tisdag 30 april 2013

Grattis storsonen

Valborg - snålblåst, gråmulet, ytterst modesta temperaturer och då och då ett irriterande duggregn.
Precis som det ska vara.
Några bara ben och sommarlätta skor är inte att tänka på, varma jackan känns betydligt mer lockande.

Då är det mer upplyftande att inse att storsonen uppnått den aktningsvärda åldern av 21 idag!
Tänk så tiden gått sedan jag blev tvåbarnsmamma.

måndag 29 april 2013

Knepigheter

Det finns många ting och företeelser som förbryllar mig!

Det självklara i att hånfullt bespotta tonårstjejers idoliserande av popsnören till artister - men inte förlöjliga dito killar för deras arenabrölande under sportevenemang?

Att det ens debatteras om huruvida rosa är en tjejfärg eller ej, allra helst som jag aldrig hittat minsta lilla snippa i färgen?

Eller att killar anses enbart kunna ha kort hår och inte långt?

För att inte tala om det högst normala i att av fem par strumpor som stoppas in i tvättmaskinen, kommer bara tre-och-ett-halvt par ut?

Eller ekvationen; ett kilo foder in i ena ändan ev en häst och ca tio kilo gödsel ut ur den andra ändan?

Men av alla de företeelser som förbryllar mig mest, måste ändå sambandet mellan vad jag tror att jag läser - och vad det verkligen står i texten vara!
Här till exempel; Jag läste precis som det står i rubriken men fick ingen klocka att ringa med sitt avvikelselarm.
Jag kunde uppenbarligen inte tolka de första raderna på ett adekvat sätt.
Jag missade till och med det paradoxala i "ägg" och "pappa".

Betyder det att jag är osedvanligt vidsynt eller bara extremt ignorant när jag läser rubriker och ingresser?

Förbryllande i vilket fall som helst - och då menar jag enbart att jag tydligen inte kan läsa innantill!



Roadtrip to childhood

Jag har trampat på barndomens stigar i helgen.
En liten nätt tur och retur till ursprungets stad tillsammans med nästan hela familjen.
Efter skoldagens slut i fredags, plockades samtliga små-vilda-glada upp och packades in i bilarna för transport till Lidingö.

Mellankusinen fyllde år samma dag och mormor stod för övernattningen i "borgen".
Större delen av mångmammaklanen samlades till gemensam lördagsfrukost på hotellet innan vi tog ett ärevarv - eller sju - i föräldrahemmet, pulkabackan och besåg allmänningen där vi barn i grannskapet på 70-talet slogs om tallarna för att hävda vår rätt till kojan vi just byggt.

Efter ett intensivt dygn, vände vi hemåt mot Smålandsskogarna igen och gårdagen tillbringade jag i sällskap av gamla brev, dagböcker, foton och sedan länge bortglömda klippdockor och bokmärkesalbum.
Nostalgi på hög nivå.

Ett litet lustmord begick jag också - några almanackor med pinsamma anteckningar fick raskt åka i eldtunnan, utan att jag mer än skummat lite snabbt.
Inte för att jag skäms ohyggligt för vem jag var som tonåring utan av den enkla anledningen att vissa saker ska bara minnas genom ett filter - inte återuppväckas!

Några riktigt roliga och speciella saker upptäckte jag.
Det ena var mina första (?) tidningsalster, egenproducerade och omsorgsfullt hopfogade tidningar om hästar.
Det andra, min lätt förträngda vurm för allt som rörde ABBA.
Att jag hade klippdockor i form av medlemmarna i popgruppen, det kom jag ihåg men att jag lagt ner eoner av tid på att rita massvis med kläder till samtliga - det kom jag inte ihåg.
Eller att jag även där lagt ner timmar på att samla urklipp om gruppen och klistra in i ett skrivhäfte.

