltid fler tåg...

Veckans Kvinnliga "blogg", vecka 20

Ibland ser man inte skogen för alla träd och ibland är det faktiskt inte så svårt att hitta en nål i en höstack.

Mitt framför näsan på mig har jag en kompetent, drivande kvinna som faktiskt har inverkan på mitt eget liv genom sitt initiativ till att skapa en plattform för alla oss som gillar att läsa och skriva.

Med lite god vilja kan vi ju kalla 1av3 för en kvinnlig blogg.
Egentligen är det något mycket större än så, en hel värld av ord inom räckhåll för vem som helst.

Demokrati i sin bästa form, startad av en tanke hos Maria Tomsby!

Ett alldeles självklart val faktiskt!

tisdag 17 maj 2011

Tji fick ni!

Nä!
Ni får ingen "Veckans Kvinnliga Blogg" idag.
Jag har haft fullt upp med att tanka mitt eget ego toppfullt.
Idag har jag varit bäst!

Imorgon ska någon annan få ta över stafettpinnen.

Må solen skina på er, bis Morgen.
Tschüss!

Snart svimmar jag

Eller kör ett Ronjaskrik!?
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Ligger fortfarande i topp av mest lästa skönlitterära texter idag hos 1av3.

Räcker bra som högsta vinsten för mig!

måndag 16 maj 2011

En stunds egoglädje!

Ok, jag kommer troligen aldrig drabbas av besväret att välja klädsel för att delta i någon Nobelprisceremoni men jag är nästan barnsligt förtjust över det faktum att jag tillhör de 20 mest lästa av alla medlemmar på 1av3 idag!

När en utsjasad mångmamma löpt amok med dammsugaren, hutat åt barn så det stänker om det, skyfflat runt ton och åter ton med kläder, leksaker och disk, är det befriande uppmuntrande att se att jag faktiskt uppskattas för något annat än mina förträffliga husmorsegenskaper.

Mitt språk, till exempel!

God natt på er!

Socialt gnidande

Innehållsrik dag, minst sagt.
Socialfika och bebisgloende på förmiddagen, Freundin och lille J med hem efter förskolan, försök till uppläxning av Sheriffkompis på kvällen.

Det sista stöp på att kompisen i fråga inte var hemma!

Dessutom har jag fått viss ego-boost i form av några röster på mina texter jag deltar med i 1av3´s 100-ordtävling.

Och sånt är ju alltid kul!

söndag 15 maj 2011

Jodå, jag är en kreativ, fantasifull person...

Som så många andra i Blogglandia, snubblade jag in här och roade mig med ett snabbtest av min personlighet!

Rätt kul faktiskt och ungefär lika trovärdigt som att läsa dagens horoskop i någon kvällstidning...

Bör kanske tilläggas att jag är rätt skeptisk också.

Som det brukar vara...

Kalasen duggar tätt, så här i maj månad.
Pysselkungen är iväg idag igen, för andra dagen på raken.
Nästa helg ska Gammelgrodan firas så då blir det ännu en paket-och-kalas-sväng för hans del.

Annars har helgen varit som vanligt, far-är-rar kör skotare och plockar hem timmer från skogen, de små-vilda-glada löper amok och jag servar med mat i lagom stora doser och begraver mig i böcker eller trädgårdsland resten av tiden.

Imorgon ska jag och Freundin beskåda bekantskapskretsens senaste mirakel, en liten veckogammal lillasyster i en stor familj.

Och så är det ju måndag!

lördag 14 maj 2011

En SHOT till tack

Idag har jag befunnit mig i ett somrigt och varmt Visby.
Nattliv och destruktivt beteende har förföljt mig.
Rädslor, egoism och brutal misshandel men även starka vänskapsband och en spirande framtidstro blev mina följeslagare under de 280 välskrivna sidorna i "En SHOT till tack" av Maria Engelwinge.

Den är riktigt bra, välskriven, snygga dialoger, lite spänning och en del oväntade twistar. Igenkänningsfaktorn är hög, både sympatiska och frånstötande karaktärer känns trovärdiga.

För att inte avhandla kvinna-mitt-i-livet-får-spunk-och-bryter-ihop-och-upp, som de flesta böckerna jag gillar just nu handlar om, är det en intressant och mycket läsvärd relationsroman.

