lördag 26 april 2014

Majblomman goes enarmade Banditskan

Fy sjutton vad jag tycker synd om Majblomman just nu.
Att dråsa ner från ett klättervänligt träd på sin axel är ingen höjdare i vanliga fall.
Att lyckas prestera en överarmsfraktur där brottytorna ligger skav-i-skav med varandra, det är extra oturligt.

Inom loppet av mindre än fyra timmar hade vi hunnit förflytta oss 9 mil i bil, träffa deltagande professionella änglar, röntga och få dottern att bli sluddrigt sömnig.

Visst börjar det lukta ond sammansvärjning här?
Från någon illvillig makt som strävar efter att samtliga medlemmar i Mångmammaklanen ska drabbas av skelettfrakturer?
Först jag som 14-åring, sen jag igen som dryg 30-dito, Pysselkungens klätterträdshopp som 6-åring, jag ännu en gång för ett halvår sen och så nu lilladottern ikväll?!
Vem står på tur härnäst?

Senaste rön är trots allt att barns läkekraft inte tarvar omedelbar operation eller gipsning vid frakturer.
(Fa'n tro't)

Just nu är det lugnt, sovande, kudduppallat och drogat.

Om några timmar kommer mera 'knark' krävas...

Samt böner om snar läkning!

2 kommentarer:

Ezter sa...

Det är sanslöst vilken otur! Tycker så synd om henne :( Hoppas det läker fort nu...

karl e sa...

Aj, vilken otur! Hur går det med henne? Känns ända in i märgen när man hör om vad hon råkat ut för och tänker på egna dottern som än så länge klarat sig med bulor och några kraftiga rivmärken efter diverse fall.

Håller tummarna för snabb läkning!