torsdag 31 maj 2012

Sorgeband

Vissa dagar är det inte ett dugg kul att ha tillgång till snabb information.
Även om inte jag personligen är drabbad, är det en sorgens dag för vårt samhälle, för vår lilla skola på orten och de allra viktigaste och närmaste - familjen!
En alldeles för ung lärare har gått bort idag i den förfärliga och alltför vanliga sjukdomen cancer.

Mina tankar går till alla de som kämpar och förlorar, till alla de familjer som blir stympade, till alla de som saknar.
Tänk lite ni med - på Cacerfonden om inte annat!

Knasiga kläder!

Sakta men säkert fick jag upp något som vagt påminner om styrfart under dagen.
Symaskinen kom fram och hittills har Majblomman fått en rosaprickig volangkjol och ett par illblommiga puffbyxor!

Egentligen borde jag natta barn, två av gossarna ska till skolan imorgon men det är faktiskt så illa att jag har fastnat i syträsket.
Min skräniga kappa i vardande ligger pyrt till!

Hubba Bubba

Det är en grym tuggummikänsla över den här dagen.
Seg, segare, segast.
Det som är rena semestern för många - att få "ta det lugnt" hemma - är rena rama förslappningen för min del.

Imorgon är alla fullt friska och smittfria - för det har jag bestämt!




onsdag 30 maj 2012

Statusrapport från sjukstugan

Det är lite spridda skurar här hos oss.
Sheriffen blev givetvis urdålig igår eftermiddag och har använt dagen idag till sakta men säker återhämtning.
Själv fick jag lära mig att det går utmärkt att väcka sig själv av ljudet från skallrande tänder.
Mina egna!

Klockan elva igår kväll låg jag med feberfrossa av någon mystisk anledning och trots att jag mer liknade en inlindad kåldolme i mitt stora täcke,  frös jag som besatt.
Imorse var allt som vanligt igen!?

Ännu en dag med småttingar hemma innan jag vågar börja tro på att den här omgången av sjukstuga är över - och då är det nästan helg, igen.
Det enda positiva med en sådan här hemmavecka, är möjligtvis de sovmorgnar som blixtsnabbt uppstår.
Det är en av anledningarna till att jag ser fram emot sommarlovet. 

tisdag 29 maj 2012

Lite orolig

Mina barn kan knappast vara friska!
Inget slagsmål, inget kivande, inget evigt gapande?
Istället har de totalt missuppfattat det här med att ta på sig varsin karaktär ur Astrid Lindgrens digra skara av busiga och påhittiga barn.
Sheriffen kände sig mest besläktad med Emil, både Pysselkungen och Majblomman bestämde sig raskt för att vara Pippi och Stenkrossaren ville vara en av de pirater som håller Efraim Långstrump fången.

Så hur beter sig nu dessa rollfigurer?
Enligt mina barn så leker de snällt, fixar både fram och bort allt från frukostbordet och som final, släpar upp dammsugaren och torktrasor till övervåningen för att börja städa!

???

Jag klagar inte.
Inte alls, jag är bara ytterst förvånad.
Troligtvis har denna hjälpsamhet gått över framåt lunch!

måndag 28 maj 2012

Kabbar och Snickerboa

Jodå, jag står på benen.
Stenkrossaren åkte på kräkeriet strax efter sin brors insjuknande men alla andra är vid hyggligt god vigör idag.
Däremot har de små varit slaka till sinnes, vilket gjorde att de inte ens orkade strida inbördes som brukligt och jag fick chansen att ta en läsande dag på trappan.

Lotta Thells böcker; Utan en tanke och I skuggan av värmen, som delvis är självbiografiska om hennes uppväxt, var gastkramande otäcka.
En baksida av samhället de flesta av oss väljer att inte se - pundarnas och "Les Misérables" värld är inte vacker men likaväl en del av vår nutid.
Tips - läs!

För övrigt har vi mest ynkat oss över att de stipulerade 48 timmarna inte kommer ha hunnit passera imorgon bitti - och således blir det ingen utflykt till Astrid Lindgrens-värld för oss, tillsammans med resterande föräldrar och barn från årets hopp-och-lek i kyrkan.
Trist, riktigt trist.

Vi får väl helt enkelt försöka hitta på lite Emil-hyss här hemmavid - vilket troligtvis inte kommer att bli alltför svårt.
Dock helt befriat från "syra", "horse" och "kabbar".



söndag 27 maj 2012

Historiens vingslag och Pesten i byn!

Jomenvisstvettni!
Vi har haft en riktigt trevlig helg, trots lite smygmulet väder igår.
När "alla andra" bänkade sig för att heja på Loreen, slog vi oss till rätta för en vandring genom världshistorien med hjälp av den fantastiska franska tecknade serien, Det var en gång.

Vi hann fram till Marco Polos 24-åriga resa i Österled.
Sen kroknade alla små-vilda-glada och stupade på sina poster mer eller mindre.

Idag har Pysselkungen varit och firat sin vän Gammelgrodan som hade den goda smaken att bjuda på kalas.
Utöver presenten som Pysselkungen tog med sig, bjöd gossen säkerligen sina 12 jämnåriga kamrater på lillasysters kräksjuka.
Om vi och alla andra gäster har otur?

Det första som hände när sonen kom hem, var att han mådde illa.
Nu är både han och den yngsta lilla utmattade huliganen Stenkrossaren nerbäddade.
Inte för att jag tror att mini är sjuk - än - men för att han var uppe på övertid igår och har åkt öppet idag.
Vi vädrade "den lilla röda" medan ett barn var på kalas och åt årets första glass i hembygdsparken och genom att doppa tårna i sjön.

Och Loreen!
Jo visst, grattis till henne och resten av hennes stab av musiker, dansare, producenter och assistenter.
Själv är jag bara måttligt road av spektaklet och håller mig faktiskt inte ens med någon uppfattning om huruvida det är "bra eller dåligt".
Kul för henne, liksom!
Men det här med att "vi vann" har jag lite svårt för, jag har ju inte varit det minsta delaktig i hennes vinst alls.

Och resten av veckans inbokade festligheter och vardagligheter får jag nog omvärdera blixtsnabbt, risken för att de övriga små-vilda-glada trillar ner i illamåndeträsket är överhängande.
Alternativet att skicka iväg dem till skola/förskola finns inte med på världskartan förrän de friska 48 timmarna passerats.

Med det kastar jag iväg en fet känga till alla föräldrar som faktiskt hystar iväg sina barn i förtid, ni gör så att eländet aldrig tar slut utan smittan har all chans i världen att gå varv efter varv!
Ungefär som Digerdöden på sin tid.
Fast då hade folk och fä tydligen ingen koll på smittvägar men frågan är om det är så mycket bättre ställt med den kunskapen nuförtiden?

Men annars har det varit en bra helg!

fredag 25 maj 2012

Pilutta!

