måndag 31 januari 2011

Utmattade geniknölar

Aaargh!
Det är för komplext!
Att formulera ett icke-stötande-oempiriskt-egotyckande-inlägg om särskolan gör mig knottrig!
Jag måste nog sova på saken lite och återkomma.

Jag passar i alla fall på att hälsa Maidi välkommen.

Antingen eller

Antingen ska jag hetsa upp mig över debattartikeln i dagens DN om att barn placeras felaktigt i särskolan, eller så kan jag frankt berätta att jag;

1) bytt ut den trasiga eltandborsten mot en hel så att även Bam-Bam kan få rena tänder.
2) fyndat mig en oanvänd kappa (med ännu ihopsydda fickor och extraknappar i) på loppis för nästan gratispengar.
3) gärna skulle vilja ärva en av Freundins hundar som eventuellt behöver omplaceras, något jag tyvärr är ytterst medveten om att far-är-rar kommer att motsätta sig å det kraftigaste!

Vad säger ni?
Vill ni höra vad jag tycker om särskolan istället?

Väx upp, för f-n!

Jag blir så trött på den här märkliga inställningen att allt är någon annans fel!
Som nu med reseföretagens policy att avvakta med avrådanden från att resa till Egypten!
Ja, nu har UD gått ut med rekommendationer som gör att man avråder från att resa dit men så sent som i förrgårkväll "tvingades" svenskar att sättas sig på planen ner om de inte ville bli av med sina redan inbetalade biljettpengar!

Men hallå!
Skyll. Er. Själva.

Sitt inte och snyfta för media om att ni är strandsatta och inte kommer hem!
Att flygbolagen är ruttna spunkar som inte ser till att ni kan glassa runt med en paraplydrink i handen utan att riskera att hamna mitt i ett upplopp.

Vart tog självständigt kritiskt tänkande vägen?
Ska det vara så fruktansvärt svårt att inse att man har ett alldeles eget ansvar för sig själv och sitt liv?
Det finns inte, har aldrig funnits och kommer inte finnas någon som sopar upp efter alla och envar.

Ge er, curlandet är över, eller är jag ensam kärring mot strömmen som anser att var och en måste vara vuxna nog att ta hand om sig själva?
Senast på studentdagen!

För mig är det en självklarhet att ingen annan sopar upp resterna av mig om jag själv försatt mig i urbota korkade situationer.
Att "tvingas" sätta sig på ett flyg till en oroshärd och sedan gnälla - det är bara brist på inlevelseförmåga och självständighet.

Faktiskt så dumt att det borde vara straffbart!

söndag 30 januari 2011

En till, tack!

Ezter, din smygare! :)
Varmt välkommen hit!

Mångmamma leker, stör ej!

Hinner inte riktigt med att häcka här.
Har fullt upp med långpromenad och pick-nick i Tyskland.
Elle har spa-dag och jag leker för fullt!

De små?
Ja, jo de har nog haft en trevlig helg.
Ska snart jaga dem mot bad och sängar inför veckans aktiviteter.

Ses senare!

lördag 29 januari 2011

Gäääsp!

Hörrni, jag är lite sliten idag.
Det tar på krafterna att rocka loss hos Caja på fredagarna, att skyffla runt barn, tvätt, disk och mat i en aldrig sinande ström.

Hårfager stöp "oppanpå" täcket i min säng, strax före tandborstning och nattning, så jag tänkte peta henne åt sidan och maka åt mig lite egenplats under täcket.
Ses frampå dagen imorgon igen, natt, natt!

Nya (och nästan nya) följare!

Lippe har redan förklarat det på ett både pedagogiskt och riktigt sätt, så jag hänvisar till henne och hälsar mina nya följare välkomna!
Alla ifrån Ewa, Fasching, Caja, Catten och Lippe ska känna sig som hemma!

fredag 28 januari 2011

Fredagsnöje

Av alla fredagsnöjen jag roat mig med på sistone, undrar jag om inte bloggpartajandet hos Caja tar priset.
Galnare, mer fantasifullt, opretantiöst och sinnessvagt får man leta efter.
Jag bara älskar det.

Att låtsas att vi ses i hennes vardagsrum (och övriga delar av hemmet), vilt ylandes till gamla hits, hinkandes vin och öl och alkoholfritt om vartannat, dansandes, käftandes och fnulandes - det är faktiskt precis så galet som det låter.

Vaddå verklighetsanknytning?

Mitt fantasifulla, barnsliga jag gör glädjehopp!
Tro inget annat.

Om jag på fullaste allvar tutar i mina telningar att "Rödjetrollet" visst finns, att "Lurifax" glömmer att stänga dörrar efter sig, att "Häxan Esmeralda, Enhörningen Sigrid och Jättetrollpojken Buff" existerar i vår skog - vad är det som säger att jag inte varit på Cajas partaj?

Om tonåringar ligger i farozonen för att fastna i spelberoende, ligger jag definitivt pyrt till för att fastna i virtuella festande!
Och så länge det inte skadar någon annan - så varför inte?

Caja; I´ll be back!
Och du - Tack för ikväll!

I skymningen blir alla katter grå

Hopp-och-leksällskap har varit här och ätit lunch, lekt, passat små, lekt lite till, pratat, pratat och fikat.
Att snurra ihop semlor till oss åtta var ett äventyr i sig.
Hårfager satt uppspetad på köksbänken och "borrade" vispgrädden, Bam-Bam och lilla L tiggde gräddslickar, pyttelilla V tultade runt och gnagde på morot och skolpojkarna gnabbades om en skumgummipilspistol.
Pilarna hade en förmåga att fastna i mitt hår, oavbrutet.
Jag undrar varför, jag?

Mina troll är trötta idag, en eftermiddagsfilm om "lilla kycklingen" (en av Disneys mer misslyckade filmer) är vad de orkar med.

