Mångmamma tycker till, igen!

Detta var vad kleine hexe länkade.
Detta var också en av anledningarna till mitt tycka-till inlägg igår om vilken människosyn vi i västvärlden har.
För de som inte förstår/kan/orkar läsa hela länken på tyska, kommer en kort (nåja!) sammanfattning.

//Sommaren -97 fick den blivande tyska mamman veta att barnet hon bar hade kromosomavvikelsen trisomi 21.
Det vi i dagligt tal kallar för Downs syndrom.
Hennes läkare råder henne till en sen abort, vilken genomförs knappt 4 timmar senare.

Men aborten går fel, barnet, en pojke, överlever förlossningen och föds levande, 690 gr lätt och 32 cm lång.
I detta läget borde läkaren börjat jobba på att rädda livet på gossen.
Så hade skett om det varit ett "vanligt" förtidigt barn som fötts.
Istället läggs barnet, Tim, åt sidan i 9 timmar.
9 TIMMAR!

När någon till slut förbarmar sig över gossen har han inte bara downs att kämpa med.
Genom den brutala starten i livet, uttvingad i förtid ur livmodern, utan tillsyn, omsorg eller värme när han väl fötts, har han också (givetvis) drabbats av flera svåra multihandikapp.

Tim hamnar i en fosterfamilj som verkligen gör sitt yppersta för att ge pojken så goda möjligheter till ett liv det bara går.
Expertvård, olika former av terapi, anpassad miljö osv.//

Tim har ändå haft tur i oturen.
Han har haft förmånen att hamna hos kärleksfulla föräldrar som inte tvekar att göra sitt bästa och lite till för denne gosse.

Allt talade emot honom.
Det var inte meningen att han skulle fötts levande, inte enligt läkaren och den väntande kvinnans (för?) snabba beslut.
Men någonting säger mig att ett så livskraftigt barn, fött i 25,e graviditetsveckan, som uthärdar 9 timmar liggandes på ett avsides bord, hade haft det betydligt lättare om han fått födas när det var dags, efter 40 veckor så där.

Kroppsliga funktioner som lungor, hjärna och övriga inre organ hade haft en chans att bli redo.
Hans kromosomavvikelse trisomi 21, Downs, hade antagligen varit av den lindrigare arten.
Tim hade haft bättre förutsättningar att slippa alla sina multihandikapp.
Han och hans omgivning hade, utifrån vår normativa verklighet, varit enklare.

Kom nu inte och säg något om "vilken tragisk snyfthistoria men tänk vad skönt att det inte är i Sverige."
Eller något om "undantaget som bekräftar regeln"...

Visst, det är en djupt tragisk händelse som fått vissa efterföljder inom tysk sjukvård.
Till exempel är läkarna numera skyldiga att ge mamman/föräldrarna lite betänketid innan en abort kan genomföras pga avvikelser hos fostret.
Dessutom är det läkarens skyldighet att se till att fostret/barnet verkligen är dött innan det föds fram, oftast genom en spruta som ser till att hjärtat stannar.

Men...det är fortfarande tillåtet med extremt sena aborter.
Att abortera ett avvikande foster är en, inte bara rättighet för föräldrarna, utan snarast en självklarhet.
Varför?

Vi har ju liknande syn här i Sverige på "stackars er, ett handikappat/avvikande/funktionshindrat barn. Hur orkar ni?"
Nej tack, man kan inte och ska inte enligt min mening leka Gud.
Att både vilja ha kakan (barn) och sen äta upp den(välja bort oönskade och "defekta" barn).
Fel!

Garantier finns aldrig.
Aldrig!
Inte för något.
Om man vill vara säker på att intet ont ska hända en, bör man om möjligt upphöra med att leva omedelbart.
Basta!