fredag 17 februari 2012

Living in a dreamworld ...

Det här känns lite märkligt?

Nu känner jag inte till någonting alls mer än vad jag kan läsa mig till i denna notis men min spontana reaktion blir att det lika gärna hade kunnat vara jag som stod anklagad.

Jag älskar barns förmåga till magiskt tänkande, deras sätt att hantera det okända genom sitt sätt att betvinga makterna, besjäla träd, stenar och leksaker.
Deras sätt att befolka sin närmsta omgivning med småfolk, vättar, troll och monster.
Jag till och med uppmuntrar det.

Sagoberättandet och magin i det osynliga och okända är ett sätt att öka barns förmåga till fantasi.
Fantasi är bra.
Utan fantasi utvecklas inte samhället.
Utan fantasi skrivs inga skönlitterära verk, filmer spelas inte in, musik skapas inte.
Vi får inga nya innovativa uppfinningar som kan förenkla vår tillvaro eller minska lidande och sjukdomar.

Visserligen är mina barn inte autistiska - så vitt jag märkt - men de har alla fått växa upp med vissa figurer som implementerats i deras barndomshistoria.
Ugglan, räven och ekorren som följde med genom flyttarna och hittade nya ställen att bo på i vår närhet.
Hustomten Albin-August som trivs i pannrummet, Jättetrollpojken Buff som vaktar över sovande små, det mindre snälla Rödjetrollet, Bergakungen som bor i grannbyns bergiga skogar, gårdsälva Tindra som behöver mjölk och kaka på midsommarafton för att snällt fortsätta se till alla smådjur eller senaste nytillskottet - Albin-Augusts avlägsna kusin Carl-Sverker, den vresige vedbodstomten.

För att inte tala om de monster man kan stöta på när man minst anar det - Parkeringstrollet till exempel som trivs i parkeringsgarage och gnager på alla röda bilar eftersom det tror att röd färg är synonymt med söt hallonsmak.

Att dessutom ha förmånen att bebo en plats med ett avlägset sus av historiens vingslag, gör att min fantasi triggas igång direkt.
Gustav Wasa har givetvis haft en Riddar Hubertus i sin tjänst, en budbärare som annonserade kungens ankomst till sin geografiskt avlägsna gård i Dackeland!

Utan fantasi skulle allas våra liv vara betydligt fattigare.
Så med risk för att bli anklagad för lögner och att smälla i mina barn dumheter, tänker jag fortsätt med det!

Vem ska annars förvandlas till Häxan Esmeralda och ta hand om Enhörningen Sigrid?
Och hur skulle det gå för den vimsige Trollkarlen Lurifax om ingen stängde alla dörrar han glömt på vid gavel mellan vår högst normala värld och Sagovärlden?

Oups, dags att mata Dinosaurierna i Drakarnas Dal nu ...

15 kommentarer:

Småländskan sa...

När du skriver så här önskar jag att jag vore barn till dig och få förmånen att leva/fantisera tillsammans med alla dessa! Speciellt Carl-Sverker och Albin-August!
Jag bara älskar de namnen... och ja sen älskar jag dig också *s*.
Kram mångis, du är bäst!

Mångmamma sa...

Småländskan; Den dagen jag fått ner alla figurers levnadsöden på pränt, kommer ett dedikerat exemplar av boken till dig!
Ha en underbar helg, allra bästa Småländska! :)

Anitha Östlund sa...

Kvinna skriv en sagobok. Du har förmågan att trollbinda.
Apropå skrivkurs så tänker jag gå en till så fort jag bara kan. Det bästa av allt är att den bara kostar 150 spänn.

Apropå fantasi så har min dotter haft en låtsaskompis i flera år som till slut blev så verklig att jag skrev om henne. En dag dog hon enligt Zabine i en olycka. Hon drunkande i en älv med sin lillebror.
Nu ryser jag...så verkligt var det.

Nu måste jag slita mig från internet och skriva. Är urnervös inför pitchen i Göteborg på tisdag.

Märta sa...

"Med logik kommer man från A till B, med fantasi kommer man hur långt som helst", sa Einstein.

Blir nästan rörd till tårar när jag läser om hur du lär dina barn att bli nyfikna, fantasifulla och kreativa individer. Och jag är övertygad om att det kommer att göra dem till öppensinnade och empatiska vuxna.

Du är fantastisk, bara så du vet! :) *kramen*

Ezter sa...

Det är skillnad på fantasi och fantasi! Det här barnet visste väl inget om riktiga världen som jag förstod det!

Småländskan sa...

Tack mångis! Ser fram emot den dedikerade.
Ska "ta hand om" LG måndag och onsdag och han gillar fantasier, berättelser, mest om sånt som hände hans pappa när han var ung/barn. Då får jag inte fantisera så mycket.
Vi ska i alla fall plaska omkring i bassängen på onsdagen. Just i den bassängen där jag trodde du var du! *s*
Annars blir det nog pulkaåkning och så.. om jag nu fixar det. Slog dit, halkade ordentligt förra veckan, tog emot med ansikte och armar. Otroligt klumpigt då jag skulle gena, trodde jag var den 15-åriga idrottstjejen jag var... men det var jag inte!

moster mallas blogg sa...

Waow... jag vill läsa mer om dessa härliga varelser.....

Kärlek....Malla

Tankar vid midnatt sa...

