Förlorat eller bara förträngt?

Var kan jag reklamera mitt minne någonstans?
Sitter och har en förnimmelse, en vag doft, en hastigt förbifladdrande skymt av människor och platser från tidigare bostadsort och märker till min stora bestörtning att jag glömt!
Glömt namn, glömt ansikten, glömt, glömt, glömt.

Kanske gör jag plats för alla de jag möter dagligdags, alla de kontakter jag har över nätet, alla barnens vänner men samtidigt är det lätt frustrerande att jag inte kan gräva tillräckligt djupt i minnets arkiv för att hitta det jag söker.

Det handlar verkligen inte om några nära vänner som är förlorade men de där perifera personerna vars vägar ändå korsade mina mer eller mindre ofta.
Hon med de fyra barnen som bodde på en arrenderad gård, bakom det stora godset vars namn jag också tappat!
Eller de där kvinnorna som var lekfröknar i den kyrkans församlingshem?
Y minns jag men de andra?
Och vad hette vaktmästarens fru och två söner?
Ändå är det inte frågan om några eoner av tid som hunnit passera sedan jag flyttade därifrån - knappt sju år bara och ändå är många människor jag lämnade bakom mig höljda i dimma och dunkel.

Slikt sitter jag och funderar över medan de två yngsta huliganerna gör bus i storebror Pysselkungens rum, allt medan storebror själv är i skolan.

Tror inte det är helt nyttigt/normalt/vanligt att jag ska ha åttatimmarsnätter i sängläge, känns ovant!