Sheriffen har visat upp sina tänder hos tandläkaren och vi konstaterade att även om det ser bra ut, är det inte helt säkert att det är bra!
Risken finns ju att de blir mer lösa och/eller dör och blir bruna.
Förhoppningsvis växer de fast igen och fortsätter göra tjänst i äppel- och knäckebrödstuggandet framöver!?

Jag tänker ta en riktigt slö eftermiddag/kväll.
Ingen mer matlagning, inget mer vedkånkande eller tvättande.
Att låta skymningen ta över och bara låta tiden bäddas in, känns som en bra plan idag.
Imorgon tar vi nya käcka tag va?
Trevlig fredag!

Månen har sin gång, oaktat hundarnas ylande...

Skönt!
Och rätt åt honom att han dels misslyckades med att ha ihjäl någon och sen åkte fast för det snabbare än kvickt.
Om det nu är rätt person, förstås!?

torsdag 27 januari 2011

Nu räcker det!

Ärligt talat, denna dagen har faktiskt bjudit på tillräckligt mycket dramatik.
Alltifrån far-är-rars godmorgonsms med vidhängande kryptiska förklaring att trots hotellbrand, hade han överlevt - till Sheriffens samtal från frökens mobil om i/in/utslagna tänder på nyspolad isbana.

För att toppa eländet lite, hade det smällt till och blivit bistra 20 minus under natten - från gårdagens behagliga 6 minus, pannan har fått jobba som en Tjernobylreaktor, vedsäckar har släpats in, djur huttrar i hagarna, Freundins hår blev både ojämt och för kort när jag klippte det, veckans skrivjobb tog dubbelt så lång tid som vanligt (på grund av stressad och ofokuserad skribent), bilens fläkt har lagt av och jag pytsade i fel oktantal soppa i tanken på bilen!!!
Dessutom hade den ömma modern helt glömt bort Pysselkungens första "läxa" och att den skulle vara med till skolan idag!

Imorgon är en annan dag och då kommer mamma S med lilla L och bedårande söta bebisbrodern V, vilka också vidtalats för att få agera barnvakt och inte bara komma hit för hopp-och-lek-med-lunch som tänkt, medan jag gör blixtvisit hos tandläkaren med Sheriffen och hans tänder!

Är det ok om jag går och sover en stund?

Eldiga Trollhättan

Far-är-rar var på grillparty inatt!
Kanske inte helt frivilligt och någon inbjudan hade inte gått ut i förväg.
Värden/värdinnan för tillställningen hade heller inte nämnt något om önskad klädsel, tidpunkt eller samlingslokal men samtliga 202 gäster överlevde festen!
Det var nog en överraskning för arrangören!?
Kanske till och med en besvikelse?

Själv är jag tacksam för att mina barns far kom hem, med sina tillhörigheter - främst då livet - i behåll!

En släng av grov mordbrand på tjänsteresan är en ganska taskig överraskning!

onsdag 26 januari 2011

Lekdag

Ja käre Jesus vilket tempo vi haft idag!
Fyra små skulle hinna upp och i kläder, mat, packade väskor och ytterkläder i en salig röra innan det var dags att forsla menageriet till fyra olika ställen.
Helst i rätt tid också, eftersom jag hade egna hyss för mig inbokade.

Bam-Bam var inte helt överförtjust i planen "förskola" men fick vackert finna sig i att bli avlämpad.
Butter kille som varit hemma och drällt i tio dagar och hunnit bli helt avförskolefierad.

Själv har jag flängt stan runt, på jakt efter en "pojkbarbie" (även kallad Ken), till Pysselkungen.
Efter ha klivit in i sjätte affären, drabbades jag av Oh-vilken-tom-och-trevligt-billig-efter-julen-rea-affärs-attack, vilket resulterade i att jag var barnens idol som ställde till med julklappsutdelning i januari vid hemkomsten.

Pysselkungen fick sin efterlängtade "pojkbarbie".
Och vidhängande flickdito!
Hårfager sover med Snövit men har stuvat ner alla de sju små dvärgarna i en låda för natten.
Bam-Bam har en pytteliten riddare i ett ömt grepp och Sheriffen har nog parkerat sin riddarfigur på skrivbordet.

Nya eltandborstar blev det också.
Och en tröja till Sheriffen.
Hm, några böcker hamnade visst i kassen också men de är faktiskt jättepedagogiska barnböcker eftersom de avhandlar riddarliv - på tyska!

Inte alls några onödiga saker.
Och jag var jätteduktig som avstod från en icke komplett blommig söt servis i femtielva delar, med tillhörande såssnipa och nittitretti avlånga uppläggningsfat för det facila priset av 375 riksdaler!
Faktiskt.

Fast en porslinstatyett och tröja blev det.


Och trots två höglästa böcker, sedvanlig ner- och omstoppning av alla fyra små, hör jag hur Bam-Bam och Pysselkungen leker med Barbiedockorna, de nya.
I min säng, så här dags!(21.17)!

Leka, det är bra grejer!
Imorgon ska vi leka mera!

tisdag 25 januari 2011

Vardagens pris och lovsång

Jag måste vara Sveriges mest übersociala varelse.
Eller åtminstone den jag känner till bäst, vilket är nästan samma sak..

Idag blev det äntligen, äntligen vardag igen.
Med tidig morgon, barn uppradade i skonummerordning, skjutsningar, hopp-och-lek, utlokaliserade små, utfodringar, infodringar och skvaller så det stått härliga till!
Eftermiddagens arseniktimmar raskades över med ett leende i mungipan, far-är-rar hann knappt komma innanför dörren innan jag exploderade i långrandiga återberättelser om dagens lyckade förehavanden, mat trollades fram, smulor sopades upp och barn sopades i säng - fortfarande med ett leende på läpparna!

Jag mår som allra allra bäst när det är skrammel och brak omkring mig, helst med fler individer inblandade än den närmast sörjande skaran, även kallad familjen.

