För första gången på nästan ett kvartssekel, kan jag inte sucka uppgivet över svärfars telefonsamtal där han gratulerar på internationella Kvinnodagen.
Lika förutsägbart som ett Amen i kyrkan, hörde han troget av sig varje år.
Förr om åren irriterade det mig, varför skulle jag acceptera EN enda dag som öronmärkt för just kvinnor?
Alla dessa dagar som ska högtidlighållas på ett eller annat sätt, inte sällan med en kommersiell baktanke, känns mest som ett tillspetsat jippo.
Årets alla andra dagar då?
Ska vi bara lägga ner rättvisetankarna och knyta på oss förklädet, kedja fast oss vid spisen och låta Männen Styra Världen då?
Oavsett vad var och en har för åsikter om denna dag, är det allra första året som svärfar inte kommer att höra av sig.
Jag saknar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Så är det. Vi kommer sakna även de mindre angenäma vanorna
Konstigt att man till slut saknar saker man brukade irritera sig på.
Visst är det så - att man kan önska av hela hjärtat att ens anhöriga skulle finnas kvar och reta/irritera en med sina egenheter.. :(
De här öronmärkta dagarna ger jag inte mycket för heller men hypen och det mediala fokuset kan förhoppningsvis få en och annan att tänka till lite extra.
Underklädestillverkaren Triumph hamnade t ex raskt i blåsvädret på Facebook då de "firade" dagen med att uppmana till kamp mot celluliter.. Kanske inte SÅ genomtänkt.. :)
(Själv känner jag mig varken stark eller kvinnlig då den där eländiga bacillen ni tampats med hittat till mig!)
Jo, så är det nog. Att ovanorna är lätta att sakna och förlåta när de väl har tagit slut eller försvunnit.
Och Märta; Triumph borde nog faktiskt krypa ner i en skämspåse idag - och hoppas verkligen att det är hastigt övergående hos dig, vår elaka bacill! Hua!
Ja, vad ska jag säga annat än att hålla med ovanstående?
Länge sen jag kommenterade här mångis, men du vet att jag läser.
Hoppas du och hela din familj mår bra nu.
Kramar om, du är bara så bäst.
Hej Småländskan; Visst vet jag att du läser. Hoppas allt är ok med dig och LG också! Kram fina!
Man kan sakna det mest oväntade!
Vi firar inte fars eller mors dag. Vi gratulerar bara de yngsta barnen.
Jag hör att Mångmamman är i form igen - skönt!
I vår familj firar vi födelsedagar och julafton, kanske midsommarafton.
Skicka en kommentar