tisdag 31 januari 2012

1400 B

Hej igen.

Tänkte bara att ni ville veta att just det här, det är mitt fjortonhundrade publicerade inlägg!

Och att det givetvis var Plan B vi levde efter men att den, med ett enda undantag, var bättre än Plan A - lunchmackan med PastaMia gick i stöpet.
Resten av dagen avlöpte smidigare, mer konfliktfritt och enklare än vad jag förväntat mig!

Antagligen kommer det att bli Plan B jag lever efter i imorgon med.

Lady or the Tramp?

Det där med att; "kläderna gör mannen" är ju allom bekant men att det även gäller för det bemötande vi får överlag, är ett fenomen jag fascineras av.

Jag har med ojämna mellanrum de senaste sex-sju åren handlat, i första hand foder till mina djur, på den lokala järnaffären.
En sådan där charmig har-allt-från-spik-till-kaffebryggare-affär som brukar finnas på mindre orter.

Vanligast är väl att jag kommer inharvandes i jacka, luva och stadiga skor.
Betalar, hämtar 25 kilossäckarna på lagret, slänger in den i bakluckan och far hem.

Idag snabbade jag mig in strax före barnupphämtning klädd i pälsjacka (fusk) och hatt.
Betalade och var på väg ut för att hämta min säck på lagret som vanligt - när ägaren erbjöd sig att rassla iväg för att kånka på säcken åt mig?!

Naturligtvis var det en fin gest men bra kvinna reder sig själv så jag avböjde vänligt men bestämt och bevisade (åtminstone för mig själv) att jag fortfarande var kapabel att bära fodersäckar själv.

Märkligt hur klädsel påverkar?
Senast jag handlade foder, var det av samme person och lika lugnt i affären som idag men jag hade just jacka-luva-outfiten.
Då var det inget snack om att hämta någon tung säck med foder inte.

Tisdag = Andlig spis

Tisdag.
Kyrkohopping, äntligen!

Plan A är;
Normal kaosmorgon.
Avstjälpning av barn i skola.
Kaffekokning på församlingshemmet, lek, sång, fika och pyssel.
Lunchmacka hos PastaMia.
Upphämtning av Majblomman plus vän.
Utfodring av hungriga barn och djur.
Vedsläp.
Läxor.
Middag.
Läsa, skriva, diska, natta barn, läsa, sova.

Plan B vet jag inte riktigt hur den ser ut än - men jag antar att det är den jag kommer att följa!

Och ni ska göra?

måndag 30 januari 2012

#klasshat!

Under tiden som jag läste en bok om kungligheter och maktens toppar, företogs en liten absurd överklass-safari via bussresa till Saltsjöbaden.
Först tog jag det för ett skämt.
Sen trodde jag inte mina ögon när jag läste om det i pressen.
Till slut blev jag bara beklämd.

Visserligen kan det vara nyttigt att vända på steken mellan varven men är det någon av Sveriges bättre bemedlade som är riktigt sugna på att åka på en liten underklass-safari till exempelvis Rosengård eller annan gettoliknande håla?

Skulle inte det uppfattas som rasistiskt i överkant?

Varför är det ok att benämna överklass-safarin på Twitter som #klasshat?

Så här långt kommen i mina tankar, fann jag att Anybodys Place redan skrivit allt som behövde sägas i ämnet så jag tycker att ni tittar in hos henne!

söndag 29 januari 2012

Blått Blod, Bookeds bonusbok

Jag hade faktiskt ingen aning om vem Lars Ragnar Forssberg var, innan jag fick hans senaste roman "Blått Blod" i min hand.
Efter ha plöjt romanen det senaste dygnet, har jag lite bättre koll eftersom jag, nyfiken som jag är, sökte hans namn på nätet.

Journalist, debattör, dramatiker, PR-konsult, författare och dramatiker.
Bland annat.

I hans saga i kunglig miljö, som hans romans undertitel är, adresserar han en del välriktade sparkar omkring sig i Sveriges maktelit.
Kungligheter, adel, mediapersonligheter, politiker alla får de sig en släng av sleven.

Vissa är korrekt namngivna, andra lätt maskerade med förvrängda namn.
Några av vår tids mest kända personligheter har fått målande epitet och beskrivningar där det inte går att missta sig på vem han avser.
Socialdemokratins Mona beskrivs på ett ställe som; ...partiets mascaratyngda evighetsmaskin!
Att Nalle Rosenstake är densamme som Björn Rosengren går heller inte att missa.
Amelia Adamo som Madam M är enkelt, T som geniförklarad mediestrateg lätt igenkänningsbar som Tarras-Wahlberg.
Senaste "landsfaderns" Göran Perssons klassresa från arbetargrabb från Vingåker till godsägare, går heller inte fri från massiva tjuvnyp.

Andra av pseudonymerna är inte lika klockrent enkla att plocka ut.
Det stör mig lite när jag läser.

Handlingen då?
Tja, en skruvad, cynisk satir över maktens toppar i landet, bitvis underhållande, bitvis med en sur smak i munnen av bristen på respekt.
Och då mina vänner, hyser jag ingen som helst respekt för någon på grund av dennes sociala klasstillhörighet.
Men att hysa en gnutta respekt för nu levande personer som utifrån sin övertygelse, försöker förändra och förbättra, även om de alltsomoftast kommer till korta, ger i alla fall mig en liten sur uppstötning här och var.

Det här är en bok jag aldrig hade köpt själv, troligtvis hade jag inte sökt upp den på biblioteket heller.
Sensationslystnad, politiska satirer och allmänt skvaller om så kallade kändisar roar mig föga.
Att den har ett litterärt korrekt språk, en god insyn i maktens korridorer och stundtals kan bidra med roande på-pricken-insikter av hur dessa politiker, kungligheter och annat "fint folk" uppträder, är försonande.

I sina bästa epitetsbemängda stunder, flinar jag gott för mig själv och skänker en tanke åt Bo Balderssons böcker om "Statsrådet".
Den underhållande serien uppskattade jag grymt mycket.
I sina sämre passager, ser jag bara skvallerpressen fladdra förbi.

Trasiga händer, trasig maskin och lite reklam

Jag har läst.
Egentligen hade jag tänkt skriva om boken också men jag behöver smälta den lite till innan "Blått Blod" får ett omnämnande av mig.

En annan sak dök nämligen upp under eftermiddagen här.

Kort bakgrundshistoria;
Mina händer spricker av för mycket baltande i vatten under vinterhalvåret.
Spelar ingen roll om jag smörjer in händerna eller inte, det är lika illa jämt.
Eller har varit framtill i år.

För första gången på över två decennium har jag inga blöjbarn att trixa med, betydligt mindre disk och disktrasetork att ägna mig åt och de små-vilda-glada har blivit tillräckligt stora för att kunna bada och tvätta håret på sig själva.
Förutsättningarna är givetvis att jag inte diskar eller tvättar för hand.

Diskmaskinen dog idag!
Fullproppad med dagens frukost-, fika- och lunchdisk vägrade den bara att göra tjänst.
Nu är samtliga glas, tallrikar, bestick och muggar diskade, torkade och instoppade på rätt plats.
Mina händer är skrynkliga som russin och en ny diskmaskin beställd över nätet.