Tack och lov för vardagar!
Halleluja!

måndag 24 januari 2011

Back on track

Äntligen är det fart i familjen igen.
Nu får det banne mig vara nog med sjukeri för i år.
Tycker denna familj åkt på det mesta i sjukdomsväg de senaste två månaderna, i alla fall känns det som om vi varit sjuka hela vintern lång.

Dagens brist på inspiration i skrivväg ledde ändå till något gott.
Hårfagers maskeradkostym är klar inför onsdagen.
Rödluvecapé med tillhörande kjol blev till inspiration för Pysselkungen som raskt angrep spillbitarna och började producera Barbiekläder.
Med lite hjälp från min sida är tre av dockorna nyekiperade.
Klänning, topp och kjol samt hellånga mantlar, det sistnämnda både till Barbie och Ken.

Till slut var jag bara tvungen att stuva undan så vi fick lite mat på bordet också.
Nu återstår bara ett snabbt ryck på övervåningen så vi hittar fram till sängarna och imorgon - då förväntar jag mig att samtliga familjemedlemmar står uppradade i skonummerordning 07.00 för frukost och transport till rätt ställen.

Nu vill jag ha riktig hederlig gammeldags vardag!
Sådan där som jag gillar!

söndag 23 januari 2011

Nära skjuter ingen...

Vet ni vad som är värre än magsjuka?
Jo, magsjuka som inte bryter ut utan bara ligger och bubblar långt ner i magen eller högt upp i halsen.

Blä!

lördag 22 januari 2011

Spirande vårkänsla

Strålande sol, pudersnö över glansisen, vintrigt och vackert.
Synd bara att ingen är i toppform.
Det är precis som gjort för att slira ner till sjön, grilla lite korv och sitta och gona sig i solskenet.

Blir nog fler tillfällen men så här när vintern hållit ett järngrepp om landet månader i sträck skulle det vara skönt med en liten föraning av våren!

Far-är-rar och Sheriffen har gett sig iväg på tyghandlaruppdrag, Hårfager ska ha maskerad på förskolan på onsdag och högst upp på önskelistan står en Rödluvanoutfit.
Min plan för kvällen var att tråckla ihop en Rödluvecape och matchande kjol/klänning.

Givetvis vill småkillarna ha påfyllning i sin utklädningskista de med.
Riddarmantlar står högst upp på deras listor, självklart i olika färger.
Blir nästa veckas projekt.

Det - och en oförsvarlig mängd nya våriga krukväxter ska nog ombesörjas nästa vecka.
Jag börjar längta efter pasteller, blommor, fjärilar och skira gröna späda blad!

Och kanske lite renare fönster....

fredag 21 januari 2011

800 till?

Far-är-rar däckade, efter en hård vecka, med Sheriffen.
Hårfager vaknade till - med besked.
Småkillarna stupade.
Mångmamma her self, hällde färg i håret och trängde sig in på Cajas förfest!

En ivrigt tjattrande Hårfager förgyllde aftonen ända tills jag "morrade lite dovt att nu var det natt".
NU är det natt!
Tack för ikväll och tack för att en del av er plöjt igenom mina 800 skrivna inlägg!
Jepp, detta är ett jubileumsinlägg, hurra!

Fika och ansvar

Skolfredag betyder snarrigt eftermiddagsfika.
Tyvärr är tre små mindre benägna att fika än jag trodde, även Pysselkungen trillade dit inatt.
Verkar som om gossen är vid relativt god vigör ändå, uppe och pysslar så det står härliga till som han är.
Hårfager har gått och lagt sig dock, inte någon större turbofart på henne inte.
Bam-Bam är sitt vanliga ettriga jag så honom behöver jag inte oroa mig för mer.

Dagens stora positiva överraskning stod Sheriffen för.
Veckans engelskaförhör hade gått strålande, alla glosor om kroppsdelar satt som en smäck och full pott blev det.

Storsonen har varit hemma och vänt, klok som han är har han hållit sig undan sjuka syskon hela veckan.
Bra att ha flickvän och kompisar att bo hos.

Att han sköter skolan förutsätter jag, det är inte för min skull han går där, vilket jag gjorde klart för länge, länge sedan.
Är man myndig - och alltså vuxen i lagens mening - är det upp till var och en att själv ta ansvar för att komma i tid och sköta sina åtaganden.
Aldrig att jag skulle curla gymnasieelever!

Verkar vara alltför vanligt att slita sitt hår över morgontrötta ungdomar, jaga på dem både så de kommer i säng och upp ur densamma i rättan tid!?
Har jag aldrig gjort och kommer inte börja med heller.

Gymnasiet är frivilligt och en förutsättning för vidare studier - alltså en självklarhet att ta ansvar för!
Här har det funkat bra med mitt förhållningssätt i alla fall.

Eller är jag onödigt hård?

Hursomhaver; Trevlig fredag!

torsdag 20 januari 2011

Maktfullkomlighet eller bara galenskap

Tack för gratulationerna
Och ja, lilleman Bam-Bam är på banan igen men storasyster Hårfager trillade dit i natt.
Rätt ner i illamåendeträsket.
Typiskt att hon var hopp-och-lekig på förskolan igår då, så hon hann smitta ner (?) sina kompisar, trots att jag försökte undvika det genom att ha alla små hemma i måndags!

Nu något mycket viktigare än trista men knappast livshotande magsjukor;

Att jag har åsikter om orättvisor, oavsett i vilken riktning de slår, är knappast någon nyhet.
Heller inget unikt, de flesta jag känner upprörs över det vi anser vara fel!
Men det som gör mig riktigt arg är när "myndigheter" kör över den lilla människan,
det får mig att starkt tvivla på vårt så kallade rättssamhälle.

