söndag 22 april 2012

Bloggstafett

Detta inlägg är en del av Centrum för lättläst bloggstafett på temat språk, makt och demokrati.

När Helena Dahlstrand lämnade över stafettpinnen till mig, började jag genast fundera över hur det hänger ihop med språk, makt och demokrati.
För mig är det självklart att demokrati inte kan praktiseras utan språk, att makt bygger i första hand på kunskap och att kunskap inte kan existera utan språket.

För många år sedan jobbade jag som lärarvikarie.
Redan då hävdade jag envetet att språket är en förutsättning för att kunna skaffa sig makt.
Makt som i kunskap.
Har vi bara möjligheten att läsa oss till kunskaper, finns det inga begränsningar alls när det gäller att kunna lära oss något nytt.

Det synsättet gällde inte minst för egen del, när jag kastade mig handlöst in i vikarierollen i ämnen som definitivt inte tillhörde mina starkaste.
Det jag inte kunde - fick jag helt enkelt blixtsnabbt läsa in mig på - för att kunna vara trovärdig i rollen som pedagog. 
Den som besitter orden, har makten i sin hand.

Just därför är det extremt viktigt att vi ger riktigt små barn ett språk så fort det bara går.
Genom att prata med dem, läsa, sjunga, rimma och ramsa i tid och otid, läggs en bra grund till en förhoppningsvis spirande kärlek till språket.
Vara uppmärksam på det gensvar det lilla barnet ger och svara därefter.
Utifrån mitt synsätt, finns det inget värre än tokförställda röster som "pjataj bebisspjåk" med små barn - gör rätt från början!
Respektera barnets intellektuella kapacitet och lägg ribban ännu lite högre.

Jag själv hade förmånen av att växa upp i ett litterärt hem, ett där bokhyllorna bågnade av böcker, ett hem där det bara förutsattes att de så kallade "klassikerna" ingick i den elementära undervisningen.
Självfallet var- och är - det minst lika mycket hemmets uppgift, som skolans, att tillhandahålla kunskap och undervisning!
De där första sex åren i livet innan telningarna börjar hänga på sig ryggsäcken för att äntra trappan upp till studenten bör ha varit fyllda av erfarenhetsöverföring.
Från stor till liten.

Den största gåvan vi kan ge våra - och alla andras -  barn är inte dyra och flashiga presenter, inte det senaste i teknikväg, inte designerkläder eller mängder med materiella ting.
Den största gåvan är vår tid och vår erfarenhet.
Och allt börjar med språket ...

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt
och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter
och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om
bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.
Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare
som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är min vän författaren, förläggaren och ordkonstnären  Leif B. Frid med bloggen http://leifbfrid.wordpress.com/






4 kommentarer:

madelein - mamma till sex sa...

Vilket bra inlägg, vi är dessutom överens om att ord är makt :-)
Som du sa så springer vi på varnadra lite överallt :-)
Kram och ha en fantastisk söndag!

LLLe sa...

Väl talat..makt-fullkomligt,kunnigt,klokt-som förväntat!Men "mojötter knastjaj" väl fortfararande..ibland?LLLe

Anders Lord sa...

Kan bara säga: Jättebra!
Men visst har skolan ett enormt ansvar för de barn som kommer från familjer där det inte läggs den vikten vid språket, eller där föräldrarna av en eller annan anledning inte KAN föra ett gott språk vidare till sina barn.

Mångmamma sa...

Madelein och LLLe; Tack.
Anders; Visst är det så att skolan spelar stor roll - men även alla vi andra vuxna som kommer i kontakt med små förskolebarn.
Grunderna och inställningen till lärande är redan lagda vid sex års ålder och där har föräldrar och förskolepedagoger ett enormt ansvar!