Tvåochetthalvt år räckte den gamla, innan den gav upp andan idag.
Nej, det var inget budget-extra-billigt-skit vi hade köpt då.
Det bara är ett orimligt högt tryck på våra hushållsmaskiner.
Något problem med halvfulla maskiner existerar aldrig här, varken när det gäller disk eller tvätt.

Nu ska jag bara leta rätt på en riktigt bra handkräm så händerna håller fram till den nya maskinen kommer och det blir ju inte så svårt.
Bondjäntans Naturliga Ringblomssalva är ett självskrivet kort!

fredag 27 januari 2012

Jag, Beckett och socialiserande.

Ved kom in.
Mat hamnade i magarna.
Barn (några i alla fall) är nedstoppade i sina sängar, från vilka några klivit upp igen.
Bam-Bam ränner gatlopp mellan sin säng, extrasängen i barnkammaren, soffan i mitt rum och så tillbaka igen.

Pysselkungen har tagit på sig att natta sin syster och hennes Barbiedockor, vilket gör att jag hör misstänkta ljud inifrån tösens rum, vissa viskningar och en hel del fniss.
Sheriffen njuter av att få vara hemmets storbarn och få förmånen av att vara uppe lite längre på helgkvällarna.

Om inte klockan blir alltför mycket, hoppas jag fortfarande på en av två möjliga fredagssupéer i vuxensällskap - rödtjut med ost eller bubbel och kaviar.
En attendant Godot , vilket i detta hem är detsamma som i väntan på att de små-vilda-glada somnat, försöker jag begripa mig på hur twitter funkar?

Ska det vara något att hållas med?
Korta koncisa beskrivningar av livet och dess avarter är givetvis skojsigt men hinner jag med ännu ett socialt forum?

Svaret är egentligen enkelt - nej, det gör jag inte.
Kommer jag att testa det i alla fall?
Japp, troligtvis!

Nyfiken i en strut, ni vet ...

Award och halleluja

Det här fina fick jag av Ebba!
Med motiveringen;
För att du är en fantastisk människa som knepar och knåpar med det mesta och får ihop det på något för mig okänt sätt.
Tack!



Och vet ni? Om jag inte redan hade gett en award till Esbe, skulle jag gjort det på studs.
Det är nämligen hon som fått mig att begripa hur jag kopierar in dessa fina bilder, så nu lever ni osäkert där ute - rätt som det är har jag snott allt vad bilder jag bara kan!
Mowahaha.

Just det, tanken var nog att jag skulle hiva iväg denna utmärkelse till några andra bloggare men ni får den allihop, du med Esbe!

För övrigt överlevde Pysselkungen pulkaåkningen men höll med mig om att det nog var bättre med heltäckande overall imorgon när tre timmar ska spenderas i skogen under årets första scoutpass!

Och tack-och-lov är familjens bästa pulka hemma igen, då kan jag dra in ved på den.
Ni ser, dagen är full av halleluja-moments!

Morgonstriden som kom av sig

Fredag morgon, 4 minus och Pysselkungen ska ha med sig mackor-varmchoklad-fika, pulka och hjälm till dagens förmiddagsutflykt i skolan.
Så långt är vi helt överens.
Det är först när klädseln diskuteras som vi blir lite oense.

Jag anser att det är bättre att ta någon av de fyra hela jackorna, med en fungerande stängningsanordning i form av ett helt blixtlås, alternativt en varm heltäckande overall.
Sonen vägrar blankt!
Överdragsbyxor och favoritjackan - med trasigt blixtlås ska det vara - annars blir det ingen skola och pulkaåkning alls av.

Va?
Jag har liksom inte haft den här konflikten med något barn sedan storadottern som ettåring slet av sig vantar och mössa oavbrutet.

Hur det slutade?
Tja, det är inte jag som kommer att frysa.
Jag valde att undvika en onödig konflikt och lät sonen gå iväg med oknäppt jacka.
Troligtvis kommer han på att det är bättre med hela kläder framöver och risken att han skulle frysa är relativt liten, mina troll verkar nämligen aldrig frysa.

De är aldrig stilla tillräckligt länge!

torsdag 26 januari 2012

För många valmöjligheter

Men åh, vad jobbigt det är med valmöjligheter!

Nu har jag spenderat alltför lång stund med att vela fram och tillbaka mellan olika sidor om "teknisk prestanda", "beskrivning" och abbonemangsvarianter.

Jag blir faktiskt inte mycket klokare ändå.

Min älskade mobil bestämde sig abrupt för att sluta skicka sms till folk när jag ville det.
Totalt samarbetsovillig får jag nog betrakta den som numera, den har inte ens lust att ta emot samtal eller göra egna försök att ringa upp andra heller.
25 månader gammal.
En avancerad form av trotsålder, kanske?

Hursomhelst är jag i akut behov av en trevlig liten lur som har vänligheten att ringa, ta emot samtal, skicka och ta emot sms, som gärna har en kalenderfunktion och allra helst en 5.0-megapixel kamera med autofokus också.

Den behöver däremot inte låta alltför mycket, så någon radio/spotifytjänst lever jag hemskt gärna utan.
Inte heller gå ut med hunden, hämta posten eller koka kaffe känns särskilt nödvändigt.

Eftersom jag dessutom brukar roa mig med en strykande åtgång av mobiler (typisk förbrukningsvara faktiskt), bör den inte vara alltför dyr och jag ogillar idén med dyra månadsavgifter för att betala av telefonen.
Av någon anledning har jag trivts bäst med mobiler från Nokia eller Samsung och det tänker jag inte analysera djupare än så, bara konstatera att på det viset är det.

Så - vad tycker ni att jag ska välja?

onsdag 25 januari 2012

Sova med stövlarna på?

Det börjar bli farligt att åka till stan under pågående januarirea.
Allrahelst som mina nya linser (tredje gången gillt) blev betydligt billigare än vad jag räknat med.
Mycket, mycket billigare!

Vips hade jag ju en "massa" pengar över.
Samtidigt har jag en skock barn som nöter hål i sina byxknän som om de jobbade på ackord.
Så inte-alls-trist att kunna fynda byxor x 5 och en bonuströja därtill för sammanlagt lite drygt 250 kronor!
Det var ju nästan som att "tjäna" pengar.

Sen gjorde jag misstaget att gå in i en affär jag sällan - läs aldrig - besöker.
Där hängde den.
Jackan med stort J.
Två stycken i olika storlekar fanns kvar, den ena för stor, den andra misstänkt för liten.
Den jag utav storleksmärkningen var på vippen att rata, testade jag i alla fall.

Satt perfekt.

Den fick följa med hem och kanske, kanske ska jag sova i den i natt, bara för att jag hyser liknande känslor för den jackan som jag gjorde med mina första cowboyboots jag fick som 12-åring.

Fast bootsen var inte så bekväma att sova med.

Även om jag försökte!