Just nu håller Migrationsverket på och jävlas med en småbarnspappa.
Hela ärendet är galet, från början till slut.
Till och med Justitiedepartementet säger att Migrationsverket agerar felaktigt och stick i stäv med sina egna regler men att de inte kan agera i enskilda ärenden.
Bara det är ju fullständigt vansinnigt!
Självklart måste det finnas någon form av "högsta" instans man ska kunna vända sig till och där påtala felaktigheter?

Tyvärr, eller kanske tack och lov (?) är jag inte tillräckligt kunnig i sådana här frågor, jag har aldrig haft anledning att behöva sätta mig in i hur det funkar, eller inte funkar.

Någon som har full koll på det här är min vän Cicki, gå in och lämna en stöttande kommentar hos henne, sprid frågan och framförallt;

Att inte reagera är att acceptera!

onsdag 19 januari 2011

Idag är ingen vanlig dag..

Idag är det födelsedag.
"Mångmamma" har hängt här i bloggvärlden med egen adress i två år.
Länge var jag skeptisk, stora dottern hade roat sig med en blogg en längre tid och hade tjatat länge och väl på mig innan jag fick tummen ur.
Naturligtvis hade hon rätt.
Visst var bloggandet definitivt något för mig, jag som gillar ord och fraser, läser som om jag hade betalt för det och sällan eller aldrig drar mig för att tycka och tänka högt.

Hörrni, det blir nog minst ett år till!

tisdag 18 januari 2011

Och jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals...*

Det vore synd att påstå att lilleman är pigg och rask.
En hel måndag i sängen i sovande tillstånd, en stilla tripp hem till Flugan och son, där gossen parkerade sig i bästa schäslongen och befinner sig fortfarande vid hemkomst helst i horisontalläge.

Blir nog till att göda gossen något innan han orkar med en hopp-och-lekdag på förskolan igen.
Maken till insjunkna ögon och svarta ringar därtill, får man leta efter.

Nix, mina små troll far inte väl av dränerande magsjukor, de är alldeles för magra från början.

*Gustav Fröding 1860-1911

måndag 17 januari 2011

Talanger

Det här med datum är jag ju rätt bra på.
Inte bara allas födelsedagar utan även namnsdagar, barns födelsedagar, kompisars bröllopsdagar, avlägsna släktingars bemärkelsedagar osv.
Lite tröttsamt blir det men med handen på hjärtat är det inget jag går och funderar över.
Det bara poppar upp, oftast samma dag som det "händer" något.

Typ; Aha, idag är det den 17 januari.
Få se nu...hm, just det. Det betyder att det har gått precis nio år sedan jag stod med ett positivt grav test i handen. Kul.
Och då åt jag ju lunch med H som jag knappt sett sedan dess.

Och just det, tre år senare åkte jag med en blomkvast till en kompis som hade fått samma resultat på sitt test.
Det betyder att det gått ett år sedan jag blev kapitalt missförstådd av en - vad jag trodde var - vän, som visade sig inte kunna läsa innantill, långt mindre mellan raderna, ja det var ju trist förstås.

Just det, det betyder också att vår gammel-gammel-gamla grannes äldsta dotter, som jag inte sett på snart 10 år, fyller 22 imorgon.
Så var det!


Är det någon som tvivlar på om jag är galen?
Jag är fullständigt övertygad om att jag stundtals skulle göra mig bra på ett zoo, bland andra utrotningshotade varelser.

söndag 16 januari 2011

Nu är glada helgen slut, slut, slut...

Tunga artilleriet funkade.
Hemkokt näringslösning, insnuttad på frottetrasa gjorde att lilla magen äntligen fick lite lugn och ro.
Nu har jag bara en femårig Hårfager som är uppe och jazzar, eftersom hon gick och la sig i vredesmod klockan fem.
Sur som en ättiksgurka för att hon och far-är-rar inte var helt överens om hur en macka skulle bres.
Med frökens huvud på tallriken eller inte!?

Sista tvätten för idag ska hivas in i torktumlaren, sen ska jag bädda rent min säng (yes, liten gosse har varit där med en vända idag), kasta mig igenom en dusch och sedan får det vara natt.

Sov gott och ni...imorgon är det måndag!

Två dåliga och en bra

Den första dåliga är att lilleman fortfarande inte får behålla minsta lilla droppe vatten.
Börjar bli dags för det tunga artilleriet i form av hemkokt näringslösning, skedvis!

Det andra dåliga är att svärmor tagit sig en stilla tripp till sjukhuset idag och fått konstaterat att hon har dubbelsidig lunginflammation och vätska i lungorna.

Den bra är att ingen annan blivit sjuk.
Än!

Vad månde bliva mer?
Ni vet, alla onda/goda ting är tre..

Ynk

10 timmar senare är lilleman fortfarande långtifrån pigg och rask.
Fortfarande får han inte behålla något av det han så tappert försöker sörpla i sig, i små försiktiga klunkar.
Tvättmaskinen har gjort oavbruten tjänst sedan sju i morse och snurrar febrilt än.

Resten av småttingarna är dock på benen.

Peppar, peppar...

Inte så värst klyftigt

Tänk att jag ändå lyckas bli förvånad fortfarande över hur extremt korkade människor kan vara!?
Hur kommer man bara på idén?

-Ja, jag vet! Det är ju så kallt ute så vi grillar inne.
-Toppen, snälla pappa/mamma, vilken bra middag vi får och tänk så korkat att ingen annan kommit på den braiga idén förut!?

Eller?
Hur många skruvar fattas i skallen om det inte är en självklarhet att rökgaser inte är alltför nyttiga?
Det finns ju en anledning till varför vi har skorstenar till våra öppna spisar och ventil/utblås/fläkt vis spisen.

Det är synd om mänskligheten - den uppvisar alla tänkbara idiotier, oavbrutet.

