torsdag 28 april 2011

Filosoferande

Utan att på något sätt vilja skryta, känner jag faktiskt ingen annan som har ett lika högt tempo som jag.
Ändå är jag aldrig helt nöjd med dagens prestationer, på kvällen när jag somnar en halvmil ovanför kudden.
Det har blivit bättre med åren men samtidigt känns det som om det där med "att vila" är grymt överskattat.

Inte minst aktualiseras det när nära och kära drabbas av sjukdomar eller en något förtidig död.
Livet är helt enkelt för kort för att såsa bort framför meningslösa saker.
Vad som räknas som meningslöst, är givetvis upp till var och en att bedöma.

I min värld är det mer meningslöst att se på tv eller film än att läsa en bok.
Att spela spel, lägga pussel och knyppla faller också inom ramen för vad jag inte lägger ner tid på.
Däremot att bygga relationer till andra människor, lära nytt och påverka är sådant jag gärna ser som viktigt.

Jag skulle inte offra en kvart på sportaktiviteter men harvar i ur och skur runt med ved, foder och vatten och tycker att jag presterar något gott.
Pratar gör jag mer eller mindre dygnet runt, som min far sa när han insåg att jag inte ens var tyst när jag sov.

Egentligen är det en himla tur att alla olika typer av "viktigheter" finns och att de skiljer sig åt mellan personer, annars skulle världen se rätt enahanda ut.

Även om jag stundtals är en något för stressig person för mitt eget bästa...

5 kommentarer:

Ezter sa...

Ja, det låter onekligen som du har svårt att ta det lugnt och slappna av! Men man väljer ju själv hur man vill göra. Du bloggar ju iallafall :)

Black Iris sa...

Jag tycker att du låter helt underbar....
Du bryr dig och skiter i oviktigt.
Hur många gör det? Inte ens jag..

Kram Maidi

My Myself and I sa...

"Jag skulle inte offra en kvart på sportaktiviteter men harvar i ur och skur runt med ved, foder och vatten och tycker att jag presterar något gott."

Åhh - vad jag håller med! I helgen bar jag småträd och kvistar från min gallrade björkdunge i 3,5 timme. Måste gått minst en mil. Underbart :)

Mångmamma sa...

Ezter; Du har ju helt rätt - bloggandet är ett sätt att bygga relationer för mig och det skulle faktiskt kunna betecknas som någon form av "vila".
Maidi; Och jag som tycker att du är klok! Tack.
My myself..; Det känns på något sätt mer produktivt att släpa runt på små träd och liknande än att släpa runt på vikter eller försöka träffa en boll, eller hur?

Cicki sa...

Det som gör mig orolig är att jag känner igen mig själv från förr. Visserligen asade jag inte så mycket ved och barn, men jag var ständigt på språng och vilade alldeles för lite. Du vet väl att det bara finns en av dig. Kram