Som alltid på tisdagarna (så länge vi inte är sjuka, peppar, peppar), har jag en ängels tålamod med mina små.
Visserligen började morgonen med ett regelrätt råkurr om något snöre som sades tillhöra Pysselkungen - vilket Sheriffen inte ville medge?
Ändå är tisdagar fantastiska dagar.
Frukost, avstjälpning i skolan för tre av barnen, hopp-och-lek i kyrkan med Bam-Bam - och alltid numera - lunch hos "pastaMia".
Lilla L med mor och bror tog med sig Bam-Bam hem till sig för en stunds lek under tidiga eftermiddagen och jag befann mig i en ytterst lyxig och ovanlig situation - jag och "pastaMia" kunde ostört prata i mun på varandra under en timme!
Med vissa människor funkar den där osynliga men likväl kännbara personkemin omedelbart!
Det som är frapperande är min känsla att med hull och hår vilja gå in i symbios med den jag känner att kemin stämmer med, varje gång!
Nu händer det inte alltför ofta att jag vill "äta upp" mina vänner men med vissa är det lika illa som med min känsla inför vissa färgkombinationer.
Ni vet, limegrönt med turkost eller illrosa med klarrött, är sådana färgkombinationer jag helst vill ha näranära.
Helst kunna sluka.
Samma känsla kan jag få för vissa personer, kalla det för förälskelse om ni så vill?
För med handen på hjärtat - hur trist hetero jag än råkar vara - är det ändå människan bakom skalet jag blir fascinerad av.
Oavsett yttre könstillhörighet och samhällsklass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag känner igen den där formen av "kärlek". Det händer inte ofta... men när det händer...
Kramen ♥
Känner också igen det där. Man möter en tvilingsjäl och behöver inte säga mycket för att förstå varandra.
En av mina tvillingsjälar är en lite äldre man(nåja över femtio ialla fall) och vi hade den där magiska känslan. Det var faktiskt ren och skär åtrå med. Jag hade precis träffat min nuvarande och avstyrde det hela efter att ha tillbringat massor av tid i skog och mark med denna underbara karl som var så äckligt lik mig i allt utom en enda liten superviktig detalj. Han tyckte det var okej med otrohet, inte jag.
Idag kan jag möta honom, men faller som en fura varje gång vi börjar prata. Det är som att sitta framför sin spegelbild.
Apropå fantasifulla barn, så är jag lika noga som dig med att de skall roa sig själva i skog och mark. Tv-spel? Javisst, men bara ibland.
Ha det
Kram
Du har så rätt och jag känner så väl igen denna känsla som du så fint sätter på pränt! Härligt och livsbejakande! Kram
Sv: Ang. Stövlar.
Essi var först men eftersom hon bor på Åland tycker jag att just den frakten blir lite för dyr.
Fru Hansson var intresserad. Jag har mailat henne då jag står för kostnaden som blir vid frakten. Det är inga problem. Vill hon inte ha dom går dom till dig och din Pysselkung. Fraktfritt så klart.
Kram
Kärlek är ju så mycket mer än den romantiska varianten. Ibland klickar atomerna sådär skönt när man stöter på en människa och man blir helsåld! Härligt när det sker! *kram*
Skicka en kommentar