Jag borde hållit klaffen igår.
Naturligtvis fick mina barn stanna hemma ytterligare en dag, eftersom jag tydligen behövde gå ner i vikt lite.
Inte för att jag själv tycker att mina knappa 70 kilo är för många i förhållande till min relativt imposanta längd på 176 cm men den där bacillen som parkerat sig på Evas slott, hade andra åsikter om det.
Jag har hållit mig i täcket idag och börjar så smått återuppstå.
Verkar inte bli någon vardag alls denna vecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Krya!
Blä, din stackare... Men en uppsida är ju att snart har det gått runt och ni kan bli som folk igen ;)
Nääe?! Om du inte fattar det själv är det något så grönjävligt förfärligt synd om er så det inte är klokt just nu!
Måtte sjukan ha gett sig nu då!
*KRAM*
Ojdå, även du åkte på denna hemska sjuka. Jag kan inte säga annat än att jag lider med dig, när jag själv endast är drabbat av självförvållad sömnbrist medelst mycket arbete. Jag har ju haft förmånen att träffa dig ett par gånger, så nu törs jag säga Du.
Så kram och krya på dig ///
Krya på dig! Hoppas vi kan ses på torsdag nästa vecka!
Usch, fy och bläää :(
Nu måtte det väl ändå vara slut på eländet...
Det var väl förstås ingen överraskning för dig men däremot oönskat, kram och krya på dig.
Kryakram!
Det är sådana där dagar som gör skillnad till vanliga vardagar - eller hur? Tyvärr - krya på så att du kan dra undan täcket snart.
Kram
om man ändå kunde få en sån däringa gåneriviktquickfix nån jäklars gång.
men nähädårå inte då...
jag håller mig på sakta men säkert svällatillengrisstillestånd :)
kram på dig du fina humorista!
åsså krya då så klart.
Ojojoj, det låter inte bra. Krya på dig!
Nu tycker jag att det har varit tillräckligt långdraget.
Förhoppningsvis är det över nu, om inte lilltösen ska åka dit på det också?
Tack för alla kryakramar och Tobias - det är helt ok att lägga bort titlarna nu! :)
Skicka en kommentar