fredag 23 augusti 2013

...OM han överlever...

Första skolveckan är över för Stenkrossarens del.
Sin vana troget, avslutade han den också med buller och bång igår eftermiddag.

Jag var på väg hem ifrån stan där jag tokshoppat skor och strumpor till alla små-vilda-glada samt oumbärliga hästpryttlar inför morgondagens hästhämtning!
(Ja, ja, jag vet att jag inte sagt så mycket om det men min syster ska ha en pålle här i våra hagar)!

Jag passerar skolan samtidigt som barnen slutar och tänker att jag hinner hem för att tömma bilen och börja förbereda maten innan mina två yngsta kommer med skolbussen.
I diket några hundra meter utanför samhället ser jag något litet stå?
Saktar ner och girar över i mötande fil för att hålla distansen till vad/vem det nu är?
Stenkrossaren!
Ungen står med ryggsäck på ryggen och tröjan i famn i diket?

Stannar till och får in en förtvivlad och arg liten gosse som osammanhängande försöker förklara att han blivit arg på sin fröken och inte ville vara kvar längre så han hade resolut påbörjat en stilla hempromenad!
Att notera i sammanhanget är att vi har nästan nio kilometer hem ifrån skolan!

Eftersom ingen svarar i telefon på skolan - kanske inte så konstigt om merparten av lärarna är ute och letar efter min förrymda unge - åker vi raskt tillbaka och hinner precis stoppa den 'onda' fröken innan hon trampar iväg på cykel för att leta efter gossebarnet.

Nåväl, barnet är infångat, vederbörligt åthutad och tröstad i lika delar, fröken förklarar vad som hänt och jag fortsätter tänka att; Det kommer att gå bra för min minsting, OM han överlever!
Dessutom är det förvånansvärt lång tid som passerat (fyra dagar) innan min Stenkrossare plockade fram sina Emil-hyss-takter?

Jag tror att vi kommer ha en spännande tid framför oss, jag, min son och hans nuvarande samt kommande lärare! 

6 kommentarer:

Leif B Frid sa...

även vi som läser bloggen.

Ezter sa...

Ja, just det, även vi läsare! Tur ändå att du hittade honom!

Esbe sa...

Mm... känner igen mig, i Stenkrossaren! (fast jag hade väl inget Emil-hyss för mig... utan var bara arg och sprang min väg från skolan, rakt in i min f d dagmammas famn, trots att jag försökte komma undan även den).
Ska bli kul att höra om hans bravader framöver!

oumberligating sa...

Låter som en sund liten varelse, jag rymde en hel del som liten och tonåring.....självklart är sådant utvecklande....se på mig! (ler)
Eller annars kanske du blir orolig, ha en fin helg.
Kram ifrån Oumberlige Peter!

Tankar vid midnatt sa...

Det är en stark liten påg du har - hoppas det löser sig och att fröken ser honom där han är och ser till att skolan blir en glädjekälla för honom! Styrkekram till dig som mor

karl . sa...

Tur att du hittade honom i diket. Ser framför mig vårat mellanbarn om ett par år. Emil-hyss är det gott om redan nu, även om han själv kallar det för rackartyg. Humör har han också och är bestämd som få...

Har flyttat bloggen förresten i ett försök till nystart. Från pappak.blogspot.se till minavyer.wordpress.com Hoppas att du hänger med :) /Tidigare "pappa K"