Kunde definitivt varit värre.
Tvätten torkar nästan innan jag hunnit hänga upp den på torkstrecket, en Madickenlunch på pannkakor och kalla köttbullar på filt under blommande äppelträd i sällskap av alla småhuliganer och humlors surr.
Storsonens gamla tennsoldater är framrotade ur gömmorna och uppställning av arméer i barnkammaren sker under dagens varmaste timme.

Eftersom jag är löjligt skeptisk till allt vad solskyddskrämer heter, håller jag hellre ömtåliga barnskinn inne när solen gassar som värst.
Antingen det eller tunna heltäckande kläder!

Nu håller jag allt vad tummar och tår heter för att Majblommans sjuka inte vandrar vidare inom familjen.


Effektiv morgon

Det blir ju sällan som jag tänkt mig.
Före klockan halv nio idag hade jag hunnit sanera övervåningen, skiftat tvätt och disk, hivat ut övriga sängkläder och mattor på vädring och pratat med skolan om att jag håller mina skolgossar hemma idag.

Fröken Majblomma mådde inte så bra inatt.
Magsjukan verkar ha tagit omtag på skolan igen.

Fast det kunde säkert ha varit värre - solen skiner och det är perfekt torkväder om jag nu ska roa mig med att tvätta dagen lång!



torsdag 24 maj 2012

..det bidde en...cykel?

Jag hade tänkt köpa ett par nya hela sommarskor till mig själv idag men det blev en cykel istället.
Inte till mig i och för sig, jag har en.

Efter en frukost hos storsonen och extradottern slog vi följe ner på stan.
Den konkursdrabbade och utförsäljningsmässiga skoaffären var gapande tom på hyllorna och de få skor som fanns kvar var antingen fula eller i fel storlek.
Dessutom avskräckte kön, som trots det magra utbudet, ringlade evighetslång till den enda kassan.

Då verkade det betydligt mer effektivt att ombesörja en cykelaffär i sällskap med storsonen och extradotter P.
P behövde införskaffa sig en ny "svettmangel".
Visserligen tog paketet upp större delen av bilen, så sonen fick nyttja kollektiva färdmedel hem men hem kom både folk och fä (cykel).

Och resten av dagen?
Tja - varm, solig, barnhämtig, röjig och utfodrande - precis som vanligt.

Och inte har jag tid att hänga här heller, den omtalade kappan är under tillklippning!

onsdag 23 maj 2012

Avbön och knökfullt dagsinnehåll

Vissa dagar är lite längre och mer innehållsrika än andra - även om antalet timmar per dygn alltid  är detsamma.
Idag har det varit full fart från samma sekund jag slog upp ögonen till nu när jag kom hem efter en lång, babblig och trevlig kväll.
Tyvärr hinner jag inte riktigt ifatt överallt just nu så jag prioriterar, vilket är exakt samma sak som att; Välja bort!

Min bloggvärld blir endast nödtorftigt matad sådana här dagar men alltför snart är det en regnig och fysiskt osocial dag igen.
Tror jag?

Till dess far jag runt i Verkligheten som ett skållat troll.

Snobbiga violer

Att jag är en exhibitionistisk teaterapa som gillar att stå i centrum, har knappast undgått någon.
Om jag kan få med mig "blyga violer" som växer av utmaningen att ta plats, är jag ännu nöjdare och nästan odrägligt självbelåten.
Och om att tävla i konstformer tycker jag är absurt men likafullt är det kul med vissa jämförelser.

I sammanhanget kom vi att prata om våra "uppträdandekarriärers start", jag och min fina I igår.
Hon hade resolut travat framåt i långfärdsbussen och sjungit för resenärerna vid fyra och etthalvt års ålder.
Jag stegade upp på NK´s scen och sjöng en trudelutt under julskyltningen vid nyligen fyllda fem.

Hon vann den åldersmässiga placeringen men jag fick i alla fall en biobiljett till den då nya Snobbenfilmen för besväret.
Fortfarande trallar och sjunger vi mest varje dag!

Och idag hoppas jag att jag hittar några nya "blyga violer" i Majblommans parallellklass!

tisdag 22 maj 2012

Felicia försvann - bland ormar och glosor

Idag har jag varit lika fragmentarisk som den bok jag hunnit läsa - "Felicia försvann".
Ett evigt okronologiskt hoppande mellan kyrkor och fikasällskap, mellan Norrlands landskap och huggormars pupillers utseende, mellan kycklingfiléerna och kvällsmackorna.

Men för att lämna dagens innehåll åt sitt öde och bara konstatera att vi haft en fin sommartisdag med trevligt sällskap och många olika typer av kunskapsinhämtande och därefter återknyta till boken.

Inget tvivel om att vinterns mest upphaussade debut var Felicia Feldts skildring av sin uppväxt i skuggan av sin berömda mor.
Då - ställde jag mig i kö för den på biblioteket - idag hade Pysselkungen med sig den hem.
Mellan varven i kastrullerna och förhören av engelska glosor, har jag plöjt igenom den.

Det är ingen svårläst bok även om den innehållsmässigt är tung.
Och som jag tidigare skrivit, är den inte sällan okronologisk och fragmentarisk, däremellan varvad med längre passager av självrannsakan och förtvivlan.

Om sanningshalten tänker jag inte uttala mig men som ett försvarstal för rätten att inte till varje pris sträva efter försoning, om rätten till en egen definition av sin barndom är den ett själsrivande och  konventionsbrottande stycke text som faktiskt etsar sig fast.

I mångt och mycket uppfattar jag den som en tragisk form av generationsföljande arvssynd.
En upprepningarnas upprepning.
En skadad mor, som skadar sin dotter, som skadar sin son - troligtvis inte av ondska och med illvilligt uppsåt men likafullt beroende på ett inövat och inlärt beteende.
Däri ligger bokens hoppfullhet - när den vuxna Felicia mentalt och bokstavligen sätter ner foten och bestämmer sig för att blod inte nödvändigtvis måste vara tjockare än vatten - får den lilla Felicia en form av försenad upprättelse.
Hit men inte längre ska huvudpersonen bidra till att det dysfunktionella förhållningssättet fortgår.

Oavsett om detta vore en fiktion eller är en verklighetsbaserad skildring av en uppväxt, har den kvalitéer, ett cirkulärt format angreppssätt på ett inte oproblematiskt - men heller inte ovanligt - nedtystat beroendeförhållande mellan vuxen och barn.
Med det menar jag att boken är läsvärd - även utan bakgrundshistorien som snart de allra flesta människor i detta land verkar känna till.

"Felicia försvann" är långt bättre än den massmediala sensationslystnad som ligger till grund för mångas uppfattning av de två huvudpersonernas liv och leverne.





måndag 21 maj 2012

Kreativt kaos och sommarsol

Det sista jag tänkte på innan jag somnade var färgglada, skräniga kappor.
Det första jag tänkte på när jag vaknade var färgglada, skräniga kappor.
Däremellan har jag drömt om färgglada, skräniga kappor.
Känns som om det är dags att ta tag i symaskinen och börja klippa tyg hej vilt!

