Alla goda ting är tre, brukar det ju sägas.
Jag tror att det mer handlar om att hitta in i labyrinten av positiva händelser och sen bara knapra i sig alla man snubblar över.
Just nu är det ett nästan läskigt bra flöde i mitt liv, så pass att jag börjar oroligt se mig om över axeln för att vara förberedd på när de 'tre onda tingen' kommer farande i min riktning.
För hur man än hanterar med- och motgångar, är de beroende av varandra.
På precis samma sätt som andra motsatsförhållanden måste existera sida vid sida.
Eller; 'Om man inte är ledsen ibland, vet man ju inte hur det är att vara glad.'!
Och glad - det är jag, där jag springer runt i livets labyrint och dammsuger hörnorna på positiva upplevelser och nya kontakter!
onsdag 28 augusti 2013
måndag 26 augusti 2013
Tillfreds
Fyra barn i skolan, en valp som gnager märgben på gräsmattan och fyra hästar i hagen.
Solen kämpar sig upp över trädtopparna och getingar surrar.
Idag tänker jag vara nöjd med allt som är bra och undvika tråkiga 'måsten', snart nog är vi tvungna att leva inomhusliv igen, då dammsugning och barnkammarsanering är en absolut nödvändighet.
Men inte idag!
Solen kämpar sig upp över trädtopparna och getingar surrar.
Idag tänker jag vara nöjd med allt som är bra och undvika tråkiga 'måsten', snart nog är vi tvungna att leva inomhusliv igen, då dammsugning och barnkammarsanering är en absolut nödvändighet.
Men inte idag!
söndag 25 augusti 2013
Julafton varannan månad?
Igår var det precis fyra månader kvar till julafton och sensommarvärmen låg tung över södra delen av Sverige.
Julaftonsförväntningen jag kände som barn var påtaglig när jag styrde bilen söderut!
Jag körde en liten roadtrip fram och tillbaka till Skåne (för ovanlighetens skull numera) och hämtade hem haflingerkillen Wilgot åt min syster.
Jo, hon bor i Stockholm och han ska bo här!
Praktiskt inrättat för oss alla, även hästen som kommer att få drälla runt med mina andra fyrbeningar i stora hagar.
Dessutom måste ju även SJ överleva, har jag hört.
Det var en cool kille jag kom hem med.
Det är tyvärr mer än vad jag kan säga om mina egna attackmonster till hästar.
De gör någon form av gemensam insats, skuldra vid skuldra eller kanske snarare bog vid bog, herr och fru fjording och stundtals är det svårt att se om de leker 'Följa Wilgot-John' eller om de verkligen försöker jaga runt utbölingen i hagen?
Hittills har de i alla fall misslyckats med allt utom att bli rejält svettiga och flåsiga.
LitenSara har gett upp, hon försöker inte ens förfölja nykomlingen längre.
Det verkar vara mycket skönare att gnugga svansen mot ett och annat äppelträd och noppa gräs lite här och där.
Tror det kommer bli bra så fort de fått klart för sig att det är Fru Fjording som bestämmer i flocken och de två valackerna gjort upp om rangordningen sinsemellan.
Lite lustigt är det nog ändå att vi tycks utöka Mångmammaflocken med nya fyrbeningar kring den 24.e varannan månad?
Gunnar i juni, Wilgot i augusti och en pytteliten råttfångare som kommer levereras till vår sadelkammare i november.
Vem flyttar in i slutet av januari 2014?
Julaftonsförväntningen jag kände som barn var påtaglig när jag styrde bilen söderut!
Jag körde en liten roadtrip fram och tillbaka till Skåne (för ovanlighetens skull numera) och hämtade hem haflingerkillen Wilgot åt min syster.
Jo, hon bor i Stockholm och han ska bo här!
Praktiskt inrättat för oss alla, även hästen som kommer att få drälla runt med mina andra fyrbeningar i stora hagar.
Dessutom måste ju även SJ överleva, har jag hört.
Det var en cool kille jag kom hem med.
Det är tyvärr mer än vad jag kan säga om mina egna attackmonster till hästar.
De gör någon form av gemensam insats, skuldra vid skuldra eller kanske snarare bog vid bog, herr och fru fjording och stundtals är det svårt att se om de leker 'Följa Wilgot-John' eller om de verkligen försöker jaga runt utbölingen i hagen?
Hittills har de i alla fall misslyckats med allt utom att bli rejält svettiga och flåsiga.
LitenSara har gett upp, hon försöker inte ens förfölja nykomlingen längre.
Det verkar vara mycket skönare att gnugga svansen mot ett och annat äppelträd och noppa gräs lite här och där.
