måndag 29 februari 2016

Där jag växte upp, var det stor skillnad mellan fin-, och mindre finkultur.
Modest uttryckt.

Finkultur var sådant som; balett, klassisk musik, folksagor, tunga litterära giganter såsom Hemingway, Strindberg, Dostojevskij, Hugo, Shakespeare och Boye.
Mozart, Bach och Chopin var mycket bättre, finare och mer än ABBA, Procol Harem och Wreesvijk.

Allt som andades 'folkligt, mainstreem (innan ordet implementerats i svenska språket), eller lättsamt', var slätstruket, plebejiskt och av allt att döma även av ondo.

Inte konstigt att jag växte upp till att bli en snobb under de förutsättningarna.
Visserligen en förklädd snobb, en rebellisk sådan, en 'jaghatardansbandfördetärenkeltsnobb' - om ni missförstår mig rätt.