Storsonen är hemhämtad.
För sista gången ska han få sova i sitt gamla rum, trots att Pysselkungen redan installerat sig där.
För sin storebrors skull, har lillebror kravlat in i barnkammaren inatt.
Storsonen sitter vid matbordet, äter och sprättar upp samlad post, briefar om försäkringar, uppkopplingshastigheter, kvadratmetrar och husgerådsinköp.
Vuxenpoängen bara susar runt taklampan!
Jag blir alldeles matt av samtalen, det märks att jag levt utan kvällspladdriga tonåringar i hemmet en sommar!
Jag var inte så vuxlig som 19-åring!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Livet förändras...
Jag ser inte fram emot den där dagen. Inbillar mig att man växer i situationen , och bara plötsligt ÄR vuxen. Minns att jag själv var begeistrad över att flytta medan mamma var lite mer däven.
Tack för ditt tjoande. Själv har jag nog inte riktigt fattat vad som händer.
Nu har jag lämpat av Zabine, och skall hem med två buspojkar som är sådär lagom förkyld.
Kram
Fastnade för en detalj i ditt inlägg... barnkammaren... vilket härligt ord ♥
Många känslor i omlopp när den första lilla ungen ska testa sina vingar. Men mysigt... :)
Fysiskt var så vuxlig eftersom jag flyttade hemifrån vid 17 men mentalt är ju en annan femma :P
Inte heller särskilt vuxlig... Kram
Oj, snart befinner jag mig nog i liknande situationer.
Både spännande och lite skrämmande :)
Kram
Skicka en kommentar