Egentligen är det riktigt kul att gå tillbaka några decennier och se hur lik jag är mig, än idag.
Jag vurmar kanske inte direkt för ABBA men klädroad är jag fortfarande - om jag får skapa kläderna själv!
Tidningskarriären har jag inte släppt helt heller och hästar har jag också i mitt liv!

Mest anmärkningsvärt i sammanhanget var kanske dock att jag hittade en dagbok från mellanstadietiden, där det fanns bockar i kanten.
Med två lärare som föräldrar var kanske annat inte att vänta?
Å andra sidan är det rätt sällan jag stavar fel numera!



fredag 26 april 2013

Sara Houdini*

Det märks tydligt att det blivit vår!
Den lilla rymningsbenägna fyrbeningen har tagit för vana att trava rätt igenom stängslet för att söka saftigare nejder.
Relativt resultatlöst, än så länge!
Visserligen har det börjat spira lite bland fjolårsgräset men merparten är ännu brungrått och visset!

Ändå är hon ständigt på fel sida "snöret".

Nu har jag för sjuttioelfte gången denna vecka kollat av att det finns ström i trådarna, att inga uppenbara hål rätt ut i spenaten existerar och för säkerhets skull, även dragit lite extratrådar i lägre höjd för att hon inte ska smita så förbålt!

Spännande att se var hon befinner sig imorgon?

Och ni - trevlig helg!

*Dagens extrakunskap: Harry Houdini

onsdag 24 april 2013

Orientering i kartdjungeln

Sheriffen och jag har bråkat med kartan över Europa idag!
Inte ett dugg kul!
Med mina strängt begränsade geografiska kunskaper - (hittar alltid fram men vet sällan var jag är) - är det hopplöst att ha mig som sparringpartner när länderna ska matas in.

Dessutom har vissa områden hunnit byta namn på ett radikalt sätt sen min tid i skolbänken.
Sovjetunionen finns inte längre, Jugoslavien är splittrat i massor av små nya länder, Tjeckoslovakien producerar nog inte besynnerliga svartvita eller skrämmande tecknade barnprogram längre, eftersom det landet är delat och inte ens Nederländerna får heta Holland längre.
Av någon mysko anledning tycks Belgien dessutom ha bytt plats med nyss nämnda Nederländerna också, av min minnesbild att döma?

Är det konstigt att jag fortfarande tycker att det vore enklare att lära sig slå upp en kartbok om man vill veta var man är?
Eller kanske "ringa en vän" om man inte hittar!

Samtidigt är jag fena på att komma på en hiskelig massa annat strunt om de olika delarna av Europa.
Sådant jag tycker är mycket roligare, till exempel att Frans Ferdinand sköts i Sarajevo 1914 och vad det gav upphov till, att "de di har, de har di i Lissabon" samt det intressanta fenomenet att grodlår och sniglar anses vara en delikatess i Solkungens land.
Eller kanske vem Solkungen var.
För att inte tala om annan viktig information såsom vilken förgrening av språkstammen de olika ländernas tungomål härstammar ifrån.
Kanske lite adekvat historik kring Schweiz fyra olika officiella språk - tyska, franska, italienska och rätoromanska?
Eller kuriositeter som att min far behärskade flamländska?

För övrigt är jag inte med på att Montenegro inte ens är utpekat på Sheriffens blindkartan?
Inte för att jag hyser varmare känslor för just Montenegro men för att det är så komplett meningslöst att lära sig var de olika ländernas gränser går, om det ändå är fel!

Behöver jag säga att jag ogillar blindkartor?
Speciellt blindkartor av länders gränser som ändå inte kommer att finnas kvar om 30-40 år!
Dessutom har jag med framgång förträngt i stort sett samtliga europeiska floders såväl namn som placering sen min tid i skolan.

Historia är så himlans mycket roligare och i mitt tycke viktigare att banka in i ungarnas huvuden.
Referensramar mina vänner, referensramar så att nästa generation har koll på varifrån de kommer och vilka misstag de inte ska upprepa, det är vad historia är för mig!
Och mycket skojigare.

