måndag 19 december 2011

En tvättäkta idiot - jag!

Just nu, nyss hemkommen från ett möte i stan, är jag så rasande ilsken på mig själv så jag önskar att jag kunde sparka mig hårt på smalbenen härifrån till Häcklefjäll.
Och inte begrep jag vad jag tackat nej till förrän på hemväg heller.

För att komprimera historien något; jag är förtroendevald inom Svenska Kyrkan sedan förra kyrkovalet.
Sitter med i både kyrkoråd och fullmäktige.
I mitt tidigare Östgötska liv var jag ordförande i Svenska Kyrkans Unga under några år.
Behöver jag säga att jag sällan är tyst om sådant jag tycker och tror på?


Mitt barndomsjag hade relativt lite med kyrkan att göra och utöver svenssonreligiösa händelser såsom dop, bröllop och begravningar, var jag ingen flitig kyrkobesökare.
Men ... min bästis pappa var präst.
Han både konfirmerade mig, vigde oss och stod ut med att jag och hans dotter åt oss igenom hans frysinnehåll under tråkiga skolluncher eftersom han bodde granne med vårt högstadium.

Mina barn däremot har fått finna sig i att bli släpade fram och tillbaka till kyrkan och i första hand all form av småbarnsunderhållning den har kunnat bidra med.
Aftonböner används som ett mantra efter saga och sång varje kväll och är minst lika effektivt som någon av Anna Wahlgrens "ramsor".
När sedan vår son dog i fullgången tid, drabbades jag av grymma existentiella frågor.
Frågor jag försökte få svar på genom att läsa allt jag kom över i, även Bibeln.

Nu står kyrkan inför en omorganisation och jag är en av två som är utsedda till att representera vår församling.
Naturligtvis hade det varit fiffilurigt om jag hade tagit plats i arbetsutskottet för att kunna föra fram vår lilla församlings önskemål - så vi inte blir alldeles överkörda av de stora drakarna inne i centralorten.
Så var tanken!

Jag fick också frågan om jag ville vara med och leka.
Dum som jag är, missförstår jag frågan, hör hälften av samtalet på grund av små snurrande barn som måste trycka på telefonens alla knappar och bestämmer mig oövertänkt för att rata all form av inblandning i vad jag tror är något helt annat än vad det verkligen är.
Idiot-Eva!

Istället har vi nu (förlåt så mycket I - vem du nu än är?), ingen tungviktare i utskottet, kommer få hänga med på köpet och bara gilla läget utan att ha möjlighet att påverka.
Eller nästan i alla fall ...
Jag är ju inte med och pekar med hela handen - vilket är nästan samma sak!

Och ja, jag vet att jag lider av en lättare (svårare) form av hybris. Får jag inte vara med och bestämma vill jag inte vara med alls.


Nu kan jag dessutom bara vara arg på mig själv och det är det värsta.

7 kommentarer:

Barnens Hjältar sa...

Förstår känslan, har upplevt den ett antal gånger tyvärr. Hoppas det finns någon lösning på det
Kram,!

Ezter sa...

Så väl jag förstår dig! Man kan ju bli galen. Dessutom, vilket ju egentligen inte är någon tröst nu, så ville de ju ha dig med! Ring upp och säg att du missförstod!!! Kram!

Milla sa...

Ja ibland går munnen snabbare än förståndet. Hmm, nytt talesätt?
Hoppas du kan få ett finger med i spelet trots allt. Kram

Anitha Östlund sa...

Ja det där känner jag igen. Underligt nog åker volymknappen upp några hack hos älsklingarna så fort de ser en telefonlur.
Eftersom jag någon gång svarat ja på något jag inte hört, och hamnat lite pyrt till, är jag numera noga med att istället säga nej. Hm...det kan bli ordentliga missförstånd mellan Peter och mig. Att både han och jag hör lika illa som en 90-åring gör väl inte saken bättre.
Tänk som mig angående det du gjort. Det finns säkert någon mening med det. Det kanske visar sig vara det smartaste du gjort?
Angående dagen, så överlevde jag den med god marginal. Lite stök bara, men över förväntan.
Kram på dig

Cissa sa...

Sån't är ju så irriterande när man gör men kan du inte ringa och förklara läget?

Kram

Mångmamma sa...

Ni är gulliga som peppar.
Jag har redan landat i, det som Anitha så klokt säger, att det nog var tur i oturen att jag inte hamnade i ett, visserligen spännande och innehållsrikt, uppdrag till.
Och nej, jag kan inte backa bandet.
Gårdagens möte var ett voteringsmöte där redan tillfrågade och ja-tackande personers medverkan fastslogs.
Nog om detta!

Tankar vid midnatt sa...

Tror nog att du kommer göra bra i från dig - Svenska kyrkan står inför stor förändring och då behövs det vettiga kvinnor som är med och sätter ner foten!