Ska ni bara plocka ut några få böcker att läsa i sommar, har den här sin givna plats i semesterbokkassen, tillsammans med Christina Herrströms romaner Den hungriga prinsessan och Leonetine´s längtan!

De är de tre bästa böckerna jag läst sedan nyår!

Nu väntar jag bara med spänning på Marias nästa bok som jag fått förmånen att tjuvkika lite på, i alla fall de första kapitlen.
Den kommer att bli riktigt smaskig!

fredag 13 maj 2011

Houston, we have a problem...

Blogglandia har hållit andan idag och själv har jag frustrerat trampat runt och känt mig manad att glo på skärmen titt som tätt!
Blogger har haft ett generalknas som gjort det omöjligt att komma in, kommentera, posta inlägg eller rent allmänt leka som jag är van.

Enda trösten är att vi är fler som slitit vårt grånande hår över bristen på kreativt skrivande och läsande.
Nu är det nästan som vanligt som vanligt igen, så då kör vi.
Eller hur?

torsdag 12 maj 2011

Jag tycker, alltså är jag

Så, nu verkar det vara ordning på torpet igen.
Flera som haft problem med Blogger idag, ser jag både på kommentarer och inlägg.

Haft en översocial dag med besök hos storadottern där jag beskådade ett gammalt extrabarn som var på visit, foderhämtning och fika hos Freundin, allt-det-där-vanliga och som final ett fullmäktigemöte som segade sig igenom en jättelattjo årsredovisning av budget.
Eller nej, det där sista var kanske inte så jätteskoj men rätt intressant.

Eller...ska jag vara ärlig är budget sövande trist men det däringa runtikringsnackandet det alltid blir, det är rätt kul.
Speciellt som jag inte sällan hyser en avvikande åsikt än andra och definitivt inte håller inne med den.
Högst troligt finns det fler som håller mer med mig, än "de andra", fast de är kanske inte fullt så benägna att sticka ut hakan som jag!?

Undrar varför jag får en sådan kick av att berätta vad jag tycker?

Stuckit ut hakan har jag gjort hos Maria Engelwinge idag med men där har jag mest hängt ut mig själv och mina tankar kring familjen Mångmammas storlek.

Imorgon ska jag nog tycka lite till!

onsdag 11 maj 2011

Lyckat misslyckande

Idag hade jag tänkt att Ulf-Artur skulle få bli ett riktigt får igen.
Det tänkte inte han!

Efter en biltur hem till Freundin i bakluckan, instängd i en stor transportbur, blev han inlyft till de andra fåren och lammen.
Ointressant!
Skocken höll sig på sin kant och Ärtan på sin.
När vi människor försökte ta oss ut ur hagen, körde lillkillen nosen rätt på det strömförande stängslet och fick sig en stjärnsmäll.
Och en gång till.
Vi klev över och såg till att det var ström i igen och Ärtan skuttade ivrigt rätt igenom maskorna i nätet.
Obekymrad över strömmen, stressad inför tanken på att bli övergiven bland de andra fåren.
Inlyft och tjurrusning ut genom maskorna, gång på gång tills vi fick inse att vi tvåbeningar var besegrade.

Så ja, jag är fortfarande mångmamma, inte bara till egna små-vilda-glada utan även till litet grånande bagglamm!
Visserligen skulle det nog vara bättre för lammet att få vara lamm men eftersom han tror sig vara en hund eller liknande, får jag väl fortsätta lära honom enkla kommandon.
"Vänta", funkar när jag ska gå in i huset och inte vill ha honom med mig in.
"Rulla runt" och "spela död" kan bli lite knivigare att banka in kanske!?

Och imorgon, då ska jag gästblogga för första gången hos en bloggvän - Maria Engelwinge som nyligen skrev hos mig.
Hon undrade, som så många andra, varför jag har så många barn - det ska jag försöka bena ut imorgon!

tisdag 10 maj 2011

BF, som i barnfritt!

Att helt plötsligt befinna sig med några timmars gratistid i knät blir lätt handlingsförlamande.

Efter morgonens hopp-och-lek i kyrkan, följde mina två yngsta småhuliganer med hem till mamma S och Bam-Bams lilla fru L.
Pysselkungen ska leka med Gammelgrodan ett par timmar efter skolan och bara Sheriffen kommer att rassla in genom dörren i normal tid.