Huvudbry

En superdunderskvallergrej drullade ner i knät på mig för någon timme sen och genast börjar jag fundera på det här med var gränsen för skvaller, förtal och ärekränkning går?

Egentligen är ju allt som inte är självupplevt, skvaller.
Eller åtminstone andrahandsuppgifter och färgat av ursprungsbetraktarens ögon.
Och vari ligger skillnaden mellan skvaller och information?

Är det så enkelt att skvaller alltid är illasinnat förtal medan vidarebefordrad information är just - information? 
Och var landar svensk journalistik i denna fråga?
Eller för den delen, svenskt rättsväsende?

Om ni löser det dilemmat åt mig, går jag och sköter om djurutfodringar, blomplanteringar, barnhämtning, läxläsning och tvättservice här på gården så länge!

tisdag 23 april 2013

Händerna på täcket, sexualpaniken slår till!

Det är något absurt galet med vår tid!
Å ena sidan matas vi med riktigt sliskiga, så kallade, dokusåpor såsom "Paradise Hotel" där deltagarna mer än gärna guppar runt under än det ena täcket, än det andra.
Fylla, förnedring och sex säljer, det vet vi alla!

Å andra sidan verkar prydhetens-, lättkränkthetens- och nymoralismens väktare vädra morgonluft.
Hur ska jag annars kunna försöka begripa dagens mediablänkare om mannen i Växjö som travade runt i sitt hem, spritt språngande naken, samtidigt som han pratade i telefon?
Observera; I sitt eget hem!

Eller det faktum att en förbipasserande (granne?) kvinna tar med sig sin make och filmar händelsen, för att sen polisanmäla mannen?!
Eller att åklagaren väcker åtal för "sexuellt ofredande"?!

En stilla undran bara, så här i jämställdhetens tidevarv, hade en naken kvinna som pratat i telefon i sin villa, blivit anmäld för sexuellt ofredande?

Eller hade personen som filmat henne kanske blivit åtalad för detsamma?
  

måndag 22 april 2013

Men vi har haft det bra...

Det bästa med att vara en ignorant person som blankt struntar i att ha koll på omvärldens elände - läs; Bostonbombare, ryska stridsplan och dykolyckor med dödlig utgång - är att det finns mycket tid för familjehäng.

Det sämsta är att när jag väl skummar ikapp i nyhetsflödet, drabbas jag av någon form av blaséartad "jaha-ja-känsla"!
Det är inte bara summan av lasterna som är konstant, utan även eländesfaktorn!

Fast jag och familjen har haft en toppenhelg med födelsedagsfirande, cykelinköp, vårrusiga barn som galopperat omkring och växthusfix.
Bland annat!

fredag 19 april 2013

Grattis Sheriffen

Sheriffen har rasslat in i en period av mjuka-kläder-stil.
Munkjackan och joggingbyxorna får med våld slitas av sonen för att kunna ta ett varv i tvättmaskinen emellanåt.
Garderoben går i grått och svart.

Idag toppades utstyrseln med vit skjorta!?

Fyller man år så gör man.


torsdag 18 april 2013

Lite mellan varven sådär...

Ok, en snabbis bara;
Jag hinner inte riktigt med er just nu men ja tack - veckan har hittills varit strålande bra och social!
Lunchdate med svärdottern blev precis så trevlig som jag hoppats på, stöldgodset lämnades in på mathaket, dagens frukost på bortaplan välbehövlig för att hinna prata ikapp med värdinnan om allt och inget och imorgon vankas det 12-årskalas!

Min lille Sheriff ska firas och dessförinnan bör jag ha stökat av lite matinhandling, krönikeskrivande och sedvanligt sanerande av boningen.

Ses senare!

tisdag 16 april 2013

Petticoats

Det går alldeles utmärkt att snöa in på en sak i taget.
Eller kanske mer eller mindre märkliga företeelser var och varannan kväll.

