tisdag 9 september 2014

Bara lite raljerande...

Hej september - och bloggen.
Vi har inte hörts av på ett par veckor nu men du får förlåta, jag har haft en döendes hand att hålla i, lyssnat på några allra sista andetag, gråtit en skvätt eller två, haft en syster att mentalt hålla under armarna telefonledes och en knippa sjuklingar som avlöst varandra under en veckas tid.
Faktiskt lite lustigt nog exakt samma vecka som jag bestämde mig för att vara extra förkyld!?

Jag har fått göra som jag brukar - när jag nu vill ha reda på ett och annat nytt, okänt eller främmande - leta information själv.
Utan att skryta skulle jag nästan vilja påstå att jag blivit riktigt duktig på att läsa mellan raderna i olika mer eller mindre begripliga paragrafer i lagboken.
Dessutom har jag skaffat mig lite nya kompisar runt om i landet - diverse ekonomer, jurister, mäklare och lättflirtade kommunanställda som med lite glada uppmuntrande tillrop, plockat fram information ur sina jobbdatorer åt mig.

Kan ju vara bra att ha lite nya bekanta att ta fram ur tröjärmen, eftersom jag gruvligt försakat de gamla.
Vännerna alltså, inte tröjärmarna.
De (det är fortfarande tröjärmarna jag menar här) klipper jag istället glatt av så fort jag hinner och syr fast någon annanstans.
På någon annan tröja eller så.

Ja så har jag ju roat mig med att åka lite känslomässig berg- och dalbana, förstås.
Det kan ju lätt bli så när ens mammor går och dör och lämnar efter sig ett knepigt testamente där alla ska få roller i George Orwells Animalfarm.
Ni vet - All animals are equal, but some animals are more equal than others.

Fast på det hela stora taget ska jag verkligen inte klaga.
Utöver det trista men ovedersägliga faktum att större delen av jordens befolkning har det sämre än vad jag har, är jag fullständigt tillfreds med det som mig tillkomma skall.

Även om vissa belackare tvivlar å det grövsta.

Vi hörs väl av framgent, du och jag bloggen, när jag företagit mig ännu en liten expedition norröver genom landet för att sprätta lite blommor omkring mig på vissa kistlock.
Och sen - sen när jag är hemma igen - då ska vi ha ett litet allvarligt snack om Moral, Etik, Rättvisa, Flockbildning och om vad Familj är!
Det ska bli trevligt.

Puss och kram


tisdag 2 september 2014

*1947-02-13 +2014-0?-??

Hörrni mina vänner - det här barkar fullständigt åt skogen nu!
Den där Mångmammemamman, hon med obotliga små och stora ettriga tumörer ni vet!?
Hon har inte så värst många timmar kvar enligt de vitklädda änglarna som svärmar runt hennes säng numera.

Själv sitter jag på behörigt avstånd och får fortlöpande rapporter via örat om hur rödingfiléer har halstrats, remmare letats upp och tårtor hamnat på bordet under pågående släktsammankomst.
Och vet ni vad som är absolut värst av allt?
Jag tror jag tänker fortsätta att hålla mig på behörigt avstånd.

Det där med att klappa handen och badda pannan vid dödsbädden - det gör man ju bara med någon man verkligen gillar, eller hur?
Och just det gör man inte. Gillar alltså.
Varken från ena eller andra hållet.
Så ge mig ett enda vettigt skäl till varför jag inte ska utmana konventionen?
De som säger, hävdar, påstår, skam- och skuldbelägger någon som vägrar rätta in sig bland blod-är-tjockare-än-vatten-traditionerna - ni har galet fel!

Tragiskt, kanske ni tycker.
Förvånande?
Tabubelagt och förödande förkastligt?

Tja, någon vacker - eller mindre vacker - dag, kommer jag nog låta ridån falla.
Oavsett om det är kutym eller inte, kommer jag högst troligt låta "tala illa om de döda".

Eller åtminstone berätta min sanning!