Istället för att bli sittandes med händerna i knät (som om det någonsin hände, bah!) upptäckte jag till min stora förvåning att jag blixtsnabbt kunde ställa om från tanken på att roa små, till att vara löjligt kreativ och effektiv.

Så nu när jag gjort vad jag föresatt mig för idag, ska jag unna mig ett slösurfande utan dess like, i solen på trappan med ett lamm vid fötterna och väntandes på sonen.
Som kommer hem om...30 minuter!
Snacka om lång rast!

Veckans Kvinnliga Blogg

Dags för ännu en beundransvärd kvinna.
Denna gång en av alla de där som egentligen inte existerar - enligt politiker, oavsett höger eller vänsterinriktning!
En sådan "där" som fallit mellan samtliga stolar, försökt kravla sig upp men blivit bryskt nedknuffad gång på gång.

Tror ni hon gett upp?
Knappast, det är bra mycket mer ruter i henne än i ett tjog proffspolitiker!
Hon skriver insändare, tar sig ton i media, skriver tal, uppvaktar makthavare, väcker opinion för de som inte har orken själva.
Ännu inte på långa vägar "fullt frisk" själv men attans vad underbart enveten hon är.

Gå in och läs hennes historia, vem som helst av oss andra "friska" kan hamna i hennes situation och tro mig - där vill ingen vara!

Heja Lippe!

måndag 9 maj 2011

Underverk

Tjoho vad kul!
Just fått ett efterlängtat sms där ännu ett litet mirakel kommit till världen.
En av mina kompisar har just blivit en stolt sexbarnsmor.
Grattis L till lilltjejen!

Lösdriveri

Jag har aldrig utgett mig för att ha ett normalt sätt att se på det här med barn och djur.
Att det ska vara ett lagom stort antal, eller att de ska vara bakom hagar, stängsel eller i burar.
Tur att jag är gift med en något mer förstående man än jag kanske hade kunnat förvänta mig?

Imorse när jag tittade ut genom köksfönstret, kunde jag bara krasst konstatera att Pappa Kanin tröttnat på sin gräsrotsöken och tagit klivet ut ur sin hage.
Jahaja.
Det går väl bra, så länge inte Mickel Räv kommer.
Gräsytorna som de små-vilda-glada tumlar på, räcker gott och väl till för även lösdrivande enstaka kaniner och lamm.

För övrigt tror lammet fortfarande att det är en hund.
Ligger gärna på trappan och bevakar varje steg jag tar så alltså får "berget komma till Mohammed".
Jag sitter på veranda och skriver, bara för sällskaps skull!

söndag 8 maj 2011

Mental vila

Jag har varit på rymmen idag, kanske inte fysiskt men dock psykiskt.
Visst har två- och fyrbeningar blivit utfodrade i omgångar, tvätt och disk rasslat runt och till och med en handlingstur till byn har förekommit men mestadels har jag befunnits sittande på en lämplig plats i halvsol med en bok i handen och ett lamm vid fötterna.

Stackars far-är-rar har fått slita för brödfödan däremot, mängder med granbarkborreangripna träd har fällts och barkats, innan de forslats hem till gårdsplanen.

De små-vilda-glada har lekt som stollar i olika konstellationer i mer eller mindre vilda leker, mer eller mindre påklädda.

En enorm fördel med soligt och varmt väder är att jag slipper tjata som en gnu om att de ska städa sina rum före nattning, det finns inget att städa undan!
Utevistelsen påbörjas gärna redan före frukost och avslutas först när jag hotar med ond bråd död om de inte genast kommer in och tvättar sig så jag kan kontrollera dagens skörd av skitiga fötter, stickor i fingrarna och nya blessyrer.

Eftersom det gärna samlas en knippa udda individer hos oss, är jag inte direkt förvånad av att ha en ensam Canadagås som sprätter runt ute på gärdet sedan några dagar tillbaka.
Ser lite moloken ut bara, ensam som hen är.
Vildsvinen hörde jag ikväll också, när Ulf-Artur/Ärtan Lambert och jag tog en skogstur för att kolla att hagens grindar var stängda efter Far-är-rars framfart med skogsmaskiner.