Igår surfade jag runt på spetstyger, ikväll på underkjolar i tyll.
Troligtvis sätter jag saxen i någon gammal gardin eller så imorgon.

Eftersom jag verkar ha kommit på att jag lider av en akut underkjolsbrist, menar jag!


måndag 15 april 2013

Möten och ofrivillig stöld

Det här med att nätverka - det är trevligt!
Idag samlades en skara kvinnor, i vitt skilda åldrar med helt olika intresseområden, för en informell lunch i stan.
Vissa av oss har hängt ihop på nätet, eller i verkliga livet, ett bra tag - andra var nya bekantskaper.
Det gemensamma vi hade var kreativiteten och det egna företagandet.

En himla lyckad tillställning som gav upphov till nya möten och vänner, ännu en drös idéer samt en önskan om att träffas med viss regelbundenhet framöver.
  
Nu undrar jag bara vems orangebatikade sjal jag ofrivilligt stal med mig, i tron att den tillhörde en av mina IRL-vänner eller hennes mamma?
Eftersom det vankas ännu en lunchdate i veckan, denna gång med svärdottern, får jag väl lura med mig henne till dagens mathak för att återbörda tygtrasan, om det nu skulle vara någon annan stackars gäst som glömt den!

lördag 13 april 2013

1900..

...är både ett årtal när jag ännu inte var påtänkt - men även numret på detta inlägg.
Visst finns det massor med bloggare som sprutar ur sig bild- och textmassor på ett helt annat sätt än vad jag gör men det är faktiskt lite häftigt att jag tyckt mig kunna plita ihop en och annan, mer eller mindre läsvärd rad och dessutom kastat ut dessa i cyberrymden under de gångna åren.

Apropå det här med årtalet 1900 - så har jag av någon mysko anledning fastnat för ett och annat klädesplagg, inspirerat från denna tidsera.
Den här till exempel:




TEMPLE OF LOVE – Gothic Victorian Jacket
 TEMPLE OF LOVE – Gothic Victorian Jacket

 Måste tillstå att den "råkade" hitta hem till min garderob tidigare i veckan.
En oerhört praktisk vårjacka - n´est-ce pas?

Speciellt med tanke på antalet barn och djur som anser sig ha dräggelrätt på mig!


(Bilden är hederligt lånad från den engelska firma jag besvärade för att få hem det svarta sammetsunderverket: http://www.lovechildboudoir.com/)

Utmattningssyndrom

Fyra småtroll är nedstoppade i sina sängar.
Kan inte påminna mig att alla är så pass trötta att de självmant går och lägger sig före halv nio en lördagskväll?

Undrar om vi inte ska ha scout- och familjefrukostar i kyrkan varje lördag i fortsättningen?

Familjefrukost på byn

Hela veckan har gått i normaltempo, det vill säga högt!
Just därför var det med viss tveksamhet jag svingade benen över sängkanten i arla morgonstund för att frakta mig till Missionskyrkan och tillsammans med tre andra personer ladda fram frukost till lördagshungriga föräldrar och barn.
Scouterna skulle ut i skogen och få prova på att smida och innan dess var det gemensam frukost som gällde.

Nu räckte det med att få i sig första koppen kaffe så var jag i full gång igen och framdukandet gick som en dans när vi var några stycken som hjälptes åt.
Minstingen Stenkrossaren kom upplurvandes precis som jag var på väg ut genom dörren och jag har aldrig förr sett honom komma i kläderna så kvickt som idag - självklart ville han följa med mig och inte vänta på att far-är-rar och syskonen skulle komma till de dukade borden.

Eftersom Sheriffen smackade i sitt knä i asfalten på skolgården igår och har ett präktigt stort hål på både byxor och ben, valde han att hänga kvar med oss vuxna i kyrkan på pratfika, medan de tre yngre huliganerna glatt åkte ut på sot- och eldningsupptåg.
Årets nyfödda lamm hade visst också hälsats på.

