Braskande rubriker

Jag är ingen förespråkare av dödsstraff.
Tvärtom - oftare är ett frihetsberövande mer effektivt - om det är hämndeffekten vi är ute efter.
Att råda över liv och död är inte människans uppgift, inte på det sättet som ett alltför stort antal av världens stater begagnar sig av.

Ändå kan jag inte uppröras eller rysa inombords över nyheten att en "svensk man dömts till döden i Malaysia", som det går att läsa om i dagens tidningar.
Kanske är jag för blasé, kanske jag inte kan relatera till det hemska i nyheten?
Eller är det så enkelt att jag inte kan tycka annat än att denne man - om han nu är skyldig till metaamfetaminsmuggling - får skylla sig själv om han är så korkad att han väljer att ta risken?
Utlänningar som smugglar i Sydostasien och åker dit, bör vara tillräckligt upplysta om riskerna med att hamna i fängelser med usel standard och den mindre ljusa framtidsutsikten som innehåller en eventuell dödsdom vid det här laget.
Ändå tar alltför många risken.

Jag har svårt att måla upp ett scenario där denne man skulle blivit lurad till att ta med en väska eller hotad till liv och lem om han inte smugglade!?
Att västerlänningar varnas för att lämna sitt bagage utan uppsikt eller ta med paket åt någon annan är ju ingen sensationell nyhet.
Att då resa med en dubbelbottnad resväska och torska i tullen med mer än sex kilo droger är bara korkat!

Självklart kommer jag aldrig jubla över barbariska straffsatser men jag kan inte förfasas, sorry.

Vad är det för fel med personligt ansvar?