Och bara för att ni inte ska tro att jag drabbats av shoppingdjävulen, ska jag be att få meddela att detta var den första jacka jag köpte till mig själv sen jag sist köpte en vinterjacka.
På rean givetvis.
I januari 2005!

tisdag 24 januari 2012

Jag och Blondinbella har något gemensamt - Egoboost!

En snabbrunda förbi en del av er före nattning av alla mina små - och vad händer när jag kommer tillbaka?
Jo, jag har fått ännu en Award, denna gång av underbart roliga och stundtals obotligt roande gnälliga Gafflan.

En Liebster blog award.
Liebster betyder käraste.

Så här beskriver hon mig;
Mångmamma:
Som skriver, bloggar, fixar, tycker, är kreativ, hämtar och lämnar alla sina alla barn och har många andra järn i elden. En fantastisk kvinna helt enkelt.


Klart jag blir toppenglad även över denna utmärkelse men eftersom jag redan inhöstat tre sådana tidigare och fortfarande inte kan kopiera in en bild från en annan blogg (hjälp mig någon klurig person), så nöjer jag mig med att hänvisa er till fina Gafflan, dito Ebba, KaosJenny eller Cissa och hivar iväg fem stycken till;

Esbe, med sin nyfikenhet på själsliga, djupa och filosofiska förhållningssätt, samtidigt som hon alldeles nyligen startat en liten hobbybloggbutik!
Sådant måste ju bara gillas!

My Myself and I; för att hon vågade starta eget bokförlag och ge ut sin gränsöverskridande genreblandade roman om My, en av nutidens litterärt roligaste karaktärer. En författarinna jag ser fram emot att någon gång få nöjet att träffa!

Maria Engelwinge; för att jag saknar hennes röst i blogglandia och för att jag vill uppmuntra henne till att skriva mer. Shot-boken gav mersmak! Dessutom gör hon sjukt snygga scrapbookingkort som hon presentar sin omgivning med. (Jag tillhör en av de lyckliga som fått fin-fina kort.)

Till sist tänkte jag ge två icke-bloggerskor lite uppmärksamhet också.

Min allra käraste Freundin för att jag saknar henne och för att hon bara är så bäst!
Vi har setts alldeles för lite och sällan på sistone för att det ska vara hälsosamt.
För mig!
Övriga ord är överflödiga!

Och till min underbara, alltid peppande, stödjande och generösa Småländska som faktiskt firar lite idag!
Fler erfarenhetsår att lägga till sitt CV!
Grattis och tack för att du vill vara min "nätkompis"!

Slutligen; Jag undrar vad jag gjorde innan jag hängde med näsan över datorn?
troligtvis städade, plockade och definitivt bakade jag mer då men ack så mycket roligare det är att interagera med andra genom ett tangentbord.
Jag gillar en hel del "ny" teknik och inte bara förhistoriska ting - som jag kanske tidigare påstått.
Fast det är ett helt annat inlägg ...

måndag 23 januari 2012

Kulturellt intåg i barnkammaren

Bland det sista jag gör om kvällarna, innan jag går till sängs själv, är att ta en tur in i barnkammaren för att titta till de små.
Något jag gjort i stort sett varje kväll de senaste dryga 20 åren
Olika barnkammare och olika barn, givetvis.

Döm om min förvåning när jag hittar DN Kultur-bilagan liggandes inne på utklädningskistan?
Den som härbärgerar riddarmantlar, struthättor, väskor, svärd, piratlappar att ha för ögat, sköldar, förkläden och hjälmar i en salig blandning.
Kistan alltså!

Om det inte hade varit för att omslaget pryddes av en Ingrid Vang-Nyman-illustration av Pippi Långstrump, hade jag aldrig kunnat begripa varför en DN-bilaga låg och drällde inne i ett rum som befolkas av två små barn som ännu ej knäckt läskoden!

Själv ska jag vara lite kulturell tillsammans med Simone.

De Beauvoir.

Om jag orkar lyfta boken ...

Secondhandfynd

Häftigt!
Den här tjejen har tagit gammalt hederligt loppisfyndande och hem-om-syende till en annan nivå.

Hand upp bland er som syr, hur många av er har inte sytt om något ni hittat hos en släkting, längst in i en garderob, eller på en secondhand affär.
Jag botaniserade friskt i min mormors klädkammare, gick stadigt lös på Myrorna och andra liknande ställen redan som tonåring och ärligt talat - jag gör det fortfarande.

Jag har en fyndad kappa med en enorm fuskpälskrage, köpt för nästan inga pengar alls.
Problemet är bara att den är i damstorlek 54.
Visserligen är jag lång och ganska axelbred men inte ens jag, som gillar stora bylsiga plagg, tycker att den är så klädsam på.
Den ska jag ta in, när jag får en riktig inspirationsblixt.
Det vill säga ... en annan dag!

Lättja, lättja är min arvedel ...

Toktrötta barn fick lekas upp ur sina sängar, lite hjälp med påklädningen där tokiga mamma tog miste på vilken kroppsdel som skulle stoppas i vilket ben- eller ärmhål och där vilt slagsmål mellan "onda piratfingret" och "goda piratfingret", för att kränga på Bam-Bam strumporna, gjorde att vi slapp det sedvanliga morgon-bryt-ihopet.
Ett bra sätt för att få de små liven att vara på rätt plats i rätt tid.

Nu har jag spenderat morgonen mellan vedpannan, bloggar, pratat "kvinnolitteratur" med en vän på nätet, matat hungriga fyrbeningar och undvikit att gräva i räkningslådan.

Kanske dags att leka lite seriös och vuxlig genom att släpa runt lite ved över ägorna och kanske se var snabeldraken gått och gömt sig?
Eller inte.


Titeln; Travesti på Ångest-Pelle, givetvis. Men det visste ni väl
?

söndag 22 januari 2012

Snöblöt dag och 1900-talets historia

Den taggtrådsätande sonen återuppstod på morgonen som en liten solstråle.
Dels för att det vankades kalas hos en klasskompis och dels för att världen hade förvandlats över natten.
Snö!

Finns det något bättre för att få ut stugsittande barn till ystra och vilda snölekar?
Samtliga element i hallen, alla galgar och tillgängliga krokar har fått göra tjänst för att härbärgera kläder i olika stadier av blöt, blötare, blötast.
Ser ut som om det kommer att finnas torra paltor imorgon i alla fall och det får jag ju vara tacksam för.
Ser illa ut om ungarna kommer till skola/förskola och är blöta redan från start!

För övrigt har jag läst Cecilia Hagens; "De osannolika systrarna Mitford" idag.
Fascinerande berättelse om ett stycke nutidshistoria, tidigare helt okänd för mig.
Om de sex systrarna (och den ende brodern) i en engelsk överklassfamilj under förra århundradet.
Inbördes stridigheter, diametralt olika politiska ställningstaganden, avancerade kontakter med den tidens "storheter" och en värld de allra flesta aldrig kommer i kontakt med.
Klart läsvärd även om Hagen stundtals har en mycket raljerande ton och ett ihärdigt namndroppande som gör att jag blev yr i mössan av att försöka hålla reda på vem som var vem.

