torsdag 11 oktober 2012

Naggad i kanten men färgglad

Jag vet inte vad det är med mig och blåmärken, bulor, märken, skrapsår och muskelsträckningar?
Oavbrutet upptäcker jag mystiska spår på kroppen efter uppenbara skador.
Skador jag inte ens vet hur jag tillfogats?

Antagligen tycker jag att det är helt normalt att vandra runt som en levande färgkarta både innanför och utanpå kläderna, eftersom jag inte ens reagerar när jag dundrar fram genom tillvaron och kör lite kantstötning på mig själv.
Höftbenen uppvisar alltid blånader efter närkontakter med bänkskivor, att jag har nariga och spruckna händer är mer regel än undantag och diverse riv-, kli- och skrapsår går alltid att botanisera bland.

Det enda som verkligen gör ont på riktigt - och då är det jag, kvinnan som fött en hel drös med ungar utan minsta tillstymmelse till medicinsk smärtlindring inom synhåll, som talar - det är att klämma pormaskar och finnar!
Det är faktiskt riktigt smärtsamt.

Och min armbåge, den ovässade, den gör sig lite vagt påmind även idag.

5 kommentarer:

Ezter sa...

Jag har också jämt blåmärken och småsår som bara dykt upp?

Milla sa...

Aj, inte ska du klämma pormaskar, Fy på sig ;) Kram på dig du gul&blå :)

LLLe sa...

E-min smärtgräns är runt ..livet ..själv?LLLe

Mångmamma sa...

Brukar undvika.

Mångmamma sa...

Aj då. ;)