- Jag beklagar!

Det fick jag höra av en kollega förra veckan, med anledning av att jag nyligen lagt ännu ett år bakom mig.

Jag reagerade spontant och protesterade.

Sa att jag såg det som en ynnest att få hänga kvar ännu ett tag.

Sen blev jag upprörd och ledsen. För avsändarens skull.

Hen lider uppenbarligen av vår nutida media/reklam/livsstilshets om att: UNGT är bra. Fint-Åtråvärt-Allena-rådande.

?

Sorry, jag kommer aldrig köpa det.

JAG är JAG - oavsett år i passet.

Så länge jag lever.

Varför skulle jag skämmas/begråta min ålder/sluta fira min födelsedag - för att jag blir ännu ett år närmre min (och vår allas) oundvikliga dödsdag.

Vilken ohemul ynnesten det är att få ha varit en del av vår nutid.

Att få ha sett, upplevt och varit med om vår nutids brytpunkt mellan ’gammalt och nytt’! Och allt däremellan!

Att leva är stort.

Punkt.