fredag 19 oktober 2012

Brott och straff

Fredagslediga femåriga Stenkrossaren ansåg att det var viktigare att karva på osten än att frakta skolbarn till sina klassrum i rättan tid imorse.
Trots tillsägelser om att tiden höll på att rinna ut och att vi verkligen, verkligen behövde åka, ignorerade han mig.
Sonen fick frankt ta konsekvenserna av sitt tjurskalliga beteende och fortsätta karva, medan jag övergav hemmet - och gossen - för lite taxiservice.
20 minuter senare var han betydligt spakare och är nu en liten solstråle, mån om att vara till lags.

Så enkelt - men ändå så svårt det är att verkligen genomföra en konsekvent uppfostran?
Samtidigt som jag hade hjärtat i halsgropen när jag lämnade en liten surpuppa (glöm inte bort att vi bor bortom ära och redbarhet mitt i spenaten, samt att gossen är ett yrväder av rang), vet jag att det var enda rätta sättet.
Hot om indragna utfästelser eller det eviga och evinnerliga tjatandet leder ingen vart.
Orsak och verkan, handling och konsekvens - det är modellen!

4 kommentarer:

Ezter sa...

Förstår att det var svettigt innan du kom hem igen!

Milla sa...

Ja, det är nervöst att vara konsekvent ibland :)
Ha en skön fredag!

Pastormia sa...

Pust!!! Modigt med tanke på yrvädret ;)

LyckligaPraliner sa...

Här hos oss känns det inte heller bra att lämna barnen hemma själv men ibland finns inget annat val. Men det blir sällan.

Hoppas ni får en bra helg då alla är snälla och glada ;)

Kram Ann-Louise