En egenhändigt smidd fisk (Majblommans) och två utbankade krokar (Pysselkungens och Stenkrossarens) kom med hem från skogen.

Nu är far och dotter ute och hugger ved, två gossar hänger trötta på sina rum och den yngsta far runt och  terroriserar sin omgivning, utan förståelse för andras eventuella trötthet.
Själv har jag gömt mig i en vrå efter ha utfodrat familjen med hemtrillade köttbullar, dragit in lite ved och kastat mat på djuren!

Och här tänker jag fortsätta sitta en stund!







fredag 12 april 2013

Braskande rubriker

Jag är ingen förespråkare av dödsstraff.
Tvärtom - oftare är ett frihetsberövande mer effektivt - om det är hämndeffekten vi är ute efter.
Att råda över liv och död är inte människans uppgift, inte på det sättet som ett alltför stort antal av världens stater begagnar sig av.

Ändå kan jag inte uppröras eller rysa inombords över nyheten att en "svensk man dömts till döden i Malaysia", som det går att läsa om i dagens tidningar.
Kanske är jag för blasé, kanske jag inte kan relatera till det hemska i nyheten?
Eller är det så enkelt att jag inte kan tycka annat än att denne man - om han nu är skyldig till metaamfetaminsmuggling - får skylla sig själv om han är så korkad att han väljer att ta risken?
Utlänningar som smugglar i Sydostasien och åker dit, bör vara tillräckligt upplysta om riskerna med att hamna i fängelser med usel standard och den mindre ljusa framtidsutsikten som innehåller en eventuell dödsdom vid det här laget.
Ändå tar alltför många risken.

Jag har svårt att måla upp ett scenario där denne man skulle blivit lurad till att ta med en väska eller hotad till liv och lem om han inte smugglade!?
Att västerlänningar varnas för att lämna sitt bagage utan uppsikt eller ta med paket åt någon annan är ju ingen sensationell nyhet.
Att då resa med en dubbelbottnad resväska och torska i tullen med mer än sex kilo droger är bara korkat!

Självklart kommer jag aldrig jubla över barbariska straffsatser men jag kan inte förfasas, sorry.

Vad är det för fel med personligt ansvar?
 


torsdag 11 april 2013

Mysmorgon

Stenkrossaren har ledig dag idag.
Förskolan är stängd och vi hänger tillsammans med spel och prat efter en riktigt trevlig långfrukost.
Vilken skillnad det är på gossen nu mot i höstas när han höll på att driva mig till vansinne var och varannan minut.

Det är faktiskt riktigt bra när barnen växer till sig lite, även om det bara handlar om fyra månader.


måndag 8 april 2013

Åldersdiskriminering och myndighetsutövande

I slutet av maj gifter sig ett ungt par här i trakten.
Båda blir 24 i år och min första spontana reaktion är givetvis - med min aktningsvärda ålder i minnet - Oj, så unga de är!
Nästa tanke blir genast - själv då?

Jag hade inte fyllt 22 när jag gifte mig.
Inte hunnit bli 23 när jag blev mamma.
Hade två små barn vid 25.

Det här med åldersdiskriminering kan faktiskt slå åt alla håll, både mot de "för unga" och de som anses vara "för gamla".
Visst kände jag att det fanns äldre kvinnor som ansåg att jag var en barnrumpa som lekte mamma-pappa-barn-liv, då när jag blev mamma.
Säkert finns de personer som ansett att jag varit komplett galen som fortsatte att reproducera mig upp mot 40-årsåldern också.

Med tanke på mina egna åldersrelaterad val, är jag noga med att inte lägga värderingar på andras val.
Spontant kan jag tycka att det är lite väl egoistiskt att vilja bli gravid som kvinna vid passerade 45 år men det är inte upp till mig att avgöra om det är rätt eller fel.
Att sätta barn till världen är alltid en egoistisk handling så länge det är ett frivilligt och medvetet val men tidsperspektivet måste finnas med.
Det tar ungefär 18 år innan telningen är så pass stadig att den kan släppas ut i full frihet - i alla fall om vi tittar på vårt lands lagstiftning och myndighetsålder.

