Att smöra, curla och ställa sig in!

Recept på hur man blir poppis redan till måndag frukost;

Efter urloggning från datorn, hitta deg på jäsning i kylen.
Ta fram, knåda och baka ut hälften till vanliga frallor, resten till små små kanelsnurror!
Grädda!
Tjuvät några med mjölk strax före läggdags.
Sen sådan!

Bjud familjen till dukat bord där varje liten medlem får äta valfritt bulle eller fralla!

Curla lite också - väck storsonen med frukosttallrik på sängen, innehållande frallor, bullar och blåbärssoppa.
Le!

Vinka bye bye till första laddningen gossar, skyffla iväg fröken Hårfager och låt Pysselkungen roa sig själv hemma under tiden med fri tillgång till bullburk och dator.

Se, en ny bra vardagsvecka har startat!
Hur har ni det?

Bloggstiltje - men inte i verkliga livet!

Här i det mångmammska hemmet lyser flitens lampa.
När det inte varit socialiserande, möten eller läxläsning/taxifarande, har jag äntligen tagit mig i kragen och lagat trasiga byxor!

Med små-vilda-glada i huset går det åt många knän - i månaden.
Byxknän alltså.

Efter en djupdykning i gossarnas garderober kunde jag fynda 10 par byxor som med lite arbetsinsats blev som nya (nåja, nästan då)!

Den sjaviga och vintertrötta verandan har röjts upp och fått återuppstå.
Bort med fjolårslöv och in med vit färg på hyllor som sväljer en del av barnens samlade skobestånd.
Många skor blir det...
Massvis med ljuslyktor fixades fram, i väntan på lite varmare väderlek, då jag tänkte fylla varje tillgänglig ledig yta med blomster och mina omsorgsfullt omhuldade träd.
Jo, jag roar mig med att rycka upp små spretar till körsbärsträd, björkar, granar, ek och lönn, bara för att blixtsnabbt peta ner de i krukor och korgar.
Tar de sig så gör de.

Hittills är mitt från början 25 cm stora körsbärsträd hanterbart, trots att det vuxit upp till en imponerande höjd av knappt två meter, på fyra år.
Det går inte så fort men än så länge får det plats på verandan!


Allt det där vanliga har givetvis också rullat på; baka, laga mat, tvätta, diska, plocka, plocka, plocka..men även mysiga fikastunder ute, massvis med lek och en hel del god mat.

En bra helg!

Vårliga I-landsproblem.

Japp, idag är det bara hopp-och-lek ute som gäller.
Utom just jag då som emellanåt måste tillreda föda att stoppa i de små som nytt bränsle i deras små kroppar.

Samtliga små-vilda-glada är hemma, Bam-Bam stupade i bilen och sover just nu på hallmattan, övriga leker pirater på traktorsläpet som lämpligt nog står parkerat i trädgården.

Trädgård ja, snarare ödslig gräsmatta, ogräsbemängda rester av rabatter samt uppställningsplats för diverse fordon - utrangerade bilar, traktorer, volvosugga, otaliga cyklar och andra åkfordon av sparkkaraktär.

För varje år krymper min ambitionsnivå och jag nöjer mig med att snuttifiera delar och hörnor av trädgården till något som avlägset påminner om det man kan läsa om i inrednings- och trädgårdsmagasin.

Tur att vi inte har någon brist på utrymme - det känns när gräset ska klippas att det gärna får placeras ut fler skrymmande saker/fordon/släp/halva träd/kaninhagar osv.
Någonstans mellan fem och sjutusen kvadratmeter är det som räknas till "tomten/trädgården", det tar en stund att harva över.

Tack och lov för min lekstuga, växthuset, där huserar jag och jag allena.
I år får det nog bli mer lusthus och mindre växtlighet än tidigare år, fast det säger jag till mig själv varje år och sedan kan jag inte hitta tillräckligt många krukor, burkar och pottor att stoppa ner mina frön och växter i, iallafall.

Mycket vill ha mer, ni vet!

Vad har ni för I-lands problem idag?

Vår!

Gossar forslade till rätt ställe, de två yngsta har cyklat runt ute och ätit glass (hemgjord, givetvis!), disk och tvätt igång för första svängen idag.
Solen värmer, krokusarna blir uppryckta med lök och allt av Bam-Bam som vänligt nog vill ge sin mor blommor.

Dags för förmiddagsfika och mer utevistelse.

Idag är jag inte ett dugg avis på de som måste vara inne på något jobb, eller så...

Vardag och utrymmesönskningar

Vardagen är tillbaka!
Tidig taxitur till bussen, hem till frukost och jaga små i kläder för vidare transport mot skola och aktiviteter.
Våren har anlänt, bylsiga vinterjackan, stickade luvan och sjaviga jeansen är utbytta mot klänning, kappa och hatt.

Japp, ni läste rätt; Hatt!

För många år sedan trillade jag in på modistbanan via en kvällskurs.
Fortsättning följde med införskaffande av egen hattstock, letande efter kapliner och annat material, användbart för hattkreationer.
Efter första flytten söderut i landet var jag modig nog att våga hålla kurs själv i grunderna i modisternas yrke.

Mina små söner har haft möjligheten att få måttdragna sjörövarhattar med egenvalda dekorationer till sina piratlekar, min stora dotter utsattes på sin tid för att spökas ut i kappa och matchande hatt - i fyraårsåldern!
Något hon inte till fullo uppskattade men som hennes yngre syster är jublande glad över att fynda nu.

Nu längtar jag än mer efter en egen hörna (ok då, stor som en mindre fotbollsplan om alla mina tankeprojekt ska få plats) där jag ostört kan ha hattstockar, travar med tyger, kapliner, rullar med band, collagematerial, färger, papper och andra bra-att-saker liggandes framme.

Någon gång före år 2020 kanske...?

Makten, ordet och bloggarna!

Nu blev det visst en tankevurpa som heter duga, inte en fjäder i sikte men kanske att jag gör en hönsgård av en?

Jo, jag tillhör de som uppskattar att vi lever i ett land med tryck- och åsiktsfrihet.
Att vi alla har rätt att säga vad vi tycker, så länge det inte skadar någon annan.
Vissa inskränkningar finns ju men på det stora hela kan vi fritt tycka och säga vad vi vill.
Därför kan det säkert tyckas att jag är ovanligt snarstucken och barnslig men - ord är makt.

Och används orden på ett lättvindigt sätt, kan följderna bli katastrofala - jag vet!
Stundtals har jag hävt ur mig mindre lämpliga och genomtänkta haranger, vilket gjort min omgivning upprörd.

Ändå tycker jag att vissa uttryck bör man akta sig för.
Även om de inte är förbjudna i lagens mening.
All form av homofobi går bort, liksom anspelningar på någon medfödd avvikelse hos våra medmänniskor.

Att det råkar vara ett "vedertaget" uttryck, ja det är inte min huvudvärk att småbarn retas med varandra på skolgårdarna och använder tillmälen de knappt förstår betydelsen av.
Möjligtvis min sak att upplysa dem om innebörden!

Att se vuxna människor som uttrycker sig illa gör mig däremot beklämd.
De borde helt enkelt veta bättre!

Just därför städar jag ibland bort bloggar jag tidigare följt, eftersom jag tycker att jag inte vill kopplas samman med den typen av innehåll eller språkbruk som förekommer i just den bloggen.
Bara så att ni vet, innerst inne bor det en liten språkfascist i mig! :)

Skärtorsdag!

Nu drar jag till Blåkulla!
Glöm inte kvasten, kaffepannan och katten - om ni ska följa med. :)