Och imorgon - då är det måndag!

lördag 21 januari 2012

Me and Ian

Denna lördag har jag ...
Inte städat.
Inte lekt med barn.
Inte lagat mat.
Inte tvättat (förrän just nu när jag slängde in en maskin.)

Däremot har jag ...
Handlat foder - och matat djuren.
Och lite bubbel, bara för att det är gott.
Jublat över mitt första nummer av "Skriva", tidningen jag bestämde mig för att börja prenumerera på, som jag fiskade upp ur brevlådan idag.

Ja - idag!
Jag har liksom lite långt till brevlådan och är rätt lat vissa dagar när jag inte behöver ut och leka taxichaffis för att köra runt barn, så gårdagens post och tidning blev liggandes till idag.

Läst! För - inte - ovanlighetens skull.

Minsta lilla Bam-Bam har gått och nattat sig själv, Majblomman likaså.
Pysselkungen har käkat taggtråd i något obevakat ögonblick under eftermiddagen , för ettrigare unge får man leta efter.
Oavbrutna bryt-ihop-sekvenser!?
Till och med Sheriffen håller sig ur vägen och det är illavarslande, så storebror han är.
De killarna kommer jag bara att morra lite dovt till när jag anser att deras kvot av vakentid är till ända för den här dagen.

Själv ska jag känna smaken av små pärlande bubblor i gommen och njuta av det här:



Trevlig afton!

fredag 20 januari 2012

Blogglandia har mist en lysande stjärna

Jag är konfunderad över min egen reaktion idag?
En kvinna, vars blogg jag bara sporadiskt följt, har plötsligt gått bort.
Hennes bloggkrets har jag bara nosat mig in i, mestadels genom att läsa, sällan kommentera.

Tittade in hos henne idag, mös åt hennes underfundiga och spetsiga funderingar, klev vidare till en av hennes trogna vapendragerskor och ser till min oförställda förvåning att Annaa dött mycket hastigt för bara några dagar sedan.

Även om jag inte var någon av hennes mer stadiga läsare och hon bara varit inne och vänt hos mig några gånger, känns det obehagligt att börja referera till henne i imperfekt.

Livet hänger verkligen på en skör tråd, förr än man anar, går den av.

Lev väl och ta hand om varandra.

Fredagsmiddag

När jag nu ändå är inne på det här med mat, kan jag ju lika gärna berätta lite om min familjs mat(o)vanor.

De två utflyttade, är som tidigare sagts vegetarianer.

Sheriffen har blivit en typisk 10-11-åring med välutvecklade smaklökar och därför automatiskt mycket kräsen.
Egentligen smakar all mat för mycket för honom.
Vitmat går bra, dvs pasta, vitt bröd och genuint överkokt och smaklös falukorv.
Typ.

Pysselkungen och Majblomman är visserligen stora sockerråttor - om de bara fick chansen - men det är inte ens varje lördag som något godis finns i huset.
Annars är de två, mina mest tacksamma barn att röra i grytorna åt nu.
Kvällens asiatiskinspirerade kycklinggryta med mathavre, ärtor och krämig ostomelett slank ner med bravur och ljudliga stönande av välbehag.

Bam-Bam är riktigt ojämn i intaget.
Snöar gärna in på olika typer av rätter i perioder men gillar det mesta i matväg om det inte är för varmt.
Märkligt nog tycktes även han uppskatta middagen idag.

Jag?
Jag äter nästan allt.
Grymt allergisk mot kiwi, ogillar inälvsmat, fegar ur när det gäller surströmming och har svårt för fläskkött men annars slinker det ner.
Just nu är jag bara löjligt mätt för den här leken vid spisen idag blev riktigt lyckad.

Kycklingklubbor som bryntes, fick sjuda i hälften mjölk, hälften vatten med en stor finhackad gul lök och tre morötter, också hackade i småbitar.
Salt, en gnutta socker och lite sötsur chilisås.
Crème fraiche.
Puttra på svag värme.

Under tiden kokades mathavre och ärtor i varsin kastrull, samt en riktigt ostsmältande krämig omelett fick landa i en stekpanna.

Gaaah, jag behöver inte mer mat idag i alla fall.

Gruffalon på menyn

Om jag vill ställa mig in hos mina fredagslediga yngsta två, då är det inte spännande aktiviteter, McDonaldsbesök eller hela huset fullt med kompisar som hägrar.

Istället verkar de mycket nöjda med att strosa runt halvklädda och drälla i sin egen takt mellan olika lekar.
Om jag sen erbjuder "Gruffalongröt" till lunch, då är de mycket tillfreds.

Gruffalongröt är precis samma sak som havregrynsgröt med ett typiskt Mångmamskt namn.
En ren delikatess enligt deras smaklökar!

Soffhäng

Det här med vårtermin verkar ha satt sig nu, efter nästan två veckor tillbaka i skolan.
Fortfarande svårt men inte längre omöjligt att få de små på benen om morgnarna.
Lite tidigare kvällsgående för var dag, vartefter veckan fortskrider.
Lite smidigare med ut-genom-dörren-och-inte-slåss-på-hallmattan-ritualen också.

Lite nya rutiner infogas också.
En av de märkligare sådana måste ändå vara Pysselkungens senaste vurm för att sova i soffan om nätterna?
Om vi nu hade råkat vara en sådan där "medel-Svenssonfamilj", jag skrev om igår, hade jag förstått att han kunde tycka att det är bekvämt att sjunka ner i en stor och lagom mjuk IKEA-soffa.
Nu har vi ingen soffa tillverkad efter 1950 i vår ägo och om ni är hyggligt bevandrade i möbelhistoria, vet ni att sofforna före denna tid sällan var liggvänliga.
Snarare sitta-fint-på-kanten-snygga.

Soffan vi pratar om är en Rokokoliknande, gyllengul och sammetsklädd historia som definitivt är snyggare än skön.
Där sover sonen.
Gott!

De två minsta huliganerna brukar komma inramlandes framåt nattkröken och klämmer sig ner i min säng varhelst det råkar finnas en flik täcke till övers och i bästa fall även en hörna av en kudde.
Inte sällan vaknar jag numera som i ett skruvstäd med två små kroppar klistrade på min.

Jag gillar det.
Risken att behöva frysa finns inte och jag sover lika tungt som vanligt, med eller utan barn i sängen.

torsdag 19 januari 2012

Villa, Volvo, internet

Jag fullkomligt slukar rapporter om hur folk är, tjänar, bor, hur många barn de har och hur de på alla sätt och vis lever sina liv.
På gränsen till mani, älskar jag statistiska sammanställningar.
Nu har Statistisk Årsbok 2012 kommit med en beskrivning av "hur medelsvensson" är".

Jag kan hitta två rätt, möjligtvis tre, om vi kan enas om definitionen av vad det är som betraktas som villa?

Jag kör Volvo, makens tjänstebil, oftast.
Jag är alltså även gift.
Eventuellt kan vi se vårt boende som en villa, i benämningen friliggande hus.
Jo, en sak till; jag använder internet dagligen!