Tror det kommer bli bra så fort de fått klart för sig att det är Fru Fjording som bestämmer i flocken och de två valackerna gjort upp om rangordningen sinsemellan.
Lite lustigt är det nog ändå att vi tycks utöka Mångmammaflocken med nya fyrbeningar kring den 24.e varannan månad?
Gunnar i juni, Wilgot i augusti och en pytteliten råttfångare som kommer levereras till vår sadelkammare i november.
Vem flyttar in i slutet av januari 2014?
fredag 23 augusti 2013
...OM han överlever...
Första skolveckan är över för Stenkrossarens del.
Sin vana troget, avslutade han den också med buller och bång igår eftermiddag.
Jag var på väg hem ifrån stan där jag tokshoppat skor och strumpor till alla små-vilda-glada samt oumbärliga hästpryttlar inför morgondagens hästhämtning!
(Ja, ja, jag vet att jag inte sagt så mycket om det men min syster ska ha en pålle här i våra hagar)!
Jag passerar skolan samtidigt som barnen slutar och tänker att jag hinner hem för att tömma bilen och börja förbereda maten innan mina två yngsta kommer med skolbussen.
I diket några hundra meter utanför samhället ser jag något litet stå?
Saktar ner och girar över i mötande fil för att hålla distansen till vad/vem det nu är?
Stenkrossaren!
Ungen står med ryggsäck på ryggen och tröjan i famn i diket?
Stannar till och får in en förtvivlad och arg liten gosse som osammanhängande försöker förklara att han blivit arg på sin fröken och inte ville vara kvar längre så han hade resolut påbörjat en stilla hempromenad!
Att notera i sammanhanget är att vi har nästan nio kilometer hem ifrån skolan!
Eftersom ingen svarar i telefon på skolan - kanske inte så konstigt om merparten av lärarna är ute och letar efter min förrymda unge - åker vi raskt tillbaka och hinner precis stoppa den 'onda' fröken innan hon trampar iväg på cykel för att leta efter gossebarnet.
Nåväl, barnet är infångat, vederbörligt åthutad och tröstad i lika delar, fröken förklarar vad som hänt och jag fortsätter tänka att; Det kommer att gå bra för min minsting, OM han överlever!
Dessutom är det förvånansvärt lång tid som passerat (fyra dagar) innan min Stenkrossare plockade fram sina Emil-hyss-takter?
Jag tror att vi kommer ha en spännande tid framför oss, jag, min son och hans nuvarande samt kommande lärare!
Sin vana troget, avslutade han den också med buller och bång igår eftermiddag.
Jag var på väg hem ifrån stan där jag tokshoppat skor och strumpor till alla små-vilda-glada samt oumbärliga hästpryttlar inför morgondagens hästhämtning!
(Ja, ja, jag vet att jag inte sagt så mycket om det men min syster ska ha en pålle här i våra hagar)!
Jag passerar skolan samtidigt som barnen slutar och tänker att jag hinner hem för att tömma bilen och börja förbereda maten innan mina två yngsta kommer med skolbussen.
I diket några hundra meter utanför samhället ser jag något litet stå?
Saktar ner och girar över i mötande fil för att hålla distansen till vad/vem det nu är?
Stenkrossaren!
Ungen står med ryggsäck på ryggen och tröjan i famn i diket?
Stannar till och får in en förtvivlad och arg liten gosse som osammanhängande försöker förklara att han blivit arg på sin fröken och inte ville vara kvar längre så han hade resolut påbörjat en stilla hempromenad!
Att notera i sammanhanget är att vi har nästan nio kilometer hem ifrån skolan!
Eftersom ingen svarar i telefon på skolan - kanske inte så konstigt om merparten av lärarna är ute och letar efter min förrymda unge - åker vi raskt tillbaka och hinner precis stoppa den 'onda' fröken innan hon trampar iväg på cykel för att leta efter gossebarnet.
Nåväl, barnet är infångat, vederbörligt åthutad och tröstad i lika delar, fröken förklarar vad som hänt och jag fortsätter tänka att; Det kommer att gå bra för min minsting, OM han överlever!
Dessutom är det förvånansvärt lång tid som passerat (fyra dagar) innan min Stenkrossare plockade fram sina Emil-hyss-takter?
Jag tror att vi kommer ha en spännande tid framför oss, jag, min son och hans nuvarande samt kommande lärare!
tisdag 20 augusti 2013
Om att BARF,a - (och om att sticka ut hakan)
Jo, vi har pratat om det förut.
Det här med min perioditet alltså.
Jag snöar gärna in på en eller ett fåtal saker i taget som jag lägger ner oändligt mycket tid på.
Oftast är det en viss regelbundenhet i mitt cirkulerande bland intresseområdena.
