Eftersom familjen legat för ankar i mer än en vecka, ligger jag en hel del back i min normala planering.
Inga trevliga kärringfrukostar, inget kyrkhoppande, ingen tid för att vara påläst och förberedd på kommande veckas ämne för krönika.
Just nu sitter jag och försöker komma ifatt.
Samtidigt är jag oerhört tacksam för att jag har en stor, stökig och krävande familj omkring mig, inte minst med tanke på vad jag läser på om.
Ofrivillig barnlöshet.
Det här paret är ett av alla de som inte kommer få det lika enkelt att få en överfull hall med leriga stövlar och borttappade mössor i barnstorlek som jag haft.
Deras kamp för att komma en bit närmre sitt mål däremot, den måste beundras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den kampen är inte rolig. Jag är också enormt tacksam över min familj!
Hej! Tack för goda ord och länk till vår sida. Jag ser fram emot förhoppningsvis två par leriga skor i hallen.. någon gång i framtiden :P
PS, krya på er!
Skicka en kommentar