Den däringa katten som verkar ha adopterat oss, har varit ytterst social de senaste dagarna.
Gör sitt bästa för att bekanta sig med lammet men det slutar alltid med att hon fräser ilsket när han blir för närgången.
(Ja, jag vet att det är en katta.)

Imorgon är det snabba ryck för att knåpa ihop en förväntad text, efter avstjälpning av småhuliganer på rättan förvaringsplatser.
Och så är det ju måndag!!!

Fast när det är så här bra söndagar, jublar jag inte riktigt lika mycket för måndagarna som brukligt under vinterhalvåret!

Ciao.

lördag 7 maj 2011

Texter från själen

Är ni nyfikna på mina tävlingsbidrag?
Även om ni inte är det, tänker jag publicera de ändå, till allmän beskådan och bedömning!
Visserligen med viss vånda men sådant bör man nog sätta sig över, som professionell "ljugare"/skribent!?
Och just professionell - det var ju det jag tänkte bli när jag blir stor...
Håll till godo!

På gränsen

Mittemellan.
Just på gränsen mellan dröm och vaka.
Precis där befann hon sig.
I det trolska drömland där skillnaderna mellan medvetenhet och omedvetenhet möter varandra.
Något störde, trängde sig på, pockade på uppmärksamhet.
Sakta började ögonlocken fladdra, näsborrarna vidgas och den nya dagens dofter och ljus träffade henne med ett löfte om ännu en underbar dag tillsammans.
Sakta förnam hon den välbekanta känslan av att vilja stanna kvar i dvalan och ändå gå vidare, in i det vakna tillståndet.
Långsamt öppnade hon ena ögat, så det andra.
Känslan av sömnens lojhet satt kvar i hennes kropp men dagen pockade på.


Den gamle

Det sista han mindes var hur sträv mattans lugg var mot kinden.
Precis innan han föll hade han haft många fler tankar innombords, hur han skulle hämta mer att dricka ur kylen, att det var synd att han inte lärt sig hur Play-tv fungerade så han kunde pausa, att det var länge sedan han hörde av barnen, att han frös.
Allt det där var spårlöst borta några futtiga minuter senare.

Poliserna som hittade honom, dolde sina näsor i armvecken, kände mest avsmak inför den gamle mannen som uppenbarligen hade för mycket tid och antagligen för lite kontakt med sin omgivning.

180 graders sväng?

Vissa kanske skulle bli irriterade när delar av veckans arbete behöver göras om!
Själv ser jag det som en utmaning.
Att det blir förskjutningar inom tidningsvärlden, att reportage inte blir klara i tid, att nytänk krävs hela tiden - det passar mig.
Mina texter passar bättre till ett annat tema, senare.
Nu gäller omtänk och tvära kast - precis vad jag trivs bäst med.

Ja, jag anser att jag är frisk idag - nästan!

Cicki; jag vet...:)

fredag 6 maj 2011

Jag måste ju prova i alla fall....

För en gång skull är jag med och "tävlar" i det otävlingsbara - skrivandet.
På samma sätt som det är meningslöst att tävla i musik är det näst intill löjeväckande att tro sig om att kunna tävla med ord.
Ändå kan jag inte avhålla mig från att testa.

Egentligen tycker jag att det är svårt med den här typen av tävlingar, inom olika konstarter.
Smaken är som baken, delad.
En del anses vara förmer än annan, samtidigt är det helt upp till betraktaren att avgöra vad som är skön konst.

På sajten 1av3 har Lena H Nilsson lagt en tävling som bygger på temat "I brytningstid".
Enbart 100 ord får användas, inte fler, inte färre.
Max två bidrag per person och endast de som är medlemmar på sajten och lämnat egna bidrag, får rösta.

Spännande utmaning!
Inte minst för en mångmamma som har väldigt lätt för att brodera ut historier, som ursprungligen är relativt korta, till en släktkrönika över femtioelva generationer - i längd räknat!

Majfredag

I vanliga fall hade jag jublat över det soliga vädret, värmen som är på väg tillbaka och helglediga små.
Inte just idag bara.

Har gjort mitt bästa för att få tystnad omkring mig hela dagen med bara-sådär-lyckat resultat.
Bam-Bam är mest gapig och tjoig, Pysselkungen pratsugen, Sheriffen vrålhungrig när han kom hem från skolan och bara fröken Majblomma håller sig passiv.
Kan ha att göra med att hon åkt på en vända med hostningar och snytningar!
(Inte snytingar!)