Ibland dyker det upp helt nya saker jag aldrig funderat på tidigare - eller ens haft anledning att känna till något om.
Säga vad man vill om min stundliga fanatism men att söka information och källkritiskt granska densamma, det är jag faktiskt ganska bra på, om jag får säga det själv.
Som det här med hundmat!
Så vitt jag vet, har alla hundar jag känt ätit små torra kulor av industritillverkat foder.
Kanske med ett visst inslag av äckelluktande konservburksinnehåll, så kallad 'blötmat'?
Visst, ett litet inslag av middagsrester och korvsnuttar har nog trillat ner på svenska hundars köksgolv allt emellanåt men huvudnäringen för svansbärare av arten Canis lupus familiaris, tycks vara märkliga 'harpluttar' morgon, middag och kväll.
Eftersom jag gillar att vara kärring mot strömmen och dessutom alltid måste vända och vrida på allt, har jag naturligtvis inga som helst ambitioner att servera Gunnar något så bisarrt som kommersiellt framställt käk.
Faktiskt - jag kan utan tvekan jämföra min aversion mot hund- och kattmatsindustrin - till den mycket lukrativa bransch som sysslar med barnmatstillverkning.
Har jag inte utfodrat mina egna ättelägg med välling, pulvergröt eller färdigköpt matpuré i glasburkar, ser jag ingen anledning att helt plötsligt börja trampa ner i väl inkörda reklamhjulspår, där alla som inte kånkar hem stora säckar med foton av glada vovvar på utsidan, är direkt ansvarslösa och troligtvis skadar sina fyrbenta vänner för livet!
Eller hur?!
Låt mig bara få påpeka en liten, liten detalj, innan ni kastar er över mig som en flock utsvultna hyenor på jakt efter det svagaste bytet.
Hundar - och då även tamhundar, snedavlade och degenererad sedan århundraden tillbaka - är inte så värst mycket annorlunda i sin fysiska uppbyggnad, jämfört med vargen!
0,2 % sägs det skilja i DNA-uppsättningen!
Är det någon som inbillar sig att en varg skulle undvika att äta rått kött/ben från en fågel?
(Eftersom det sägs att kycklingben är fullständigt livsfarligt för hundar, med svåra strup-, magsäcks- och tarmskador som följd.)
Eller ens lyckas äta varje dag?
Och då på bestämda tider?
Tack-och-lov var Gunnars uppfödare av samma skrot och korn som jag eftersom de också hade tänkt till ett par extra varv kring vettig hundutfodring.
Där serverades vom.
Och märgben.
Säkerligen fler ingredienser, beroende på tillgång men i huvudsak rått kött och köttiga gnagvänliga ben!
Jag är ju kanske lite pippligare då?
Eller bara road av att variera vovvens kost, för här blandar vi glatt mellan färskfryst foder (oxkött/vom) till delikata måltider bestående av grisnjure/tunga/, kycklinglever/vinge/hjärta, nötfärs, överkokt ris, finfördelat och cellexpansivt fryst grönsakshack med mera.
Och vet ni?
Det finns till och med ett vedertaget namn på dessa konsumtionsovilliga och reklamkritiska hyss!
BARF = BiologisktAnpassadRåFöda på ren svenska.
Jag tycker faktiskt att det är fullständigt briljant!
Gunnar med, verkar det som!
Och vet ni en sak till?
Det där med källkritik och hänvisning till faktasidor om BARF - det skippar jag här, ni får faktiskt leta rätt på det själva om ni är intresserade.
Internet är fullständigt nedlusat med fakta, åsikter, direkta myter och lögner om djurutfodring och var och en får bilda sig en egen uppfattning om vad som är sant och riktigt.
Men några torrfodersäckar kommer jag inte släpa hem frivilligt efter vad jag läst mig till om innehåll, näringsvärde, industriell proteintillverkning eller spannmålsrelaterade skador i hundens tarmar och med allergiska eksem som följd.
Men visst, det är säkert praktiskt och enkelt att lämpa över ansvaret på 'NågonAnnan' som säger sig ha tänkt till kring näringsinnehåll och 'korrekt' sammansättning av djurfoder.
Och det vore ju synd om denna avart av livsmedelsindustri skulle gå i konkurs - eller hur?
Det här med min perioditet alltså.
Jag snöar gärna in på en eller ett fåtal saker i taget som jag lägger ner oändligt mycket tid på.
Oftast är det en viss regelbundenhet i mitt cirkulerande bland intresseområdena.
Ibland dyker det upp helt nya saker jag aldrig funderat på tidigare - eller ens haft anledning att känna till något om.
Säga vad man vill om min stundliga fanatism men att söka information och källkritiskt granska densamma, det är jag faktiskt ganska bra på, om jag får säga det själv.