Stövlar och gympaskor till Stenkrossaren åkte vi ifrån när barnen skulle levereras till skola och dagis så alltså fick jag åka hem, plita ihop en förväntad krönika, mejla den och återvända med skorna i handen till sonen inom loppet av 45 minuter.
Det gick!

Nu har jag fortfarande nästan en hel dag kvar av strålande solsken, massor med läxor att hjälpa killarna med och ett kvällsmöte innan denna fantastiska sommarmåndag är över.

Kan det bli bättre?
Det skulle vara en färdigsydd färgglad, skränig kappa då!


Istället för vad jag borde göra ...

Är det inte helt underbart och bara så typiskt mig?
Istället för att plita ihop veckans krönika (utverkat försenad deadline till imorgon), sitter jag och surfar som en galning efter färgstarka och "annorlunda" kappor på nätet.
Eller åtminstone mönster!

På samma sätt som jag hela tiden tror att jag är voluminösare än vad jag är, inbillar jag mig att jag är en ganska svart person när det gäller kläder.
Fel!
Jag älskar mina knallrosa och röda jeans, mina limegröna stövlar och har en förkärlek för ilskekombinationer av färger - såsom lime/turkos, rosa/rött och lila/grönt.

Mellan alla inplanerade utvecklingssamtal, avslutningsfikor, utflyktsresor och avslutningar, tänker jag knåpa ihop en färgsprakande, kulörgalen sommarkappa till mig själv.
Bara för att!

(Kristina; Du har en text med mejl måndag morgon - jag lovar)!

söndag 20 maj 2012

Sommarsöndag

Äntligen kom den riktiga försommarvärmen.
Vi har tillbringat hela dagen utomhus, gräset (parken) är klippt (slåttrat) och skorna åkte av direkt på alla små-vilda-glada.
Inte har vi tittat på en enda läxa inför kommande vecka utan bara levt stugliv och klängt runt i träden för att bygga kojor.

Ja, jag kanske inte har klängt runt så mycket i träden precis men till min stora glädje har mina omsorgsfullt nerpetade frön börjat titta upp i sina krukor i växthuset.
Tomater, krasse, persilja har vågat sig upp över jordkanten och potatisen ser ut att arta sig väl.

För tillfället gasar de små runt som stollar på fyrhjulingen över de nyklippta ägorna men snart är det dags för en söndagssanering så det går att släppa iväg vilbasarna till vardagen och skolan imorgon.


lördag 19 maj 2012

Slapparlördag

Sovmorgon.
Finfrukost.
Bästaste vännen på besök hos Majblomman.
Söndagsstek på en lördag.
Solsken.
Vårystra barn.
Växthusfix.
Gammeltidningsblädder.
Ballongsmällande.


fredag 18 maj 2012

Klämfredag

Ledig dag eller ej, tidig morgon blev det i alla fall.
Klarvaken slog jag upp mina gröna vid strax före sex i morse, bara för att inse att det var omöjligt att somna om.
Ett par kapitel i boken och vips var klockan halv nio istället.
Majblomman serverade sin lillebror Stenkrossaren frukost på sängen och jag fick masa mig upp för att ta med mig Sheriffen för en rutinkoll hos tandläkaren.

Sakta men säkert klättrade solen högre på himlen och mot eftermiddagen var det riktigt drägligt ute.
Bästa Freundin med son kom på en eftermiddagsfika och mina små-vilda-glada har med gemensamma ansträngningar släpat in ved till kaminen i annexet.
De tycker tydligen att det är hög tid för lite sommarstugeboande i kväll.

Fyrbeningarna har fått större jaktmarker att beta av och litenSara travade raskt på, lös och ledig bredvid sina stora gulingfulingar (fjordingar) mellan hagarna.
Utöver en jobbtext och den allmänna konkursen av tvättberg samt lite läxläsande, är helgen ytterst oinbokad.
Skönt!




torsdag 17 maj 2012

The Flying Coffin

Nu har jag varit modig!
Ett varv bakpå far-är-rars "widowmaker" runt tomten/gårdsplanen.
Jag som hade lovat att aldrig, aldrig mer åka bakom - vågade mig på att kliva på - efter ett halvt glas vin vitt.
Denna lilla 500 kubikare, uppfyller dagens möljömål väl - fast tvärtom!

Den drar aldrig under en liter milen, rökmolnet efter är synligt och kännbart på mils avstånd och accelerationsförmågan lämnar ingen besviken!

Hjälp!
Aldrig mer, jag skakar fortfarande.
Ytterligare ett glas senare!

Om denna motorcykel hade varit en pojke, hade du aldrig velat att din dotter hade träffat honom.
Snabb, farlig, högljudd och fantastisk läskig!

Greenpeace jublar inte och om Hannibal Lector varit tandläkare, hade hans utrustning låtit så här!

Bättring och frånfälle

Jag varken bankade i väggarna eller sydde något dekorativt (?) av gardinerna - jag gömde mig i växthuset och planterade om lite växter och sticklingar som fått det trångt om fötterna.
Stenkrossaren trotsade blåsten och regnet för att undsätta mig när det var dags att peta ner några förodlade potatisar från sina för små hinkar till det betydligt större trädgårdslandet.

Majblomman ynkade också om huvudvärk och efter handpåläggning insåg jag att hon nedkommit med en släng feber.
Min skallebank kom av sig och "Lorden" har utlovat 20 grader varmt i mina trakter på söndag så jag tänker hålla honom för ansvarig om det inte infrias. :)

Dessutom ser jag på tidningarnas sidor att den gamla discodrottningen Donna Summer gått ur tiden.
Hon tillhör en förhistorisk tid i mitt liv, även kallad låg- och mellanstadieålder, när det coolaste som fanns var min klasskompis Chris glansiga trikåer och skyhöga kilklackar på klassdiscona.
Till och med så häftiga att hon stack ut ordentligt från den övriga relativt välkammade klassens klädkod.
Fast jag var avis på henne i smyg, för att hon vågade.







Lite kultvarning är det allt - men betydligt bättre musik har gjorts.

Uttråkningsdesperation

Jag har kanske ont i huvudet en eller max två gånger per år.
Idag ligger det nära till hands att anta att jag kommer få ta en av de två alvedon jag missbrukar per år, gråvädret ligger som en spiselring runt pannan och trycker ihop hela skallen.

Känner mig inte helt nöjd med den här våren, tycker nog att den kunde ha utvecklats lite mer i solighetens och värmens tecken än vad den hittills velat göra.

Inte är jag ett dyft sugen på att toksanera hemmet heller, vilket börjar bli behövligt.
Får nog pigga upp tillvaron genom att gå och banka upp lite tavlor på väggarna i Annexet istället.
Eller sy mig några skojiga kläder av gamla gardiner?

