Tack vare Mångmamma och;
1095 dagar,
1378 inlägg,
100 395 uppladdningar senare,
har jag hunnit skaffa mig en förfärlig massa roliga nya vänner samt ett krönikörjobb.
Hurra för Mångmamma idag och hurra för alla er som läser, utan er hade det inte blivit någon blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Grattis och tack för att du finns och för att vi läsare finns. Vi utgör en fin kombo :)
Kram
Hurra, hurra!
Och tack för att du förgyller våra liv på ditt alldeles fantastiska vis!:-)
Hoppas på många år och inlägg från dig i framtiden!
Kram
Ja, jag måste instämma i att det är givande med bloggeriet, även om jag inte är så flitig med att skriva. Men det är tack vare Mångmamma som jag vistas här, tack tack. Kramis till dig!
Hurra för dig.
Angående din kommentar hos mig:
Ja det är inte lätt att ha många barn. det skall Gudarna veta. Det är alltid någon av dem som snörvlar, hostar eller har magproblem. Löss har jag hittills sluppit, men det är väl bara en tidsfråga.
Jag har varit hemma i massor av år med småttingarna men straffas också för det valet. Ingen a-kassa snart, och jobben ramlar inte över mig.
Angående harar och ekorrungar, så kan jag berätta att min pappa var och är viltvårdare.
Det var nästan tomt på harar ute i naturen efter en epedimi av myxomatos bl.a så vi födde upp harar som vi släppte ut i skogen. Ekorrungarna var sådana jag hittat i skogen, ofta med brutna ben eller inre skador. De dog efter bara några dagar till min stora sorg.
Pappa hade ekorrar hemma varje sommar när han var liten. De rev sönder gardiner, och kraschade blomkrukor i parti och minut.
Av den anledningen upprätthöll han inte traditionen då han fick egna barn.
Ha en härlig dag
Kram
Hurra för dig idag :)
HÄRLIGT!!!!!
Kramar om den bästa mångis som finns!
Grattis grattis!!
Grattis på födelsedagen!!
Hurra för det! Bloggvärlden skulle vara fattig utan Mångmamman! *KRAM*
Tack alla ni fina!
Ni blir inte av med mig i första taget, jag är en liten enveten rackare som ytterst sällan ger mig!
<3
Först tänkte jag fråga om det är nu som treårstrotsen börjar. Men så insåg jag ju att du har ju aldrig vuxit ur trotsåldern......:-)
Det är en komplimang ifall du inte förstod det.
Grattis. Själv var jag väldigt skeptisk när jag började blogga. Jag är inne på femte året nu. Så det kan bli.
Tre år går undan! Grattis som sagt - håller med någon föregående talare, blogglandia skulle vara bra fattigt utan dig Mångmamma!
Kram o trevlig helg!
Jo då, jag tog trotskommentaren som en komplimang!
Och än en gång, tack för att ni hänger här med mig.
Bloggandet ger många nya och spännande kontakter, för oss alla.
Skicka en kommentar