Jag hann både fika med Freundin och åka hem en sväng, innan det var barnupplockardags.
Ändå känner jag ett starkt behov av ensamhet.
En självönskad ensamhet jag inte kan få riktigt nog av just nu.
Hela tiden är det någon eller några som vill mig något, eller ha något av mig.
Jag har visserligen satt mig i den här situationen helt frivilligt och 11 gånger av 10 älskar jag det.
Just nu bara...
En egen liten stuga, en öppen spis, inga tider att passa, inga människor som skulle ha tillträde till min tid.
Ett stormpiskat hav utanför fönstret med små förkrympta enar som förtvivlat klamrar sig fast vid det magra underlaget.
Sjöfåglar som skriar och störtdyker mot vågorna.
En fyr som blinkar på avstånd.
Jag, havet och ensamheten.
En trave med böcker, sprakande brasa i spisen, ett gott rödvin och min dator, det skulle vara allt jag behövde.
...Och där gick gong-gongen igen och det är dags att fundera på mat, tvätt, läxor, klämda fingrar, behov av plåster, hjälp på toaletten och taxiturer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vilken plats för lugn o ro.
*Väskan kändes verkligen som en lite guldkant i tillvaron just nu. Jag köper sällan sådant till mig själv.
Må så gott!
Kan det vara så att Mångmamma borde lära sig säga nej till somligt som inte är absolut nödvändigt?
Tänk, just vad jag drömmer om också! Kanske inte just idag, men andra intensiva dagar. En vindpinad liten omålad stuga längst ut på en lika vindpinad kobbe. Som den i Lena Anderssons bok om Storm-Stina.. Det vore något det. Utan mobiltäckning.
Kram
Milla, Eva och Karin; Tror att alla kan känna sig i behov av total avskildhet mellan varven.
Just nu har det varit lite extra intensivt ett tag!
Karin; Den boken minns jag inte att jag läst, måste genast leta upp på bibblan! Tack för tipset!
Påminner bara om vad jag en gång skrev till dig. Du vet det där med egen-tid...
Må gått mångis och en stor kram.
Småländskan; Tänkte faktiskt på dig - och det - när jag drabbades av ensamhetslängtan som värst på eftermiddagen!
Hoppas din söndag var fin!? :)
Jadå, min söndag var jättefin på alla sätt och vis. Ett andningshål efter tuffa jobbdagar blev det. Men du, tänk inte bara på det jag skrev, gör nånting åt det! Jag vet att det är enkelt att säga och jag vet att det är svårt att utföra. Men visst finns det en liten, liten stund av ensamhet att få även för dig? Ja det finns det! Jag bestämmer det här och NU!!!
Så... vill jag "se"(få mig berättat) resultatet senare, tack!
Småländskan; *ler stort* Ska bli, mam! :)
Jag vägrar ha dåligt samvete för att jag vill vara ensam ibland. Det vill nog alla och jag tycker oavsett antal barn i skaran har man lika stor rätt till sådana stunder. Njut så ofta det går, det förtjänar du!!
Tycker ofta det kommer antydningar om att man valt själv om man råkar nämna att man vill ha solotid :-)
Smart med garderobslampan förresten!
När det var som jobbigast i mitt liv, hade jag en dröm. Den handlade om att jag hade en egen lägenhet. En liten etta. Den dominerande möbeln var min säng, bred och stor och bara för mig. I den lägenheten hade jag min symaskin, massor med böcker och musik och en TV. Jag hade en telefon med enbart en utgående linje. Ingen skulle kunna nå mig, men jag skulle kunna ringa ut om jag hade det behovet. Det var så verkligt för mig att jag rymde dit mentalt varje kväll när jag la mig.
Skicka en kommentar