Yxmannen

Flera lediga dagar i rad, sommarvärme och utevistelse, så skulle helgen kunna sammanfattas.
Allt ifrån bortasovande Pysselkung, kompisbesök i omgångar, yxhugg i Sheriffens tumme till vårbuffé i kyrkan har vi roat oss med.

Yxhugget var kanske det minst nödvändiga dock.
Scouterna skulle gräva eldningsgropar och städa av lägerplatsen inför nästa månads hajkhelg och eftersom vi bor så fiffigt till, tog jag med mig barnen på en liten över-stock-och-sten-promenad på en dryg kilometer genom skogen, istället för att köra bil i en halvmil.
Vi är först på plats och Sheriffen fyndar en kvarlämnad yxa som det genast ska lekas med.

Han har en egen yxa här hemma sen flera år tillbaka och vet mycket väl hur han ska svinga den men en olycka sker lättare än lättast emellanåt.
Ett litet slint och ett prydligt hack i vänster tumme fick sonen att blekna och en annan mamma att rycka in med hemtransport till far-är-rar som tejpade ihop den skadade tentakeln.

Vi andra roade oss kungligt med nyss nämnda eldningsgropar och vårstädningsbrasor innan hinderbanan testades och fineldandet för korvgrillningen osade ner oss.
Efter tre timmars scoutlekande, tog vi med oss Stenkrossarens lilla "fru" och travade tillbaka hemåt genom skogen i skonummerordning.

Tre hela skolveckor innan det är dags för nästa långhelg och sen är terminen så gott som slut.
Även om jag är tillräckligt luttrad för att vara förberedd på den första sommarlovsveckans ihopbråkande och hierarkituppande, känns det rätt bra med tanken på ett långt sommarlov inom räckhåll.

Undrar om jag och de små-vilda-glada kan röja fram en egen plats att bygga vindskydd på, längst ut på vår udde mot sjön?
Fast helst utan att något annat barn nödvändigtvis måste hugga av väl valda kroppsdelar då.