Inte har jag presterat något av vikt idag heller, en förlorad dag känns det som utifrån min stressiga horisont.
Sjukt uttråkad är jag också av att inte ha ork till mitt vanliga toktempo!

Håll med om att det är högst troligt att jag betraktar mig som frisk imorgon?

1000 pannkakor?

Förr lagade jag alltid pannkakor efter receptet; lika många ägg som deciliter mjöl och så dubbla mängden mjölk!
Smidigt och enkelt.
Fast många pannkakor behövde gräddas för att räcka till den hungriga barnaskocken.

Numera lyder receptet; ett ägg per skalle, blandat med en deciliter av vardera mjöl och mjölk.

Betydligt färre behövs gräddas, de är mycket mer mättande, lättare att få frasiga och mer behöver de små-vilda-glada inte äta!

Nu ska här mutas med nygräddade platta...

(Och nu har jag publicerat 1000 inlägg)

God morgon världen

Välbehövligt säger jag bara.
Enormt skönt att sova riktigt länge och ostört.
Märkligt nog insåg även de små-vilda-glada att mamma var sjuk, så inget onödigt rännande har förekommit under natten.

Visserligen känner jag mig inte i toppform idag heller men betydligt piggare än igår.
Tänker hålla mig till slafsiga myskläder, modell värmande och harva runt mellan soffa, säng och matbord.
Det räcker som ambitioner för dagen.

Och tack för uppmuntrande tillrop!

torsdag 5 maj 2011

Lite mindre ynk.

Ni är rara i era kommentarer. Tack!

Jag skolkade från kvällens möte, klev över röran i hemmet med temporärt blinda ögon, matade lammet och hivade i de små-vilda-glada några mackor och stekta ägg - innan jag klev i pyjamas, kofta och raggsockor och borrade ner mig i sängen.

Här sitter jag uppallad nu och har fått iväg några mejl, glor på datorn, funderar om jag ska läsa lite eller släcka direkt!?

Imorgon behöver jag inte kliva upp så himlans tidigt i alla fall - för jag har kört morgontaxi färdigt denna vecka!

Och Karin, jag håller på din teori om att hårt sovande som ger krafter åter!

Ynk

Dagen började strålande med lyxfrukost borta, fortsatte med kreativitet och kommer troligtvis sluta med ett magplask i sängen.
Blir jag lite mer förkyld nu, har jag antagligen åkt på en influensa?

Trots varma element inne, två tjocka tröjor och runt tjugo grader i rummet - fryser jag som bara den.

Innan en eventuell störtdykning ska barn och djur utfodras, ett föräldramöte deltas i och några maskiner tvätt hitta till rätt ställen i tillvaron.
Nej, jag gör inte många knop idag, dagsformen är inte på topp!

onsdag 4 maj 2011

Gnetig födelsedag

Det går inget vidare med mina skrivambitioner idag.
Eller jo - men jag är så attans petig så jag skriver och skriver om och är ändå inte riktigt nöjd.
Min braiga plan är att duscha, sätta mig i sängen, glo på datorn, lägga mig ner och sedan sova på saken.

Imorgon har jag säkert en fix och färdig text i skallen som bara ska ploppas ner via tangenterna.

Och ja just det - far-är-rar fyllde år idag.
Han har faktiskt tillbringat mer än halva sin livstid med mig i krokarna - bara det är värt en applåd!

Ska det vara....

Öh, skrivtid!?
Jodå.
Efter beställning och dessförinnan inventering av befintliga finsvider till de små, inför stundande begravning.
Barnlämning och djurutfodring samt telefonsamtal med gammal god vän till den avlidne.

Om två timmar ska barn plockas upp så nu ni...nu ska här bankas på tangenterna!

tisdag 3 maj 2011

Ska det vara så svårt?

Ikväll var jag så erbarmligt trött på allt vad barn hette, så far-är-rars insats kommer att gå till världshistorien som ett av alla orättvist glömda räddningsuppdrag.
Vem som var mest i behov av räddning kan vi låta vara osagt...