Orkar/hinner/vill man som mamma/pappa vara tillräckligt närvarande i tonårskriser och studentfestande när den egna pensionsåldern knackar på dörren?
För min del återstår det bara att se, eftersom familjens minstingen kommer harva runt där i framtiden när jag kanske börjat fundera på hur jag vill fira min 60-årsdag!
Det enda som är helt garanterat säkert, är att garantier finns inte och utveckling och förändring är det enda bestående i en människas liv.

Det är inte ok är att en myndighet sätter sig till doms över hur vuxna och fullt friska människor vill göra.
Chanserna för att detta nedfrysta embryo inte kommer vilja bita sig fast och kläckas som en liten människa nio månader senare är rätt stora - men valet ska vara parets!
Inget storebror-ser-dig-förmynderi som sätter käppar i hjulet!

En helt annan aspekt av ovanstående är givetvis i hur hög utsträckning samhället ska bekosta människors önskan om hjälp för att kunna bli föräldrar - men det är ett annat inlägg!
 

fredag 5 april 2013

Tidsreflektion

Tänk, jag besvarade just en vänförfrågan på fb från en person vars elektriska skrivmaskin jag köpte för dyra pengar, när min B-uppsats i historia skulle skrivas!
Den fyllde sin funktion då men händelsen i sig, ger mig också en fingervisning om hur attans fort tiden gått.

(Nej, inte alls att det var flera decennier sen jag skrev min uppsats - om något som hände för snart 300 år sen.)

Från T.F.D* till nuvarande tideräkning.
Måste ju bara erkänna att jag trots allt får ner en himla massa mer text på pränt numera - även om orden ibland tagit slut - än innan jag hade en fiffig dator att skriva, radera och skriva om på.


*Tiden Före Datorer

Trevlig helg

Ju mer jag hänger med folk IRL, desto mindre ord finns kvar till bloggen.
Påskhelgens släkt- och familjande tog merparten av orden, denna veckas finfikahäng med vänner och telefonbabblande med familjen boende på annan ort, har tagit sitt.
Skönt att det är helg - sa hon som alltid hyllat vardagsmåndagar!

Vi ska mestadels hemmahänga och det är inte ett dugg synd om oss!

torsdag 4 april 2013

Om vådan av att färdas högt och snabbt

Jag är verkligen ingen van flygresenär.
De få gånger jag flugit, har jag kastat mig bokstavligt och bildligt talat rätt ut i det blå, stundtals med hjärtat i halsgropen.
En del amerikanska katastroffilmer om flygolyckor har jag också hunnit se genom åren.
Jag skulle inte vilja påstå att jag någonsin varit flygrädd men det känns lite avigt att en plåtburk med vingar, som inte ens flaxar, kan vara ett säkert transportsätt.

Inte ens det faktum att jag egentligen är gift med en i grunden flygplanskonstruktör, som inte bara behärskar de tekniska handgreppen för att skruva rätt sak på rätt ställe, utan även besitter förmågan till aerodynamiska beräkningar, gör att jag odelat litar på att det där med att susa runt uppe i det blå är en trevlig sysselsättning.

Däremot var det ett tidseffektivt sätt att ta sig till huvudstaden för några veckor sen, det ska jag inte sticka under stol med.
Till och med så smidigt och snabbt att jag kunde tänka mig att knö in mig i en smal liten plåtkorv igen framöver.
Kanske.
Vid ett akut behov.
Fortfarande är jag förvissad om att säkerheten är hög inom flyget men den där mänskliga faktorn - den stör mig en smula.

I söndags befann sig en väninna och hennes mor på ett plan från Stockholm hem till Växjö, när det fick nödlanda i Norrköping på grund av rökutveckling i kabinen.
Förvisso otäckt för de inblandade och deras anhöriga men med lycklig utgång.
Idag läser jag om ett bombhot mot flygplatsen, här i lilla Växjö.