Begriper ni hur desperat jag börjar bli?


onsdag 16 maj 2012

Lite vardagsdramatik

Dramalek, teaterimprovisation, rollspel - kärt barn har många namn men oavsett vad  vi vill kalla det för, är det något alla barn är fantastiska på.
Innan de drabbas av pinsamhetskänslor, göra-bort-sig-ångest och prestationskrav.

Jag har just varit i Majblommans klass och lekt känslospel och dramalekar med barnen.
I just improviserandet ligger nyckeln till spelglädjen.
Vi testade små enkla saker som hur olika känslouttryck kan gestaltas, fantiserande kring varför en diskborste är ett nödvändigt attribut för att styra ett rike och hur fem personer tillsammans kan skapa en maskin.

Nästa vecka ska parallellklassen få prova på samma sak.

Och trots att det är nästan 15 år sedan jag jobbade med sånt här, är det otroligt roligt att känna att allt finns kvar i ryggmärgen, utan att jag behöver fundera alltför mycket i förväg.

Har jag sagt att jag är en fullfjädrad mångsysslare - tillika mångmamma?
 

tisdag 15 maj 2012

Fynd eller vansinnesaffärer?

Eftersom jag kände mig extremt låg en stund på seneftermiddagen, piggade jag upp mig själv genom att klicka hem lite sommarkläder.
Bara till mig själv!
Sex toppar, en kofta, två klänningar och två kjolar - för lite drygt 500 kronor - inklusive frakt!

Det är ok va?

Majgnäll

Känner mig allmänt gnällig idag.
Visserligen har dagen innehållit en hel del skojigheter men eftermiddagens tokröjande mellan de små-vilda- (intefulltså)-glada har tagit ut sin rätt.
Det märks att vårterminen går mot sitt slut.
Att alla börjar bli trötta på tidiga morgnar, fulltecknade dagar och inte minst denna kalla, blåsiga och regniga vår.

Vi behöver sovmorgnar, slöa, varma och soliga dagar.
Pronto.
Och jag som brukar gilla rutiner och vardagar?

Ska försöka komma ihåg den här olustkänslan jag har just nu, när det är vindstilla och 30 grader varmt i sommar, något jag annars brukar kunna gnälla rätt bra om!
Om det nu blir någon sådan varm sommar någon gång?

måndag 14 maj 2012

Frilansfeminist?

För övrigt undrar jag bara vad en frilansfeminist är för något?
Någon som hoppar in lite då och då med feministiska åsikter?
Eller en proffsfeminist som går ett steg längre som frilansande?
Eller vadå?

Snubblade över begreppet idag, när jag scrollade igenom tidningarnas hemsidor och såg att Gudrun Schyman titulerar sig så.

Någon som kan räta ut mina frågetecken?

Tisdagen den 14 maj 1912 i Stockholm

Arvid Falks skapare, författaren, dramatikern, målaren, alkemisten, rumlaren och den ständigt omgifte kvinnokarlen August Strindberg dog för precis 100 år sedan idag.
En tisdagseftermiddag i maj 1912, högst uppe i Blå Tornet på Drottninggatan 85, avled han i sviterna av sin magcancer.

Drygt 70 år senare satt jag på mitt stamhak lite längre ner på Drottninggatan och hade högljudda diskussioner med andra bokfrälsta om huruvida Strindberg varit kvinnofientlig eller bara en rädd liten man, balanserande på den vassa eggen som skiljer dårarna från genierna.
Vi enades aldrig helt men oavsett vilket förhållningssätt vi ville inta, var vi överens om att han hade spelat en betydande roll inom svensk litteratur och som dramatiker.

Jag har läst många - men långt ifrån alla - hans verk och med tanke på att förläggaren John Landquist, efter Strindbergs död, gav ut de samlade texterna i 55 band, är det inte så märkligt.
60 dramer, 10 romaner och lika många noveller samt 7000-8000 brev är en imponerande produktion.

En anmärkningsvärd detalj i historien om Augusts död, är att begravningståget den 19 maj, följdes av nära en femtedel av dåvarande Stockholms befolkning. 60 000 personer i en stad som beboddes av 300 000.

Under pågående Strinbergsår  i Stockholm förekommer bland annat bokcirklar där hans roman "En dåres försvarstal" ingår.
Eftersom jag missat den hittills, ska jag läsa den i år!

Jag skulle rekommendera debutdramat "Mäster Olof" och självklart "Röda Rummet", Augusts genombrott, till de som inte läst något av Strindberg innan.
"Ett drömspel"är en annan favorit, inte minst med tanke på de bevingade ord Indra oavbrutet nyttjar; "Det är synd om människorna", en sanning än i dag.
För oavsett hur personen August var, oavsett hur han svängde än hit, än dit i frågor rörande kvinnlig rösträtt, rasteori och antisemitism, är många av hans texter klassiker som inte bara speglar dåtidens liv och leverne utan även  ger oss en bild av mänskligheten.
Av idag.







söndag 13 maj 2012

Lördagsresumé

Behöver jag säga att jag är trött idag?
Full rulle på loppisen från nio på morgonen och fram till sista avtorkade bordet vid halv fyra.
Det fanns de som slet både tidigare och senare än jag med att plocka upp och ner fyndvaror också.

Någon virkad bikini hittade jag inte i mina gömmor men en nättröja och en grå säckig kostymliknande sak jag hade på mig på allvar i början av 80-talet.
På med krigsmålningen och med en uppsnoffsad Sheriff som kavaljer styrde vi stegen mot kalaset.
Där var det också full rulle och först framåt halv elva, när alla knallpulverskott var slut i Sheriffen/James Bonds puffra, tog vi oss hem.

Sonen slocknade direkt och har nog varit lite slak hela dagen idag, jag var alldeles för uppe i varv för att kunna somna så jag nattugglade ett tag med far-är-rar.
Som final på kvällen upptäckte jag att jag vunnit en av de fem böcker 1av3 lottat ut i veckan!

Idag har jag dragit stängseltråd och attackerat ekstolparna med märlor och hammare.
Nu blir det nog bara en sanering av barn, lite vedhämtande och Sheriffens pris från gårdagens tipsrunda på kalaset som hägrar.
Nannie McPhee-filmen.

Som sagt, jag är trött idag.



lördag 12 maj 2012

Välgörenhet och maskerad

Gott folk!
Gårdagens inlägg skapade en hel del debatt, inte bara här i kommentarsfältet utan även på andra sociala forum.
Kul.
Riktig kul att få tycka till - som någon annan tycker till om också.

Idag får ni däremot klara er praktiskt taget helt utan mig.
Jag ska styra och ställa lite (koka kaffe alltså)  i Missionskyrkans café under dagens loppis, där överskottet går till ungdomsverksamheten.
Har ni inget bättre för er -  och det har ni ju inte - kommer ni förbi och säger hej, fikar lite och fyndar en del.
Mellan 11 och 15 står jag och ler sött på Sjösåsvägen i Braås!