Annars finns det inte en siffra som stämmer.
Jag är äldre än medelsvensson, har fler barn, jobbar inte inom vården, lägger ner mer tid på matlagning, äter ytterst sällan godis, dricker oftast dyrare viner men aldrig sprit jämfört med genomsnittet.
Ser aldrig på tv, gillar det som kallas för friluftsliv, har inte hunnit flytta 12 gånger än men bor heller inte kvar i samma län där jag är född.
Maken har inte större kagge än vad jag har och varken summorna om inkomster eller utgifter stämmer.
Klädinköp har jag ju redan avhandlat så några 700-800 kronor i månaden spenderas knappast, snarare årsvis.

Vad är det då som gör att jag och många fler med mig, frossar i slika rapporter?
Är det känslan av att mitt i vardagen få vara "annorlunda", inte som alla andra eller är det bara en känsla av att just mitt liv är så mycket bättre, roligare eller
mer innehållsrikt?

Oavsett vilket är det underhållande läsning!

En treåring

Tack vare Mångmamma och;

1095 dagar,
1378 inlägg,
100 395 uppladdningar senare,

har jag hunnit skaffa mig en förfärlig massa roliga nya vänner samt ett krönikörjobb.

Hurra för Mångmamma idag och hurra för alla er som läser, utan er hade det inte blivit någon blogg.

onsdag 18 januari 2012

Hemleverans

Återigen, det här med att bo på en liten ort!

I måndags beställde jag Simone De Beauvoirs bok, Det andra könet, eftersom den bara fanns på huvudbiblioteket i stan.
Gammelgrodans mamma är bibliotekarie.
Den gossen har varit här och lekt med min Pysselkung idag.
Idag när hon kom för att hämta sin telning, lämnade hon också boken!

Snacka om service!

Dessutom tog hon med sig Mina Dennerts, Happy times åt mig!

(Så tipsade jag henne om att låta köpa in My av Desirée Fredlund också. Böcker att skratta med och må bra av är det ont om i dagens deckarträsk ...)

tisdag 17 januari 2012

Happy Times

Jag har inte bara lekt pirat idag, jag har givetvis läst också.
Självklart måste jag bara delge er detta riktigt roliga boktips!

Jag och Sheriffen tog nämligen en tur till bibblan igår kväll och bytte ut lite läst, mot oläst.
(Ja, jag är en ytterst trogen bibliotekskund, om ni nu missat det.)

Planlös som jag var, snubblade jag över en bok som var långt bättre än jag hade hoppats på, faktiskt så bra att jag har läst ut de dryga 300 sidorna idag.
Mina Dennerts, Happy times.

Helt okänt för mig, både författare och titel men väl så läsvärd.
En intervjubok, där några av Sveriges "roligaste" personer frågas ut om hur de lever livet som just roliga personer.
Samtidigt brottas författarinnan med, i sitt eget tycke, tråkiga liv.

Det är ganska få böcker jag fnissar högt åt när jag läser dem men det här var en sådan!

Tjohej!

Först och främst verkar det som om min trötthet var ytterst temporär - och det får jag ju vara tacksam för.
För det andra finns det ju olika sätt att pigga upp sig på.

Ett sätt kan vara att få en himla massa gulliga awarder som dräller ner i skallen på min blogg, från andra fina bloggerskor!
Till exempel Ebba.
Eller från KaosJenny!
För att inte glömma, Cissa!

En liten hake med Awarden är att jag ska kopiera in bilden - något jag kategoriskt misslyckas med för jämnan (undrar varför det inte går in) - och för övrigt bör allmänt folkvett vara att tacka för utmärkelsen!
Tack!
Dessutom bör jag portionera ut samma Award till fem andra bloggare med färre än 200 läsare.
Nu ligger jag och surfar i spannet av just 200 läsare om dagen, även om det inte riktigt syns på antalet följare så med handen på hjärtat kan jag inte ärligt säga om dessa mottagare har fler eller färre men mina val är;

Karin - just nu med nästintill dagliga inlägg från minnenas allé.
Barnens Hjältar - en tjej jag tror jag skulle gilla att träffa "på riktigt".
Hulda - en kvinna jag har svårt att undvika en hel dag!
Regnkatt - en bloggerska jag har känt på "riktigt" i ganska många år nu.
Anitha - ännu en kvinna jag skulle ha massor att prata om med.

Ett helt annat sätt att få upp ångan på kan vara att leka pirat med Bam-Bam en hel dag!
Det har jag gjort idag.

Eller kliva iväg på kyrkoråd och inse att det kändes som en strålande idé att raskt tacka ja till uppdraget att figurera som någon form av "dopvärd" under kommande dop i församlingen.

Eller bara känslan av att komma hem och inse att jag än en gång fått trevlig feedback på något som publicerats i dagens utgåva av lokaltidningen, i 100 000 exemplar.
(Den dagliga storleken på tryckningen av papperstidningen, alltså.)

Var det nu det var dags att sova?
Varför känns det då som om det är en lämplig tidpunkt för att ställa till med storstädning, fest eller ommöblering?

måndag 16 januari 2012

Trött, trött och grå, grå

Jamen dåså!
Då förstår jag varför jag inte riktigt vaknat till än, trots att det snart är dags att samla ihop barnaskocken och peta ner den i sina sängar!

Jag kanske piggar på mig framåt vårkanten?

lördag 14 januari 2012

Söt- eller bittermandel?

Jag har svårt att tro att det finns människor som går genom livet utan att göra misstag.
Utan ha sårat någon, gjort dumma och även direkt elaka saker.
De allra flesta lär sig av sina misstag, kan be om ursäkt och försöker gå vidare i sina liv, förhoppningsvis som bättre människor.

Jag vill tro att de flesta försöker leva gott, rätt och sant - både mot sig själva och emot andra.

Sen finns det de personer som aldrig kan släppa en oförrätt.
Som tar varje chans att trycka tillbaka, påpeka tidigare begångna felaktigheter, aldrig kan se ett avslut och anser sig stå över varje form av sämre och lägre beteende.
De personerna är väldigt svåra att bemöta.
Motargument om att livet förändras och individer med den, accepteras inte.
Med största sannolikhet har de blivit gruvligt svikna, känner sig trampade på och kan av olika anledningar inte ruska av sig misshälligheter och gå vidare.

Det pratas mycket om att göra sig av med "energitjuvar".
Att negativa personer och situationer bör undvikas.
Det kan vara det enda rätta.
I andra lägen är det mycket lättare att säga än att göra.

I slutändan är jag egentligen mest bekymrad över de som intar en bombastisk hållning till sin omvärld.
Alltför många slutar sina dagar, bittra och besvikna över hur livet farit fram med dem.

Så vill inte jag bli.

fredag 13 januari 2012

Jens, Simon och Peter - flicklagets taktikupplägg!

Ju mer jag grunnar på den urbota korkade tränaren i FBC Engelholm, som inspirerad av den amerikanska filmen Coach Carter, ska ha gjort upp en plan för taktikspel, desto mer ilsken blir jag.