Rivstart

Det är härligt att bli väckt av ett litet barn, som surmulet inser att det inte får plats på min arm, eftersom där redan ligger barn på varje arm.
Det är också härligt att köra med lite sängvandring och förflytta sig till mer ödsliga platser, bara för att höra en annan liten som uppenbarligen verkar må illa.
Så nu sitter jag här, efter renbäddning i två sängar, sanering av liten och välskrubbade händer på mig själv.

Håll tummar och tår för att det inte är storfamiljernas fasa - magsjuka - på gång, utan bara temporär usel kosthållning hos liten!

God morgon!

fredag 14 januari 2011

Kvällsfunderingar

Visst.
Luttrad mångmamma hade rätt.
(som vanligt, eller hur storadotter?)
Efter födointag dämpades plötsligt de smås lust att banka varandra i skallen och mig i öronen med för högt antal decibel påskruvat i stämmorna.

Så fort den där trista tröskeln med upplockning-tandborstning-ombyte-toalettbesök är avklarat så fick vi en riktigt mysig sängläsarstund, de tre yngsta och jag.

Den hormonstinne Sheriffen utverkade högläsning av far-är-rar i dagens nummer av Kalle Anka.
Jag vill minnas att vi föräldrar enades om att piska-morotsförhållandet för att få en prenumeration på Kalle-tidningen var just läsförmågan, den egna!?
Eftersom han uppnår tvåsiffrigt födelsetal om några månader är det ju knappast någon nyhet att han kan läsa men det är klart, alltid bra med någon annan som förbarmar sig över det.

Själv är jag så trist att jag fullkomligt vägrar läsa serietidningar högt för någon!
Finns ingen tristare litteratur!
I alla fall att läsa högt.
Hur spännande är det att med inlevelse frambringa ljud som; Pang! Krasch! Bom! Zip! Ka-splorck! och liknande?

Nix, här ska det vara böcker eller hempulade sagor - annars får det vara!

Själv funderar jag skarpt på om jag ska starta en blogg till?
En där jag kan hålla rätt på alla böcker jag läst/läser under ett år.
Eller, är det för pretantiöst?
För ni är väl bara måttligt roade av vad jag trycker i mig för ord per år och vad jag eventuellt tycker om dessa?
Eller?

Håll i hatten, det stormar - inomhus!

Varför måste det alltid vara på precis samma sätt varje fredagseftermiddag?
Så fort Sheriffen kommer hem till sina tre yngre syskon, som är lediga just fredagar, bryter tredje världskriget ut.
Det är som att trycka på en knapp.
Efterskolantrött nioåring kommer hem och måste slå sig in i den befintliga hierarkin.
Tjurig och snarstucken förpubertal gosse har taskig koll på sina eskalerande hormoner.

Tröttsamt, inte bara för oss andra i familjen utan även för honom själv.

Samtidigt i en annan del av syskonskaran befinner sig en liten jag-kan-själv-gosse på dryga tre år.
Minst lika tröttsamt.

Vissa kallar det för trotsåldrar, jag föredrar nog att kalla det för utvecklingsfaser, för det är ju precis det de handlar om.
Det är inte ett dugg glamoröst eller enkelt att växa upp.

Om vägen till mannens hjärta går via magen, som det påstås, är det en bättre sanning om vi förändrar ordspråket till; vägen till barns humör går via magen .

Dags att utfodra menageriet.
Trevlig fredag, utan hormonstormar, önskar jag er!

torsdag 13 januari 2011

Bokdistributör

Jaha, så har jag fått en ny kompis!
En av mina fina läsare som hörde av sig och undrade om jag var intresserad av några böcker hon hade över.
Självklart!
Visserligen har jag 8 tegelstenar att plöja, lånade på bibblan, med tid på mig fram till den 7/2.
Gott om tid med andra ord.
Alltså tackade jag givetvis ja och efter 5 sidor in i den första boken, som landade i brevlådan idag, har jag genast glömt allt en mångmamma bör göra på eftermiddagarna.

Jo, de små är hemma och utfodrade, djuren med.
Veden insläpad och åtminstone en tvätt respektive disk är körd.
Ett stadsbesök och läkardito med Sheriffen avklarat.

Men... sedvanligt rensande, läxläsande, tvätthärbärgerande är spårlöst borta ur mitt medvetande
Kanske inte helt livsnödvändigt, eller?

God litteratur förkovrar - alltså är det nästan som om jag studerade nu, eller hur?
Dessutom är jag vältränad i att göra flera saker samtidigt.
Allra helst gäller "samtidigt" med läsning!
Jag började redan som 5-åring med mjölkpaketsläsning och påklädning - samtidigt.
Sägs det!
Ska testa diskmaskinsurplockning med kombinerad läsning nu, att plita på datorn och läsa samtidigt har jag inte lärt mig än...

Tack E, jag hör av mig!

onsdag 12 januari 2011

Hänga mångmamma?

Även fast jag slapp en niomilatripp till stan med Sheriffen idag (far-är-rar tog den), är jag erbarmligt trött.
Blir lätt så när väckning inträffar samtidigt som man drömmar att man ska hängas, tillsammans med ungefär hälften av Sveriges befolkning.

Varför?
Ja, fråga Freud eller någon, jag vet inte var alla bisarra drömmar kommer ifrån!

Hursomhelst var det svårt att somna om så redan före sex var jag på benen och sedan har dagen gått i flygande fläng - som vanligt!

Jag tror jag har skrivit min beskärda del av tecken idag, hunnit lämna och hämta och lämna och hämta och lämna och hämta igen, utfodrat två och fyrbeningar, diskat strumpor, tvättat gafflar, packat leksaker, lagat läxor och letat skolböcker, stekt te och limmat mat - eller något liknande!