Sen blir det till att köra snabba ryck för prick 17.00 är det dags att beträda maskeradpartajet i sällskap av en ung James Bond-kopia.
Sheriffen ska vara kvällens eskort.
Frågan är bara om jag kan klämma in mig i en virkad bikini eller om jag ska satsa på något mer heltäckande?

Temat för kvällen ger utrymme för många olika stilar, allt ifrån 60-tal till 80-tal är ok så något ska jag väl kunna gräva fram ur mina gömmor.
Någonstans där mellan 16.30 och 16.50 - eller så!

Hoppas ni har en fin helg!

fredag 11 maj 2012

Barn behöver inte dagis, vuxna gör

Med jämna mellanrum blossar debatten om förskola kontra vårdnadsbidrag, pappamånader och kvinnofälla upp.
Experterna  och politikerna ryker i luven på varandra och har olika  - eller liknande - åsikter om det mesta som rör familjen som enhet.
 
I veckan gick författaren, relationsexperten och psykologen Eva Rusz ut med ett relativt bombastiskt uttalande om att ha tvååringar på dagis var som att bädda för större problem än den växande barnfattigdomen.
I alla fall om vi ska lita på Aftonbladets rubriksättare?

Idag offentliggör Kd sin nya variant av familjepolitik, där de öronmärkta pappa/mammamånaderna ska avskaffas, ersättningen för garantidagarna höjas och ytterligare 30 dagar ska läggas till.
Vänsterpartiet å sin sida, önskar att fri förskola från ettårsåldern införs och även att tiden ska utökas från 15 timmar till 30 timmar i veckan för att inte försvåra för barn till arbetslösa eller föräldralediga vuxna!?

Därtill är de forskningsresultat som presenteras, motstridiga.
Pisa-rapporten säger att kunskapsnivån i svensk skola sjunker oroväckande snabbt samtidigt som andra rapporter talar om de sociala och kunskapsmässiga fördelar barn som gått på förskola har gentemot hemmabarnen.
De allra mest socialt utsatta barnen som lever i en dysfunktionell miljö har stort behov av att bli sedda, där har förskolan/skolan en betydelsefull roll.
Invandrarfamiljer stängs ute från samhället genom de generösa föräldrapenningar som utbetalas retroaktivt till nyanlända och just de kvinnorna har en skyhög tröskel att ta sig över för att komma in på arbetsmarknaden.

Jag har inte allt forskningsunderlag att tillgå, inte heller kan jag med säkerhet komma med påståenden om hur det verkligen förhåller sig.
Frågan är inte en isolerad företeelse, helt ställd utanför övriga samhället men för att det inte ska svämma över alla bräddar, måste jag få koka ner det hela något och ge min bild av hur jag ser på samhällsutvecklingen.
Dessutom måste jag få generalisera och skala av alla de undantag från min tes som ändå är högst reella och i slutändan måste ges plats.
Alla de "undantag" från "normen", såsom ensamstående-, dysfunktionella- samt invandrarfamiljer, väljer jag att bortse ifrån.
Vårt samhälle av idag har byggts upp kring en  urbaniserad kärnfamilj.

För att ingen ska sätta kaffet i vrångstrupen, vill jag bara förtydliga att jag på inget sätt alls ser ner på alla de varianter av familjebildningar som existerar, jag förenklar bara för mig själv i sann demokratisk- eller om ni så vill; despotisk - anda.

Den stora massan lever - eller försöker leva i någon form av tvåsamhet - vilket gör att vi tittar på en stereotyp familj med två vuxna och ett eller flera barn!
Ställt i det perspektivet anser jag att det bästa för små barn, under två-tre år, är att vara hemma med en eller ett litet fåtal vuxna som vårdare.
Stora barngrupper och pedagogik är inget de är i behov av för sin utveckling.

Att påstå sig vara inkapabel till att stimulera sitt lilla barn och på så sätt motivera en tidig placering på förskola är kvalificerat skitsnack!
Då blir min omedelbara fråga, varför har ni barn?
Och hur handlingsförlamade är ni som föräldrar?
En tvååring tycker att det är jättekul att upptäcka sin omvärld, att leka "laga mat på riktigt", att träffa andra olika stora och små  personer.
Det är inget som förskolan har ensamrätt på att tillhandahålla.

Problemet uppstår när föräldrarna inte ser ekonomisk möjlighet att stanna hemma längre.
Och nu pratar jag fortfarande bara om en familj där det finns två vuxna och arbetsförmögna personer!

Det går!
Jag lovar, det fungerar så länge inte boendet äter upp för mycket och där det faktiskt existerar en eller flera möjliga födkrokar.
Vi drog runt en tvåbarnsfamilj på studielån och en knapp halvtidslön med en relativt dyr hyra för lägenheten i Stockholm i början av 90-talet.
Det var långt ifrån glassigt men vi överlevde.
Ok, lägg av säger ni nu, det där var för över tjugo år sedan, före den ekonomiska krisen, innan regeringsskiftet, för länge sedan helt enkelt.

Jo, visserligen men andemeningen är att vi har blivit lite för bekväma, överlag.
Många är de föräldrar i min närmiljö, som inte ser att de faktiskt kan
skippa husvagnssemester, skidresa och stor villa med två bilar, ny platt-tv och designerkläder till barnen.
Under en begränsad period.
Som ser det som en självklarhet att de ska skola in sina ett-ettochetthalvtåringar på dagis, som i sin tur får längre arbetsdagar än föräldrarna.

Motsatserna finns också.
En familj, har med en arbetslös förälder och en med föräldrapenning, levt i en stor villa med renoveringsbehov och fått det att gå runt.
Oavsett vad de vuxna kommer med för argument, är det möjligt för de flesta att dra ner på anspråken och leva billigare än vad de gör.
Om de vill!

Och även om förskolor skiljer sig från varandra i personaltäthet, kvalité och storlek på barngrupperna, oavsett om barnet är mer eller mindre socialt, oavsett om vi  har några faktiska bevis på att morgondagens unga vuxna är känslomässigt avtrubbade beroende på tidig dagisstart eller ej är det fortfarande inte i första hand barnets behov som styr inskolningen på förskola.

Det är alltid förälderns ekonomiska situation - inbillad eller reell - som styr.
Alltid.

Och nej - jag försöker inte ge andra dåligt samvete för att de har sina småttingar på dagis, jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar vill sina barn väl men att gömma sig bakom floskler som att "barnet trivs och utvecklas så bra", eller "vi har inte råd", är att förenkla problematiken.

Allting är alltid mycket mer komplext än vad det ser ut att vara!


Baljväxter och avbrutna tankar

Har funderat och plitat på ett inlägg kring den senaste veckans debatt om små barns varande eller icke varande på förskolan före tvåårsåldern.
Helst med en koppling till Kd´s senaste utspel om deras nya familjepolitik.
Inte att förglömma parallellen bakåt i tiden med kvinnlig frigörelse, jämlikhet, ekonomi och rättvisa men jag får inte ihop en läsbar text just nu.

