Älgfärsbiffar med smörstekta kantareller till dagens lunch var inte fy skam.
Inte heller resten av dagens strålande solsken som lockade ut de små till sitt senaste kojbygge uppe i skogen.
Samtliga små var i trängande behov av en storsanering och jag fick till och med chansen att sätta saxen i Sheriffens och Bam-Bams kalufser.
Nu har de både ledsyn och ser hyggligt presentabla ut!
Den där stora sjuklingen som ynkat sig hela veckan, fick snällt följa med till stan igår och vara ansvarig för plånbokens kontinuerliga dränering och inatt runt fyrahugget ska han stå i givakt för att ta sig en rejäl bit söderut i Europa.
Nu kan han inte vara sjuk längre.
Panikaffärsresor med kort varsel har gjort att han missat informera mig om hur resten av veckan ser ut och jag kan inte påstå att jag avundas honom ett enda dyft!
Måndag till tisdag - Schweiz.
Onsdag till torsdag - Linköping.
Och så är det ju bra om han hinner förflytta sig mellan orterna också!
Nä, det känns som ett lugnt och behagligt liv att bara ha huvudansvaret för hem och gård, ställt i relation till tokkorta nätter och intensiva mötesdagar!
Själv ska jag hålla tummarna för att Bam-Bam inte blir förkyld - vilket jag misstänker starkt efter kvällens nattning, när han helt oprovocerat började låta täppt!
Kunde ju vara skönt om vardagen bara rullade på, för ovanlighetens skull!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Min make flyr till Gent i veckan, de jobbar sägs det ;-)
Själv har jag bara lite läkarbesök och en föreläsning inbokat. Missade att den var för 400 pers när jag tackade ja men ju more the merrier :-)
Ja, jag älskar verkligen de där burkarna, vet inte vad det är men fint som snus är det :-)
Barnens..; Alltid en kick att tala inför folk - eller hur? :)
Burkar kan aldrig bli för många, sa "pyttsandets mästares dotter".
Min far hade en förmåga att alltid skyffla runt saker i andra burkar än de ursprungliga! :)
Skicka en kommentar