Ibland vet jag faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta?
Sheriffen kom hem från skolan härom veckan och hade fått ett nytt skällsord/öknamn efter sig!
Stekaren!
De som känner mig, vet att jag hyser ett visst förakt för Stureplansbrats.
Att jag visserligen hängt i de kvarteren en del själv - men för mer än två decennium sedan!
Att bara tanken på hysteriskt flashande med pengar är mig fullständigt främmande.
Tyvärr har det här en baksida.
Jag drabbas av ett visst mått av förakt för vissa inskränkta och inavlade lantisar!
Om vi nu ska vända på stekar-steken!
fredag 7 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Detta att ständigt hitta på olika skällsord för varandra gör mig konfunderad. Jag antar att Sheriffens klasskamrater egentligen inte har en aning om vad en "stekare" är. De bara vet att det är ett ord med negativ klang.
Det är som när man skriker "bög", "lebba", "mongo", "CP" och så vidare. Allt för att såra. Det tragiska är att det är inte bara i Sheriffens ålder man använder dessa ord urskiljningslöst. Det fortsätter upp i högre skolstadier, ibland ända upp i gymnasieåren.
Och det retar gallfebern på mig. Varför ska det vara så svårt att få barn att vara någorlunda hövliga mot varandra? Varför ska man behöva kasta öknamn efter varandra? När man inte ens fattar vad orden betyder!
Det är knappt jag vet vad stekare är?
Jag är på sådär humör idag, min lille femåring hällde vatten över laptopen för skoj skull.
Skicka en kommentar