Anledningen är främst att mina fredagslediga små är ytterst kärvänliga och helst vill sitta på mig hela tiden.
Istället gav jag upp de politiska funderingarna och lagade lunch.
Lite snabbt, sådär!
Pasta, tomatsås med basilika, kikärtor, lite riven ost och voilà, klart.

Märkliga barn jag har?
Kikärtor med riven ost - utan pasta och sås -det var klart godast.

Nu ska vi inventera växthusets sådder och sen får jag se om jag hittar en tyst minut eller två för att fortsätta mina kluriga tankar.

torsdag 10 maj 2012

Utelåst

Nu börjar det bli tröttsamt med Bloggers små hyss!?
Om jag nu inte skyller på helt fel instans?
Jag har haft ett väldigt meck med att överhuvudtaget komma in hos ett flertal av er andra bloggare, för att inte tala om hur många gånger jag blivit utkastad med mina omsorgsfullt nedplitade kommentarer farandes efter mig, när jag äntligen lyckats brotta mig in!

Hur som helst; Vi har fått en hel del regn, vilket var välbehövligt för både plantor och pollenallergiker.
Vi har (försökt) titta på Pysselkungens klass uppträdande med sagoläsning, sånger och teater på temat "djur".
Försökt - ja!
Stenkrossaren och Majblomman var betydligt mer intresserade av att snurra 360 grader runt sin egen axel så vi fick se hälften var ungefär, far-är-rar och jag.
I ungefärlig halvlek tog jag resolut och stoppade in minihuliganerna i bilen och fraktade hem dem.
Efter klockan 18.00 en torsdag bör de inte vistas bland folk.

Väl hemma blev det kvällsmacka, utelek i spöregn och spännande saga om drakar och riddare uppkrupna under gemensamt stort täcke.
Nu är samtliga små-övervilda-glada vederbörligt omstoppade och jag ger upp försöken till att vara trevlig hos er.
I stället tänker jag paxa bästa platsen i min egen säng - innan den blir överbefolkad under kommande nattliga timmar!

Att ifrågasätta

Jag har ett auktoritetsproblem!
Ett gravt sådant.
För det första vet jag alltid bäst själv.
För det andra har jag alltid rätt.
Och för det tredje hyser jag ingen som helst respekt för så kallade överhögheter i egenskap av just deras titulerade överhöghet.

Kungligheter, adel, präster, politiker, läkare eller annat så kallat "fint folk" gör inte att jag per automatik böjer på nacken i vördnad.
Något jag däremot har en stor portion respekt inför, är kunniga människor som vill sin omgivning väl.
Därför kan jag uppskatta en engagerad meningsmotståndare, se upp till en godhjärtad och kompetent lärare, fascineras av en mångsysslare som oavbrutet får saker att hända.

Det komplicerar min tillvaro något, även om det är högst självförvållat.
Jag förväntar mig att mina barn ska vara ifrågasättande, bångstyriga, frågvisa och utforskande.
Samtidigt som jag i själ och hjärta uppmuntrar ett sådant beteende, är det påfrestande att tampas med barns upptäckarlusta dagligen och stundligen.

I grund och botten är jag skeptisk till så kallade experter som vill dyvla på oss råd om hur vi ska leva våra liv, hur vi ska uppfostra våra barn, äta, motionera, pensionsplanera, rösta eller förhålla oss till vår omvärld.
Människan är per definition en kolbaserad känslostyrd flockvarelse till livsform.
Att hävda att vi uppför oss objektivt och rationellt är en förbannad lögn.
Vi är subjektiva och irrationella, färgade av vår samtid, vår miljö och nuvarande samhällsskick.

Att då gå ut med råd och pekpinnar om hur skadligt det ena eller andra är, om hur vi bör uppföra oss borde ju vara något jag definitivt håller mig för god för?
Tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Jag är ju inte heller något annat än en känslostyrd, kolbaserad flockvarelse.
Jag försöker verkligen inte döma hur andra väljer att leva sina liv men jag kan inte låta bli att förfasas över dumhet.
Över inskränkthet, fördomsfullhet och viljan att alltid "gå i led".

Samhället skulle säkert ha en hel del att förlora på att fler betedde sig som självständiga tänkande individer, anarki skulle hota men samtidigt skulle vi på riktigt kunna få uppleva mångfald.
Då inte bara i termer om kulturell och religiös mångfald, ett begrepp som myntats först de senaste decennierna, om ens det?
För mig innebär mångfald motsatsen till enfald.

Och enfald är en styggelse.


onsdag 9 maj 2012

Finfrukost och gråsömnighet

Jag är trött idag.
En dåsig och gråsömnig trötthet.
Visst skulle jag kunna skylla på vädret som är fuktigt och kvavt, eller min vurm för att "bara-läsa-lite-till" när jag väl lagt mig.
Eller kanske nya intryck och många barn som ska lämnas-hämtas-lämnas-hämtas och kanske läsa lite läxa?

Ändå är det en himla bra dag.
Jag har ätit finfrukost hos Issa och pratat om allt och inget, snart ska Pysselkungen fiskas hem och sedan blir det hemkörd soppa till middag.

Efter det kan barnen få natta mig - om jag inte hamnar i fjortonde andningen som vanligt?

tisdag 8 maj 2012

Dagsbokslut

Förutom att jag har lagat mat, gånger två middagar idag, har jag hunnit hopp-och-leka i kyrkan.
Gånger två!
Först i "vanliga" och sen en traditionsenlig lunchmacka hos PastaMia.

Stenkrossaren försvann hem till sin tjej en stund och jag hjälpte till med att hämta skänkta loppisföremål i ett av byns häftigaste hus.
En trappa upp snubblade vi in i ett magnifikt rum med en underbar handmålad tapet, kakelugnarna stod som spön i backen - eller åtminstone en i varje rum - utsikten över sjön var bedövande vacker och ytorna minst sagt väl tilltagna.
Ungefär 200 kvadratmeter per våningsplan!

Läxläsning, hårkapning på en av sönerna, sanerade huliganer och omstoppning och jag känner mig rätt nöjd med dagen.
Nu lockar sängen, en bok och helst en lång natts sömn.
Imorgon vankas "kärringfrukost" en bit bort.
Ska bara brotta iväg morgontrötta barn till sina rätta platser först!


Dagens middagstips

Det doftar gott i mitt kök!
Dagens och morgondagens middag är snart klar.
Vitlöksspäckad och rosmarinkryddad lammstek, ris och kantarellsås samt en potatis- och löksoppa på bas av hemkokt lammbuljong puttrar ikapp.
Inte tråkigt alls!

måndag 7 maj 2012

Ibland är det svårt att vara mild och huld

För inte så värst länge sedan, satt jag och scrollade igenom förra vårens inlägg.
Jag slogs av hur urbota trött och arg jag var hela tiden.
Sjukdomar, röra, halsfluss och allmänt stök som bara avlöste varann i en aldrig sinande strid ström.

