Jag är alldeles på tok för mätt.
Lika livsfarligt det är att släppa iväg far-är-rar på mathandlingsexpedition, lika farligt är det att roa sig med matlagning a la chef de cuisine, timmar i sträck.
Men kul.
Och gott.
Den lilla modesta lördagslunch/middagen (ja, vi har inte vettiga mat- och sovtider här än), blev potatisgratäng, ungsbakad entrecote - öst med en sky av vitlökssmör, rödvin och vatten som därefter kokades ihop till en sås med en skvätt grädde.
Till detta en enkel tomat- och löksallad, toppad av olivolja smaksatt med provencalska örter!
Ghaaa, jag borde haft vett att inse att jeansen skulle sitta som ett korvskinn redan efter andra gången jag tog om!
För att inte tala om tredje gången...
Imorgon är risken stor att jag kommer vara lika eländigt mätt igen.
Oxfilé, pommes frites och bearnaisesås låter inte heller så trist.
Tur att det är vardag snart så vi återgår till mindre kaloririk föda...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahaha!
Gud så gott det låter. Vi ska äta en Jansson. Det blev aldrig någon gjord till jul så det passar idag. Till det dricker vi upp de sista julölen. Det smakar inte heller alltför äckligt.....:-)
Låter jättegott, helt i min smak. Själv gjorde jag en potatisgratäng (mycket grädde) med gul och vit lök. När den nästan är färdig sätter jag ugnen på 250 grader och lägger på några skivor oxfilé, snabbt, enkelt och otroligt gott!
Jodå, lite rött blev det till också!
/Småländskan
Rebecka; rubriken - antar jag...
Cicki; Jag missade Janssons i år också, maken hann äta upp den innan jag kom fram till den efter all sill jag vräkte i mig.
Småländskan; Smart drag att samköra maten så där, gör jag rätt ofta också.
Skicka en kommentar