Vilken mamma har inte talat om tomten? Jag tror på Gud, mina döttrar har gått på kyrkans barntimmar och fått höra om Jesus. Andra tro på änglar, indianerna hade sin egen skapelseberättelse - vad är skillnaden? Min brors som leker att han är Dart Vader osv ...Jag läste artikeln innan jag läste ditt inlägg - jag kan bara hålla med dig!
Ha en skön fredag!

madelein - mamma till sex sa...

så härligt :-)

Tack, du vet det där med simhallar och ungar kräver en del bearbetande av en själv innan man kommer iväg helt klart :P

Ha en fenomenal helg ni med
Kramen!

Cissa sa...

Människan har ju alltid haft mer eller mindre verkliga fantasifigurer runt omkring sig. Alver, tomtar och troll fanns ju runt varenda gård förr i tiden. I dag befolkas fantasivärlden av en hel uppsjö figurer. Här hemma är smurfarna väldigt viktiga just nu, för det är tydligen de som slarvar bort alla saker... Sedan delar vi ju hem med Mollys 24, högst verkliga drakar som också, väldigt påtagligt ingår i vårt dagliga liv.

Utan fantasi avstannar mänsklighetens utveckling. Och om nu det här autistiska pojken mår bra och utvecklas mha dessa fantasier, så är väl det alldeles fantastiskt!

Kram

Inger Marianne sa...

Roligt att se att det finns flera som är för fantasin i barns värld, har alltid varit min inställning att barn behöver figurer som lever i lekens och fantasins värld. Berättade ofta, muntligt, hittepåsagor när ungarna var små. Nu har jag skrivit ner (för hand) en saga om ett semesteräventyr med både hustomtar, oknytt, kor, hästar och råttor. Om jag var bättre på att skriva på datorn skulle det bli en barnbok, men orkar inte sitta med pekfinngervalsen till så många sidor. Om jag får råd ska jag anlita någon som renskriver.
Du som är så kvick borde skriva ner det du fantiserar om.
Kramis.

Milla sa...

Vilka underbara väsen det bor i er närmiljö. Här finns det vättar,en hustomte och ett och annat småknytt och dem vill varken jag eller barnen vara utan. Ja och så har vi ju tomten som bor i Tomteberget borta hos farmor och farfar o till jul den Sibiriske tomten som kommer på besök. Utan fantasi vore livet utan nyans. Huruvida mamman i artikeln har förgyllt eller missbrukat fantasin gentemot sonen kan jag inte yttra mig om. Det har artikelförfattaren lämnat till fantasin hos läsaren att avgöra.
Ha en go helg, kram Milla

Rebecka sa...

"Kommunen uppmanar mamman att 'leva i samma verklighet som de flesta andra'." Jaha, och vilken verklighet är det? Vem har patent på vilken verklighet som är verkligast?

Jag kan dock förstå att det kan verka ångestskapande och att barn kan fara illa av att berättelserna ändras så att de sagofigurer som finns ena stunden kan försvinna i nästa. Barnet kan säkert applicera det på människor också, typ; mamma finns nu, men kanske inte om en stund. Fast det är ju sant. Och i vilket fall som helst så gäller inte detta bara för autistiska barn utan också för normalstörda.

Mångmamma sa...

Skulle vara intressant att se/läsa ett eventuellt domslut i frågan. Notisen är som sagt väldigt knapphändig!
Och en sagobok blir det nog, vad det lider ...

Willy sa...

Mamman som tvingar sitt barn att leva i en fantasivärld = Ej sant!
Ingen försöker hålla mannen i någon slags fantasivärld. Han har ett stort intresse, inte bara olika seriefigurer, som man måste förhålla sig till med utgångspunkt från hans funktionsnedsättning. Detta är något aktuell verksamhetschef inte haft kompetens att förstå eller lyhördhet av vad mamman försökt förklara.

Bakom anmälningen står en personal som inte fick lov att vara kvar hos pojken p.g.a. ett allvarligt tillbud där pojken skadade sig.
Noterbart är att pojken visat ett positivare mående efter att den personalen slutade.
Bakom anmälaren står också verksamhetschefen som blev väldigt personligt förnärmad när mamman berättade att man skulle byta utförare.
Personal från pojkens tidigare skolgång har tydligt sett denna problematik med att inte kommunen haft förmåga att sätta sig in i och förstå pojkens problematik.
Mamman utsätts för en allvarlig kränkning p.g.a. att hon "trampat" på ömma fötter och att hon nu valt annan utförare av assistansen än kommunen.
Själv har jag satt mig in i ärendet och kan bara beklaga kommunens agerande som inte har pojkens bästa för ögonen.
Hoppas massmedia är lika intresserade av att följa ärendets utveckling framöver som man är att skriva om anmälan.
Jag tycker socialnämnden tillämpar Lex Sarah på ett felaktigt sätt och naturligtvis kommer vi att ta upp en diskussion med socialstyrelsen. Jag ser det mer som angeläget att man granskar kommunens agerande i detta ärende.
Det är märkligt med dessa ”konstiga” föräldrar som inte kan lära sig att det är kommunen som alltid vet bäst oavsett avsaknad av adekvat kompetens.
Kommande vecka startar vi upp en ny personalgrupp som ska ges andra förutsättningar än vad kommun gett.

Willy Engebrethsen
Rättsombud för riksförbundet FUB
i Halland