onsdag 9 september 2015

Jag utlovade ju boktips sist och det ska ni få!

I våras snubblade jag in på vårt lilla bibliotek och snavade över Lars Wilderängs, Stjärnklart, vilket visade sig vara en mycket suggestiv och gripande historia, där jag reagerade med förvåning över att fortfarande befinna mig i en tillvaro med elektricitet, internetuppkoppling och andra moderna bekvämligheter när jag slog igen sista sidan.
Jag var verkligen beredd att börja spänta tändved, elda i vedspisen, koka tvätten i stora bykkar och gå ut och flå en kanin för att få mat på bordet.

Jag läste nästintill forcerat för att få reda på hur de olika karaktärerna skulle klara av sin nya tillvaro, där ingenting längre var som vi är vana vid.
Helt plötsligt framstod sk "preppers" inte som fullständiga vettvillingar utan som sunda och sansade människor, redo för alla tänkbara hot mot vår civilisation.
Cliffhangern i sista kapitlet fick mig att vilja läsa mer.

I förra veckan kom uppföljaren, Stjärnfall i brevlådan.

Jag blev blixtsnabbt inslängd i handlingen igen bland mina gamla vänner Filip, Lena, Anna och de andra.
Korta återblickar blandat med bokens nutid fick mig fast.
Så plötsligt, runt sidan 75, tappade jag lite av den första överväldigande fascinationen.
Här dyker ett kapitel upp, där de första spåren lämnas för att vi läsare ska få vetskap om vad det egentligen var som hände när hela jordens alla moderniteter försvann genom ett märkligt "virusangrepp" i första boken.
Utan att säga för mycket, vacklade jag lite här i min läslust.

Så fort handlingen återgick till det något mer jordnära, var jag fast igen.
Märkligt kan tyckas, att jag som älskar sagor, tidsresor, historiska berättelser och magi, inte riktigt kan gå igång på de senaste årens zombieapokalyps* som tagit över efter den dessförinnan så uttjatade  vampyrtrenden?

Ändå är det här en läsvärd serie, där vi får vänta på del tre.
Återigen avslutas sista kapitlet med en början för en av mina favoritkaraktärer.
Trots 



*Egentligen är ordet apokalyps felöversatt, ursprungligen betyder det "uppenbarelse". Ordet kommer av det grekiska apokalypsis som kan översättas med "uppenbarelse", "klarläggande", "framställning" eller "avslöjande".

Ordet har alltså ingenting alls med jordens undergång att göra. Att det med tiden har kopplats samman med (och till och med förväxlats med) katastrofer och jordens undergång torde bero på att den uppenbarelse, den apokalyps, som aposteln Johannes fick när han satt landsförvisad på ön Patmos - och som kom att ge namn åt den bibliska skrift där han berättar om den, "Johannesapokalypsen" eller "Uppenbarelseboken" - handlar just om den yttersta tiden och de dramatiska händelser som ska utspelas omedelbart före Messias ankomst.
Thor-Leif Strindberg