Eftersom vi tydligen inte kan vaccinera oss mot dumhet, inte hittat rätt genom jämlikhetens träsk, där vi vadar med ena handen beväpnad med en lika-behandlingsplan och den andra lika höjd till strid, hållandes en diskrimineringslag, är det enda knepet jag kan komma på; Att ge igen!

Hämnd är primitivt men effektivt!
Om inte annat går det att synliggöra missförhållanden genom att vända på steken och låta förövaren smaka på sin egen medicin.

Så, håll till godo med min utarbetade taktik och strategiplan för flicklaget i samma klubb.
(Eller någon annanstans i landet där det kan tänkas behövas.)

"Snygga killar" i försvaret - Jens

Jens är den lugna trygga killen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi spelar Jens är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och dubblar aggressivt.
Jens måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om. Det gäller för oss att alla på planen agerar tillsammans i en enad försvarsuppställning. Vi ska lita på Jens och vi ska lita på varandra.

(Jens är helt enkelt den lite mesige killen som helst vänder blad i frimärksalbumet och gillar att ägna sig åt fågelskådning.)

"Snygga killar" i försvaret - Simon

Simon är snygg, sexig och lite mer framåt än Jens. Simon gillar att klä sig som en player och ta för sig i sängen. När vi spelar Simon ska vi utmana motståndarna och lura dem dit vi vill. Genom att i rätt läge hångla och tafsa på Simon får vi ut optimalt resultat och vinner bollen i fickan för kontring. Med kraft, maximalt löp och följsamma förflyttningar är Simon den killen vi drömmer om.

(Simon är den vanliga men snygga dumskallen som det går att flörta hårt med för att få gratis drinkar.)

"Snygga killar" i försvaret - Peter

Peter är den galne killen man nästan är rädd för. Han slåss, sparkar och gillar att dominera. Peter blir sugen när man är aggressiv, tar för sig och har attityd. Peter dominerar och bestämmer vad motståndarna ska göra. I sängen kan du slita av honom kläderna och piska honom, ju mer energi desto bättre.Peter är rock´n roll och vi gillar det! Släpp loss monstret, släpp loss Peter.

(Peter lider av för mycket testosteron och behöver helt enkelt bli fastkedjad i sängen innan diverse sexhjälpmedel används för att kuva honom.)

Så - känns det fint?
Är det någon som begriper ironin i det hela eller tänker halva Sveriges befolkning "go nuts" över att jag "sjunker lika lågt" som en sexistisk och infantil tränare från en skånsk avkrok?

Ja jisses, från barn och dårar från man höra sanningen - eller var det; Saliga äro de enfaldiga, som gällde här?!

Bokastavskombinationer

I "Diagnosens makt", avhandlas en del genom tiderna populära sjukdomsdiagnoser av psykologisk karaktär.
Nu var det något år sedan jag läste den men av vad jag minns, är en av teorierna i boken att så länge det inte finns en diagnos, existerar inte sjukdomen i sig.

Fullt så enkelt är det ju inte, det påvisar ju det faktum att folk i alla tider insjuknat, lidit av och slutligen dött av olika krämpor, utan att den tidens kloka gummor, kvacksalvare eller läkare kunde ge ett adekvat namn på symptomen.

Forskning och medicinska landvinningar har gett oss alltifrån poliovaccin till namn på olika neurofysiologiska åkommor.

Nu höjer läkaren, barnpsykiatrikern och författaren Salmon Schulman, ett varningens finger åt de senaste årens frikostiga diagnosställning av barn.
Barn som nästintill får en slentrianmässig ADHD-diagnos.

Oavsett om sjukdomsepiteten är korrekta eller ej, har vi en eskalerande stor del av det uppväxande släktet som det anses vara "fel" på!?
Medicinförskrivningarna ökar och till den samtalsterapi som sägs ge bäst effekt, är väntetiderna långa och behandlarna få.

När jag växte upp, existerade inte dessa begrepp.
Det var naturligtvis inte bra för de som verkligen hade behövt hjälp, att istället få finna sig i att bli stigmatiserade genom att alltid bli betraktad som "hopplöst fall", obildbar eller rätt och slätt; Skitunge!

Dagens, kanske något för frikostiga, diagnostisering är inte heller bra.
Den leder till en annan typ av stigmatisering
Att med en enkel bokstavskombination kunna bortförklara ett barns avvikande beteende är att göra det för lätt för sig.
Det går inte att glömma bort det sociala och genetiska arvet, uppväxtmiljön, individens personlighet eller bortse från andra, kanske fysiologiska brister, utan att det skadar.

Återigen ser jag mig tvingad att påpeka det rent allmängiltiga i att se individen, bakom skalet.
Att inte hänga upp sig på befriande och ansvarsfriande diagnoser i tid och otid.
Att de som verkligen är i behov av att bli hjälpta till en fungerande vardag, får adekvat hjälp, vare sig det är medelst medicin eller terapi, hjälpmedel eller extra stöd.

Men det behövs inte en diagnos för allt mänskligt beteende som inte faller inom den så kallade "normen", därtill är livet för stort.

Jennifer, Petra och Sofia

Om jag hade en son i 14-årsåldern idag, skulle jag - utöver det uppenbara faktum att jag ger blanka den i all sportutövning - inte vilja ha honom i en klubb där så här omdömeslösa ledare lägger upp träningsprogrammen.

Att sedan ha mage och inte våga stå fullt ut för sina föraktfulla formuleringar, det är än värre!

Jag undrar hur taktikprogrammet ser ut för tjejlaget?

torsdag 12 januari 2012

Tvära kast och underbara busschaufförer

Vilken märklig dag!
En inplanerad kärringfrukost med fina C och bästaste Freundin här, utvecklades till djupa samtal och pannvecksläggning med C´s bror.
Flera kannor kaffe senare, var vi förhoppningsvis något klokare och i vilket fall som helst väldigt mycket kissnödigare.

Eftermiddagen gick i rasande fart med barnupphämtning av mina egna huliganer plus Majblommans bästaste vän, vedsläp, utfodring av två-och fyrbeningar, innan hemforsling av extrabarn och mat/nattning/skrivjobb tog vid.

Förtiofemton påbörjade och ratade utkast, innan jag kände att jag fick lov att landa i ett (1) tema, istället för att rusa runt i ord och text utan mål och mening.
Nu. Är. Det. Färdigt. För. Ikväll.

Just det - Majblomman har en ny idol också - Andersson.
BussChaffisAndersson - som har betydligt mycket bättre koll på min dotters saker än vad hon själv har.
Den lilla nallen, tappad i en snödriva vid busshållplatsen och en lila mössa, tappad på golvet i bussen, är hemma igen!
Sådana chaufförer är guld värda!

onsdag 11 januari 2012

Jag övar mig i egoism

Nu har jag gjort det!

Handlat årets första klädesplagg.
Till mig själv.
På rean.

Alltså, förstår ni hur stort det här är?
Ett riktigt trendbrott skulle jag vilja påstå.
Någonstans i höjd med bruna tröjor och illskära sjalar brukar jag tröttna, flacka med blicken och med lättade steg trampa mot tryggheten bland barnkläder istället.
Idag tog jag sats och bekämpade impulsen att genast rusa mot barnavdelningen och höll mig krampaktigt kvar bland kläder för vuxna.

