lördag 7 maj 2011

Texter från själen

Är ni nyfikna på mina tävlingsbidrag?
Även om ni inte är det, tänker jag publicera de ändå, till allmän beskådan och bedömning!
Visserligen med viss vånda men sådant bör man nog sätta sig över, som professionell "ljugare"/skribent!?
Och just professionell - det var ju det jag tänkte bli när jag blir stor...
Håll till godo!

På gränsen

Mittemellan.
Just på gränsen mellan dröm och vaka.
Precis där befann hon sig.
I det trolska drömland där skillnaderna mellan medvetenhet och omedvetenhet möter varandra.
Något störde, trängde sig på, pockade på uppmärksamhet.
Sakta började ögonlocken fladdra, näsborrarna vidgas och den nya dagens dofter och ljus träffade henne med ett löfte om ännu en underbar dag tillsammans.
Sakta förnam hon den välbekanta känslan av att vilja stanna kvar i dvalan och ändå gå vidare, in i det vakna tillståndet.
Långsamt öppnade hon ena ögat, så det andra.
Känslan av sömnens lojhet satt kvar i hennes kropp men dagen pockade på.


Den gamle

Det sista han mindes var hur sträv mattans lugg var mot kinden.
Precis innan han föll hade han haft många fler tankar innombords, hur han skulle hämta mer att dricka ur kylen, att det var synd att han inte lärt sig hur Play-tv fungerade så han kunde pausa, att det var länge sedan han hörde av barnen, att han frös.
Allt det där var spårlöst borta några futtiga minuter senare.

Poliserna som hittade honom, dolde sina näsor i armvecken, kände mest avsmak inför den gamle mannen som uppenbarligen hade för mycket tid och antagligen för lite kontakt med sin omgivning.

12 kommentarer:

Cicki sa...

Du, "Den gamle" nästan nockade mig. Så vacker och sorglig så det gör ont. Kan det ha varit så det var?

Ezter sa...

Fina :)
Håller tummarna!

Viktkamp sa...

du är en duktig skribent!

Katarina sa...

Magnifikt!! :-)

Den där Stormen och hennes paraply.. sa...

Den gamle.
Vackert. Vackert och sorgligt. Fan vad bra!

Småländskan sa...

Så klart vi är nyfikna! Än så länge skriver du precis lika bra, kanske ännu bättre, som jag förväntat mig *L*. Jaja, vi har stora krav på dig mångis! Å andra sidan vet vi här att du uppfyller dem alla. Skriv på och lycka till!
Kram

Rebecka sa...

Aj.

Milla sa...

Den första, Mittemellan.
Förde mig till min barndoms somrar, ut till en dimmig, daggig sommaräng där dagen just gryr och där naturen vaknar till liv. En sommaräng där min forfars gamla Nordsvensk stod...Vackert för mig.

Den Gamle.
Den får mig att smärtsamt fundera på om det sista min pappa kände var mattans sträva lugg. Han var så ung att han åtminstone inte hann att fundera på om hur ensam han var och kanske var det den där tvättiden tillsammans med mig eller den kommande jakten med sonen eller att äldsta dottern just var på väg över. Kanske han inte hann att tänka alls innan ljuset släcktes.

Vackra ord som berör...Jag tror att du berör flera med dina ord och med det väcker helt andra minnen och tolkningar än mina:)
Kram

Sus sa...

Ja, och stor kommer du att bli!
Härliga texter!
texter som berör och väcker!
Mig i alla fall och säkert många fler!
Fortsätt!

Mångmamma sa...

Nu blir jag både rörd och stolt.
Det är underbart att kunna beröra med ord, även om sorgliga minnen tittar fram hos läsaren.
Tack.

razaha sa...

Snyggt skrivet.
Jag välkomnar dig om igen till www.skrivpuff.blogspot.com där vi skriver en liten text varje dag och kommenterar varandra.
Kul och mycket lärorikt.
Kram

Märta sa...

Så otroligt gripande och vackert! "Den gamle" gav mig klump i magen och ett löfte till mig själv att ringa gamla pappa v a r j e dag hädanefter. Han är pensionerad polis och har många gånger varit den som dolt näsan i armvecket.. Hu!
Stort!