söndag 21 oktober 2018

100 år senare...

Nja, kanske inte riktigt ett sekel senare - men det känns nästan så.
Jag är numera en av de ’äldsta lärarna’ ( såväl anställda i år räknat som till ålder) på min favoritarbetsplats ’ever’.
Vi är fortfarande en stor familj.
Till och med barnbarns-begåvad numera.

Storadottern, hon som bloggade, skrev böcker, pluggade på annan ort, härjade runt som om tiden-aldrig-tog-slut’, fann även hon  HAN!
Nu har de tvillingbebisar och jag blev uråldrig.

Mormor!
Herregud?!

Storsonen har hälsan.
Lever samboliv på västkusten och pluggar vidare på ’masterutbildningen’..
De yngre förmågorna är mest galna!
På riktigt - G.A.L.N.A.

Minstingen är numera en fullfjädrad huligan!
Yngsta dottern en tonnis!
Destruktor-sonen/ aka Pysselkungen, är en ligist!
Sheriffen - en bilmeckardräng.

Själv är jag en luttrad språklärare på 80% - sägs det..?!
Eller kanske en alldeles vanlig tant som på riktigt älskar sitt liv?

Puss från en mångmamma som aldrig ger upp! ❤️