För allas skull ska jag återknyta kontakten med min måndagsdate (dejt/träff - Småländskan) och se om jag slipper hängas imorgon bitti!

tisdag 11 januari 2011

Läsbehov och analfabetism*

Nej hörrni, ni underskattar min läshunger!
Jag inte bara hann långt i boken, jag läste ut den innan jag släckte lampan.
Visserligen var det kanske inget mastodonttungt litterärt mästerverk som krävde någon tyngre insats utan mer av bläddra-fram-nästa-sida-och-skumma-på.
Tillräckligt intressant för att plöja igenom men inget jag kan påstå gett mig några bestående litterära minnen*.
Ja, och så är jag ju en snabbläsare.

Något mycket mer underhållande hände nyss när Sheriffen och Pysselkungen kom hem från skolan.
En ytterst initierad debatt, i huvudsak rörande två frågor, böljade fram och tillbaka över eftermiddagsfikabordet!

1) Huruvida Darth Vader är ond, god eller halvond/god?
2) Poängen med att gå på hockeymatch, i detta specifika fall en där hemstadslaget Lakers skulle spela, enär de är "bäst".

Ingen av mina små har sett någon Star Wars-film men likafullt är de helt övertygade om vilka karaktärer som är goda respektive goda i filmerna.
Dock ytterst osams sinsemellan!
Jag har ingen aning så jag kunde inte vara behjälplig, förhoppningsvis kan storsonen bringa lite ljus i mörkret för småkillarna!?

Lakers då?
En av grannarnas söner, snäppet äldre än Sheriffen, gillar tydligen laget och stimmar mycket på skolbussen om matcher och resultat.
Sheriffen misstänker att det här är spännande, inte minst för att grannkillen är som sagt några år äldre...
Faktum är att det är fantastiskt skrattretande att överhuvudtaget föreslå att jag, eller ännu lustigare, att far-är-rar skulle gå på match!
Vilken match som helst.
I vilken sport det än må gälla.

Det. Kommer. Aldrig. Hända!
Jag. Upprepar.
Aldrig!!!

Jag vet vem Zlatan är, både till namn och utseende, till och med vilken sport* han skyfflar runt sig i, däremot inte i vilket lag/land han spelar i för tillfället.
Det gör inte far-är-rar alls.
Vet alltså.

Hockeyspelare då?
Tja, fanns det inte någon som kallades för Foppa?
Eller är det bara en toffla?

Seriöst - det finns ingen sport överhuvudtaget som är så pass intressant i detta hem att jag eller far-är-rar skulle lägga två strån i kors för att titta på det!
Vi har bevistat några fotbollsmatcher som storsonen deltog i, när han sprang och jagade efter bollen i knatteligan.
Som deltagande och närmast sörjande föräldrar...

Annars - nej, vi kan inte uppbåda engagemang att inse tjusningen med tävlingsmomentet eller lägga krut på något konstruerat "vi mot dom-känsla"!

Lakers är säkert jättebra, eller något!?
Jag kommer ändå aldrig ta reda på hur det förhåller sig!


* = Mias dotter av Maria Eriksson
sporten är fotboll
dessutom brukar jag kalla mig för sportanalfabet!

måndag 10 januari 2011

På väg på date

Status;

Bra dag!
Lång dag!
Trötta barn!
Trött far-är-rar!
Trött mångmamma!
Glad mångmamma, begåvad med ännu en julklapp i form av ett alldeles eget ulligt fårskinn!
Inte-fullt-så-fattig mångmamma som hon borde varit, eftersom lokala bibliotekarien såg mellan fingrarna på mångmammas försenade återlämning av böcker!

Tack Freundin och B.

Nu blir det date med kudden och någon av de nylånade böckerna, ses imorgon!

04.30

Så dags tyckte Bam-Bam att det var en bra idé att starta dagen.
I och med att jag släckte lampan runt 01.30 inatt, ansåg jag att han hade fel.
Tyvärr är det svårt att få en glad, pigg och roterande gosse att sluta rotera, så mycket mer sömn blev det inte.

Efter sedvanlig avlämning av storsonen vid 7-bussen var det en ren fröjd att komma hem till fyra små-vilda-glada och pigga, som redan var utfodrade, påklädda och ivriga att få börja den nya terminen.

Nu kör vi, innan vi vet ordet av är det sommarlov!

söndag 9 januari 2011

Hurra, imorgon börjar vårterminen!

Sista dagen på jullovet och vi har gjort tappra försök att röja upp efter veckovis med lekar, sanering av tyg och kläder som förökat sig ut över hemmet, hårklippning av fem av hemmets sju invånare och nu slutligen är det dags för tvätt av samtliga små inför skolveckan som Ä N T L I G E N börjar imorgon.

Visserligen har det varit väldigt skönt att slippa ifrån tidiga taxiturer och i stället såsa hela förmiddagarna men i andra änden av dagen resulterar det i små-vilda-glada som löper amok vid ordinarie läggdags.

Nya konstellationer mellan barnen har detta lov också inneburit, Pysselkungen och Hårfager leker otroligt bra tillsammans medan Sheriffen rasslat in i minipuberteten "Hugo", vilket betyder; sur, tvär, snarstucken och allmänt otjänstvillig.
Trist period som förhoppningsvis går över inom kort!?

Även om jag iskallt räknar med att alla kommer vara sopslut imorgon, både bittidag och sent - tror jag det är toppen med lite mer rutiner!


Och ja, jag blev mätt idag med men tack och lov inte lika förfärligt proppmätt som igår.

lördag 8 januari 2011

Undrar om jag någonsin blir hungrig igen?

Ooups, jag är fortfarande mätt!

Far-är-rar gillar det franskt

Jag är alldeles på tok för mätt.
Lika livsfarligt det är att släppa iväg far-är-rar på mathandlingsexpedition, lika farligt är det att roa sig med matlagning a la chef de cuisine, timmar i sträck.
Men kul.
Och gott.

Den lilla modesta lördagslunch/middagen (ja, vi har inte vettiga mat- och sovtider här än), blev potatisgratäng, ungsbakad entrecote - öst med en sky av vitlökssmör, rödvin och vatten som därefter kokades ihop till en sås med en skvätt grädde.
Till detta en enkel tomat- och löksallad, toppad av olivolja smaksatt med provencalska örter!

