En liten ängel i mitt paket

Vilken skruvad dag.
Gick ut hårt imorse med en frukost i ensamt majestät - vilket kanske inte var så märkvärdigt med tanke på den arla morgonstunden jag slog upp mina gröna i.
Halv fem brukar större delen av familjen sussa gott!

Skyfflade runt barn, åkte på synupphämtarfärd, fikade lite hos storsonen, vimsade runt mitt-i-city och kände mig löjligt nöjd med att det verkligen inte fanns någonting som kunde få mig att vilja hysta upp plånboken för att se sedlarna fladdra.

Hämtade hem Bam-Bam en halvtimme i förväg, bar ved, fodrade djur, matade på barnen och nu har jag landat en stund innan det bär av mot kvällsmöte i stan igen.

Jo, posten kom jag ihåg att hämta på väg hem också.
Tusen tack fina Hulda och Iris för julkort och tillhörande pyttepaket, nej, jag kunde inte hålla mig till dopparedan´ utan kände ett starkt behov av att slita upp paketet redan idag.

Just det här gulliga runtskyfflandet av böcker, kort, små och stora paket med påminnelser om att vi faktiskt finns till för varandra, även om vi aldrig setts i verkligheten, är så charmigt.
Jag gillar det.

På något sätt misstänker jag att det förmodade minskade paket- och brevskickandet har fått sig en törn, i och med att åtminstone jag har börjat skicka mer snigelpostbetonade försändelser sedan jag började hänga med er!?
Eller vad tror ni?