Visserligen var det svårt, det tog till och med emot lite men till sist tog jag ett djupt andetag och stegade mot kassan med min fyndade tröja - svart givetvis - (tillsammans med de övriga två tröjor jag hittade till Pysselkungen och Bam-Bam) och började vifta med mitt julklappspresentkort.

"Tag 3 och betala för 2" slutade med att jag har 22 kronor kvar av min julklapp att nyttja vid annat tillfälle, en ny tröja och handlat för första gången i år!
På rean.
Till mig själv.

Det går nog bara utför hädanefter.

Oj, redan morgon? Nu igen!

Full fart framåt eller totalstopp.
Inte bara statusen på de små-vilda-glada utan även min.

Jag har noterat att flera av mina bloggvänner lider av usel nattsömn, jag har läst att det är ett relativt stort problem i pressen och tipsen om bot duggar tätt.
Gå en sen promenad, ät något lätt/ät inte alls flera timmar före sänggående, drick varmt/kallt/inte alls, sov med öppet/stängt fönster, med eller utan avslappningsövningar/band/värmefiltar osv i en aldrig sinande ström.

Jag tycker synd om alla de som av olika anledningar får en störd nattsömn och önskar att det verkligen fanns något mirakelmedel emot det.

Mina sömnproblem beror mest på att mobilen ringer okristligt tidigt varje morgon numera.
Att vara tvungen och svänga de lurviga över sängkanten runt halv sju är ett störningsmoment som heter duga.
Kan också hänga ihop med att jag inte begripit att natten liksom inte blir längre någonstans mitt på, utan att jag måste disciplinera mig och komma i säng före midnatt och helst släcka då också.

Löjligt självförvållat alltså!

Annars funkar jag nog som en klubbad säl, alternativt som mina småhuliganer.
Antingen är det 100 knyck som gäller eller så är det "go´natt katt".

Och ikväll ska jag lägga mig tidigt.


(Undrar vem jag försöker lura nu)?

tisdag 10 januari 2012

Ingen risk för lugn och ro inte!

Angående gårdagens inspirationsattack, så återkommer jag senare.
Dagen har varit tillräckligt lång och innehållsrik ändå.

Första skoldagen och jag hade styrt upp morgonen med järnhand, redan innan jag landade på kudden igår.
Kläder framplockade, väskor packade, extrakläder medskickade osv.

Det var inte en helt angenäm överraskning att fem centimeter snö fallit under natten, när jag i full fart föste barn mot bilen för att sent omsider kunna släppa av dem på rätt platser.
Slirigt och halt och med andra ord inga högre farter som gick att hålla.

Bam-Bam hade tid för en rutinkontroll av hörseln under tidig eftermiddag, så en stadstripp till sjukhuset hann vi med innan resten av skocken kom hemfarandes.
Majblomman hade givetvis smugglat med sin nysydda nalle till skolan - och tappat den på väg till skolbussen hem - vilket resulterade i att vi genomlidit gråt och tandagnisslan.

Precis som jag befarat, vis av erfarenhet, slutade första skoldagens kväll med en smäll.
Sheriffen gapade på Bam-Bam ...
som retades med Pysselkungen ...
som fällde sin lillebror ...
som skrek i högan sky ...
som då väckte Majblomman ...
som somnat i vredesmod för att jag inte genast tänkte sy en ny nalle åt henne ... vilket gjorde att jag totaltröttnade och frankt körde samtliga meterhöga och halvannameterhöga barn i säng.
Bums.

Nu har jag tagit min tillflykt till köksgolvet där jag sitter och flämtar av pur utmattning.

Och i morgon börjar vi om ...

måndag 9 januari 2012

Inspirationsattack

Det känns att det är slut på jullov nu.
Inte bara för att barnen tröttnat både på varandra och mig, utan mer för att jag råkade snubbla över en intressant diskussion om inlärning och föräldrars inställning till skolan, som genast triggade igång mina geniknölar.
Helt plötsligt blev det kul att börja ta sig upp ur juldvalan och engagera mig i något som berör.

Just nu sitter jag och filar på något jag tror kan bli bra.

Återkommer när jag tänkt klart.

Eller när barnen somnat.

Hertz-anfall?

Jag har en hormonstinn liten fröken i mitt hem.
Ena minuten vrålar hon i vredesmod att hon hatar mig, för att i nästa slingra sig runt min hals och bedyra mig sin utomjordiska kärlek.

Ikväll slog hon nästan rekord i svängningar per minut, under en timmes tid.

Hertz gills inte - det är svängningar per sekund som avses där och sååå snabb är inte ens lilltösen!

Jag undrar vem utav oss som är tröttast?
Jag misstänker att det är hon, eftersom hon äntligen sover, med ett leende på läpparna.
Själv ugglar jag uppe som vanligt och undrar varför mammor inte blir mer schizofrena än de blir?

söndag 8 januari 2012

Lite si, lite så

Jag kör lite med varannandagsprinciper här, verkar det som.
Ena dagen läser jag som en galning, nästa leks och pysslas det.
Idag har symaskinen fått jobba.

Majblomman hade ett önskemål om en liten silverfärgad nalle och då fick det ju bli en sådan.
Givetvis utrustad med kjol och blus.

Pysselkungen ville - inte helt otippat - ha en mantel (ännu en), till sin sedan tidigare hemsydda nalle och Bam-Bam var överlycklig för en medeltidsinspirerad luva.
Att sedan alla små stuvbitar åkte ner i barnens lapplåda, gjorde inte saken sämre.

Fast imorgon har jag inte tid att läsa, då måste jag sanera barnen, leta efter min förlupna mobil och försöka komma ihåg hur man gör när tider ska passas.

lördag 7 januari 2012

Min vän Baloo och jag

Någonstans där i slutet av december, la jag bara av.
Vilken mindfullness-coach som helst skulle vara stolt över att ha mig som elev.
All form av julhets, städiver och pyntarnoja tog semester
Så även all form av sansad dygnsrytm, aktivitetsgrad och socialiseringsvilja.

De senaste veckorna har jag mestadels lurvat fram i sävligt tempo, pyjamasklädd större delen av dagarna med näsan hängande över en bok, makligt rörande i en gryta eller två för att inte låta de små-vilda-glada hungra ihjäl.

Tyvärr börjar det bli ett problematiskt tillstånd, så här inför de allra sista skälvande dagarna av lovet.
Jag har hittills upptäckt att jag lyckats förlägga en del saker.
Saker jag börjar sakna.

Mina arbetshandskar.
Jag har nyttjat de när jag hämtat ved, ganska nyligen!
Min absoluta favoritmössa, ful som stryk och inget jag skulle vilja visa mig offentligt i men i särklass den skönaste jag någonsin ägt.
Min mobil!?

På tisdag är visst meningen att livet ska återgå till det normala.
Kan ju vara bra om jag hittat åtminstone mobilen till dess.

Och ja, jag har provat att ringa till den men batteriet är visst slut för den har inte lust att ge sig till känna!

