Roadtrip to childhood

Jag har trampat på barndomens stigar i helgen.
En liten nätt tur och retur till ursprungets stad tillsammans med nästan hela familjen.
Efter skoldagens slut i fredags, plockades samtliga små-vilda-glada upp och packades in i bilarna för transport till Lidingö.

Mellankusinen fyllde år samma dag och mormor stod för övernattningen i "borgen".
Större delen av mångmammaklanen samlades till gemensam lördagsfrukost på hotellet innan vi tog ett ärevarv - eller sju - i föräldrahemmet, pulkabackan och besåg allmänningen där vi barn i grannskapet på 70-talet slogs om tallarna för att hävda vår rätt till kojan vi just byggt.

Efter ett intensivt dygn, vände vi hemåt mot Smålandsskogarna igen och gårdagen tillbringade jag i sällskap av gamla brev, dagböcker, foton och sedan länge bortglömda klippdockor och bokmärkesalbum.
Nostalgi på hög nivå.

Ett litet lustmord begick jag också - några almanackor med pinsamma anteckningar fick raskt åka i eldtunnan, utan att jag mer än skummat lite snabbt.
Inte för att jag skäms ohyggligt för vem jag var som tonåring utan av den enkla anledningen att vissa saker ska bara minnas genom ett filter - inte återuppväckas!

Några riktigt roliga och speciella saker upptäckte jag.
Det ena var mina första (?) tidningsalster, egenproducerade och omsorgsfullt hopfogade tidningar om hästar.
Det andra, min lätt förträngda vurm för allt som rörde ABBA.
Att jag hade klippdockor i form av medlemmarna i popgruppen, det kom jag ihåg men att jag lagt ner eoner av tid på att rita massvis med kläder till samtliga - det kom jag inte ihåg.
Eller att jag även där lagt ner timmar på att samla urklipp om gruppen och klistra in i ett skrivhäfte.

Egentligen är det riktigt kul att gå tillbaka några decennier och se hur lik jag är mig, än idag.
Jag vurmar kanske inte direkt för ABBA men klädroad är jag fortfarande - om jag får skapa kläderna själv!
Tidningskarriären har jag inte släppt helt heller och hästar har jag också i mitt liv!

Mest anmärkningsvärt i sammanhanget var kanske dock att jag hittade en dagbok från mellanstadietiden, där det fanns bockar i kanten.
Med två lärare som föräldrar var kanske annat inte att vänta?
Å andra sidan är det rätt sällan jag stavar fel numera!