Jag kanske ska revidera min uppfattning i alla fall?
Om det går åt pipsvängen, lär det ju göra det ordentligt.
Och med min krassa inställning till "lagen om alltings jäklighet", kan jag ju hoppa upp och sätta mig på att det kommer vara exakt den flighten jag flyger med som verkligen kommer att dimpa ner i backen.

Eller försöker jag bara frammana lite osund noja?

onsdag 3 april 2013

Gudar, koftor och störningar

När det kommer in nya, eller nygamla människor, i bekantskapskretsen, kan ett av tre inträffa.
Antingen gillar jag omedelbart.
Eller så berörs jag inte nämnvärt.
Tredje sättet är tristast - jag ogillar instinktivt.

Antagligen är det så för det flesta av oss?!
Problem uppstår först när jag gillar lite, rycker på axlarna en del och stör mig hejdlöst på annat - allt på samma gång hos samma person.

En sådan människas beteende har legat och gnagt i bakhuvudet på mig en tid och först idag under min stängsel-avkollar-runda, slog det mig vad det är som irriterar mig så.
Jag ogillar kraftfullt när någon är för bombastisk och tvärsäkert uttalar sig om precis allt, oavsett om personen i fråga har kunskap i ämnet eller ej.
Att ha vetskap om precis allt, är på något sätt förbehållet ungdomen - eller hur?
Åtminstone är det lättare att ha överseende med bombastiska uttalanden om allt och inget från en ung person med ringa livserfarenhet än från någon som borde ha hunnit lägga på lite mer kunskap till åldern.
Tycker jag - bör jag kanske tillägga för att undvika påhopp om att det är jag som är en tvättäkta besserwisser här.

Att få berättat för mig hur jag upplever saker, bör känna mig eller ännu värre; bör leva/äta/bo/göra, får mig att bli totalknottrig.
Jag menar, vem vill vara förutsägbar?
Och vem gillar tanken på att leva i en vänligt sinnad diktatur där någon annan talar om för dig hur du ska uppföra dig?
Högst tveksamt om ens de så aktuella nordkoreanerna gör det?

När jag sen har den dåliga smaken att ge mothugg och vilja argumentera emot personens åsikter och bestämda (van)föreställningar och  får höra att jag tycker eller känner fel, då slänger i alla fall jag in handduken helt.

Den gamle skalden Friedrich von Schiller var verkligen inte så fel ute när han frankt konstaterade att: Mit der Dummheit kämpfen Götter selbst vergebens! */**

Lite hederlig ödmjukhet kan vara en rätt klädsam accessoar, så här inför inventeringen av vårgarderoben.
Jag jobbar själv på att göra plats för den bland alla gamla koftor. 


 * Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves!
** Nej, jag jämför mig inte det ringaste med några gudar här inte!

Hej, kommer ni ihåg mig?

En bloggfri vecka har passerat.
Även om jag hade haft tid, hade jag ändå inte kunnat prestera ett enda inlägg under den gångna tiden eftersom jag haft fullt upp med att frambringa mina åsikter verbalt - oavbrutet.

Med en kraftig dos släktpåfyllning i hemmet, ett för litet matbord för samtliga matgäster och ett intensivt påsklov, har jag fått mitt lystmäte tillfredsställt vad det gäller åsiktsutbyten och samtalanden.
Utöver ett ohemult hästlufsande, kusinlekande och påskäggsletande då.
Lägger vi till en ovälkommen men relativt snabbövergående magsjukesväng som däckade flertalet av de inblandade, börjar ni kanske förstå att jag haft lite att styra med.

Men hörrni - det börjar arta sig till någonting som vagt påminner om vår.
Även om kylan håller hårt om natten, slår sig solen in dagtid och gör sitt yppersta för att mota undan snövallarna.
Så vi kör väl vidare!
Är ni med?