Må gott!

Körsbärsträden blommar!
Både inne i mitt växthus och ute.
Fantastiskt, precis lika fantastiskt varje år.

Dessutom lever mina barn, storsonen fyller år, lammet inte bara överlever, utan växer och frodas så det knakar.
Vi har haft en underbar eftermiddag med minimalt majbål och tillhörande korvgrillning - lite halvspontant sådär - hemma hos bästa Freundin.

Samtliga små är renskrubbade, pyjamasade, instoppade i filtar framför en "nu-är-det-lite-busigt-sent-film" och jag har en skvätt vitt i glaset.
Fått en mycket hedrande utmärkelse, mängder med vänliga och medkännande kommentarer av kända och "okända", solen har vräkt ner och det är ännu en ledig dag imorgon.

Kan det bli bättre?

Hoppas ni alla har det minst lika bra som jag!
Kram

Powerful woman writer award

Det här har jag fått av fantastiska Maria Engelwinge som kommer att få premiärgästblogga hos mig på tisdag.

Som ni säkert redan förstått vid det här laget, har jag börjat nosa runt i det skrivna ordets kretsar, genom att bekanta mig med sprillans nya författarinnor.
Eftersom jag själv älskar ord och formuleringar, litteratur och sagor, är det inte ett dyft egendomligt att jag söker mig till likasinnade.

En bra historia hittar alltid sin läsare eller lyssnare.

Nu är jag så pass färsk inom den delen av bloggvärlden, så jag har svårt att skaka fram några fler superduktiga skribenter av kvinnligt kön än de Maria redan listat.
En intressant skribent med två böcker publicerade på vulkan.se tycker jag att ni ska titta in hos i alla fall - Madlar

För övrigt känner jag mig glad och hedrad av utmärkelsen, tusen tack!

Valborg

Trött som en urlakad Långa, färdig för tillredning.
Inte så konstigt när sömnen varit kort och knölig, intrasslad i en sjukhusfilt på avdelning 11 på sjukhuset under några korta morgontimmar.

Fröken Hårfager har ett nytt namn; Fröken Majblomma!
Igår eftermiddag, strax innan jag tänkt gå in och börja med middagen, kom tösen och Pysselkungen farandes, vilt skrikande att flickebarnet svalt en majblomma.

En sådan där som storebror Sheriffen säljer.
Vid första informationen som gavs, var det frågan om en nål med pappblomma på, hostade gjorde hon och klagade över ont i strupen ungefär en handsbredd nedanför halsgropen.
Samtal med sjukvårdsupplysningen och sen hitkommendering av underbar granne som höll koll på småkillarna medan jag spikade fast "plattan i mattan" och tog oss in till akuten.

Efter röntgen visade det sig vara frågan om en sådan där liten metallblomma med tillhörande stopp bakom som fastnat i matstrupen.
Inskrivning, samtal med narkosläkare, väntan, lugnande medel och så ner till operation.
Jag satt med fram till hon sövts, sen blev jag utsparkad.

Jag hann tänka många tankar när dottern var nedsövd och jag vankade runt, osaligt i långa tomma fredagstysta sjukhuskorridorer.
Strax före 23 var hon inne på post op och jag fick komma in för att vara på plats när hon vaknade.
Det ville hon inte göra!

Visserligen hann jag och den ansvariga sköterskan bekanta oss rejält med varandra men mina förhoppningar om att få ta oss hem igen grusades.
Halv två inatt hystade jag resolut upp ungen på armen och placerade henne på toaletten, kissa måste hon göra innan vi hade en chans att få förflytta oss.

Längre än till barnavdelningen blev det dock inte, att sova på sjukhus och få äta glass mitt i natten var ju alldeles för spännande för att missa.
Nerknölade i samma säng med de höga lämmarna uppfällda sov vi sedan några timmar innan frukosttarmen drog i oss.
Ingen av oss hade ätit sedan lunch igår och även om sjukhusfrukost inte är världens mest spännande mat, var det underbart med kaffe-macka!

Nu har fröken Majblomma gått och lagt sig en stund, jag är stolt över Sheriffens insats för flasklammets matande under kvällen och morgonen, barnvakten fick blomma och färska frukostfrallor på vår väg hem och gossarna stimmar runt som stollar ute i solskenet.

Och Majblomman?
Den trillade givetvis ner i magsäcken när dottern fick muskelavslappnande för att sövas - och där får den ligga kvar till den behagar komma ut bakvägen!

Utöver denna dramatiska början av Valborg har jag ett grattissamtal att ombesörja idag - min storson fyller 19 och håller sig borta för första gången en födelsedag.
Hoppas han och extradotter får en trevlig födelsedagsvalborgskväll!


Ni med!

Evolution

Under påsklovet följde Hårfager med hem till bästaste vännen, tillsammans med två av sina bröder; Pysselkungen och Bam-Bam.