Som det här med hundmat!
Så vitt jag vet, har alla hundar jag känt ätit små torra kulor av industritillverkat foder.
Kanske med ett visst inslag av äckelluktande konservburksinnehåll, så kallad 'blötmat'?
Visst, ett litet inslag av middagsrester och korvsnuttar har nog trillat ner på svenska hundars köksgolv allt emellanåt men huvudnäringen för svansbärare av arten Canis lupus familiaris, tycks vara märkliga 'harpluttar' morgon, middag och kväll.
Eftersom jag gillar att vara kärring mot strömmen och dessutom alltid måste vända och vrida på allt, har jag naturligtvis inga som helst ambitioner att servera Gunnar något så bisarrt som kommersiellt framställt käk.
Faktiskt - jag kan utan tvekan jämföra min aversion mot hund- och kattmatsindustrin - till den mycket lukrativa bransch som sysslar med barnmatstillverkning.
Har jag inte utfodrat mina egna ättelägg med välling, pulvergröt eller färdigköpt matpuré i glasburkar, ser jag ingen anledning att helt plötsligt börja trampa ner i väl inkörda reklamhjulspår, där alla som inte kånkar hem stora säckar med foton av glada vovvar på utsidan, är direkt ansvarslösa och troligtvis skadar sina fyrbenta vänner för livet!
Eller hur?!
Låt mig bara få påpeka en liten, liten detalj, innan ni kastar er över mig som en flock utsvultna hyenor på jakt efter det svagaste bytet.
Hundar - och då även tamhundar, snedavlade och degenererad sedan århundraden tillbaka - är inte så värst mycket annorlunda i sin fysiska uppbyggnad, jämfört med vargen!
0,2 % sägs det skilja i DNA-uppsättningen!
Är det någon som inbillar sig att en varg skulle undvika att äta rått kött/ben från en fågel?
(Eftersom det sägs att kycklingben är fullständigt livsfarligt för hundar, med svåra strup-, magsäcks- och tarmskador som följd.)
Eller ens lyckas äta varje dag?
Och då på bestämda tider?
Tack-och-lov var Gunnars uppfödare av samma skrot och korn som jag eftersom de också hade tänkt till ett par extra varv kring vettig hundutfodring.
Där serverades vom.
Och märgben.
Säkerligen fler ingredienser, beroende på tillgång men i huvudsak rått kött och köttiga gnagvänliga ben!
Jag är ju kanske lite pippligare då?
Eller bara road av att variera vovvens kost, för här blandar vi glatt mellan färskfryst foder (oxkött/vom) till delikata måltider bestående av grisnjure/tunga/, kycklinglever/vinge/hjärta, nötfärs, överkokt ris, finfördelat och cellexpansivt fryst grönsakshack med mera.
Och vet ni?
Det finns till och med ett vedertaget namn på dessa konsumtionsovilliga och reklamkritiska hyss!
BARF = BiologisktAnpassadRåFöda på ren svenska.
Jag tycker faktiskt att det är fullständigt briljant!
Gunnar med, verkar det som!
Och vet ni en sak till?
Det där med källkritik och hänvisning till faktasidor om BARF - det skippar jag här, ni får faktiskt leta rätt på det själva om ni är intresserade.
Internet är fullständigt nedlusat med fakta, åsikter, direkta myter och lögner om djurutfodring och var och en får bilda sig en egen uppfattning om vad som är sant och riktigt.
Men några torrfodersäckar kommer jag inte släpa hem frivilligt efter vad jag läst mig till om innehåll, näringsvärde, industriell proteintillverkning eller spannmålsrelaterade skador i hundens tarmar och med allergiska eksem som följd.
Men visst, det är säkert praktiskt och enkelt att lämpa över ansvaret på 'NågonAnnan' som säger sig ha tänkt till kring näringsinnehåll och 'korrekt' sammansättning av djurfoder.
Och det vore ju synd om denna avart av livsmedelsindustri skulle gå i konkurs - eller hur?
måndag 12 augusti 2013
Offermentalitet
Det är ett hårt jobb att ha sommarlov och familjesemester - men någon måste ju offra sig!
Jag tänker fortsätta offra mig ännu en vecka, sen återvänder jag nog till vardagens rutiner med tidiga morgnar och dito kvällar, istället för de senaste månadernas tvärtomschema.
Fortfarande är det skylten; Stängt för semester som gäller!
Jag tänker fortsätta offra mig ännu en vecka, sen återvänder jag nog till vardagens rutiner med tidiga morgnar och dito kvällar, istället för de senaste månadernas tvärtomschema.
Fortfarande är det skylten; Stängt för semester som gäller!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)