Ghaaa, jag borde haft vett att inse att jeansen skulle sitta som ett korvskinn redan efter andra gången jag tog om!
För att inte tala om tredje gången...

Imorgon är risken stor att jag kommer vara lika eländigt mätt igen.
Oxfilé, pommes frites och bearnaisesås låter inte heller så trist.

Tur att det är vardag snart så vi återgår till mindre kaloririk föda...

fredag 7 januari 2011

Ilskebytta

Jag kan nog uppfattas som en relativt tålamodig individ.
En sådan som med ett leende på läpparna välter upp omkullfallna hus, rätar ut broar och kastar lite varpa i förbifarten medan de små rasar av sig genom livet.
Inget kan vara mer fel!

Jag har en svaghet och - för alla utom familjen - väl dold hemlighet jag tänkte outa!
Varje kväll, strax före tandborstning/pyjamas/saga drabbas jag av städjävulen!

Att komma upp på övervåningen med de allra bästa föresatser att vara en mild och god och öm moder, faller platt till marken så fort jag lägger ögonen på barnkammaren/hallen/badrummet!
Varje kväll.

Om leksaker kunde sluta segla runt vind för våg, kuddar hålla sig kvar i soffan - eller åtminstone fåtöljens sittkuddar (!)-, papper befinna sig antingen på rullen eller på rätt ställe i papperskorgar(dvs INTE golvet!), kläder på därför avsedda ytor, typ krokar/lådor/garderober, och barnen helst inte varvade upp som tusan - då!
Då skulle jag vara en timid och mildögd moder!

Jag lovar.

Som det är nu förvandlas jag alltsom oftast till ett grönslemmigt monster (som seriefigurerna Kalle och Hobbe skulle sagt om Kalles mamma) vilket inte gagnar någon.
Allra minst mig själv eftersom jag är så pass klok att jag inser att jag troligtvis ger mina små en skev bild av ro-lugn-och-mysig-nattning!?

Ändå brukar vi få till det.
Varje kväll måste avslutas med en egenvald sång - eller två - och aftonbön, för varje barn.
Så ser ritualen ut.

Undrar vad det är som gör att barn alltid älskar sina föräldrar, trots alla våra fel och brister?
Den genuina självklarheten i att trots ilska och härjande är vi alltid på deras sida - när det verkligen gäller?
I alla fall hoppas jag på det!

Brutna naglar är en värdslig sak

Jag bröt nyss en nagel.
Eftersom just pipande kring naglar, avbrutna sådana, ger mig en besk smak i munnen är det kanske på sin plats att förklara varför!?

För drygt åtta år sedan, dagen efter mitt fjärde barns födelse och död - eller kanske mer i omvänd ordning eftersom han dog på väg till förlossningen - stod jag, stora dottern och Sheriffen, som då bara var ett litet knytt, i kön till kassan i mataffären.
Brevid skrek kvällstidningarnas löpsedlar ut att Marie Fredriksson råkat ut för något akut!?
Svimning hemma i badrummet och ilfärd med ambulans till akuten om jag minns rätt.

Cynisk, spydig, chockad och genomledsen som jag var, hävde jag frankt ur mig - högt och tydligt - "jaha, har hon brutit en nagel?"

Taskigt fall att det inte var något så banalt som en bruten nagel utan en hjärntumör!

Den dagen lärde jag mig två saker;
1) Inte gnälla över brutna naglar!
2) Inte fälla spydiga kommentarer offentligt, i alla fall inte fullt så högljutt.

Och min nyss brutna nagel då?
Jag antar den växer ut igen, naglar brukar ha den egenheten.

torsdag 6 januari 2011

Dikeskörning och undantagstillstånd

Det är spännande att bo på en gård med 350 meter egen väg in till gårdsplanen.
Speciellt nu i dessa snöbemängda tider!

På ömse sidor om vägen, alltför tätt inpå, finns det staket för hästhagarna.
Vår nästgårdsgranne som sköter snöröjningen är en vänlig själ som försöker göra vägen så bred som möjligt, trycka undan snömassorna så att en bil utan problem ska kunna passera.
Tyvärr är det inte bara två decimeter snö som fallit under det senast dygnet utan även relativt blöt sådan!
Brukar kunna bli lite halt och slirigt då.

Stackars Erik druttade ner i diket/hagen med sin stora fina traktor och kom varken upp eller ner utan hjälp.
Kul.
Ingen hemma hos mångmamma hörde heller hans försynta knackande på dörren eftersom vi var i full färd med att läsa och berätta hiskliga historier för samtliga små i nattningssyfte.
På väg tillbaka till sin dikeskörda traktor högg han i alla fall med sig en skyffel -typ den största (minsta lilla j-a skitskyffel som barnen leker med) och påbörjade skottning för hand medan han väntade på inringd hjälp.

Vännen Christoffer kom ungefär samtidigt som jag till platsen, som genom ett fönster sett haveriet - jag alltså, och sen vidtog uppbaxning av fordon i tonagestorleken!

Erik bad mest om ursäkt för att han lyckats tota till det med mitt stängsel.
Som Karlsson på taket skulle sagt; Det är en världslig sak!

I dessa snörika tider anser jag att det är lite av undantagstillstånd som råder.
Igår såg jag fortfarande stängselstolparnas övre knopp - idag är de försvunna under plogvallarna.
Undrar hur pass lerigt, blött och innanhavslikt det kommer att bli den dagen denna vinter tar slut.

För det gör den väl?
Tar slut alltså!

onsdag 5 januari 2011

Oh come all ye´faithful - eller något!!!

Visserligen är det fortfarande jullov här med allt vad det innebär.