Fyra små minihuliganer fick sina tänder svabbade, pyjamasbyte och sagoläsningen tag han också hand om.
Jag åkte på kaffehandlarexpedition och lammvallning.
Alltså, först köptes kaffe och vid hemkomsten fick Ulf-Artur aka Ärtan Lambert, hoppa och skutta runt, före nattningen i växthuset.

Givetvis hann jag inte mer än slå mig till ro med datorn i knät, innan fröken Majblomma kom travandes.
Det är verkligen inte lätt att få några timmars sammanhängande lugn och ro i detta hus, inte ens nattetid!

Jag hyser enbart en from förhoppning om att samtliga små står i givakt imorgon så min efterlängtade och välbehövliga skrivtid finns tillgänglig för mig!

Nu ska jag krypa tätt intill dottern och sova sju kvart i timmen - minst!

Olikheter

I kommentarsfältet efter Marias gästinlägg, började åsikterna hagla om hur stora skillnaderna faktiskt är mellan kvinnligt och manligt.
Om hur duktig en man är om han tar hand om barnen och hur självklart det är att en kvinna SKA göra det.

En sak jag tänkt på i sammanhanget, är hur det är att gå och handla, besöka läkare, vistas i det offentliga rummet med en knippa små-mer-än-lovligt-vilda i släptåg.
Som kvinna och mamma!

Alla surar inte till men det stora flertalet tittar snett på en mamma, när ungarna bryter ihop, gapar eller beter sig illa.

Hur ser det då ut om en man kommer med samma hoper huliganer, i samma blodsockerlåga tillstånd, in i affären för att rafsa åt sig mat?
Tja, oftast får han medlidsamma blickar, uppmuntrande tillrop och i vissa fall extra bra betjäning.
Han är ju så duktig som åker och handla med alla telningar!

Min äkta hälft kan tyvärr bara hålla med om det olika bemötandet vi får i butiker.
Eller kanske snarare våra olika upplevelser av händelsen.

Behöver jag säga att jag gärna låter honom handla med barnen?
Verkligheten ser dock oftast ut så att det är jag som drar runt på valfritt antal barn...

Veckans Kvinnliga Blogg och premiär för gästbloggning

Inte nog med att denna kvinna är värd en plats som veckans kvinnliga blogg - hon är allra först ut med att få gästblogga här.

Jag valde ämnet, Maria skrev;

Hur tar man sig som kvinna plats i sitt skrivande?

Jag skrev rubriken med tyngdpunkten på orden ”tar sig plats”. Plats är inget man ber snällt om och bör vara tacksam över att man får. Risken är nämligen stor att den där efterlängtade ”platsen” aldrig ges. Men är det skillnad på att vara man och kvinna i ett förhållande där den ena skriver? Utan att ha vetenskapliga belägg för detta vill jag påstå att det är det. Det grundar jag på egna erfarenheter och de otaliga kvinnor jag pratat med.

Att författa ses nämligen inte som ett riktigt arbete av många, såvida man inte gett ut ett antal kritikerrosade böcker och/eller kan försörja sig på sin bokförsäljning. Annars är det ju bara en hobby, men även en hobby kan ses med oblida ögon, åtminstone om den går ut över hem och barn.

I mitt fall har barnet flugit ur boet. Min man jobbar heltid utanför hemmet medan jag sitter hemma och skriver. Gissa vem som bör sköta markservicen då? Att jag fått en roman publicerad, skriver på en ny och är mitt uppe i en bloggturné imponerar föga. Just nu svämmar disken över på diskbänken, det behöver städas och plockas undan. Och här sitter jag och ”leker” framför datorn. Det finns personer i min omgivning som tycker att det är förfärligt att jag som bara går hemma hela dagarna inte håller hemmet rent. Inte ska väl min man behöva fylla diskmaskinen när han kommer hem efter en hård arbetsdag eller torka av borden och vika ihop mjölkkartongerna?

Det är inte det lättaste att stå emot dessa förväntningar. Jag stålsätter mig mot kritiken och intalar mig att det jag gör är precis lika viktigt. Förståeligt nog lyckas det inte alltid och jag blir lika irriterad varje gång jag faller till föga. Om inte ens jag anser mitt arbete vara lika viktigt som min makes – hur ska jag då kunna förvänta mig att andra gör det?