Lite vagt tänkte jag att "det är ju skönt att jag inte är lika ilsken längre".

Jojo.
Dagens utbrott kvalar in bland topp-fem på blodtryckshöjarlistan.
Första gången i år som huliganernas hår stod rätt bakåt av vinddraget från min ilsket skällande stämma.

När vi alla sansat oss något blev det kramkalas och diverse "förlåt" som fick avrunda kraftmätningen.
Tur att vi hade betat av middagen och läxorna innan stormen slog till.

Nu får det gärna vara sängdags, inte bara för de små-vilda-utskällda som redan landat på sina kuddar,  utan även för en urlakad disktrasa till Mångmamma.

Fast det här hann vi skratta gott åt.
Före kuddstupandet.




Mitt lilla yrväder till speta

Nix, inget BMI-prat alls.

Däremot är dottern smal som sina syskon, ser anständigt bra utan korrigering och kan verkligen inte sitta still strax efter skolans slut.
Majblomman och Stenkrossaren for fram som små tornadon inne på sköterskeexpeditionen, stetoskop hållfasthetstestades, lådor inventerades och längdstickan demonterades.
Sjörövarlappen skulle helst följa med hem tyckte minihuliganen men den behövdes nog till nästa barn som skulle testa synen ansåg "syster Karin".

Själv tyckte jag att det var rätt behagligt att komma hem för att kunna släppa ut galningarna på de fria ytorna hemmavid.



Att uppnå individuell idealvikt

Vintern var för mild.
För snöfattig och för kort.
Våren hittills för ljum och de små-vilda-glada för duktiga på att sysselsätta varandra.

Innan någon får dåndimpen över alla dessa påståenden, vill jag bara härmed frankt meddela att jag verkligen inte levt som jag lärt.
Jag brukar vara duktig på att predika sambandet mellan intag-uttag.
Att sund och balanserad kost i kombination med ständig rörelse, automatiskt leder till en idealvikt.

Jo pyttsan också!
För några veckor sedan insåg jag att jeansen började strama, att några märkliga volanger hade dykt upp ovanför byxlinningen.
Hua!

Ändå har jag inte mycket till övers för den rådande BMI-hetsen, som ni redan vet.
Jag höll mig helt klart inom "normalspannet" men var absolut inte tillfreds med den gångna vårens ost-och-vin-sullande, som definitivt parkerat sig i ett snyggt extrabälte runt kroppen.
Dessutom har vi haft en betydligt mildare vinter än de två tidigare, vilket lett till att ved/foder/vatten-släpandet inte varit fullt så betungande (och nödvändigt), detta år.
Inte har jag behövt fara runt som ett torrt skinn efter de små heller, på samma sätt som tidigare.

Dags att ta krafttag och då menar jag verkligen ingen bantningskur, något tokdietande eller hysteriska träningspass.
Bara lite sans och måtta med vad jag stoppar i mig och hur mycket jag rör på mig.
Resultatet har inte låtit vänta på sig.
Jag har fortfarande några kilon kvar innan jeansen sitter där jag anser att de bör men drygt två kilo är borta på tio dagar.

Egentligen handlar detta inte om hur duktig jag är, eller hur värdelösa andra är som oavbrutet kämpar med vikten men misslyckas.
Det handlar mycket mer om hur indoktrinerade vi blivit av centimeter och kilon, tabeller och olika uträkningar som ska tala om för oss om vi är normala, överviktiga eller direkt feta.
Jag är fast förvissad om att vi är stöpta i olika former, att vi alla känner av när kroppen inte riktigt är på topp, att alla har en högst individuell idealvikt som passar oss själva bäst.

Vi har alla olika uppsättningar gener som styr, arvsanlag som stretar mot att uppnå någon form av jämvikt..
Att därifrån sträva mot en likriktning i ett, i mångt och mycket sjukligt, kroppsideal, gör att alltför många jojo-bantar sig till övervikt.
Uppenbarligen faller jag själv inom ramen för det "normala", både vad det gäller BMI och centimeter kring midjan, även om jag travat uppåt i tyngdklasserna.
Ändå är jag inte helt tillfreds med mig själv. 
Min vanliga vintervikt passar bättre ihop med min garderob än den nuvarande barlasten jag släpar runt på.

Och ni andra, hetsa inte upp er över den kommande badsäsongen, det är betydligt roligare att simma och bada utan att frysa, så lite hull behöver vi alla.

I eftermiddag ska jag och Majblomman på hälsosamtal hos skolsköterskan.
Visserligen är det en nyanställd men det ska bli mycket intressant att se om även denna vill räkna ut dotterns BMI?
Precis som hennes föregångare gjorde med min Pysselkung för ett år sedan.


söndag 6 maj 2012

Läsa lusen av eller lusläsa?

För övrigt ligger jag bra till när det gäller min egen lilla idé om att jag borde hinna läsa två böcker i veckan - i snitt.
Sedan förra lördagen har jag betat av nio stycken!

Tänkte börja med den tionde om en stund!

Majhelg

Solskensdag och stugsovande.
Kaminvärme och trappläsande.
Utelek och lammgryta.

Imorgon är det vardag.

fredag 4 maj 2012

Kalasdags med motorproblem

Det här med födelsedagsfirande är grymt överskattat när födelsedagsbarnet passerat barnstadiet.
Huvudpersonen kom hem från jobbet, fiskade upp Sheriffen och begav sig mot stan för shoppingrunda.
Jag och Pysselkungen har bakat tårta, småhuliganerna har gjort ofog i stallet - vilket är detsamma som byggt koja av alla hästtäcken i sadelkammaren -  och sen var de tre yngsta ute och körde cykelrace över ägorna.

Telefonen började gå varm och jag har blivit inviterad till en maskerad, mycket oväntat och väldigt roligt!
En gammal Sollentunian (förhistorisk arbetskamrat till far-är-rar) ringde för att få gratta och hade mig kacklandes i örat istället.


Drygt tre timmar efter avfärd, kom herrarna hem efter ett startmotorproblem.
Så värst mycket shoppande hade det inte blivit, om vi inte betraktar bilbatterier och skiftnycklar som shopping?

Samtliga små-vilda-glada är vederbörligt tårtutfodrade, pyjamasade och tandborstade dock inte i sängläge riktigt än.
Sista versen på en film (istället för saga för en gång skull) går och sen är det bums i bingen.

Och jag har fastnat i det här.
Igen!






Vägen till målet!

I morse frågade Sheriffen när han skulle kunna ha sitt kalas.
Typ, öh, aldrig var jag på vippen att svara, vilket jag inte gjorde.
Lite vagt hänvisade jag bara till den fullt uppbokade månaden som ligger framför oss och de begränsade antalet oinbokade helgdagar som återstår.