Glömt tid och rum ...

Johan Theorin har vissa poänger.

Nu har jag även läst Nattfåk och Blodläge sedan igår.
Ska visst finnas ännu en roman av honom om han släktö Öland?

Den ska jag leta upp!

torsdag 5 januari 2012

Grå, grå, grå ...

Nej, idag har inget hänt.
Inget av allmängiltigt intresse.
Inte ens något i mitt eget intresse.

Typ, trist "mellan-mellandag".

Vakna.
Frukost.
Surfa.
Läsa bloggar men orkar inte kommentera.
Funderar på snygga formuleringar om något klyftigt, utan att komma på det.
Bära ved.
Mata barn.
Mata djur.
Tvätta.
Laga mera mat att utfodra familjen med.
Handla.
Kasta skräp.
Äta choklad.
Surfa.
Kommer fortfarande inte på någoit klyftigt att säga.
Dammsuga efter glaskross av Bam-Bam i matrummet.
Dammsuga lite till när snabeldraken ändå är framme.
Torka lite.
Plocka ändå mer.

Nej, inget intressant alls.

Nu tänker jag dricka vin istället, det verkar mindre trist och mer skoj.

Och någon bal är jag givetvis inte bjuden på i år heller.

onsdag 4 januari 2012

Pyssel och knåp

Hurra!
Pysseltarmen har återuppstått, visserligen på bekostnad av noll sidor lästa idag men det kan det ju vara värt.
Majblomman har länge stimmat om en egen Drömfångare, ni vet en sådan där cirkelmackapär med nät och pärlor och fjädrar som indianerna påstår ska kunna samla in vackra drömmar och filtrera bort de onda.

Med hjälp av en bit gardinspiral, ett garnnystan, många pärlor och ännu mer fantasi, knåpade vi ihop en.

Början av "spindelnätet" kring ramen av en ihoptejpad gardinspiralsbit.



Slutresultatet!




Lilla fröken är nöjd och det är ju huvudsaken.

tisdag 3 januari 2012

372 + 396 = 768 sidor

Det blåser.
Visserligen sägs det att just vi ska klura ut den här stormen Emil utan orkanbyar och katastrofläge.
Å andra sidan är jag luttrad av att bo på landet, så jag tappar väl upp vatten, lokaliserar ljus och tändstickor och inväntar ett eventuellt strömavbrott.

Jo tack, annars har det varit en bra dag.
Jag har läst, läst, läst och läst.
I år måste jag nog skapa en egen kategori över utlästa böcker - även om jag redan nu vet med mig att jag inte kommer orka recensera alla.

Få se nu, tredje januari och igår läste jag ut "Baddaren" av Emma Hamberg, idag plöjde jag Johan Theorins "Skumtimmen".
Den första en småmysig relationsroman, den andra helt ok.
Frågan är bara om jag kommer att komma ihåg innehållet när vi närmar oss årets slut?

Jodå, jag kan försäkra er om att barnen fått både högläsning, lek och mat i flera omgångar idag.
Jag är bara synnerligen effektiv - stundtals!

måndag 2 januari 2012

Novelltävling i tidningen Skriva

Jag var ju bara tvungen att plita ihop en text, lite så där flow-aktigt, medan de små städade ihop barnkammaren efter dagens lekar.

Deadline är inte förrän 24/1 men en novell på temat "Festen", max 4000 tecken lång, inklusive mellanslag, är en nyttig övning.
Tidningen Skriva håller i tävlingen.

Inspirationen och tipset fick jag från My Myself and I

McDonalds, Ugg och brännsår

Vi har ju så himla bra framförhållning i den här familjen (inte) så på nyårsaftonens eftermiddag genomförde vi en liten nätt inhandlingsexpedition inför kvällen!
Mat stod högst på listan.
Mat inhandlades också - något ogenomtänkt och osorterat som det gärna blir när tre små-vilda-glada rantar runt och hjälpköper bra-att-ha-saker.
(Sheriffen vägrade befatta sig med trista stadstripper just den dagen och valde att stanna hemma själv.)

För att överhuvudtaget komma hem med barn som inte dött svältdöden, stannade vi till på det stora gula M,et och panikköpte hamburgare.
Ja, då var det ju plötsligt ingen som orkade engagera sig i laxkokning och såssnurrning när väl den extravaganta nyårsmiddagen var svald!

En sen supé med skaldjur, gravad lax och rom slank ju ner i alla fall framåt tolvslaget.
Sheriffen och Bam-Bam härdade ut till slutet och sprang runt med tomtebloss i natten, eftersom jag vägrar köpa galet dyra smällare och bomber.

Bam-Bam lyckades med konststycket att bränna sina vantar så ytterhöljet smälte.
Jag sprätte en tändsticka som gick av, mitt i urringningen så nu har jag ett snyggt brännsår att ståta med.

Under inhandlingsturen fyndade vi ett par mörkrosa Ugg-kopior till Majblomman, de stövlarna har fröken bott i inomhus sedan dess.
Däremot är de inte tänkbara att nyttja utomhus, därtill är de alldeles för fina anser tösen.

Och nu, när vi redan hunnit till den andra januari, ska vi äta nyårsmiddag - ungsbakad lax.

söndag 1 januari 2012

Fett och socker

Om en Mångmamma är väldigt chokladsugen och allt som står till buds är chokladpudding, klockan är över halv nio på kvällen och samtliga små-vilda-glada alltid går i spinn av sockerpåslag, är det riktigt klokt då att genast skrida till verket och vispa pudding och grädde så det skvätter?

Nej, inte särskilt - men attans så gott!

Nu blir det filmtajm och kuddmys med de barn som inte gått upp i limningen av sockerchocken!
Alternativt somnat - men sådan tur har jag nog inte.

2012.01.01

Jag brukar inte avge nyårslöften, de är ändå omöjliga att hålla.
Ändå kan jag inte låta bli att ha viss framförhållning och tillförsikt inför kommande år.

2012 är:
Året då jag kommer att skaffa mig något större armmuskler än vad en mygga har.
Året då jag kommer att ha bättre tålamod med mina huliganer - alternativt större överseende med mina egna utbrott på de små-olydiga-nyfikna-vilda.
Året då jag kommer börja arbeta något mer fokuserat på en egen ekonomi och inte låta mig bli försörjd som en lyxhustru, likt de senaste dryga decenniet.
Året då jag (återigen) inte tänkte börja banta, motionera mera eller dricka mindre vin - utan snarare tvärtom :)

Året då jag tänkte debutera som publicerad författare.

Det sista är faktiskt mest skrämmande av allt att uttala högt och skriva ner.
Tänk om jag misslyckas?!
Tänk om jag är komplett osäljbar, ointressant, urusel.
Just det jag älskar så enormt mycket - det skrivna ordet - skulle vara en fasansfull personlig katastrof om jag floppade med!

Nåja, jag har så vitt jag vet 366 dagar på mig att komma upp med bevis och eftersom jag är en obotlig optimist så löser jag troligtvis den utfästelsen också.

Hoppas jag?

Gott nytt på er!