Jo, jag vet, det finns män och kvinnor som inte alls känner igen det här. Men det finns desto fler som vet precis vad jag talar om.

Har inte män samma problem då? Det är möjligt, men jag hör dem sällan säga sig vara frustrerade över att de dessutom måste sköta hem (med städning, disk, tvättning, strykning, matlagning) och barn (med vab, inskolningar, arrangerande av födelsedagskalas, föräldramöten, packning av ryggsäckar) samtidigt som de försöker skriva romaner.

Så hur tar man plats? Det är inte lätt men det går. Jag har inga universalråd att ge, men så här gör jag:

Jag låter hemmet förfalla. Så länge inte arbetsfördelningen av hushållssysslorna är 50/50 och sker efter min och makens arbetstid får hemmet se ut som det gör tills någon av oss tar tag i det.

Jag utesluter folk ur mitt liv som står för den gamla förlegade kvinnosynen att kvinnan ska bre sin mans smörgåsar till jobbet, se till att han kommer hem till ett dukat bord och passa upp på honom medan han vilar sig i soffan efter en hård arbetsdag.

Jag kräver att få ta av mina pengar (lite knivigt eftersom vi har gemensam ekonomi) till lektörsläsningar och andra utgifter som har med mitt bokskrivande/försäljande att göra.

Nej, det är inte lätt och ännu svårare blir det om man har barn. Jag tänker dock på när jag var ensamstående mamma i 13 år och fick göra allt själv. Jag arbetade heltid som lärare och hade ingen bil. När jag kom hem från mitt betalda jobb började mitt obetalda jobb. Cykla och storhandla. Laga mat. Tvätta och sortera densamma. Städa. Hjälpa till med läxor. Hålla reda på dotterns friluftsdagar och fixa matsäckar. Uppfostra, älska, reda ut konflikter. Diska. Plocka undan och torka av. Infinna mig på diverse möten på dagis/skolan. Och dessutom inte glömma bort mig själv.

I det perspektivet har jag svårt att se det som ett problem att min man kanske får ta mer ansvar för hushållsarbetet än jag i perioder.

Romanen jag skriver just nu handlar om just den ojämlika situation kvinnor ofta, tyvärr, upptäcker befinna sig i i ett förhållande. Jag kanske bör tillägga att jag inte på något sätt är en rabiat manshatare. Däremot tycker jag att det

är viktigt att beskriva verkligheten som den ser ut för många och jag är rätt övertygad om att det kommer att finnas stor igenkänning.

Vill du beställa romanen jag är aktuell med just nu, En SHOT till tack, kan du göra det genom mig och få en signering och några personliga ord från författaren. Mejla mig på skogsnuvan@yahoo.se

Jag tar samma pris som Adlibris 170 kronor inklusive frakt.

Den går också att beställa från Adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197895342

Eller Bokus, CDON och Ginza.

Maria Engelwinge

måndag 2 maj 2011

Påannonsering inför premiärgästbloggeriet imorgon!

Imorgon, gott folk, då får ni inte missa min premiärgästbloggare och tillika "Veckans Kvinnliga Bloggare".

Maria Engelwinge kommer att ge sin syn på det här med skrivande - och kanske framförallt KVINNLIGT skrivande!
Att våga ta plats, att våga skippa måsten och verkligen ta sig tiden till sitt kreativa arbete.
Som mor till många små, ser jag vissa hinder för hur jag skulle kunna få till det med tiden.
Ändå är dessa hinder i första hand konstruerade av mig själv!

Vill man så kan man, eller hur?

Maj - en stressig månad

Nu får det gärna lugna ner sig lite.

Vilket skämt, det är ju maj månad, den värsta på hela året om man är begåvad med en knippa barn i skol- och förskoleeålder.

Utvecklingssamtalen, föräldramötena, trivselkvällarna och avslutningarna duggar tätt.
Så toppar vi det med ett tjog tandläkarbesök, hörselkontroller, ilfärder till akuten eller vårdcentralen.
För att inte glömma far-är-rars resor, mina möten kvällstid och en begravning i annalkande.

Jag har efterlyst det tidigare och gör det igen; kan jag inte få byta ut en trist och kall oktobermånad mot ännu en majmånad?
Antingen det eller en fiffig uppfinning där jag kan genomgå kloning temporärt!

Snart dags att ila vidare...