onsdag 2 maj 2012

Monsterkrockar

Ikväll när jag stoppade ner de tre yngsta i horisontalläge, samlades vi som vanligt i barnkammarens soffsäng för saga, sång och prat först.
Givetvis lite för sent men ändå med ett par underbara Per Nilsson-böcker om kavata prinsessor och moderna monster.

Kopplingen mellan Ola Tola, Sopnedgasten och Ville Vilse ur böckerna och vårt alldeles eget Pannrumsmonster var ju uppenbar.
Lika självklart var det att spinna vidare på varför den lille Pannfläkten inte ville bli ett stort och otäckt Pannrumsmonster utan ett rart och hjälpsamt istället.

En liten fabelliknande och sedelärande passus klämdes också in genom monstrets önskan om tomtevän, en kombination som inte riktigt gillades av föräldrarna.
Naturligtvis var jag tvungen att förklara varför jag håller den misslyckat filtade dammråttan Stisse fången i min Häxportmonnä - det vore ju tråkigt om han fortsatte med sitt eviga skorstensfejande och dumheterna med att förminska sig själv medelst tovning.
Tid, är det enda dammråttor har riktigt gott om så förr eller senare kommer han att växa till sig och bli ett stort mäktigt dammoln.
Kanske till och med så skräckinjagande att han kan ta tjänst som Parkeringsgaragemonster?

Och de tre-sma-rare?
Två sover skavfötters med varandra, en enda i egen säng och alla med ett belåtet leende på läpparna.
Monstren håller sig i källaren och jag ska hugga mig en kudde i farten, imorgon har jag lite text som ska knackas ner.

8 kommentarer:

Leif B Frid sa...

När jag läser om den växande Dammråttan kommer jag att tänka på Det gröna molnet: berättad för barnen i Summerhill av A S Neill. Mannen som skapade den fria fostran som missbrukades till frihet från fostran.
Neill tog också chansen att växa som människa då han varje kväll berättade sagor för barnen i skolhemmet.
Fantasi är återerövrad verklighet.
en godnattkram

Mångmamma sa...

Tack detsamma, Leif! Och så sant som det är sagt - fantasi och verklighet hänger ihop!

Tobias Gustavsson sa...

Monster i källaren hör på något sätt till. Det fanns ingen källare när jag växte upp, tur det för jag var superrädd för mörker och sov hos lilla mamma alldeles för ofta///

Anders Lord sa...

Låter som vem som helst skulle ha stort utbyte av att höra dina sagor. Underbart!

LLLe sa...

Pannrum-monster+andra 'hjärnspöken'?Huu så härligt..!Mera sånt-boken,tack!LLLe

art nouveau sa...

What a fascinated woman you are!!!I'm so glad that i met you !Even in net!!!Have a wonderful day my dear !!!xx

Milla sa...

Enbart av att läsa ditt inlägg så startade visualiseringsprocessen inom mig och bilder av alltifrån Pannrumsmonstret till bilden av de sovande skavfötters små fortfarande ler då mamman på tå tassar ut ur rummet ramlade över mig :)
Du har en förmåga att väcka fantasi till liv och kanske vore en barnbok ett projekt att fundera på?
Kram på dig!

Anitha Östlund Meijer sa...

Underbart
När Zabine var liten började hon prata om monster under sängen, men då gjorde jag en saga där andemeningen var att ordet monster är konstruerat av en pappa som hade en son som hette Måns, och inte alls är något som finns i verkligheten.
Nu tecknas det för fullt för att göra en bok så småningom av den.
Ungars fantasi är härlig, och jag tror att vi vuxna skulle ha det bra roligare om vi behöll en stor del av den när vi växer upp
Kram