Kungen och jag!

Det är något tokigt med min omvärld idag.
Eller med mig.
För det första har jag mått rätt bra idag, inga utbrott av vrede, inga bryt på de-små-glada-vilda.
För det andra har jag inhöstat så obarmhärtigt mycket beröm idag för vitt skilda saker att jag snart, mycket snart tänker bli klädsamt generad.
För det tredje har jag en plan.

En plan är som bekant någon form av riktning som läggs upp utifrån ett givet perspektiv.
Det enda man kan vara helt säker på är att planen ytterst sällan kommer att kunna genomföras så som den planerats.

Det är det jag gillar med planering!
Att oavsett hur mycket jag än försöker ligga minst ett, helst två steg före, kommer det att bli snubbel på målsnöret, om inte tidigare.
Vad är det nu för bra med det kan vän av ordning undra?
Två av mina favoritord!
Flexibilitet och problemlösning!

Att stadigt vara tvungen (anse sig vara nödgad) att lösa nyss uppkomna problem, ändra tidsplaner, interferera i diverse konflikter, fatta snabba och helst hyggligt genomtänkta beslut - ja, inte gör det att jag känner mig obehövd iallafall.
Dessutom är jag övertygad om att jag hade haft ett fasansfullt mycket tråkigare (lugnare, skulle en del hävda) liv om jag inte begåvats med just alla-små-glada-vilda!

Jag får väl återkomma till mitt motto som tre-åring, mitt och gamle kungens: Jag har posigriv livssyn!
Eller som det egentligen skulle vara; Jag har positiv livssyn.