Jag har aldrig utgett mig för att ha ett normalt sätt att se på det här med barn och djur.
Att det ska vara ett lagom stort antal, eller att de ska vara bakom hagar, stängsel eller i burar.
Tur att jag är gift med en något mer förstående man än jag kanske hade kunnat förvänta mig?
Imorse när jag tittade ut genom köksfönstret, kunde jag bara krasst konstatera att Pappa Kanin tröttnat på sin gräsrotsöken och tagit klivet ut ur sin hage.
Jahaja.
Det går väl bra, så länge inte Mickel Räv kommer.
Gräsytorna som de små-vilda-glada tumlar på, räcker gott och väl till för även lösdrivande enstaka kaniner och lamm.
För övrigt tror lammet fortfarande att det är en hund.
Ligger gärna på trappan och bevakar varje steg jag tar så alltså får "berget komma till Mohammed".
Jag sitter på veranda och skriver, bara för sällskaps skull!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vi (sonen) hade en gång en "Nin", ja han hette så den där kaninen. Han hade världens finaste bur med både ute- och innerum, t.o.m. en altandel. Nästan som ett helt slott alltså! Där skulle Ninen rumstrera mest hela dagarna när vi var på jobbet. En tidig kväll fanns inte Ninen i sin bur. Spår efter "nåt/nån" som grävt där vid buren... och det visade sig att det var den stora, stygga mården som vi visste fanns där i ölandsbyn. Tårar och allt från sonen, Ninen var hans kompis (förutom då buren skulle städas och mat plockas). Ny Nin införskaffades,men den blev aldrig densamma som nr. 1. Den övertogs av en liten tjej som var överlycklig att få hela vinter- och sommarkaninbostaden på köpet.
(Mården i sin tur såg till att många av våra ekorrar, fasaner och annat vilt decimerades. Men till slut fick vi tag på den! Riktigt otäck var den, farlig, inte att leka med direkt).
Kram
Jag är helt övertygad om att någonstans i världen har vi minst en tvillingsjäl. Det är väl skönt att du mötte din. Jag lyckades också hitta min så småningom.
Tolkar det som att Pappa Kanin gått vidare till kaninernas sälla jaktmarker där gräset alltid är grönare och saftigare.
Åh vad mysigt, jag vill med ha en massa lösdrivande djur ute på landet. Barnen har jag ju redan, en hel hög. Ha en fin kväll!!
Småländskan; Mårdar har jag bara sett på avstånd - och på Skansen! Otäcka små krabater!
Cicki; jag var nog lite otydlig, Pappa Kanin satt mitt i "spenaten" och mådde hur bra som helst, det var därför jag såg honom, hans bur/hage ligger på fel sida om huset annars.
Efter några timmars bilåkande, skrivande och kaffepimplande tog jag tag i att dra om hagens sträckning, fångade in honom och återbördade honom till sitt lilla "fängelse".
Om det inte var för den rikliga tillgången på räv i krokarna, skulle jag helst se att han sprang helt fritt - som Ärtan gör dagtid!
Barnens Hjältar; Det är rätt pittoreskt faktiskt! :) Ha det skönt själv med din stora härliga familj!
Så skönt. Uppätna kaniner är inte kul.
Cicki; Nej, tyvärr är det nog det öde sonen gått till mötes!?
Han har saknats i ett par månader nu.
Lika illa var det på vår förra gård, ett evigt svinn bland de lösdrivande fyrbeningarna med svansstump.
Trots allt, så ser det ut på landet!
Du vet ju lite hur jag har det med lösdrivande djur.. För några år sedan hade vi två lammungar, två små flickor, som ALLTID tog sig ur hagen. Vi bättrade på stängsel och grindar men alltid hittade de ett nytt ställe att ta sig ur på. Detta fortsatte även då de växte och blev till stora tackor. En daglig sväng ut på åkern och det bästa av allt; en sväng in i trädgården för att smaka på allt det mumsiga som trädgårdslandet erbjöd. Och hade de riktigt tur så hittade de någon boll - för dessa två flickor tyckte fotboll var riktigt kul! Det fina i kardemumman var att de mycket väl visste att de befann sig på fel sida, jag behövde bara visa mig så var de som två kvicka mårdar under stängslet till rätt sida igen!
Karin; Charmiga små damer. Undrar just varför man brukar anklaga får för att vara korkade?
Skicka en kommentar