Åldersdiskriminering och myndighetsutövande

I slutet av maj gifter sig ett ungt par här i trakten.
Båda blir 24 i år och min första spontana reaktion är givetvis - med min aktningsvärda ålder i minnet - Oj, så unga de är!
Nästa tanke blir genast - själv då?

Jag hade inte fyllt 22 när jag gifte mig.
Inte hunnit bli 23 när jag blev mamma.
Hade två små barn vid 25.

Det här med åldersdiskriminering kan faktiskt slå åt alla håll, både mot de "för unga" och de som anses vara "för gamla".
Visst kände jag att det fanns äldre kvinnor som ansåg att jag var en barnrumpa som lekte mamma-pappa-barn-liv, då när jag blev mamma.
Säkert finns de personer som ansett att jag varit komplett galen som fortsatte att reproducera mig upp mot 40-årsåldern också.

Med tanke på mina egna åldersrelaterad val, är jag noga med att inte lägga värderingar på andras val.
Spontant kan jag tycka att det är lite väl egoistiskt att vilja bli gravid som kvinna vid passerade 45 år men det är inte upp till mig att avgöra om det är rätt eller fel.
Att sätta barn till världen är alltid en egoistisk handling så länge det är ett frivilligt och medvetet val men tidsperspektivet måste finnas med.
Det tar ungefär 18 år innan telningen är så pass stadig att den kan släppas ut i full frihet - i alla fall om vi tittar på vårt lands lagstiftning och myndighetsålder.

Orkar/hinner/vill man som mamma/pappa vara tillräckligt närvarande i tonårskriser och studentfestande när den egna pensionsåldern knackar på dörren?
För min del återstår det bara att se, eftersom familjens minstingen kommer harva runt där i framtiden när jag kanske börjat fundera på hur jag vill fira min 60-årsdag!
Det enda som är helt garanterat säkert, är att garantier finns inte och utveckling och förändring är det enda bestående i en människas liv.

Det är inte ok är att en myndighet sätter sig till doms över hur vuxna och fullt friska människor vill göra.
Chanserna för att detta nedfrysta embryo inte kommer vilja bita sig fast och kläckas som en liten människa nio månader senare är rätt stora - men valet ska vara parets!
Inget storebror-ser-dig-förmynderi som sätter käppar i hjulet!

En helt annan aspekt av ovanstående är givetvis i hur hög utsträckning samhället ska bekosta människors önskan om hjälp för att kunna bli föräldrar - men det är ett annat inlägg!