Jag gillar fulltecknat schema precis lika mycket som jag gillar motsatsen.
På något vis är de tätt förknippade med varandra.
Får jag inte "ta dagen som den kommer-dagar" lite då och då, blir jag superstressad.
Aktivitet efter festligheter efter möten är bara en enda lång transportsträcka som ska klaras av.

Så vill jag inte leva.
Av samma anledning försöker jag hejda barnens tävlingslusta.
- Jag kom först, jag är etta! gastar telningarna förtjust när de lyckats sladda sig fram till matbordet/bilen/random annan plats, eller när de hävdar sin suveränitet i egenskap av äldsta barn i sammanhanget.
Jag stönar högt och fräser ;- Bra jobbat, du leder ligan ner i kistan!

Inte ett dugg politiskt korrekt men det struntar jag blankt i.
Visserligen är jag sjukt dålig på att baravara och Luther har sin fasta punkt i tillvaron på min ena axel men ändå är det så erbarmligt orimligt med denna stress och jakt på förstaplatsen i allt.
Nej, någon tävlingsmänniska med inbyggd vinnarskalle kommer jag aldrig kunna bli.

Slutdestinationen är inte det viktiga, vägen till målet betydligt mer intressant.
Ändå anser jag att jag är målinriktad?

Idag har jag med framgång undvikit att göra tråkiga-men-nödvändiga-saker.
Inget snabeldrakande, inget fläckletande, inget virvelvindsplockande.

Bara roliga-och-ganska-nödvändiga.
Kört barn till skola.
Mejlat en jobbtext.
Ätit senfrukost med de två fredagslediga små.
Scrollat runt bland bloggar,
Friserat Barbiehår.

Bara bra saker!

Ikväll blir det födelsedagsmiddag för husets äldsta manliga familjemedlem och sen får vi se, helgen är inte tokinbokad.
 Än!



torsdag 3 maj 2012

Passa på nu!

Sommarmorgon, kärringfrukost och picknickfilt.
Massor av prat, skratt och kaffe.
Soltrötta barn, konfliktlösningar och skrubbsårsben.
Middag, utelek och läxor.
Kvällsmacka, jobbskrivande och nattning.

Imorgon ska det visst regna!?

onsdag 2 maj 2012

Monsterkrockar

Ikväll när jag stoppade ner de tre yngsta i horisontalläge, samlades vi som vanligt i barnkammarens soffsäng för saga, sång och prat först.
Givetvis lite för sent men ändå med ett par underbara Per Nilsson-böcker om kavata prinsessor och moderna monster.

Kopplingen mellan Ola Tola, Sopnedgasten och Ville Vilse ur böckerna och vårt alldeles eget Pannrumsmonster var ju uppenbar.
Lika självklart var det att spinna vidare på varför den lille Pannfläkten inte ville bli ett stort och otäckt Pannrumsmonster utan ett rart och hjälpsamt istället.

En liten fabelliknande och sedelärande passus klämdes också in genom monstrets önskan om tomtevän, en kombination som inte riktigt gillades av föräldrarna.
Naturligtvis var jag tvungen att förklara varför jag håller den misslyckat filtade dammråttan Stisse fången i min Häxportmonnä - det vore ju tråkigt om han fortsatte med sitt eviga skorstensfejande och dumheterna med att förminska sig själv medelst tovning.
Tid, är det enda dammråttor har riktigt gott om så förr eller senare kommer han att växa till sig och bli ett stort mäktigt dammoln.
Kanske till och med så skräckinjagande att han kan ta tjänst som Parkeringsgaragemonster?

Och de tre-sma-rare?
Två sover skavfötters med varandra, en enda i egen säng och alla med ett belåtet leende på läpparna.
Monstren håller sig i källaren och jag ska hugga mig en kudde i farten, imorgon har jag lite text som ska knackas ner.

Mötesförvirring

Jag var helt medveten om att jag skulle till skolan ikväll.
Precis lika övertygad var jag om att det var ett Samrådsgruppsmöte som stod på schemat.
Det mötet skulle börja 18.30 och ända fram tills kvart över fem var jag fast förvissad om att jag hade gott om tid.
Just exakt då - kvart över fem - slog det mig att anledningen till att far-är-rar kommit hem "tidigt" inte var för avlösa mig till halv sju, utan för att jag även bokat in ännu ett av alla utvecklingssamtal ikväll.
Halv sex.
Med Pysselkungen!

Full fart ut genom dörren och på plats två minuter före utsatt tid.
En glad son, en nöjd klassföreståndare och en stolt mor avslutade mötet 35 minuter senare.
Samrådsgruppsmötet?
Det sorterades bort ikväll, vi ska plocka ihop veckans läxor och välta omkull barn istället.

Sommarslö

Från vinter till sommar på bara några dagar och givetvis är det allmänt kaos i alla barnens garderober.
Urvuxet och inte-riktigt-ivuxet om vartannat.
Ny gympadojor som redan borde bytas ut mot sommarsandaler, shorts som är på villovägar och resten av vinterkläderna kvar i hallen.

Nåja, det hinner nog bli några kalla dagar till så jag tar väl ännu en kaffe på trappan  och njuter av solen.


tisdag 1 maj 2012

Bokmalen slår till igen

Efter en givande träff med författare och bokförläggare i lördags, ligger det ju nära till hands att anta att jag skulle - fylld av energi - kasta mig hem och knacka för glatta livet på tangenterna.
Istället har jag läst.
Läst som en galning.

Haruki Murakami var en ny bekantskap för mig och hans "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" var så pass inspirerande att till och med jag som aldrig skulle komma på idén att börja springa, faktiskt började överväga det för en kort millisekund.
Den la jag ifrån mig i söndags morse.
Sen betade jag raskt av ytterligare tre böcker under dagen - Eva Holmquists "Kedjor känns bara när du rör dig" samt Waris Diries "Ökenblommans återkomst" och "Smärtans barn".

Av någon underlig anledning hade dessa böcker ett gemensamt tema - kvinnans underlägsenhet visavi mannen.
Diries böcker är ju i en västerländsk kvinnas ögon, fullständigt förfärliga.
Kvinnlig omskärelse eller könsstympning som det faktiskt handlar om är inget annat än ren och skär tortyr.
Evas ungdomsbok om ett flergenerationsrymdskepp där makten ärvs och kvinnor utestängs från de högsta posterna, tar upp snedfördelningen på ett annat och mer generellt sätt.

Idag var det dags igen - två svenska  kvinnliga deckarförfattare med Helena von Zweigbergk först ut.
Hennes roman i serien om fängelseprästen Ingrid "Fly för livet" var helt okänd för mig tidigare.
Stundtals riktigt gripande, däremellan mest ett...mja!?

Till sist dundrade jag igenom Liza Marklunds senaste roman om Annika Bengtzon, "Du gamla, du fria".
Välsnickrat hantverk, grundlig research och lättsmält.

Nu måste jag ha tankat ord så det räcker -  i alla fall för en kväll eller två.