I och för sig skulle jag kunna berätta om hur en studiedag med fyra små-vilda-glada avlöpt, i det snöiga Småland?
Eller så skulle jag kunna avhandla exakt hur många steg jag tagit mellan hus och vedbod idag?
Eller hur det var att fara till "byn" för att sätta sprätt på ohemult många pengar för att de små ska kunna vara torra och varma om fötterna, även imorgon?
Men jag väljer istället att länka till det här!!
För det, ser ni, är något som engagerar mig å det grövsta.
Och för att slippa dra allt ett varv till, tänker jag glatt hänvisa er till förra årets inlägg i frågan, här och här!
Så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Har nu läst dina gamla inlägg. Har själv en son med flera funktionshinder. Han har förstås en lika självklar plats i familjen som alla syskonen. Även om det många gånger har varit kämpigt på olika sätt så har vi lärt oss så oerhört mycket av denna gosse! Med selektiva aborter kan man ju undra vad vi härnäst ska välja bort? Ska samhället vara på elitnivå där alla ser och fungerar likadant? Så mycket glädje vi fått uppleva tillsammans med vår pojke! Det skulle jag då inte vilja vara utan! De barn jag träffat med Downs syndrom har alla haft en fantastisk livsglädje och sprider värme och ljus runt sig! Det behöver världen! Kram!
Jo, en sak till, apropå torra barnafötter. Jag köpte Viking Thermo Ultra (tror jag de hette) till treåringen, inte vackra ett dugg, men fodret är av ull och de hade fått väldigt goda resultat i något test. Han är nu både varm och torr om fötterna. (Skickade efter de från Sportamore, i skoaffärerna runt Örebro var de slut)Rekomenderas!
Hej där!
Nu har du en award hos mig att göra vad du vill med ;-) Den är din i alla fall!
Ha det varmt och gott nu :-)
Vad jag tycker i detta ämne, tror jag du redan vet. Jag hittade ju dig tack vare ett av de gamla inläggen. Är evinnerligt tacksam för det.....Puss.....:-)
För att bli lite mer allvarlig, denna selektiva fosterdiagnostik är nästan ett hot mot mänskligheten. Jag kan till och med ta till sådana överord som att vi närmar oss Nazityskland åsikter om att avla fram "ein übermench". Det tror jag vi ska akta oss väldigt noga för.
Jag kan till viss del förstå att ett ungt föräldrapar som får besked om att deras foster har ett funktionshinder och erbjuds en abort. Om man inte vet vad det innebär att ha ett funktionshindrat barn så kanske man bara ser en massa jämmer och elände framför sig. Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagerat om jag fått veta i förväg att jag bar på ett funktionshindrat barn.
Tack och lov fick jag inte veta det. I dag är jag evigt tacksam för det. Denna son som gett mig så många tårar, men samtidigt så mycket glädje. Det har aldrig varit hans fel att livet blev jobbigt. Det var samhällets fel att det inte funnits resurser, att man fått kämpa som ett djur för hans rättigheter. Om vi sorterar ut vilka som ska få födas eller inte födas minskar dessa resurser ännu mer. Förståelsen för de här barnen kan bli näst intill obefintlig.
Han har lärt mig att uppskatta så mycket annat här i livet som jag förmodligen inte lagt märke till om jag glidit fram på en räkmacka.
Tänk som mycket vänner inom handikappvärlden jag fått, människor som jag aldrig skulle ha mött annars.
Det enda som kan kännas orättvist är att han fått avstå ifrån så mycket, att han behövt att kämpa så för ett värdigt liv. Det har skapat en misstro och misstänksamhet hos honom som gör att han ofta känner sig missförstådd och påhoppad. Jag känner att jag än idag till viss del får jämna vägen för honom, att försöka reda ut hans missförstånd. Ibland känns det som att det är bara jag som förstår honom, att det är bara mig han litar på till 100%. Ibland oroar jag mig för hur det ska gå när inte jag finns längre. Så därför måste jag bli väldigt gammal....:-)
Dessutom är jag rödhårig. Och har fibromyalgi och psoriasis.Jag borde blivit utsållad för länge sedan.
Tack för att du uppmärksammar detta! Jag är förvånad att inte fler reagerar och gör något.
Cicki!! Jag blir helt varm i hjärtat (och hela kroppen) när jag läser din kommentar. Och Mångmamma, du är helt fantastisk! Men det vet du ju redan att jag tycker *s*.
/Småländskan
Småländskan: Tack.
TACK!
För mig är det så självklart att motarbeta all form av förtryck och alla sorters särbehandling, i detta ingår selektiv abort.
Inte minst med tanke på de signaler det ger de redan existerande personer som har ett eller flera "handikapp".
Oavsett vad man vill kalla det för, är det i grund och botten hederlig okunskap som lägger hinder i vägen för alla människors lika värde!
Enda lösningen jag har är att prata om det i tid och otid för att vädra ut trollen!
Och Cicki; jag vet inte heller hur jag hade reagerat om det visat sig att mitt första barn, jag väntade, hade haft någon skada/avvikelse men jag antar att min längtan efter barn hade haft övertaget!?
Och aborter har alltid skrämt mig, nästan lika mycket som tanken på kejsarsnitt.
Småländskan; Tack - och jag kan bara hålla med dig om att Cicki är en mycket klok kvinna!
Karin; Tack för tipset om stövlarna, just nu är mina små välekiperade om fötterna men det hinner nog ändra på sig under vintern...
Skicka en kommentar