Jag brukar envist och bestämt hävda;
Barn gör inte som man säger - de gör som man själv gör!
En sanning jag oftast tycker stämmer.
Tyvärr har detta en baksida.
Allt av mindre bra karaktär man ägnar sig åt, brukar barn snabbt kunna ta efter!
Om devisen används i ett pedagogiskt, uppfostrande syfte är man oftast rätt ute.
När man själv har problem med sin omvärld och handlar mindre genomtänkt - eller när man högst medvetet handlar på ett kanske inte allt igenom "rätt" sätt - ja, då är de små rara där och suger i sig förhållningssättet som en svamp.
Jag kan ge ett tragiskt exempel;
Jag har valt, högst medvetet, att bryta kontakten med några personer som egentligen borde stå mig nära.
Inte utan strid, det kan jag försäkra.
Både från mitt håll och motpartens håll har det förekommit förhandlingar i flertalet omgångar men till slut valde jag den enkla vägen ut.
Bryta helt!
Vad har jag då åstadkommit?
Naturligtvis har kontakten med icke önskvärda element upphört men förutom det har jag
lyckats inpränta ett flyktbeteende hos mina barn jag inte anser vara önskvärt.
Inte alls!
Skulle vilja få tillfälle att "slakta lammet" snart...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Någon installerade ett flyktbeteende hos dig...Fördelen med att vara vuxen är att man kan välja SINA EGNA beteenden, se på det installerade och välja om det PASSAR IHOP MED VEM MAN VERKLIGEN ÄR eller inte. I alla fall om man är smart och ärlig mot sig själv. Vad du än väljer är det RÄTT FÖR DIG och ska respekteras!
Alla gör vi mer eller mindre smarta saker. Inget behöver vara för evigt.
"Blod är tjockare än vatten"
Bah!
Skicka en kommentar