måndag 14 maj 2012

Tisdagen den 14 maj 1912 i Stockholm

Arvid Falks skapare, författaren, dramatikern, målaren, alkemisten, rumlaren och den ständigt omgifte kvinnokarlen August Strindberg dog för precis 100 år sedan idag.
En tisdagseftermiddag i maj 1912, högst uppe i Blå Tornet på Drottninggatan 85, avled han i sviterna av sin magcancer.

Drygt 70 år senare satt jag på mitt stamhak lite längre ner på Drottninggatan och hade högljudda diskussioner med andra bokfrälsta om huruvida Strindberg varit kvinnofientlig eller bara en rädd liten man, balanserande på den vassa eggen som skiljer dårarna från genierna.
Vi enades aldrig helt men oavsett vilket förhållningssätt vi ville inta, var vi överens om att han hade spelat en betydande roll inom svensk litteratur och som dramatiker.

Jag har läst många - men långt ifrån alla - hans verk och med tanke på att förläggaren John Landquist, efter Strindbergs död, gav ut de samlade texterna i 55 band, är det inte så märkligt.
60 dramer, 10 romaner och lika många noveller samt 7000-8000 brev är en imponerande produktion.

En anmärkningsvärd detalj i historien om Augusts död, är att begravningståget den 19 maj, följdes av nära en femtedel av dåvarande Stockholms befolkning. 60 000 personer i en stad som beboddes av 300 000.

Under pågående Strinbergsår  i Stockholm förekommer bland annat bokcirklar där hans roman "En dåres försvarstal" ingår.
Eftersom jag missat den hittills, ska jag läsa den i år!

Jag skulle rekommendera debutdramat "Mäster Olof" och självklart "Röda Rummet", Augusts genombrott, till de som inte läst något av Strindberg innan.
"Ett drömspel"är en annan favorit, inte minst med tanke på de bevingade ord Indra oavbrutet nyttjar; "Det är synd om människorna", en sanning än i dag.
För oavsett hur personen August var, oavsett hur han svängde än hit, än dit i frågor rörande kvinnlig rösträtt, rasteori och antisemitism, är många av hans texter klassiker som inte bara speglar dåtidens liv och leverne utan även  ger oss en bild av mänskligheten.
Av idag.







5 kommentarer:

Fröken Hulda sa...

Jag skrev ett stort arbete om Strindberg när jag gick på Folkhögskola. Mycket intressant

Joanna Björkqvist sa...

JJag läste litteraturvetenskap i ett år och då läste vi oftast bara en bok av varje författare, men Strindberg läste vi flera av och då bl a En dåres försvarstal som jag blev mycket förtjust i. Jag har letat och letat efter den och för ett par månader sedan upptäckte jag att den kommit i nyutgåva i pocket! jag köpte den genast och ser fram emot att få läsa om den.

Det jag minns bäst är när han pratar om Siri von Essens fötter. De har ju minst sagt ett komplicerat förhållande och han utbrister vid något tillfälle:

"Och allt detta för ett par nätta kängors skull!"

Kram!

Märta sa...

Strindberg verkar ha varit en synnerligen otrevlig typ - men skriva, det kunde han. :)

Min absoluta favorit är något så udda som en liten essä som heter "Ett halvt ark papper".

Hanna Lans sa...

Jag tror baske mig att jag inte läst en enda hel bok av karln ... Måste genast åtgärdas!

Tobias Gustavsson sa...

Oj, Strindberg känns bara för "mycket" för mig. Men kul kuriosa om honom ///