tisdag 3 maj 2011

Ska det vara så svårt?

Ikväll var jag så erbarmligt trött på allt vad barn hette, så far-är-rars insats kommer att gå till världshistorien som ett av alla orättvist glömda räddningsuppdrag.
Vem som var mest i behov av räddning kan vi låta vara osagt...

Fyra små minihuliganer fick sina tänder svabbade, pyjamasbyte och sagoläsningen tag han också hand om.
Jag åkte på kaffehandlarexpedition och lammvallning.
Alltså, först köptes kaffe och vid hemkomsten fick Ulf-Artur aka Ärtan Lambert, hoppa och skutta runt, före nattningen i växthuset.

Givetvis hann jag inte mer än slå mig till ro med datorn i knät, innan fröken Majblomma kom travandes.
Det är verkligen inte lätt att få några timmars sammanhängande lugn och ro i detta hus, inte ens nattetid!

Jag hyser enbart en from förhoppning om att samtliga små står i givakt imorgon så min efterlängtade och välbehövliga skrivtid finns tillgänglig för mig!

Nu ska jag krypa tätt intill dottern och sova sju kvart i timmen - minst!

3 kommentarer:

Ezter sa...

Hoppas dagen idag blir bättre!

regnnatt sa...

Jag ler när jag läser. Först och främst för att du verkar vara en stark kvinna men även igenkännande :) Dock ligger jag före dig, småbarnsåren avklarade med råge, endast fyra små som mest i huset (ok + extra barn då och då;)). Vad jag ville säga mest var att jag plötsligt påmindes om Marit Pålssons 'Natten är min egen', hur hon berättade om sina nattliga tänkar- och andra stunder med sig själv, hur hon orkade dagar med barn, fosterbarn, lamm etc, etc. Den boken gav mig sådan kraft just då och jag klistrade upp en lapp på köksdörren med orden 'Natten är min egen'. Alla som såg den undrade, inte minst mannen första gången ;), jag förklarade ytterst vagt, men fick mina nätter, vid köksbordet med ett stearinljus, böcker, garn eller vad som fanns till hands. Och jag mådde underbart :)
(Jag vågar inte läsa om boken, rädd att bli besviken idag.)

Önskar dig en härlig dag nu!

Ting o Tankar sa...

Godmorgon!
Hihihi... "Sova sju kvart i timmen"
Du är rolig! Har inte hört det uttrycket sedan jag var barn. =)
Kram på dig!