Det lektes och hoppades i skift på familjens studsmatta, först tjejerna och sedan killarna.
Bakom huset går en gångväg och där passerade två något äldre killar, troligtvis ursprungligen från Somalia, eftersom det finns gott om asylsökande i närområdet.

-Det där är utlänningar. Varför är de så svarta? undrar Bam-Bam.
-Jo, förstår du. Gud skapade alla människor olika. En del kommer från Sverige och andra från Öland, därför finns det olika färger på människor, svarar den förnumstiga och allvetande Hårfager sin lillebror.

Darwin - släng dig i väggen!

Filosoferande

Utan att på något sätt vilja skryta, känner jag faktiskt ingen annan som har ett lika högt tempo som jag.
Ändå är jag aldrig helt nöjd med dagens prestationer, på kvällen när jag somnar en halvmil ovanför kudden.
Det har blivit bättre med åren men samtidigt känns det som om det där med "att vila" är grymt överskattat.

Inte minst aktualiseras det när nära och kära drabbas av sjukdomar eller en något förtidig död.
Livet är helt enkelt för kort för att såsa bort framför meningslösa saker.
Vad som räknas som meningslöst, är givetvis upp till var och en att bedöma.

I min värld är det mer meningslöst att se på tv eller film än att läsa en bok.
Att spela spel, lägga pussel och knyppla faller också inom ramen för vad jag inte lägger ner tid på.
Däremot att bygga relationer till andra människor, lära nytt och påverka är sådant jag gärna ser som viktigt.

Jag skulle inte offra en kvart på sportaktiviteter men harvar i ur och skur runt med ved, foder och vatten och tycker att jag presterar något gott.
Pratar gör jag mer eller mindre dygnet runt, som min far sa när han insåg att jag inte ens var tyst när jag sov.

Egentligen är det en himla tur att alla olika typer av "viktigheter" finns och att de skiljer sig åt mellan personer, annars skulle världen se rätt enahanda ut.

Även om jag stundtals är en något för stressig person för mitt eget bästa...

Med eller utan?

Det här med utseendefixering är ett kärt ämne jag gärna återkommer till i tid och otid.
Lite i förväg har ju shorts-säsongen börjat nu.
För en hel del kvinnor kommer rakhyvlar, geléer och epilatorer fram för att skala av oönskad behåring.

På andra sidan av skranket, bojkottas all form av avskalning å det kraftfullaste.
Det ses som ett kvinnofientligt förtryck att behöva känna sig manad att förändra sitt utseende.

Jag har inte funderat så värst mycket på det.
Jag har liksom inget hår att skala/raka/vaxa bort på mina tämligen hårlösa ben.
Å andra sidan har jag heller ingen värmande vinterpäls/inbyggda långkalsonger, vintertid!
Möjligen några enstaka futtiga ljusa spretar som jag brukar noppa bort, någon solig dag, sittandes på trappan.

Jag kan tycka att det är, ett något fånigt ställningstagande, om man väljer att inte raka sig, under förespegling att det är normalt/naturligt/sunt, samtidigt som det är helt ok att pierca näsan/sminka sig/tatuera sig/piffa håret.
Ändå är det egentligen mer en individfråga än ett samhälleligt fenomen.

Jag begriper att var och en tar och drar gränsen någonstans.
Själv skulle jag aldrig kunna lägga mig under kniven för att snörpa ihop, upp eller bort något.
Inte heller någon botoxspruta kommer någonsin att komma i närheten av min lekamen.
Samtidigt har jag hål i öronen, sminkar mig ibland och färgar håret av gammal och ohejdad vana.

Oönskad hårväxt har jag i form av ett vitt grovt skäggstrå som dyker upp tre-fyra gånger per år, ungefär på samma ställe som män har sitt Adamsäpple.

Det här med utseende och stil har fascinerat mig länge, faktum är att jag skrev en uppsats i ämnet för en herrans massa år sedan.
Ingen kommer helt undan de ideal som råder för tillfället, ingen kan missa den massiva reklam som översköljer oss, alla har förhoppningsvis hittat ett förhållningssätt till det.
Oavsett om man "köper" det, eller ratar det.

Vad vill jag med detta röriga inlägg då?
Tja, kanske som vanligt, lev och låt leva!?
Med eller utan hår på benen!

Veckans kvinnliga blogg, vecka 17

Det är faktiskt tisdag.
Det betyder att det är dags för Veckans Kvinnliga Blogg igen.

Denna vecka väljer jag ännu en författarinna som skriver om sitt eget livsöde.
En urstark och kompetent kvinna som lyckats med det nästintill omöjliga.
Idag utbildad jurist och med personlig erfarenhet av hur det är att befinna sig mitt i en komplicerad vårdnadstvist över både kulturella och geografiska gränser.

Läs henne och titta in på hennes blogg!
Grattis "Morran"!