Ni vet;
Barn som aldrig går och lägger sig i tid.
Barn som heller inte går upp i tid (tack-och-lov)!
Mat som serveras på något udda tider.
Blöta overaller som hänger lite tjusigt på tork i fönstren över elementen i väntan på nästa utelekpass.
Leksaker som ynglar av sig och lever sitt egna liv - helst nerför trappan från barnrummen - mot köket!
Filmer som av en lustig händelse sätts på i obevakade ögonblick.
Lekar som påbörjas men aldrig riktigt avslutas.

Just idag tyckte jag att jag lyckades styra upp tillvaron förhållandevis bra ändå.
Samtliga små skyfflades ut för ett längre lekpass i snön.
Maten kom på bordet i nästan dräglig tid.
Läxarbete genomfördes med Sheriffen.
Upprensning av övervåningens domäner sköttes gemensamt.

Och resultatet?

Bam-Bam är fortfarande uppe!
23.23 visar klockan!

Nu är jag lite trött!
Tur att vardagen snart drar igång igen!

Slut på julen, våren är här...

Vi har gjort som Gafflan idag!
Gott med semla - eller som Bam-Bam säger - selma!

måndag 3 januari 2011

Min vän och Familjen Annorlunda.

Jag har en vän jag känt ända sedan Sheriffen bara var några veckor gammal.
Då jobbade hon på vårdcentralen där vi bodde.
Kanske tack vare att hon slutade och bytte arbetsplats inom loppet av någon månad, har vi än idag kontakt, om än rätt sporadisk.

Hon är superb på att ta sig en heldag per år för att sätta sig i bilen och harva iväg hem till mig - och hem igen samma dag - en sisådär 40 mil totalt.
Hon är kreativ, galen, underbar, impulsiv, verbal och fantastiskt trevlig.
Jag är en urusel hemmaråtta med alltför många barn och tider att passa för att unna oss bägge glädjen att besöka henne.

I sitt arbete stöter hon på alla typer av familjer.
Erfarenheten är enorm.
En av hennes erfarenheter säger henne att de flesta familjer hon stöter på med fler barn än "normen" har vissa gemensamma mindre smickrande nämnare.
Outbildade bidragstagande unga missbrukande föräldrar.
Sociala problem är inte helt ofrekventa.
För att hårddra det!!

Hennes bild av storfamiljer är färgad av hennes arbete.
Men!
Ingen regel som inte har ett, eller flera undantag.
Vår familj är på "rätt" sida gränsen.
Ännu en familj hon träffar i arbetet hör dit.

Min modesta undran är bara om familjen som nu visar upp sig i TV;s Familjen Annorlunda hör till de som befinner sig på rätt eller fel sida enligt henne?
Den familjen hon stöter på i sitt arbete.

Och aldrig, aldrig att hon skulle berätta det för mig!
Därtill är hon alltför professionell!

Återstår för mig att göra som resten av svenska folket - bilda mig en egen uppfattning utifrån vad som visas.

Och hoppas på att jag och min vän snart får tillfälle att ses och babbla i munnen på varandra oavbrutet, timmar i sträck, igen!

söndag 2 januari 2011

Gemenskap

Jag borde inte vara förvånad.
Ändå kan jag inte låta bli att mysa lite högt över dagens lek mellan de tre yngsta.
Smärtfritt, samarbetsvilligt, överenskommande osv i en aldrig sinande ström.
Fantasilekarna med Barbie, riddarfigurer och bygglekar har avlöst varandra oavbrutet.
Endräkt har rått.
Till och med nu vid sänggående, enades flocken om att somna tillsammans i min säng, skavfötters med varandra och huller om buller.

Sheriffen!?
Han har mer än gärna hållit till godo med pedagogiska spel på datorn, lång eldningsutevistelse med far-är-rar och sansat småpratande med mig!
Fantastiskt!

Ibland är det verkligen smärtfritt att vara uppfostrare.

Sömnig söndag

Nu måste snart vardagen börja igen!
Vi har såsat in i ledighetsmooden så det bara stänker om det.
Ingen vaknar före 8, ingen frukost på bordet före halv tio och eftermiddagarna ägnas åt avancerat filmtittande.
Tror samtliga barn snart har fyrkantiga ögon!

Den här evinnerliga förkylningen har inte riktigt släppt sitt grepp om oss men det känns som om det är på rätt väg.
En vecka kvar av ett långt gemensamt lov och imorgon får det bli ordning på torpet igen.
Julen ska hivas ut mot slutet av veckan och dessförinnan ska Sheriffen få dyka ner i diverse skolböcker för att inte tappa styrfarten fullständigt.

Far-är-rar har i alla fall fått upp ångan och gör en insats för julens papper, kartonger, reklamblad och alla annan brännbar skit som lyckats samlas under det gångna året.
Dags för den årliga storstädningsbrasan.

Jag ska nog vilket år som helst masa mig uppför trappan och pytsa ut ren tvätt i rätt lådor och skåp.
Eller kanske inte..?

Funkar rätt bra att klia sig i naveln och spela spel med de minsta två också.

lördag 1 januari 2011

1/1 -11

Nyåret är vederbörligt infirat med bubbel, supé, vitt, tomtebloss istället för raketer, övertrötta barn som stupade runt niotiden och som final - en kraftig blåst som gav oss strömavbrott några timmar under natten, med start strax efter midnatt.
Fram till nu har internet inte riktigt velat vara med och leka och det är ju bra.

Alla små-vilda-glada är numera superhjältar med hemklippta ögonmasker, allt efter inspiration från en julklappsbok om just superhjältar!
Vi har ätit gott, läst en del, kollat film och mest harvat runt inne, precis som det ska vara en nyårsdag.

Och nej, jag har inte avgett några löften om ett nytt och bättre liv kommande år.
Jag duger rätt bra som det är!

God fortsättning, gott folk och titta gärna in och gratta Gafflan idag som fyller år.
Något som även Mimmis Mammalivs lille charmtroll till son också har den goda smaken att göra, på årets första dag!