Familjefrukost på byn

Hela veckan har gått i normaltempo, det vill säga högt!
Just därför var det med viss tveksamhet jag svingade benen över sängkanten i arla morgonstund för att frakta mig till Missionskyrkan och tillsammans med tre andra personer ladda fram frukost till lördagshungriga föräldrar och barn.
Scouterna skulle ut i skogen och få prova på att smida och innan dess var det gemensam frukost som gällde.

Nu räckte det med att få i sig första koppen kaffe så var jag i full gång igen och framdukandet gick som en dans när vi var några stycken som hjälptes åt.
Minstingen Stenkrossaren kom upplurvandes precis som jag var på väg ut genom dörren och jag har aldrig förr sett honom komma i kläderna så kvickt som idag - självklart ville han följa med mig och inte vänta på att far-är-rar och syskonen skulle komma till de dukade borden.

Eftersom Sheriffen smackade i sitt knä i asfalten på skolgården igår och har ett präktigt stort hål på både byxor och ben, valde han att hänga kvar med oss vuxna i kyrkan på pratfika, medan de tre yngre huliganerna glatt åkte ut på sot- och eldningsupptåg.
Årets nyfödda lamm hade visst också hälsats på.

En egenhändigt smidd fisk (Majblommans) och två utbankade krokar (Pysselkungens och Stenkrossarens) kom med hem från skogen.

Nu är far och dotter ute och hugger ved, två gossar hänger trötta på sina rum och den yngsta far runt och  terroriserar sin omgivning, utan förståelse för andras eventuella trötthet.
Själv har jag gömt mig i en vrå efter ha utfodrat familjen med hemtrillade köttbullar, dragit in lite ved och kastat mat på djuren!

Och här tänker jag fortsätta sitta en stund!